Kan det vara på G snart månne?

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Hur lämpligt det är måste avvägas från fall till fall så som med all medicinering under graviditeten :)

Men om du inte får någon som helst effekt ( förutom drogad ) så är det inte en tablett för dig.
Vad skönt att du fått träffa en läkare du fann förtroende för, sådant betyder jätte mycket.

Nu hoppas vi ju att din bebis vill titta ut snart :D

Heja Heja Heja !!
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Vad bra att han gjorde en hinnsvepning! Och du ar ju nastan oppen halvvags redan, mindre jobb nar det val satter igang :D Visst brukar hinnsvepniingen satta igang det for manga?

Jag haller tummarna iaf!
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Ja, nu har du inte skrivit ngt på bra länge.
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

*kl*

Hej! Jag har varit inlagd på BB sedan i torsdags fm pga högt blodtryck och hemsk huvudvärk. Orkar inte ta alla detaljerna, men det har varit skönt att få vila och ta det lugnt. Blodtrycket har sjunkit vartefter och till slut (igår kväll) gav även huvudvärken från helvetet med sig. Och det kan jag nog tacka min nyinköpta (igår kväll!) spikmatta för!!!

Blodtrycket har sjunkit från 150/100 till 120/80 och jag har tack och lov sluppit andra symptom på havandeskapsförgiftning, som de var oroliga för. Jag har nog helt enkelt behövt varva ner, slippa stressen och ta det lugnt. I morse, innan de skrev ut mig, gjordes en sista gynundersökning. Då var jag öppen 3 cm, helt centrerad, mjuk och mogen. De kunde inte ens göra någon hinnsvepning för hinnorna var helt lossade redan. Jag har haft ganska mycket teckningsblödning sedan i lördags em och frekventa, ganska kraftiga sd. Läkaren sa att det är touch and go nu, det kan starta precis vilken minut som helst. Jag hade BF den 5/5 så jag är på + 6 dagar idag.

Känns skönt att vara hemma tills dess. Fast det har inte varit roligt att behöva börja med storstädning av hemmet....maken har haft ensamt ansvar för sonen, hunden och hemmet de här 5 dagarna. Resultat: fullt kaos och ett hem som luktade direkt illa när jag steg innanför dörren. Men surfa på Blocket efter bilar vi ändå inte ska köpa, eller lägga tid på träning (löpning m sonen i joggingvagn och motionscykel när sonen lagt sig) har det i alla fall funnits både tid och energi till. Fan vad trött jag är på allt just nu.
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Inte nog nu? De ringde för en halvtimme sedan från förskolan och sa att sonen troligtvis har vattenkoppor (ink fler barn). Hur tusan gör man med en nyfödd i så fall, om storebror har vattenkoppor???
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Men gud jag trodde verkligen att du fatt barn nu! Happ. Later laskigt med vattenkoppor, ring och fraga bm om det ar farligt for nyfodd.

Tradigt att komma hem till sant kaos, du ar ju kanske inte riktigt i form for att storstada. En spark i baken kanske?
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Tradigt att komma hem till sant kaos, du ar ju kanske inte riktigt i form for att storstada. En spark i baken kanske?

Det fick han för en stund sedan via telefon. Han är på väg hem, skamsen som en hund, och ska hämta sonen på förskolan + stannar såklart hemma så länge det behövs ifall det ÄR vattenkoppor. Kan en förälder VABa medan den andre ligger på BB eller är mammamledig? Eller t.o.m. stämplar som arbetslös? Min förhoppning just nu är att vattenkopporna visar sig vara en massiv dos nickelallergi. Men det lär ju märkas inom någon/några dagar i så fall.

Ska ringa och höra ang nyfödd och vattenkoppor. Känns inte roligt alls om det är så.
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Men åh :( En jättekram till dig. Vad tungt det låter. Fast skönt att du mår bättre förstås.

När barnens kusin fick vattkoppor precis innan hans mamma skulle föda lillasyster så rekommenderade de att han "isolerades" från den nyfödda, så han fick åka och bo hos mormor tills han bedömdes smittfri. Inte så kul. Hoppas hoppas att det inte är det han fått!

Känner för att sparka din man lite i baken jag också. Lite mer tycker man att han kunde ha ansträngt sig faktiskt. Städa dig inte utmattad nu bara!

