Kan vi prata om mobbning?

[Miks]

Har du personliga erfarenheter?
Har du blivit mobbad?
Har du mobbat?
Vad startade det hela?
Hur tog det slut?
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

 

[ameo]

Ja, jag blev mobbad från 4an och resten av högstadiet.
Jag vet exakt när det började (en rast på vintern), sen fortsatte de av bara farten eftersom jag var ett tacksamt offer som hade lätt för att börja gråta. Det behöver inte vara mer än så...
Det minskade möjligen något i nian, men det var väl egentligen inte förrän jag slapp de så kallade klass-"kamraterna" från grundskolan som det hela upphörde.

Handen på hjärtat så kan det nog vara så att jag deltagit i utfrysning av någon. Jag minns själv inget sånt, men det är inte omöjligt att jag varit med nånstans.

Rent generellt tror jag att mobbare glömmer hur de betett sig, det är inget som fastnar i deras minne.
För 20+ år sedan drogs det ihop en klassåterträff (via nåt företag som riktat in sig på såna) och en av tjejerna i klassen ringde upp mig för att höra om jag skulle komma. Hon blev rätt tyst när jag svarade att "Ni ville ju inte umgås med mig då, så varför skulle jag vilka träffa er nu?"

Det finns säkert bevis på motsatsen, men min känsla är att det är svårt att få stopp på mobbning utan att den ena eller andra parten flyttar på sig så att man slipper träffas.

 

[nightcrawler]

Har du personliga erfarenheter?
Har du blivit mobbad?
Har du mobbat?
Vad startade det hela?
Hur tog det slut?
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

Jag har varit utanför till och från i låg och mellanstadiet. Var ofta i bråk med killarna. På högstadiet så började några killar gå på mej mer och blev väldigt fysiska. Fick en del smällar men hittade alltid på nått jävelskap tillbaks. Andra var bara elaka verbalt. Mina kompisar tyckte inte om hur jag blev behandlad och försökte alltid gå emellan. Dom försökte få mej att inse att det var mobbing men jag lyssnade inte på det örat. På gymnasiet så fortsatte det och speciellt en kille var för jävlig. Till slut så fick dom lärarna att ta tag i det och jag var rätt förbannad för att dom la sig i. Men det upphörde och jag fick lära mej att hålla käft och inte fortsätta med att ge tillbaks. Jag kunde vara rätt ful åxå eftersom jag visste att jag ändå fick skit. I alla fall så upphörde det och på studenten så kom en av killarna fram och bad om ursäkt för att han hade varit en skitstövel.

Jag har inte varit så snäll mot andra alla gånger heller.

 

[Mirre]

Har du personliga erfarenheter?
Har du blivit mobbad?
Har du mobbat?
Vad startade det hela?
Hur tog det slut?
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

Ja jag har varit mobbad och utfryst från lekis till 6an. Alla mina kompisar gick i parallellklassen och jag funderar ofta över varför jag inte fick byta klass, framförallt varför inte mina föräldrar stred för det. Det hade gjort mina skolår så otroligt mycket trivsammare och då kanske jag faktiskt tom hade varit där. Jag skolkade något fruktansvärt hela skoltiden, trots att allt egentligen blev bra när vi flyttade 23 mil, efter det förekom ingen mobbning eller utfrysning öhvt. Men "behovet" eller vad man ska säga att skolka och oviljan att vara i skolan har ändå suttit i och gör än idag i vuxen ålder.
Vad som startade det var nog att jag var blyg och tystlåten och inte ett dugg intresserad av att spela fotboll som resten av klassen, jag var dock med ett tag ändå men var helt ärligt rätt kass på det och hängde hellre i stallet. Använde inte smink, hade inte dyra märkeskläder och var inte så tuff och framåt som många andra, så jag var väl ett lätt offer gissar jag. Att flytta och byta skola var det som fick slut på det för mig.

Har inte mobbat någon, tror jag inte alla fall.

 

[parellikusken]

Jag blev mobbad under hela grundskolan. Hade som tur var en grupp med vänner omkring mig dock, dom gjorde skolan mer hanterbar.
Var en händelse som utlöste mobbningen, men jag är rätt säker på att jag hade blivit utsatt tids nog ändå.

Jag tror att förutom rädslan och ångesten jag kände, så var skammen över situationen värst. Kände en enorm skam över både det som orsakade mobbningen och mobbningen i sig. Det blev till en skam över mig som person, den jag var.
Har fortfarande svårt att lita på att folk faktiskt gillar mig och dras ännu med mycket skamkänslor över olika saker.

Jag tror det är viktigt att föräldrar och skolpersonal ser barnet och dess sociala miljö. Jag var hemma mycket pga magkatarr i låg- och mellanstadiet, det borde ha gjort att någon vuxen i min närhet funderade över orsaken till det.
Skolkade en hel del i högstadiet, lärare kom hem till mig och hämtade mig, men aldrig att någon frågade varför jag skolkade.

 

[Tranan]

Har du personliga erfarenheter?
Ja absolut
Har du blivit mobbad?
Det har jag. från åk 4 till 9. Fysiskt våld, psykist våld, och matrilellt våld.
Har du mobbat?
Troligen, tror inte att det går udvika om man är en bitter tonåring
Vad startade det hela?
Läraren som jag hade under mellanstadiet uppmuntrade det hela genom att anmärka på min klädsel och visa för klassen hur trasiga skor, hanskar, jackor etc jag hadde. Och läste upp mina uppsatser och annat skrivet martial för hela klassen.
Hur tog det slut?
Jag bytte miljö,
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?
Att andra griper in och visar med stark tydlighet att det inte är något som tollereras.

 

[Elo]

Blev mobbad från åk 3 till första året på gymnasiet. Ungefär.
Blev utfryst pga mobbaren (ingen ville råka stöta sig med honom och därigenom bli offer) på högstadiet. Mobbingen var fysisk och psykisk, samt att de snodde saker från mig.

På mellanstadiet skedde det en hel massa möten, för att få bukt med det. Men inget hjälpte. Kanske för att en himla massa tid las på att förklara varför han gjorde som han gjorde, i stället för att stävja beteendet.

På högstadiet (notera att vi gick i samma klass i mellanstadiet, och trots överlämning så hamnade vi i samma klass) eskalerade beteendet och klasskamraterna som innan typ inte hade brytt sig började ignorera mig. En del försök att göra nåt? kanske skedde men mest fick jag tillbaka att det inte fanns nån mobbing på skolan för att de hade en anti-mobbing-plan.

Tror ni inte att vi hamnade i samma klass på gymnasiet också? Men pga nya klasskamrater (som inte visste om historian och därför vågade umgås med mig) och en nu väldigt tydlig skillnad i status på killen (från att ha varit högsta hönset pga våldsam osv, så hamnade vi på ett gymnasie där kunskap/betyg värderades högt. Han var liksom inte där.... om vi säger så).

För att få det att sluta - samtal med den som utsätter. Om och om och om och om igen. Vuxna måste ta ansvar och fördöma mobbande handlingar och lära in/erbjuda andra beteenden än mobbing. "han slutar om du ignorerar det" - funkar inte och lägger hela bördan av mobbingen på offret.

 

[Miks]

Vad ledsen jag blir över era erfarenheter. Och jag blir häpen över att de flesta av er blivit utsatta så länge

Följdfråga; Hur har din upplevelse påverkat dig i vuxen ålder? Vilka ärr bär du med dig och vilka superpowers fick du?

Mvh Miks

 

[Vira]

För mig började det lite smått i slutat av mellanstadiet men eskalerade fullständigt under sjuan med ett gäng killar som var genomvidriga. Framförallt en var värst, och honom flyttade de till en annan skola till när vi började åttan varefter det blev lite mer hanterligt. Klingade av ännu mer under nian. Vet inte vad som utlöste hans flytt, men han var allmänt antisocial och inte bara hemsk mot just mig, så jag gissar att det var ett försök av föräldrarna att få lite ordning på honom. Jag önskar dock verkligen att det var kutym att mobbare tvingas byta skola, för det gjorde verkligen saker enormt mycket bättre för mig.

Att just jag blev utsatt var nog inte så konstigt, för jag var rätt udda - brydde mig inte om mitt utseende, var smart och gillade att lära mig saker (vilket var udda på den skolan), hade en annan dialekt och ett helt annat ordförråd än de andra och som grädde på moset hade jag ett lindrigt handikapp. Dvs ett veritabelt smörgåsbord av egenskaper att slå ned på.

Nu var det ju en förhållandevis kort tid jag var utsatt, men det tog rätt många år för följderna att släppa. Jag var enormt misstänksam mot killar vilket inte började släppa förrän några år in på universitetet. Vågade inte dejta förrän jag var 23, strax efter att jag börjat förstå att folk faktiskt ville umgås med mig som ett förstahandsval och faktiskt gillade mig som jag var. Idag har det nästan helt försvunnit, men i fel sammanhang kan jag fortfarande bli spänd och obekväm.

Som sagt så tror jag på att flytta på mobbaren. Det är helt enkelt fullständigt orimligt att andra spelregler ska gälla för barn än för vuxna. På mitt nuvarande jobb skulle ledningen ryka omedelbart om det kom fram att kollegor trakasserade mig systematiskt och upprepat och cheferna bara hade allvarliga samtal med kollegorna men annars lät dem jobba kvar som vanligt. Jag tycker att samma nolltolerans borde gälla på skolor. Jag är bättre rustad idag för att hantera kollegor som tafsar, säger elaka saker eller mobbar på olika sätt, men ändå förväntades jag som barn bara stå ut medan halvhjärtade insatser gjordes medan det nu när jag är vuxen inte finns på kartan att sådant skulle få hända. Jag vet inte hur man rent praktiskt ska lösa det, men kanske genom flytt av mobbarna till särskilda skolor (med extremt hög personaltäthet) under kortare eller längre perioder, samtidigt som man gör en översyn av huruvida mobbaren tex har det risigt hemma eller bara har en kass personlighet, eller allra minst genom konstant översyn av mobbaren av vuxna inklusive tex indragna raster för mobbaren för att säkerställa att den inte kommer åt offret. Vad som helst som gör att offret skyddas - som det är nu tycker jag att alldeles för mycket fokus ligger på förövarens rättigheter.

 

[Miks]

@Vira Parallellen till vuxenvärlden är så intressant! Hur samma lagar och rättigheter inte gäller barn och unga. Helt obegripligt!

Lite knapplån
Kan skolplikten ha något med saken att göra? Eller är det konflikträdsla från skolledningen? Annat?

Mvh Miks

 

[Tranan]

Vad ledsen jag blir över era erfarenheter. Och jag blir häpen över att de flesta av er blivit utsatta så länge

Följdfråga; Hur har din upplevelse påverkat dig i vuxen ålder? Vilka ärr bär du med dig och vilka superpowers fick du?

Mvh Miks

Jag är alltid osäker på mig själv, Känner mig alltid osäker på om jag hör hemma här, får jag vara här, får jag handla här, får jag gå här, vill de att jag är här, starka PTSD upplevelser, Identitetskriser och dåligt självförtroende. Imposter syndrome. Ärr, vänster arm ärr på vå underarmen 2 cm under armvecket kniv åk 6 träslöjden 5 cm långt. vänster hand mellan tummen och pekfinger, är 2 X 7 mm platt skruvmejsel. Höger Ben utsidan 15 cm ner från höften 7 cm, kniv, åk 8 en lunch rast. Ansiktet ärr efter rakblad 4 st olika tider under högstadiet, bröstkorg höger sida genomborrad tunt metall stav för armering åk 8. Det är de tydligaste just nu.

 

[Amha]

Vad ledsen jag blir över era erfarenheter. Och jag blir häpen över att de flesta av er blivit utsatta så länge

Följdfråga; Hur har din upplevelse påverkat dig i vuxen ålder? Vilka ärr bär du med dig och vilka superpowers fick du?

Mvh Miks

I mitt fall startade lågstadieläraren det hela. Hon togs bort från tjänsten med nästa klass då hon även var fysisk mot eleverna. Därför är jag väldigt uppmärksam på vad lärarna är för människor. Köper inte rakt av om en lärare säger "ditt barn orsakade /.../" Utan att lyssna in barnets version. Väldigt uppmärksam på ont i magen hos barnen i samband med att de ska till skolan. Händer det frågar jag hur det känns i skolan, hur det funkar med kompisar osv för att se om nåt sånt orsakat det. Jag uppmärksammar det också i skolan. Vid ett tillfälle tyckte jag personalen agerade felaktigt i samband med detta och skrev då ett meddelande till skolans kurator och att de behöver en bättre handlingsplan.

Jag troooor inte att man märker sånt på mig idag men jag kan bli rätt grinig på dåligt beteende hos andra. Utesluter sådana ur mitt umgänge ganska omgående. Folk som nedvärderar andra pga yrkesval, klädstil eller vad det nu kan vara är bland det värsta jag vet och det är inte mycket man har att spela på där innan jag säger tack och hej.

 

[Halcyon]

Har du personliga erfarenheter?
Har du blivit mobbad?
Har du mobbat?
Vad startade det hela?
Hur tog det slut?
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

Mobbningen påbörjades i 1an, vad som har utlöst det skulle jag gärna vilja ha svar på. Kanske var udda? Blyg? Iallafall gick på mig för min näsa, kalla för grisnäsa och blev kallad gris. Pågick ända till 9an! Var flera som mobbade mig(några i klassen och några andra), och ett av värsta var när en tjej gick verkligen på mig hårt med pyskisk trakasserande. Det var snudd på jag övervägde skolka, och jag är sån som ogilla skolka och ville sköta skolan (Att jag inte ens skolkade pga mobbning är ett under, fattar inte hur jag stod ut). Var en av få gånger jag tog tag i sa till lärarna (var lönlöst, men tänkte gränsen va nådd brutalt denna gång) men de avfärda med hon var sån, där föreställde mig helvetet skulle bli värre... Men hon flyttades, inte pga trakasserad mig men gick på fler och fick höra på ryktesväg gick på lärarna, där tror orsaken hon blev flyttad, då skolan brydde sig aldrig om mobbning

Tog slut började gymnasiet då ingen från gamla klassen hängde med dit, då började naturbruksgymnasie de andra valde andra linjer på andra skolor. Var inte bästa åren där heller, hade bara en kompis, men mobbningen upphörde det gjorde en hel del. Idag mår jag bra och slipper plågoandarna, bästa är flytta ifrån dom eller dom flyttar ifrån en.

 

[WhoIsItAgain]

Har du personliga erfarenheter?
Ja

Har du blivit mobbad?
Ja

Har du mobbat?
Nej

Vad startade det hela?
Kom inflyttad till åk 6 i en klass som gått ihop sen åk 1. Hade flyttat mycket före det (vartannat år pga pappas jobb) och kommit till nya klasser utan problem och alltid varit med och haft kompisar.

Hur tog det slut?
Det fysiska slutade efter att jag började slå tillbaka men istället ökade det verbala istället. Helt slutade det först när högstadiet var slut och som tur var valde ingen i klassen samma linje på gymnasiet.

Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?
Så länge mobbarna är kvar slutar det aldrig. Byt klass, skola eller flytta.

 

[Raderad medlem 120709]

Har du personliga erfarenheter?
Väldigt.

Har du blivit mobbad?
Ja. Ända från förskolan till början av gymnasiet. Det var främst utfrysning och andra former av psykiskt våld, men även en del fysiskt. Både jämnåriga och vuxna deltog.

