Känslor

När jag var 7 år och gick i ettan, så var det populärt att spela något instrument. Jag valde att börja spela blockflöjt.

Jag var bra på att spela blockflöjt och ansågs vara en naturbegåvning. Problemet var bara att jag blev bråkig och tvär på blockflöjtslektionerna. De vuxna försökte peppa mig och föreslog att jag skulle prova andra typer av flöjter. Det gjorde jag också men jag var fortfarande bråkig och tvär. Ingen förstod att det faktiskt inte var blockflöjten som var problemet. Mitt problem var att spelandet väckte så smärtsamma känslor i mig att jag inte stod ut. Jag mådde helt enkelt dåligt. Så småningom slutade jag spela blockflöjt och stoppade undan känslorna i någon bortglömd vrå.

När jag gick hos psykologen förra våren och denne tyckte att jag var autistisk och jag inte kände igen mig i det, så började jag fundera på hur jag egentligen var som barn. Jag frågade en kompis som jag lärde känna när jag var 4 år.

Jag: Hej! Får jag fråga dig om hur du uppfattade mig som barn?
Kompisen: Snäll
J: Något mer?
K: Ibland lite sorgsen
K: Men ändå väldigt kreativ
J: Okej. Det låter rimligt
K: Du gjorde inget halvdant
J: Nej, jag brukar vara noga
K: Gillade djur
J: Tycker du jag verkade udda på något sätt?
K: Nej
K: Absolut inte
J: Okej
K: Dina fobier kom senare
J: Ja, jag vet

Intressant att hon sa att jag var sorgsen ibland...

I tonåren ältade jag väldigt mycket. Jag funderade över min barndom fram och tillbaka. Så småningom bestämde jag mig för att släppa ältandet och köra på.

Så jag körde på, försökte ha ett liv.

Men alla de känslor jag begravt gör sig påminda. De finns kvar. De har inte slutat finnas bara för att jag inte låtsats om dem.

 

[Sleepy]

Bromsa från vad? Jag står ju still.

Att sitta passiv kommer inte att göra mig friskare, snarare tvärt om. Vid depression så behöver man aktivitet. Haken är väl att jag typ redan har provat allt och mår dåligt i alla fall. Det är utmattande att försöka och försöka, gång på gång. Eller ja, ridningen har ju gett något, men när jag nu inte har någon häst att rida så faller det och jag orkar inte längre agera för att lösa det.

Vad var det för häst du blev erbjuden att rida, av nån på växtloppisen?

 

[kryddelydd]

Det finns -som jag förstår det- inte en påbörjad behandling hos psykiatrin, så där kan mycket väl vc gå in och sjukskriva i dagsläget och sen när behandling påbörjat inom psykiatrin, så blir det deras uppgift att sjukskriva om de anser det behövas.

Som jag har uppfattat situationen så får TS läkemedelsbehandling via psykiatrin, och har går depressionsskola via psykiatrin och har (uppenbarligen, med tanke på den beskrivna mottagningstiden) en planerad uppföljning hos psykiatrin.
Då är det psykiatrins, inte vårdcentralens, uppgift att ta ställning till arbetsförmåga.

 

[kryddelydd]

Bara en liten rättelse: Det 10 maj idag. Det innebär att det är 18 dagar kvar till 28 maj, alltså 2½ vecka.


Hos VC har jag fått träffa olika läkare varje gång. Det är jobbigt. Ibland har jag fått träffa någon som jag träffat förut. Jag kan som mest lämna önskemål om vem jag vill träffa men det är inte säkert att det kan tillgodoses.

Det funkar inte att ha kontakt med både VC och allmänpsykiatrin.

Ja men du har ju själv beskrivit att det saknas 1½ vecka som du önskar/behöver sjukintyg för.

 

[Magiana]

Vad var det för häst du blev erbjuden att rida, av nån på växtloppisen?

Det var lite rörigt där med allt folk men tror hon sa det var en kallblodstravare. 20 år var den visst, men det hade den ingen aning om, sa hon. Hennes nuvarande medryttare skulle flytta om ett par månader så då ville hon ha en ny medis. Hon har mitt telefonnummer så hon hör väl av sig om/när det passar antar jag. Själv har jag inte hennes kontaktuppgifter.