Tänk, snart-snart får du träffa bebisen :idea:
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

vilken jäkla otur! hoppas det inte är vattkoppor, för då kan du tvinga gubben att städa istället för att se om sjuk storebror :devil:

Annars kanske det vore lämpligt att sätta igång krystandet nu så kan du få isolering på sjukhuset istället :angel:
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Jag kan varmt rekommendera spikmatta om man behöver avslappning och hjälp mot spänningshuvudvärk! Köpte den svenska spikmattan, helt i (livsmedelsgodkänd och nonallergen) plast. :)

Maken sa faktiskt igår att han började förstå vilket enormt jobb jag gör här hemma, fast jag vet inte hur han kom till den insikten med tanke på hur lite han gjort under de gångna fem dagarna. :angel: Men han är ju född lat av lata föräldrar haha. Han har redan varit ute med soporna och tömt diskmaskinen utan ett ord. Han skäms jättemycket.

Sonen är i alla fall grundligt inspekterad nu och vi fick verkligen leta för att hitta några prickar. Han har ett fåtal platta pyttesmå (ca 1 mm) miniminiprickar på några få ställen på kroppen. Bl.a. ett på hakan och något på bålen. De sa att han skulle ha flera prickar på magen och benen, men vi hittar inte dem. Kollade i barnläkarboken och vattenkoppsutslag ska vara 0,5-1 cm stora och sonens prickar är långt ifrån som boken säger att de ska vara.

Maken berättade att förskolan sa, vid hämtningen, att de just nu ser prickar överallt och att sonen är välkommen tillbaka redan imorgon ifall det inte verkar vara vattenkoppor. Han har ju varken varit kinikig eller haft (lätt) feber de senaste dagarna heller. Så risken är nog minimal.

Ringde förlossningen och eftersom jag hade vattenkoppor som liten, rejält dessutom, så har jag antikroppar som bebisen får skydd av. Det är bara om mamman inte haft det och blir smittad under de sista dagarna som det kan bli besvärligt för bebisen. Enligt överläkaren på förlossningen så ska inte ens bebisen bli smittad om storebror har vattenkoppor nu. Skönt besked!
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Han var nyfiken på min spikmatta så han har precis lagt sig på den. Och precis som jag anade ville han därifrån efter en minut. :D Det gör skitont de första 3-4 minuterna, man får panik och vill bara fly, efter 5 min känns det aningen bättre även om det fortfarande känns, efter 10 min snarkar jag. Sen infinner sig en enorm avslappning och efter 30-40 min, när man gjort sig fri från spikmattan, så känns det helt underbart i hela kroppen. Efter två tillfällen är jag redan helt såld på spikmattan! :laugh:

Min käre make är lite klen av sig och tål inte så mycket (och han ska ändå föreställa fd deltidsbrandman a la vältränad musklig hunk), så jag sitter här och ler pillemariskt medan han ligger där och pinas. :angel:
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Nej, vad tråkigt att du inte fått den lilla än.
Gick du över förra gången också?

Känner igen din beskrivning av en lat make. Har en själv. Han är helt underbar men lat. Han gör bara sakerna om man ber honom, medan jag tycker att han skall se vad som behövs göras själv.

Hoppas det sätter igång nu :)
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Visst är det lustigt hur starkt ens uppväxt trots allt präglar en, oavsett samtidens prat om jämställdhet etc? Min mans föräldrar (skilda sedan snart 20 år och numera 57 och 61) hade en väldigt traditionell uppdelning: pappan jobbade och försörjde familjen med olika slags kneg (bl.a. som bilmekaniker och resande försäljare), mamman var hemma och tog hela hushållet och de tre barnen och stannade hemma med barnen i 12-13 år innan hon så smått började med annat. Jag har hört väldigt beska historier från svärmor om hur lat pappan var och aldrig hjälpte till hemma och hur oengagerad han var med barnen och hur hon fick tjata och gnata för att få nåt som helst gjort tex i trädgården.

Samtidigt kan hon inte se att sonen är precis som sin pappa när det gäller tex hem och hushåll: smutskläderna hamnar precis bredvid tvättkorgen i sovrummet, eller i en hög bredvid sängen, han ser inte när det behövs dammsugas eller städas (om det inte är inför planerade gästbesök, då kan han mycket väl börja städa toaletten självmant) och när han väl tvättar blir det oftast hans egna träningskläder som blir rena och inte mycket annat. Jag har slutat stoppa ner hans smutstvätt i tvättkorgen och jag har slutat tvätta det som inte ligger i tvättkorgen, eftersom han efter fyra år av vädjande/tjat/skäll/resonerande fortfarande inte klarar av att lägga sin smutstvätt i korgen. :angel: Svärmor bara ler lite, tittar på sin son och säger typ "nämen, inte gör du väl så?". Å andra sidan var det faktiskt hon som tyckte att jag skulle sluta tvätta hans kläder om de inte låg i korgen.