Har du mobbat?
Oj, svår fråga. Jag har definitivt varit elak mot andra, men har inte utstuderat sökt upp en och samma person för att jävlas om och om igen eller gått in för att utesluta ur någon gemenskap. Så jag skulle säga att jag har inte fullt medvetet mobbat någon, men i slutändan är det ju den utsatta personen som avgör den saken.

Vad startade det hela?
Vem vet? Förmodligen var det så att jag var märkbart annorlunda och det behövde straffas på något vis. När jag sedan blev utåtagerande pga hur fruktansvärt dåligt jag mådde så var det väl bara ännu roligare; titta, missfostret får psykbryt, superunderhållning. Så höll det på. Och de vuxna hakade gärna på och tyckte att jag fick skylla mig själv när jag ändå var så konstig.

Hur tog det slut?
Början till slutet var sista året av högstadiet, när jag fick min autismdiagnos och äntligen fick komma till specialklass. Den var i en helt separat byggnad från resten av skolan så jag slapp se plågoandarna större delen av tiden. Sen började gymnasiet och där försvann jag nog i mängden utöver att jag gick i specialklass. Uppstod konflikter där så togs de också tag i på en gång, så det hann inte bli infekterat.

Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?
Enklaste om man är utsatt - stick så långt det går ifrån platsen där det sker. Mobbning är ett tecken på att hela sociala dynamiken är körd och bevisligen så är enda lösningen att grupperingarna bryts upp på något vis. Det brukar vara den mobbade som får flytta sig där, allt annat är oftast för jobbigt att ta tag i för de som har makten att förändra.

Hur har din upplevelse påverkat dig i vuxen ålder? Vilka ärr bär du med dig och vilka superpowers fick du?
Jag har komplex traumatisering på grund av de åren och lär aldrig bli helt frisk. Jag är livrädd för att bli bedömd och törs aldrig visa vem jag verkligen är för att jag då säkert kommer bli utfryst och behandlad som skit igen. Jag har noll tilltro till auktoriteter eller skolsystemet. Jag blir triggad väldigt lätt av vissa saker och blir då inte ett dugg rolig att ha att göra med. Och det är bara ett axplock av allt mitt bagage.

Superkrafter? Det fick jag inga. Jag skolkade nog den dagen de delades ut.

 

[Lingon]

Har du personliga erfarenheter?
Ja, jag var mobbad främst på högstadiet. En kille i klassen som rätt smart (vi hade ofta rätt lika på proven och det var viktigt för honom att vara bättre än mig) fick ett gäng rätt korkade killar att mobba mig. Själv var han mest väldigt otrevlig men det var helt klart han som fick de andra att mobba mig. Psykisk mobbing. Det blev aldrig fysiskt. Ingen gjorde nåt.

Har du blivit mobbad?
Ja, se svaret ovan.

Har du mobbat?
Jag tror inte det. Jag hoppas verkligen inte att någon uppfattat det så!

Vad startade det hela?
Ingen aning. Men jag fick ofta höra nedsättande ord om att jag höll på med hästar. Det var huvudsaken i det de mobbade mig för. Hästar var töntiga och därför var jag det också och skulle mobbas för det.

Hur tog det slut?
Högstadiet tog slut. Vidrigaste delen av skolan! Jag önskar att man hade delat upp eleverna redan i högstadiet (som man gör på gymnasiet). Då hade jag sluppit de som mobbade mig då de flesta gick till praktiska program på andra skolor och jag till natur. Jag upplevde att gymnasiet var en mer tillåtande miljö att vara annorlunda i pga att man slapp de mest korkade typerna. Den smarta killen som triggade de andra mot mig fick annat att fokusera på och struntade i mig då vi hamnade i olika klasser pga olika val.

Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?
Byt miljö. Trist men sant. Att flytta mobbaren borde vara det rätta men jag tror att det är att bättre för den mobbade att helt byta miljö till en miljö där ingen vet att man varit mobbad och alla är öppna för att lära känna en.