 

[Magiana]

Som jag har uppfattat situationen så får TS läkemedelsbehandling via psykiatrin, och har går depressionsskola via psykiatrin och har (uppenbarligen, med tanke på den beskrivna mottagningstiden) en planerad uppföljning hos psykiatrin.
Då är det psykiatrins, inte vårdcentralens, uppgift att ta ställning till arbetsförmåga.

Det stämmer. Förvisso var det VC som påbörjade läkemedelsbehandlingen men de har inte följt upp sedan förra året (typ sommaren 2018) och senast var det psykiatrin som skrev ut nytt recept. Men ja, jag hör till allmänpsykiatrin och det är där jag har kontakt.

 

[Sleepy]

Det var lite rörigt där med allt folk men tror hon sa det var en kallblodstravare. 20 år var den visst, men det hade den ingen aning om, sa hon. Hennes nuvarande medryttare skulle flytta om ett par månader så då ville hon ha en ny medis. Hon har mitt telefonnummer så hon hör väl av sig om/när det passar antar jag. Själv har jag inte hennes kontaktuppgifter.

Vad roligt. Kallblodstravare kan ju vara jättemysiga. Det håller vi tummarna för då.

 

[Hyacinth]

Bromsa från vad? Jag står ju still.

Att sitta passiv kommer inte att göra mig friskare, snarare tvärt om. Vid depression så behöver man aktivitet. Haken är väl att jag typ redan har provat allt och mår dåligt i alla fall. Det är utmattande att försöka och försöka, gång på gång. Eller ja, ridningen har ju gett något, men när jag nu inte har någon häst att rida så faller det och jag orkar inte längre agera för att lösa det.

Huvudet och känslorna. Jag tycker typ gräva funkar bra, att bli trött fysiskt.

 

[Magiana]

Vad roligt. Kallblodstravare kan ju vara jättemysiga. Det håller vi tummarna för då.

Jo, de kan vara mysiga, men det återstår att se om det är en häst för mig.

Det finns en annan kallblodstravare som tidigare bodde i närheten men som nu har flyttat några kilometer bort och som ägaren också gärna vill ha en medis till, men den är mest skogsmulleriden och körd. Hon har tränat lite dressyr på den men inte så mycket om jag förstått saken rätt.

Om den här andra är likadan så är det tveksamt. Jag vill ju träna både dressyr och hoppning och helst ska hästen kunna mer än mig.

Huvudet och känslorna. Jag tycker typ gräva funkar bra, att bli trött fysiskt.

Det är svårt, tycker jag. Jag är ledsen jämt i alla fall. Det finns liksom inget jag provat hittills, utom ridningen, som har kunnat smärtstilla psykiskt. När varje dag är en kamp och inget blir bättre så känns det inte som någon ide att fortsätta. Jag orkar inte bära mig själv längre.

 

[monster1]

Bromsa från vad? Jag står ju still.

Att sitta passiv kommer inte att göra mig friskare, snarare tvärt om. Vid depression så behöver man aktivitet. Haken är väl att jag typ redan har provat allt och mår dåligt i alla fall. Det är utmattande att försöka och försöka, gång på gång. Eller ja, ridningen har ju gett något, men när jag nu inte har någon häst att rida så faller det och jag orkar inte längre agera för att lösa det.

Det är ju komplicerat det där det gäller ju att göra lagom mycket men inte för mycket. När det gäller depression är det ju bra att göra saker, när det är utmattning så gäller det att vila. I båda fallen rekommenderas motion utomhus.

 

[Kilauea]

Hur mår du nu @Magiana ?

 

[Magiana]

Hur mår du nu @Magiana ?

Ungefär som vanligt. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag tog ut två semesterdagar den här veckan och en av dessa tillbringade jag på sjön med en vän. Det var mycket trevligt. Men sen fick jag en ångestattack igen på kvällen. Jag fick peta i mig totalt 2 tabletter Theralen. Och mitt-emellan-läget är ganska tomt och intetsägande. Igår var sista gången på depressionsskolan. Det var mest onödig upprepning av vad vi hade gått igenom tidigare. Jag hade typ inget att säga och satt mest tyst i ett hörn. Jag glömde lämna ett par papper med svar på frågor till vårdsamordnaren också. Det kom jag på när jag skulle sova sen på kvällen.