Själv har jag vuxit upp med en pappa som inte bara jobbade heltid (utb möbelsnickare och slöjdlärare mfl ämnen efter hand) utan även drog sitt strå i hemmet. Min pappa har aldrig dragit sig för att ta fram dammsugaren om det behövts, putsat fönster eller lagat mat. Jag har nog sett honom göra alla hushållssysslorna lika mycket/ofta som mamma. Och mamma var hemma med oss 4-5 år innan hon återgick till Posten (på deltid iofs) och vi började på förskolan något år innan skolstart. När jag var 10 fick jag ett syskon till och likaså när jag var 12, så då var mamma hemma ett tag med dem också, men det blev inte lika länge eftersom mina föräldrar skilde sig när jag var 14 och mina yngsta bröder fick börja på förskolan då. Men jag har alltså vuxit upp med en pappa som inte bangat för något i hemmet eller i trädgården, som dessutom fixat och donat och skött bilen oklanderligt. Utöver det var väl inte han heller speciellt engagerad i oss barn, för han hade sin löpning (flera mil i veckan) och hans jobb var även hans hobby och han har hållt i många kvällskurser i träslöjd tex eller åkt till slöjdsalen på kvällar och helger och pysslat med div privata projekt (snickrat soff- eller matsalsbord, svarvat piedestaler eller ljustakar, mm mm mm). Min pappa har ständigt något för sig och det är sällan man ser honom sitta och glo i soffan. Rastlös, men effektiv och får saker gjorda. Ingen av hans fruar har någonsin behövt tjata på honom för att ta ut soporna eller sortera tvätten. Så man kan ju säga att min käre make är väldigt olik min pappa. :D

Men det här verkar ju vara ett klassiskt, och evigt?, dilemma: att den som är föräldraledig automatiskt ska ta på sig att ta hand om allt där hemma, samtidigt som den som jobbar gör sina timmar och sen har fritid. När vi diskuterar det här brukar jag påpeka att han kanske jobbar 45 h/v (egen företagare), men jag har banne mig aldrig ledigt. Mitt jobb slutar inte kl 17:00 och jag har ständig nattjour. Han är teknisk konstruktör och sitter vid datorn på kontoret dagarna i ända och kan inte förstå vad jag pratar om med att det är slitsamt att ta hand om barn och hushåll själv, jag går ju bara hemma och kan göra vad jag vill! Fast, igår kväll berättade han att han pratat om det här på jobb de senaste dagarna, när jag varit inlagd torsdag-måndag, att han inte insett hur mycket som faktiskt krävs för att sköta hemmet och sonen och få så mycket gjort under en dag som jag gör. Han sa att han är imponerad och mycket tacksam för det jag utför här hemma, framför allt med vår son. Och jag tror det börjar gå upp för honom varför jag valt att lägga min egen "karriär" på is några år och prioriterat sonens första viktiga år och han är tacksam för det med.

Min man har aldrig varit pappaledig utöver de första 10 dagarna. Han har aldrig fått den inblicken förrän nu, när jag varit inlagd fem dagar. Han har inte min rutin eller effektivitet och samtidigt är jag ju glad att han prioriterat att ta hand om vår son och dessutom älskat det! under den här knappa veckan. Han tycker det har varit underbart att få ta ansvaret för honom själv och att de har kommit varandra närmare. Och när han sa det igår kväll, så tyckte jag det kunde vara värt lite skit i hörnen och soplukt, sånt är ju ändå lätt att fixa till. Det tog mig en effektiv timme att få hemmet på rätt köl igen igår och det kan det ha varit värt när maken säger att han fått en helt annan inblick i mitt liv och att han dessutom tycker att jag ska börja göra egna saker själv lite oftare och ta mig mer egentid och åka iväg på egen hand och göra saker, så kan han ta hand om sonen (och hemmet) istället. :love:

Så även om min man är både lat och lite trögtänkt ibland och har en stark tendens att bli trött och utmattad av att tänka på det som behövs göras och därför gör något annat istället (tex surfa på Blocket), så kan vi i alla fall prata med varandra och han har trots allt förändrats till det bättre på somliga sätt, sakta och långsamt, under vår tid tillsammans. Och han är dessutom tacksam för det! Igår sa han att det var min förtjänst att han har blivit bättre som människa, trots allt. Och han menar det. Han har aldrig haft svårt att berömma mig, han är stolt över mina 1,8 på högskoleprovet och han är stolt över det jag åstadkommit (som han säger) med vår son mm. Så visst finns det hopp, även om det kändes duktigt hopplöst när jag steg innanför dörren igår fm. :)
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Nej, vad tråkigt att du inte fått den lilla än.
Gick du över förra gången också?