Hur har din upplevelse påverkat dig i vuxen ålder? Vilka ärr bär du med dig och vilka superpowers fick du?
Jag vet inte. Men det har definitivt påverkat mig.

Inga superpowers, bara känslomässiga ärr.

 

[Ninnurur]

Jag har mobbats hela skolgången, även på en vuxenutbildning och i mitt basketlag. Antar att jag är ett tacksamt offer som tjock, lång och har adhd. Är djupt skadad av det och har ångest. Klarar nästan inte av att se mobbarnas namn på facebook. Är tydlig till min dotter att det är nolltolerans på sånt både mot och av henne, vilket funkar bra. Någon mobbare har försökt höra av sig och be om ursäkt men den enda som mår bra av det är mobbaren. Liksom, grattis, du mår bättre nu men för mig river du bara upp gamla sår.

 

[nullo-modo]

Har du personliga erfarenheter?

Ja

Har du blivit mobbad?

Ja, från lågstadiet tills utgången av nian.

Har du mobbat?

Nej, inte vad jag vet, kan vara vass så finns säkert folk som tycker jag är obehaglig.

Vad startade det hela?

Läraren i lågstadiet.

Hur tog det slut?

Skoltvånget var färdigt för min del när jag gick ur 9an

Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Har tyvärr inga bra tips mer än berätta för någon vuxen som kan hjälpa och att vuxna pratar om det så barn vågar berätta.
Själv så berättade jag inte då jag inte ville att mina föräldrar skulle tro att det fanns ytligare fel på mig.

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

 

[Snubbelfot]

Har du blivit mobbad?
Ja, i lågstadiet och högstadiet.
Har du mobbat?
Nej.
Vad startade det hela?
I lågstadiet var jag ett barn som inte tog så mycket plats, syntes eller hördes - tror egentligen inte att det fanns någon specifik orsak. Det kunde lika gärna varit någon annan som blev måltavla.
I högstadiet hade jag en hel del acne som var populärt för ett par klasskamrater att retas för. Det, och min frisyr.
Hur tog det slut?
Genom våld, måste jag tyvärr säga. I lågstadiet fick jag en dag nog och slog den värste av mobbarna ordentligt, läraren fick gå emellan. Mobbaren blev förresten sedermera närpolischef. Efter det lugnade det sig märkbart men inte helt förrän jag bytte till en skola med... tja, socialt stabilare elevbas.
Liknande i högstadiet, en dag gav jag helt enkelt igen rejält mot den ledande mobbaren. Efter det avtog mobbingen märkbart.
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?
Jag har tyvärr inga andra tips än ovanstående.

 

[lingonben]

Har du personliga erfarenheter?
Har du blivit mobbad?
Har du mobbat?
Vad startade det hela?
Hur tog det slut?
Vilka är dina bästa tips för att få det att sluta?

Ja helt enkelt, allt ovan och att annat och allt däremellan!

Mvh Miks

Ja, jag har blivit mobbad men aldrig mobbat någon. Det började nångång under lågstadiet och slutade genom att jag bytte skola till högstadiet. Min klass var väldigt stökig, bl a flyttades två elever till en annan skola under mellanstadiet i hopp om att lugna ner situationen... det blev bara delvis bättre. Jag var avvikande så jag blev påhoppad därför, hade lite för lätt för mig i skolan och var kasst socialiserad eftersom jag varit hemmabarn och de andra kände varandra sen dagis. Sen pågick det dåligheter även i mitt hem som märktes och också gick att hoppa på mig för, bl a brist på kläder och jag fick sällan göra saker utanför skoltid.

Jag tror mobbing kan gå att lösa även utan att flytta nån av parterna OM någon vuxen tar tag i problemet och jobbar med det under längre tid. Mina föräldrar mäktade inte med något sådant, utom skolbytet när de upptäckte mobbningen genom att tjuvläsa min dagbok. Mina lärare rådde inte heller på det, antar det beror på övrigt strul i klassen och att de hellre ville driva igenom diverse pedagogiska experiment som åldersblandad undervisning. Det gick inte heller lysande direkt.