Kan sparande minska klasskillnaderna?

[TeamLundVer]

Jag har funderat på en sak och har nu kommit till slutsatsen att det skulle vara oerhört intressant att höra hur ni andra resonerar kring ämnet. Vill först bara tillägga att jag själv inte har tagit någon ståndpunkt i frågan utan är fortfarande på vända/ vrida nivån.

Jag tror de flesta av oss är ganska överens om att det finns klasskillnader i samhället. Nu tänker jag i första hand på socioekonomiska klasskillnader och vad som egentligen är nyckeln till att dessa fortfarande existerar.

Utbildning i Sverige är gratis och tillgängligt för alla varför utbildning i teorin inte borde vara en bakomliggande orsak. Däremot kan faktorer som var man bor spela in när det gäller kvaliteten på utbildningen man får i grundskolan. Detta kan påverka möjligheterna att komma in på bra gymnasie- och universitetsutbildningar men det är i sig inte avgörande. Samhället kryllar av exempel på människor som trots "sämre" bostadsorter vidareutbildat sig.
En annan indirekt orsak kan vara saknaden av stöd och hjälp hemifrån när det kommer till skolan. Föräldrar som kanske inte har kunskapen att förklara svåra läxor mm för sina barn men även här finns det gott om människor som bevisat att det går ändå.

Eftersom utbildning i teorin inte kan anses ligga bakom klasskillnaderna måste det röra sig om ngt annat. Ahmed från Rosengård vars föräldrar är analfabeter kan mycket väl bli läkare (även om han kommer få kämpa mer än Gustaf från Lidingö).

Många menar att det handlar om lön, eller rättare sagt skillnaderna på den. Att vi lever i ett klassamhälle för att Lisa bara får 22.000kr på sitt jobb inom vården medan Karl får 55.000kr på sin chefsposition.

Vi lever i ett fritt samhälle där det står var och en fritt att studera till det den vill och skillnaden bör alltså bero på att vi värderar olika arbeten olika högt? Inte att olika personer placeras på en viss typ av (lågavlönat) arbete?

Jag personligen är väldigt intresserade av sparande, eller investerande som jag hellre vill se det. Jag funderar över om klasskillnaderna istället kan härröra härifrån? Barn som kommer ifrån en familj där man pratar smarta investeringar och privatekonomi kring matbordet har också ett försprång i vuxenlivet. Ännu hellre om de dessutom haft föräldrar som har sparat till dem. Privatekonomi och sparande är tyvärr ingenting som lärs ut i skolan och många barn kommer alltså ut i vuxenlivet utan denna kunskap.

Vad skulle hända om följande gjordes:
*Skolan ger mer stöd till elever i utsatta områden (t ex läxhjälp)
*Privatekonomi finns som obligatoriskt ämne redan från högstadiet. Man lär ut hushållsbudget, hur man betalar räkningar, vikten av att betala i tid, jämföra tex försäkringsbolag samt hur man investerar sina pengar (ränta på ränta effekten)
*Samhället ger stöd till alla föräldrar som vill spara till sina barn men inte tror sig kunna spara tillräckligt mycket. Man utbildar i ränta på ränta effekten, smarta investeringar osv.

Det finns en mindre grupp människor (mig själv inräknat) som genom sparande önskar bli ekonomsikt oberoende (termen ekonomiskt oberoende syftar här till att man inte behöver ett heltidsjobb att gå till för sin överlevnad). Om fler människor inser att de genom sparande kan bli mindre beroende av en arbetsgivare och istället få möjlighet att förverkliga sina egna idéer samtidigt som deras föräldrar kanske har lagt grundplåten till detta sparande skulle vi då inte kunna få bort klasskillnaderna eller åtminstone minska dem betydligt?

Om Anna genom sitt sparande har råd att pröva sina egna vingar och därmed säger upp sig från sitt arbete för att starta eget så öppnas det en vakans på arbetsmarknaden. Är Anna dessutom framgångsrik så kanske hon så småningom behöver anställa personal = fler vakanser. Eller Erik, som genom sitt sparande inser att han kan gå ner till 50% på sitt jobb som han i övrigt trivs med. Istället kan han ägna mer tid åt sina barn.