Glömde ju svara...förra inlägget blev lite långt.

Förra gången var jag beräknad till den 5/4 och gick över 8 dagar, dvs födde den 13/4. Den här gången var jag beräknad till den 5/5 och idag har jag gått 7 dagar plus. Lillebror vill kanske göra som storebror? :D
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

ja, mönstren går igen !
jag känner också igen samma grej.

Men en sak som jag undrar över är - varför har han inte varit hemma mer med sonen, jag tror att det skulle ge honom ÄNNU bättre förståelse för hemarbetet.
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Jadu, rädsla? Osäkerhet? Går i sin pappas fotspår att det är viktigare att han försörjer familjen, eftersom det är han som har det välbetalda jobbet? När sonen var 2 månader gammal blev min man arbetslös i fem månader, fast den tiden la han på att träna och surfa och glo på TV. Och söka jobb såklart. Sen fick han ett ännu bättre jobb än det gamla, bättre betalt men också högre krav och fler resor (bl.a. till Tjeckien några omgångar). Han är teknisk konstruktör och har lång erfarenhet och är duktig på det han gör. Tillräckligt duktig för att kunna säga upp sig för snart två år sedan och starta eget och där har jag stöttat honom, för det är en gammal dröm han haft länge! Resultatet blev ju att han jobbar fler timmar, men tjänar också mer pengar. Tillräckligt för att vi har kunnat låta mig vara hemma med sonen ända tills nyligen och även satsa på barn nr 2. Alla medaljer har sin baksida, väljer man en sak väljer man samtidigt bort något annat. Han tjänar tillräckligt för att klara vår försörjning och vi har det bra, men vi har fått prioritera bort värsting-TV och nya, flådiga bilar med dyra lån. Vi reser inte utomlands på semester, men vi gör weekendresor inom Sverige med jämna mellanrum och bor på hotell och myser tillsammans. Både med och utan barn. :)

Däremot tror jag faktiskt att saker och ting kommer att ändra sig framöver. Han har fått smak för att vara hemma och ta ansvar för sonen, min man har helt klart vuxit betydligt på många sätt under våra fyra år tillsammans. Och jag tror jag vågar påstå detsamma om mig själv. Jag börjar ana att maken kommer att propsa på en viss tids pappaledighet lite längre fram. Med vår treåring fick han 30 dagar och har kvar 24,5 av dem, som bara han kan ta ut. Resten har han skrivit över på mig. Med nya bebisen har jag för mig att man får 60 dagar vikta åt resp förälder? Och jag är övertygad om att han kommer att utnyttja dem med. :)
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Känner igen din beskrivning av en lat make. Har en själv. Han är helt underbar men lat. Han gör bara sakerna om man ber honom, medan jag tycker att han skall se vad som behövs göras själv.

Är du säker på att det är en individfråga, eller är den kanske tillämpningsbar på de flesta gubbar man har i farstun - igångsättningssvårigheter :angel:
Känner igen det där så väl :devil:
 
Sv: Kan det vara på G snart månne?

Så även om min man är både lat och lite trögtänkt ibland och har en stark tendens att bli trött och utmattad av att tänka på det som behövs göras och därför gör något annat istället (tex surfa på Blocket),

Klockren beskrivning av min gubbe också för den delen :rofl:
 

Liknande trådar

Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 888
Senast: Blyger
·
Hundhälsa Så kortfattat som det är möjligt: Tiken fick livmodersinflammation. Livmodern hade varit sluten men började till sist blöda. Den vägde...
2
Svar
23
· Visningar
5 173
Senast: Viva
·
Kropp & Själ Varning för långt inlägg. Jag har haft problem med yrsel i tre veckor nu. Jag opererade bort en godartad tumör i armhålan en vecka innan...
2
Svar
33
· Visningar
3 396
Senast: tott
·
Småbarn Vi har en kille som blir 3 år i april och en bebis på 2 månader. När sonen blev 2 år började han bli mer och mer trotsig och i höst nu...
2
Svar
34
· Visningar
5 041
Senast: Guldaskig
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp