- Svar: 50
- Visningar: 4 780
Varning först att det här blir jätte långt och dåligt skrivet. Men jag vill ändå ge som en förklaring ifall nån bryr sig men fattar om ingen orkar läsa eller bryr sig heller så ingen behöver lägga nån energi alls ifall ni inte av nån andledning vill.
Men iallafall så vet inte hur jag ska förklara dethär. Men liksom jag tycker det känns som vissa av er här är typ mina närmaste kompisar nästan på ett sätt. För vissa saker som jag har skrivit om kan jag inte prata med nån annan och så. Och att det känns lite som jag känner er liksom fast jag ju inte gör det egentligen.
Men ja iallafall så då ifall man tänker som att ni är mina vänner ungefär så tycker iallafall jag att jag borde förklara några saker.
Och då det första är att jag TROR iallafall att jag ska sluta skriva här. För alltså det är skönt ofta och jag kan få ut vissa saker och ibland är det lättare att få ordning på alla tankar i text och så. Men det är neggativa saker också. Så det jag iallafall BORDE så borde jag inte skriva här nåtmer utan det är bättre för både mig och alla er ifall jag inte gör det. Så somsagt jag ska försöka iallafall men jag kanske inte klarar det. Men det är iallafall som jag har tänkt.
Jag vet att ingen här säkert vill vara taskig eller skriva nåt som blir dåligt. Utan det är mig det är fel på så jag vet redan det. Men blir ändå att vissa saker som kanske nån skriver så för mig i min hjärna så blir det att den tycker att jag är värde lös och dum och att jag inte borde skriva nånting för ingen här bryr sig ändå. Och somsagt det är säkert inte att nån vill vara dum heller men vill bara förklara hur det känns. Så då känns det som jag är jätte dum och har gjort massa fel som alla utom jag fattar. Och som att jag är dum i huvudet som tycker det känns som jag skriver med som kompisar fast så tycker ni att jag är jobbig och korkad och inte fattar att jag gör fel helatiden med allt jag gör.
Och sen en annan sak är om jobbiga och dåliga tankar.
När jag inte kan få ut nånting så bara växer allt i huvudet så det blir helt kaos. Och då tycker alla att jag ska prata eller rita eller skriva eller bara nånting så jag får ut det. För det är som allt dåligt är mindre starkt ifall man delar det liksom.
Men när jag försöker göra det så är det ändå fel. Så då är det ingen som bryr sig och ingen som vill eller har tid för mig. Så alla tycker jag ska prata med nån annan så spelar ingen roll vem eller var jag försöker så är det fel.
Förutom så SKA jag prata när jag träffar psykologen eller kuratoren eller vad hon är. Så som att helatiden annars ska jag inte få ut nånting utan ska bara ungefär spara alla tankar och känslor och allting till sen och så ska jag bara inte störa nån och inte vara jobbig. Och sen är det typ en timme då jag SKA få fram ALLT och då är det ju helt stopp för det är fööör mycket samtidigt så kan inte få ut nånting.
Så samma som alltid att jag miss lyckas och inget som jag försöker göra duger.
Sen dethär sista vill jag bara förklara men ingen behöver bli orolig för det. För det har inget med nån här att göra och ingen här kan på verka det. Och det är ingen hemlig het så andra vet också det.
Men det är iallafall att jag har som acsepterat en sak. Och det är att från förra våren så har ALLT i mitt liv typ visat att jag inte ska finnas. Och ibland så har jag ju tyckt så också men ibland så har jag ändå försökt typ över bevisa det att jag inte vill dö. Men har in sett att det enda blir att jag är jobbig för alla andra och ingen får helt lugnt sålänge dom måste ha nånting att göra med mig. Plus så kostar jag skit mycket pengar som jag inte är värd och finns ingen andledning att jag ska kosta så mycket.
Och jag har fått typ en miljon tecken att det inte är meningen att jag ska finnas så jag typ kämpar mot det helatiden och bara knuffar det lite i fram tiden. Men det kommer ju inte ändras utan sålänge jag finns så kommer jag bara kämpa mot typ ödet eller vad man ska säga. Och kommer helatiden bara vara att över leva en dag. Och sen en dag. Och sen en dag.
Och det är inte värt det tycker jag. Och har inga drömmar som jag vill göra utan allt sånt har försvunnit och blivit o möjligt. Och det finns inget som nån kan säga som ändrar det utan det bara är så det är.
Så iallafall det jag har liksom acsepterat och som jag VET att det kommer bli så kommer jag inte leva så länge till iallafall. Utan det kommer inte bli ett helt år den händelsen som typ började allting om man säger så.
Och det är BRA alltså det är nästan det enda possitiva för mig. Och när jag inte finns mera så kommer jag inte behöva må skit och göra allt fel hela tiden. Utan då kommer jag äntligen få ha lugn och ro liksom och iallafall som jag tycker så borde andra tänka lite på mig då och vara glada för min skull iallafall. För om jag är död så äntligen slipper jag lida liksom. Och så tänker ju jätte många om djur och jag tycker man ska tänka så om mig också.
Men ja det jag ville förklara bara att OM jag inte skriver nåt mer. Som jag inte vet om jag kommer klara men jag tror iallafall det vore det bästa för ALLA. Men att om jag inte gör det iallafall så behöver ingen typ hoppas att jag lever och sånt utan ifall ni påriktigt vill nåt bra för mig så får ni gärna hoppas att jag kan slippa allt.
Men iallafall så vet inte hur jag ska förklara dethär. Men liksom jag tycker det känns som vissa av er här är typ mina närmaste kompisar nästan på ett sätt. För vissa saker som jag har skrivit om kan jag inte prata med nån annan och så. Och att det känns lite som jag känner er liksom fast jag ju inte gör det egentligen.
Men ja iallafall så då ifall man tänker som att ni är mina vänner ungefär så tycker iallafall jag att jag borde förklara några saker.
Och då det första är att jag TROR iallafall att jag ska sluta skriva här. För alltså det är skönt ofta och jag kan få ut vissa saker och ibland är det lättare att få ordning på alla tankar i text och så. Men det är neggativa saker också. Så det jag iallafall BORDE så borde jag inte skriva här nåtmer utan det är bättre för både mig och alla er ifall jag inte gör det. Så somsagt jag ska försöka iallafall men jag kanske inte klarar det. Men det är iallafall som jag har tänkt.
Jag vet att ingen här säkert vill vara taskig eller skriva nåt som blir dåligt. Utan det är mig det är fel på så jag vet redan det. Men blir ändå att vissa saker som kanske nån skriver så för mig i min hjärna så blir det att den tycker att jag är värde lös och dum och att jag inte borde skriva nånting för ingen här bryr sig ändå. Och somsagt det är säkert inte att nån vill vara dum heller men vill bara förklara hur det känns. Så då känns det som jag är jätte dum och har gjort massa fel som alla utom jag fattar. Och som att jag är dum i huvudet som tycker det känns som jag skriver med som kompisar fast så tycker ni att jag är jobbig och korkad och inte fattar att jag gör fel helatiden med allt jag gör.
Och sen en annan sak är om jobbiga och dåliga tankar.
När jag inte kan få ut nånting så bara växer allt i huvudet så det blir helt kaos. Och då tycker alla att jag ska prata eller rita eller skriva eller bara nånting så jag får ut det. För det är som allt dåligt är mindre starkt ifall man delar det liksom.
Men när jag försöker göra det så är det ändå fel. Så då är det ingen som bryr sig och ingen som vill eller har tid för mig. Så alla tycker jag ska prata med nån annan så spelar ingen roll vem eller var jag försöker så är det fel.
Förutom så SKA jag prata när jag träffar psykologen eller kuratoren eller vad hon är. Så som att helatiden annars ska jag inte få ut nånting utan ska bara ungefär spara alla tankar och känslor och allting till sen och så ska jag bara inte störa nån och inte vara jobbig. Och sen är det typ en timme då jag SKA få fram ALLT och då är det ju helt stopp för det är fööör mycket samtidigt så kan inte få ut nånting.
Så samma som alltid att jag miss lyckas och inget som jag försöker göra duger.
Sen dethär sista vill jag bara förklara men ingen behöver bli orolig för det. För det har inget med nån här att göra och ingen här kan på verka det. Och det är ingen hemlig het så andra vet också det.
Men det är iallafall att jag har som acsepterat en sak. Och det är att från förra våren så har ALLT i mitt liv typ visat att jag inte ska finnas. Och ibland så har jag ju tyckt så också men ibland så har jag ändå försökt typ över bevisa det att jag inte vill dö. Men har in sett att det enda blir att jag är jobbig för alla andra och ingen får helt lugnt sålänge dom måste ha nånting att göra med mig. Plus så kostar jag skit mycket pengar som jag inte är värd och finns ingen andledning att jag ska kosta så mycket.
Och jag har fått typ en miljon tecken att det inte är meningen att jag ska finnas så jag typ kämpar mot det helatiden och bara knuffar det lite i fram tiden. Men det kommer ju inte ändras utan sålänge jag finns så kommer jag bara kämpa mot typ ödet eller vad man ska säga. Och kommer helatiden bara vara att över leva en dag. Och sen en dag. Och sen en dag.
Och det är inte värt det tycker jag. Och har inga drömmar som jag vill göra utan allt sånt har försvunnit och blivit o möjligt. Och det finns inget som nån kan säga som ändrar det utan det bara är så det är.
Så iallafall det jag har liksom acsepterat och som jag VET att det kommer bli så kommer jag inte leva så länge till iallafall. Utan det kommer inte bli ett helt år den händelsen som typ började allting om man säger så.
Och det är BRA alltså det är nästan det enda possitiva för mig. Och när jag inte finns mera så kommer jag inte behöva må skit och göra allt fel hela tiden. Utan då kommer jag äntligen få ha lugn och ro liksom och iallafall som jag tycker så borde andra tänka lite på mig då och vara glada för min skull iallafall. För om jag är död så äntligen slipper jag lida liksom. Och så tänker ju jätte många om djur och jag tycker man ska tänka så om mig också.
Men ja det jag ville förklara bara att OM jag inte skriver nåt mer. Som jag inte vet om jag kommer klara men jag tror iallafall det vore det bästa för ALLA. Men att om jag inte gör det iallafall så behöver ingen typ hoppas att jag lever och sånt utan ifall ni påriktigt vill nåt bra för mig så får ni gärna hoppas att jag kan slippa allt.