Vad är det jag missar här? Kan utbildning inom sparande och privatekonomi tillsammans med ett extra stöd till skolor i utsatta områden vara lösningen för att minska klasskillnaderna? Tittar vi på fel saker när vi istället fokuserar enbart på skillnaderna i lön?

 

[Emale]

Tanken är god men jag tror inte att klasskillnader kommer att minska...

Vad gäller att spara till sina barn så är det ju så att alla inte har råd. Att då utbilda föräldrar i sparande gör liksom ingen skillnad mer än att föräldrarna kan känna att de "skuldbelläggs". Det är tillräckligt mycket press på föräldrar med dålig ekonomi. Faktiskt kan jag tycka att det är bättre att föräldrar lägger några kronor extra på barnens fritidsaktiviteter istället om det finns utrymme till det.

Nej - Jag tror istället att vi måste stoppa den utveckling som är nu där en allt större andel boenden är bostadsrätter. Vi behöver fler hyresrätter. Vi måste bygga blandat - dvs billiga hyreslägenheter i samma områden som fina bostadsradhus/villor t ex. Om de mindre bemedlade barnen får gå i samma skolor som de mer bemedlade och att de skapar vänskapsband så tror jag att man kan minska klyftorna. Men de vill ju sällan de rika. Med fler hyresrätter så blir klyftorna mindre eftersom inte bara rika barn har råd att flytta hemifrån. Och att rika inte längre kan tjäna pengar på fattiga genom att hyra ut sina lägenheter i andra hand till ockerhyror.

Vad gäller läxhjälp så är det bra men jag tror inte det gör någon större skillnad. Eftersom barn med föräldrar som inte gått i skolan/haft svårt i skolan ofta har lägre förväntningar och stöttning gällande skolan så ser jag sannolikheten att de dyker upp på läxhjälpen som mycket liten. Jag tror istället på att inte ge barn så svåra läxor att de inte klarar av dem.

Vad gäller undervisning i privatekonomi... Det känns inte som att det hjälper "fattiga". Problemet är ju sällan att man inte kan göra en budget tänker jag utan att man är just fattig och att det i värsta fall kan leda till utanförskap.

Men visst, jag kan tänka mig att det skulle vara positivt om skolan var lite mer inspirerande. T ex att man bjuder in en civilingenjör som kan berätta om vad det är för typ av utbildning. Att man på olika sätt försöker inspirera människor till att utbilda sig. Är man uppväxt i en familj där ingen har någon vidare utbildning och det inte finns någon förväntan att man bör utbilda sig - då kanske sådana insatser kan inspirera i alla fall någon. Det krävs ju inte heller mycket resurser för det.

 

[Killaloe]

Vad är det jag missar här?

En del kan ju vara att alla faktiskt inte har möjlighet att spara - oavsett hur mycket kunskap som finns. Privatekonomin blir istället ett pussel för att inte gå back varje månad/att få pengarna att räcka till det som pengarna måste räcka till och där ser jag inte hur sparande skulle kunna vara en väg ut ur det när det inte finns pengar att spara?

Och jag tycker inte alls att skillnaderna i lön är fel att titta på (också) - med tanke på att många tex har en procentuell löneökning varje år så innebär ju skillnad i löner i utgångsläge också att skillnaderna ökar när det sker löneförhöjningar. Hur det inte skulle vara ett bidrag till klasskillnader har jag svårt att se? Så då är det väl vettigt att ha med det i åtanke och lägga fokus på det (men kanske inte bara stirra sig blind på det heller).

 

[Raderad medlem 19815]

Jag tror att svaret på frågan heter sociologi, inte ekonomi.

Ofta tror jag inte att det är bristen på pengar som gör att barn och ungdomar i socialt utsatta områden inte vidareutbildar sig; vi har ju ändå ett väldigt förmånligt system med studielån så även om pengar underlättar när det gäller att skaffa sig en utbildning så är det ingen absolut förutsättning.

Det handlar istället om att man inte ser utbildning som ett alternativ helt enkelt, som att det är något som inte är för mig. Det är en främmande värld. För många är det också främmande att låna till utbildning.

 

[Killaloe]

För många är det också främmande att låna till utbildning.

Jag tänker också att det är läskigt att låna till en utbildning och sitta med ett relativt stort lån, om en upplever att det inte är så enkelt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vilket kanske också gör att en hellre avstår från att låna.

 

[TeamLundVer]

Tanken är god men jag tror inte att klasskillnader kommer att minska...

Vad gäller att spara till sina barn så är det ju så att alla inte har råd. Att då utbilda föräldrar i sparande gör liksom ingen skillnad mer än att föräldrarna kan känna att de "skuldbelläggs". Det är tillräckligt mycket press på föräldrar med dålig ekonomi. Faktiskt kan jag tycka att det är bättre att föräldrar lägger några kronor extra på barnens fritidsaktiviteter istället om det finns utrymme till det.

Nej - Jag tror istället att vi måste stoppa den utveckling som är nu där en allt större andel boenden är bostadsrätter. Vi behöver fler hyresrätter. Vi måste bygga blandat - dvs billiga hyreslägenheter i samma områden som fina bostadsradhus/villor t ex. Om de mindre bemedlade barnen får gå i samma skolor som de mer bemedlade och att de skapar vänskapsband så tror jag att man kan minska klyftorna. Men de vill ju sällan de rika. Med fler hyresrätter så blir klyftorna mindre eftersom inte bara rika barn har råd att flytta hemifrån. Och att rika inte längre kan tjäna pengar på fattiga genom att hyra ut sina lägenheter i andra hand till ockerhyror.

Vad gäller läxhjälp så är det bra men jag tror inte det gör någon större skillnad. Eftersom barn med föräldrar som inte gått i skolan/haft svårt i skolan ofta har lägre förväntningar och stöttning gällande skolan så ser jag sannolikheten att de dyker upp på läxhjälpen som mycket liten. Jag tror istället på att inte ge barn så svåra läxor att de inte klarar av dem.

Vad gäller undervisning i privatekonomi... Det känns inte som att det hjälper "fattiga". Problemet är ju sällan att man inte kan göra en budget tänker jag utan att man är just fattig och att det i värsta fall kan leda till utanförskap.

Men visst, jag kan tänka mig att det skulle vara positivt om skolan var lite mer inspirerande. T ex att man bjuder in en civilingenjör som kan berätta om vad det är för typ av utbildning. Att man på olika sätt försöker inspirera människor till att utbilda sig. Är man uppväxt i en familj där ingen har någon vidare utbildning och det inte finns någon förväntan att man bör utbilda sig - då kanske sådana insatser kan inspirera i alla fall någon. Det krävs ju inte heller mycket resurser för det.

Läxhjälp var bara ett exempel. Men att satsa mer på skolor i utsatta områden tror jag ändå starkt på. Få dit lärare som är riktigt riktigt bra på att tex engagera och motivera. Som du skrev, inte ge för svåra läxor. Alternativt inte ge läxor alls kanske?

Utbildning i privatekonomi handlar inte så mycket om föräldrarna utan barnen. När barnen ska stå på egna ben så vore det bra om de har koll på vad saker kostar, hur man lägger upp en budget, lägger undan till en buffert, betalar en räkning osv. Personligen hade jag t ex noll koll på sådant när jag tog studenten (och då gick jag ändå ett ekonomiprogram). I min värld är det betydligt viktigare kunskaper än att jag vet vad Sveriges största sjö heter

 

[TeamLundVer]

En del kan ju vara att alla faktiskt inte har möjlighet att spara - oavsett hur mycket kunskap som finns. Privatekonomin blir istället ett pussel för att inte gå back varje månad/att få pengarna att räcka till det som pengarna måste räcka till och där ser jag inte hur sparande skulle kunna vara en väg ut ur det när det inte finns pengar att spara?

Och jag tycker inte alls att skillnaderna i lön är fel att titta på (också) - med tanke på att många tex har en procentuell löneökning varje år så innebär ju skillnad i löner i utgångsläge också att skillnaderna ökar när det sker löneförhöjningar. Hur det inte skulle vara ett bidrag till klasskillnader har jag svårt att se? Så då är det väl vettigt att ha med det i åtanke och lägga fokus på det (men kanske inte bara stirra sig blind på det heller).

Självklart har inte alla råd att spara. Jag vågar dock slå mig i backen på att betydligt fler har råd att spara än som gör det. Under förutsättning att de hade fått en ordentlig koll på sin ekonomi. Man får tex ganska bra koll på bekantas levnadsvanor genom FB och jag kan då se att många av de personer som alltid har för mycket dagar kvar i slutet av lönen ofta äter ute (kan vara ngt enkelt som Donken men det kostar det med), röker, snusar, dricker, köper nya kläder osv. De har helt klart råd att spara.

Om de kunde utbildas och få rätt på sin ekonomi så skulle vi kunna lägga mer fokus på de som faktiskt HAR en riktigt dålig sådan

 

[TeamLundVer]

Jag tror att svaret på frågan heter sociologi, inte ekonomi.

Ofta tror jag inte att det är bristen på pengar som gör att barn och ungdomar i socialt utsatta områden inte vidareutbildar sig; vi har ju ändå ett väldigt förmånligt system med studielån så även om pengar underlättar när det gäller att skaffa sig en utbildning så är det ingen absolut förutsättning.

Det handlar istället om att man inte ser utbildning som ett alternativ helt enkelt, som att det är något som inte är för mig. Det är en främmande värld. För många är det också främmande att låna till utbildning.

Det är därför jag tänker att man borde satsa mer på skolorna där. Få dit folk som inspirerar och engagerar. Låta eleverna få upp ögonen för alternativa utbildningsformer om nu universitet känns för avlägset (Yrkeshögskola tex)

 

[Killaloe]

Alternativt inte ge läxor alls kanske?

Jag gör en liten spinoff på det här - för det här tror jag är viktigt av andra anledningar. (Men det är såklart helt ovetenskapligt och bara mina åsikter). För att alltid ge läxor till barn tror jag är ett bra sätt att sudda ut gränserna mellan jobb och fritid - vilket jag tror (och tycker) är ett problem i dagens samhälle där vi alltid ska prestera och vara tillgängliga dygnet runt. Då sätter vi liksom standarden redan från skolan, att vi aldrig riktigt kan släppa kraven på prestation och att vara klara med jobbet för dagen.

Och för att återknyta till trådens ämne så tycker jag det verkar vettigt att inte ha läxor, om möjligt, eftersom möjligheterna att få hjälp och stöttning i läxläsningen är så otroligt varierande beroende på dina hemförutsättningar (och jag tänker mig att många som skulle behöva hjälp med läxorna inte hör till den skaran som är mest motiverade till att stanna kvar och fortsätta skolarbetet när andra har gått hem).

 

[TeamLundVer]

Jag gör en liten spinoff på det här - för det här tror jag är viktigt av andra anledningar. (Men det är såklart helt ovetenskapligt och bara mina åsikter). För att alltid ge läxor till barn tror jag är ett bra sätt att sudda ut gränserna mellan jobb och fritid - vilket jag tror (och tycker) är ett problem i dagens samhälle där vi alltid ska prestera och vara tillgängliga dygnet runt. Då sätter vi liksom standarden redan från skolan, att vi aldrig riktigt kan släppa kraven på prestation och att vara klara med jobbet för dagen.

Och för att återknyta till trådens ämne så tycker jag det verkar vettigt att inte ha läxor, om möjligt, eftersom möjligheterna att få hjälp och stöttning i läxläsningen är så otroligt varierande beroende på dina hemförutsättningar (och jag tänker mig att många som skulle behöva hjälp med läxorna inte hör till den skaran som är mest motiverade till att stanna kvar och fortsätta skolarbetet när andra har gått hem).

Är helt enig med dig här.

Om jag har förstått det hela korrekt så är läxor ett sätt att lära barn att själva "ta ansvar för" sin skola. Och jag tror isf att det finns bättre sätt.
När jag gick i 3-4:an hade vi ett par veckor om året ett speciellt upplägg där lärarna skrev upp vad som skulle göras under hela veckan. T ex matteboken sid. 20-25, Engelska sid. 34-35 osv. Sedan fick vi själva bestämma vilket ämne vi skulle börja med (helt individuellt alltså) så länge allt var klart när veckan var slut. vissa började med bild osv och satt då med de tråkigaste uppgifterna på fredagen. Andra, som blev klara snabbt fick specialuppgifter som var riktigt roliga (men ändå lärande). Jag vill minnas att alla uppskattade dessa veckor. Vi hade inga läxor de veckorna heller utan satt i skolan med allt som skulle göras.

 

[Haemoglobin]

Jag tänker också att det är läskigt att låna till en utbildning och sitta med ett relativt stort lån, om en upplever att det inte är så enkelt att ta sig in på arbetsmarknaden. Vilket kanske också gör att en hellre avstår från att låna.

Finns en allmän åsikt om att CSN är det bästa lånet man kan ta, då man investerar på sig själv och sin framtid. Kanske är det den tanken man ska försöka nå ut till de som har den här uppfattningen du nämner? Det var i alla fall något som gjorde så att jag själv hade enklare för att ta CSN.

 

[kryddelydd]

Jag tänker att "socialt arv" är en stor del i klasskillnaden.

Jag får anses höra till dem som gjort en "klassresa" när det gäller socioekonomi.
Mina föräldrar har aldrig på något tydligt sätt påverkat mina val.
De har heller inte "kunnat" påverka mina studieresultat eftersom jag har löjligt lätt för att lära mig teoretisk kunskap.
Eftersom jag gick Natur på gymnasiet, var jag hänvisad till egna resurser för att lära mig; ingen av mina föräldrar har förmåga att hjälpa till med läxor och liknande där. De naturvetenskapliga ämnena var långt utanför mammas komfort-zon och allting ligger utanför pappas kunskaper (bonde, sedermera metallarbetare "på golvet").

Jag är uppväxt på landet i en bondby utanför ett litet samhälle med låg socioekonomisk nivå utanför en bruksort...

De flesta som är uppväxta på samma ort - både byn och samhället och staden - har inte lämnat bostadsorten för vidare studier, för man bor kvar där man bor och jobbar på fabriken eller inom hemtjänsten.

Klasser - vad det sedan står för.
Att olika människor har olika god ekonomi beror ju till del på vilket yrke man har, och dessutom på hur man tänker och prioriterar ekonomiskt. Köper man en massa konsumtionsprylar på avbetalning, eller sparar man först och köper det man har råd med?
Tycker man att man "behöver" en massa grejer eller inte?

Jag slänger ut löjligt mycket pengar på hästeriet, men väldigt lite pengar på annat.
Inredning och kläder och smink är helt ointressant för mig, medan det är viktigt för mig att ha en skaplig dragbil så jag köpte en för relativt mycket pengar.

Men visst, jag är högavlönad så jag kan välja - men jag måste prioritera om jag ska ha råd med så mycket hästeri som jag har.

 

[Blue]

Utbildning i Sverige är gratis och tillgängligt för alla varför utbildning i teorin inte borde vara en bakomliggande orsak.

Hur menar du? Även om person 1 och person 2 kan läsa något som leder till ett högstatusjobb så kanske bara en gör det, finns det då ingen klasskillnad mellan person 1 och person 2?

 

[Sonic76]

Hög utbildning =hög lön är ingen aktuell ekvation

Jag tjänar betydligt sämre än mitt ex som inte ens har betyg från högstadiet
Skillnaden är enorm. En uska tjänar mer än mig med alla ob
Nu har inte jag så många år inom yrket än, men ändå.
Man kommer aldrig nå de som inte vill spara ändå, dotterns pappa sparar aldrig nåt och klagar över att han är pank jämt.
Vi sparar dock åt dottern trots att jag studerat under många år och nu är sjukskriven
Jag ser dagligen människor som inte har råd att ge sina barn ens det viktigaste trots att de inte röker, inte äter ute eller nåt annat.
Var ska de spara in?
Önskar det fanns en bra lösning
Nåt jag skulle önska var att barnbidraget var inkomstbaserat. Det skulle nog hjälpa lite.
Lite rörigt inlägg, men ingen bra dag med hjärnan idag

 

[sassiball]

Något som jag tycker saknas är en länk, kanske bättre studievägledare? hur man tar sig fram sen med sin utbildning. Jag vågade satsa på att lämna mitt fasta arbete och läsa en längre utbildning på universitet men det var tydligen fel utbildning för mig i alla fall. Där hade jag behövt hjälp för att dels göra ett bättre studieval och sen även hur jag tar mig in på den arbetsmarknaden, för det var ju inte så enkelt som jag hade hoppats. Hur gör man när man inte har några kontakter? Jag blir ju ett skräckexempel för mina barn, varför ska de läsa vidare när man inte får något för mödan liksom?

 

[Brandgul]

Jag har funderat på en sak och har nu kommit till slutsatsen att det skulle vara oerhört intressant att höra hur ni andra resonerar kring ämnet. Vill först bara tillägga att jag själv inte har tagit någon ståndpunkt i frågan utan är fortfarande på vända/ vrida nivån.

Jag tror de flesta av oss är ganska överens om att det finns klasskillnader i samhället. Nu tänker jag i första hand på socioekonomiska klasskillnader och vad som egentligen är nyckeln till att dessa fortfarande existerar.

Utbildning i Sverige är gratis och tillgängligt för alla varför utbildning i teorin inte borde vara en bakomliggande orsak. Däremot kan faktorer som var man bor spela in när det gäller kvaliteten på utbildningen man får i grundskolan. Detta kan påverka möjligheterna att komma in på bra gymnasie- och universitetsutbildningar men det är i sig inte avgörande. Samhället kryllar av exempel på människor som trots "sämre" bostadsorter vidareutbildat sig.
En annan indirekt orsak kan vara saknaden av stöd och hjälp hemifrån när det kommer till skolan. Föräldrar som kanske inte har kunskapen att förklara svåra läxor mm för sina barn men även här finns det gott om människor som bevisat att det går ändå.

Eftersom utbildning i teorin inte kan anses ligga bakom klasskillnaderna måste det röra sig om ngt annat. Ahmed från Rosengård vars föräldrar är analfabeter kan mycket väl bli läkare (även om han kommer få kämpa mer än Gustaf från Lidingö).

Många menar att det handlar om lön, eller rättare sagt skillnaderna på den. Att vi lever i ett klassamhälle för att Lisa bara får 22.000kr på sitt jobb inom vården medan Karl får 55.000kr på sin chefsposition.

Vi lever i ett fritt samhälle där det står var och en fritt att studera till det den vill och skillnaden bör alltså bero på att vi värderar olika arbeten olika högt? Inte att olika personer placeras på en viss typ av (lågavlönat) arbete?

Jag personligen är väldigt intresserade av sparande, eller investerande som jag hellre vill se det. Jag funderar över om klasskillnaderna istället kan härröra härifrån? Barn som kommer ifrån en familj där man pratar smarta investeringar och privatekonomi kring matbordet har också ett försprång i vuxenlivet. Ännu hellre om de dessutom haft föräldrar som har sparat till dem. Privatekonomi och sparande är tyvärr ingenting som lärs ut i skolan och många barn kommer alltså ut i vuxenlivet utan denna kunskap.

Vad skulle hända om följande gjordes:
*Skolan ger mer stöd till elever i utsatta områden (t ex läxhjälp)
*Privatekonomi finns som obligatoriskt ämne redan från högstadiet. Man lär ut hushållsbudget, hur man betalar räkningar, vikten av att betala i tid, jämföra tex försäkringsbolag samt hur man investerar sina pengar (ränta på ränta effekten)
*Samhället ger stöd till alla föräldrar som vill spara till sina barn men inte tror sig kunna spara tillräckligt mycket. Man utbildar i ränta på ränta effekten, smarta investeringar osv.

Det finns en mindre grupp människor (mig själv inräknat) som genom sparande önskar bli ekonomsikt oberoende (termen ekonomiskt oberoende syftar här till att man inte behöver ett heltidsjobb att gå till för sin överlevnad). Om fler människor inser att de genom sparande kan bli mindre beroende av en arbetsgivare och istället få möjlighet att förverkliga sina egna idéer samtidigt som deras föräldrar kanske har lagt grundplåten till detta sparande skulle vi då inte kunna få bort klasskillnaderna eller åtminstone minska dem betydligt?

Om Anna genom sitt sparande har råd att pröva sina egna vingar och därmed säger upp sig från sitt arbete för att starta eget så öppnas det en vakans på arbetsmarknaden. Är Anna dessutom framgångsrik så kanske hon så småningom behöver anställa personal = fler vakanser. Eller Erik, som genom sitt sparande inser att han kan gå ner till 50% på sitt jobb som han i övrigt trivs med. Istället kan han ägna mer tid åt sina barn.

Vad är det jag missar här? Kan utbildning inom sparande och privatekonomi tillsammans med ett extra stöd till skolor i utsatta områden vara lösningen för att minska klasskillnaderna? Tittar vi på fel saker när vi istället fokuserar enbart på skillnaderna i lön?

Den enskilt största faktorn som påverkar betygen är föräldranas utbildningsnivå. På plats två kompisar och umgänge.

 

[Sonic76]

Den enskilt största faktorn som påverkar betygen är föräldranas utbildningsnivå. På plats två kompisar och umgänge.

MIna föräldrar gick ut år 6 inget mer, vi 4 systrar har 2 högskoleutbildning, en är högt utbildad via arbetet som chef och den som avled var uska med lite högskolepoäng. Våra föräldrar var inte så aktiva i lärandet men vi lyckades ändå.

 

[Manji]

Den enskilt största faktorn som påverkar betygen är föräldranas utbildningsnivå. På plats två kompisar och umgänge.

Det finns alltså studier som visar på detta? Jag tänker mig att NPF och oflexibelt utbildningssystem borde utgöra betydligt större problem än vad vänner och föräldrar utgör.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag tror också att svaret stavas sociologi, snarare än ekonomi.
Själv kommer jag från en akademisk, högutbildad familj med väldigt god ekonomi och bor i en villa med fin utsikt. Dessutom är jag ensambarn. Beskrivs ofta som väldigt intelligent av folk. Bor dock i en inskränkt medelklass-håla, i en absurt dålig kommun. Har gått i 6 grundskolor, och 1 gymnasium, och tänkte dela med mig av lite som jag anser stödjer mitt påstående på övre raden.

Det mest "skrämmande" exemplet är en kille som haft en nästan identisk uppväxt med mig (våra mammor känner fö. varandra och har gjort så sedan långt innan vi var födda). Också villa, äldre välutbildade föräldrar och ensambarn. Även han smart. Han finns med på Lexbase (vill inte ens veta för vad), jag går nu snart ut gymnasiet med toppbetyg och har sökt juristprogrammet på SU. Olikheterna är skrämmande...
Ovanstående är egentligen bara ett fruktansvärt skräckexempel på en omvänd klassresa, men exemplen nedan desto vanligare.

I samband med "handgranaten mot polisbilen i söderort" togs även flera fall av rån/grovt rån upp. En fd. klasskamrat till mig (inte svensk, om nu folk tycker det hör till saken) dömdes för medhjälp till grovt rån. Han var som sagt inte svensk, men om jag inte missminner mig var både han och hans föräldrar födda i Sverige. Drömde om att jobba med ungdomar i utsatta områden, men valde av någon anledning den kriminella banan istället.

Har sett flertalet liknande exempel som ovanstående, där familjerna ändå bott i denna medelklasshåla, men där ungarna ändå valt den kriminella vägen. Antagligen för att föräldrarna och kompisarna inte haft det här med plugg och att jobba på "ärligt vis" med sig hemifrån. Sen finns det givetvis omvända exempel också, som det första jag nämnde. Men jag tror faktiskt just att den sociala biten väger tyngre, än de facto att vi har gratis utbildning t.om. gymnasienivå och så. Tycker dock att samhället borde göra mer för att hjälpa personer som ovanstående, för där finns det definitivt hopp. Ingen av ovanstående lever i något direkt utanförskap, men ändå gick det så snett. Jag är väl medveten om att många nog skulle byta sida av vägen om dessa kom gående, men de är innerst inne bra killar som en gång hade bra framtidsplaner. Jag tror att genom att hjälpa folk från utanförskap och "halv-utanförskap" (som ovan) så skulle man nog kunna jämna ut mycket av klasskillnaderna.

 

[Alexis]

I samband med "handgranaten mot polisbilen i söderort" togs även flera fall av rån/grovt rån upp. En fd. klasskamrat till mig (inte svensk, om nu folk tycker det hör till saken) dömdes för medhjälp till grovt rån. Han var som sagt inte svensk, men om jag inte missminner mig var både han och hans föräldrar födda i Sverige. Drömde om att jobba med ungdomar i utsatta områden, men valde av någon anledning den kriminella banan istället.

Om man är född i Sverige är man väl svensk?? Jag fattar inte. Du skriver att ingen av dem hade något direkt utanförskap men du sätter honom i ett utanförskap när du säger att han var född i Sverige bodde i Sverige gick i samma klass som du men ändå inte var svensk? Rasism skapar också utanförskap