Kärlek eller förälskelse? (Utbruten från Dejtingtråden del 20)

[Milosari]

Nej, jag gör inte det men känner mig dömd till ett liv i ensamhet. Jag tror nämligen inte att det här går över.

Man kan lära sig leva med sådant som inte går över, men man kan behöva hjälp att hitta bra strategier. Men att ha en pessimistisk syn på framtiden tenderar att bli en självuppfyllande profetia.

 

[mandalaki]

Inlägg 829

Aha, tack. Jag trodde det var något riktat till mig som jag missat.

@the_connemara Jag har ingen bra input där, har inte ens koll på hur jag definierar förälskelse resp kärlek. Det enda jag känner är väl att för mig går det långsamt, jag kan fatta först efter ett tag att intresset jag har för någon i min omgivning är mer än vänskapligt.

 

[the_connemara]

Jag tycker att allt det där är ganska grötigt. Vad är egentligen förälskelse vs. att vara kär? Jag tänker mig att det går ihop lite. Att vara förälskad tänker jag dock inte nödvändigtvis behöver ha så mycket med den andra personen att göra, det kan innebära att känslorna går spinn p.g.a förväntningar, kär i kärleken, bekräftelse, sex osv. Mao mycket yttre faktorer. Kär är väl lite mer att man börjar falla för specifika personlighetsdrag hos just den personen. Hen har så varm blick, så smittsamt skratt, är så omtänksam eller vad det nu kan vara. Att verkligen börja älska någon känns lite annorlunda för mig dock och kan ta lite längre tid.

Jag tror det är svårt att helt stänga ute yttre faktorer och framför allt tror jag det är svårt att alltid "tänka klart" i dejtingsammanhang och med känslor inblandat. Det kommer dyka upp förväntningar, tankar om framtiden, hänsyn till andras åsikter mm. Men jag tänker att det bara är att flyta med så kommer det att visa sig i längden hur man egentligen kände och vad det blir av det!

Jag kan bli väldigt intresserad av och tänd på en person, och det blir jag ganska ofta. Förälskad och kär blir jag ytterst sällan. Ska jag vara ärlig så har jag nog oftare varit förälskad i tanken på en person, än i personen själv. Dvs alla mina tankar kring personen kretsar mer kring framtiden än nutiden. Jag har aldrig blivit förälskad i en person som jag lärt känna först, utan känslan är ganska omedelbar. Så jag tror det handlar om kemi. Romantiskt va?

Hur som helst. Jag försöker alltid njuta av stunden. I ditt fall hade jag låtit mig ryckas med en stund, njut av tiden men ha i bakhuvudet att det kan skita sig. Och om det skiter sig, so what? Då har man haft det bra några dagar, veckor, månader eller år. Det är lätt värt att vara lite ledsen för när/om den dagen kommer.

Tack båda för era svar!!

Jag har nog tidigare haft så himla lätt att bli förälskad i förälskelsen sas och det har ju inte varit så gynnsamt för mig. Har bortsett från så mycket annat jag nog egentligen förstått jag inte skulle stå ut med i längden/alls eller som varit direkt skadligt för mig. Och så har det blivit en jäkla soppa av att inte känna sig tillräcklig typ.

Tänker nog också att jag borde försöka vara lite chill och bara flyta med. Men så blir jag lite sur på mig själv att jag tänker att nu vet jag iaf vad för typ av person som passar mig, det i sig är ju bra, men så känns det som att jag bara har det i huvudet o väntar på att bli dumpad typ? Framför allt så ger liksom hela hans person/utstrålning/beteende (vad säger man egentligen?) mig sinnesro nog att sluta analysera hela tiden och bara liksom vara. Det är väldigt najs. Jag har aldrig upplevt det innan.

 

[Milosari]

Tack båda för era svar!!

Jag har nog tidigare haft så himla lätt att bli förälskad i förälskelsen sas och det har ju inte varit så gynnsamt för mig. Har bortsett från så mycket annat jag nog egentligen förstått jag inte skulle stå ut med i längden/alls eller som varit direkt skadligt för mig. Och så har det blivit en jäkla soppa av att inte känna sig tillräcklig typ.

Tänker nog också att jag borde försöka vara lite chill och bara flyta med. Men så blir jag lite sur på mig själv att jag tänker att nu vet jag iaf vad för typ av person som passar mig, det i sig är ju bra, men så känns det som att jag bara har det i huvudet o väntar på att bli dumpad typ? Framför allt så ger liksom hela hans person/utstrålning/beteende (vad säger man egentligen?) mig sinnesro nog att sluta analysera hela tiden och bara liksom vara. Det är väldigt najs. Jag har aldrig upplevt det innan.

Men varför skulle han dumpa? Du framstår ju som en jättesympatisk person. En sån man vill vara med. Om kemin finns där så att säga, men det verkar den ju göra?

 

[the_connemara]

Men varför skulle han dumpa? Du framstår ju som en jättesympatisk person. En sån man vill vara med. Om kemin finns där så att säga, men det verkar den ju göra?

Alltså vi har ju bara träffats totalt 3 gånger så jag vet inte riktigt. Man kan väl inse det lite när som att man inte vill ses mer tänker jag? Vill inte ens tänka på det egentligen

 

[Milosari]

Alltså vi har ju bara träffats totalt 3 gånger så jag vet inte riktigt. Man kan väl inse det lite när som att man inte vill ses mer tänker jag? Vill inte ens tänka på det egentligen

Ja det är uppenbarligen olika. Jag vet inom 5 min om jag vill träffas igen och inom 30 min om jag verkligen gillar personen... Andra behöver mer tid. Samtalsämne på nästa dejt?

 

[Bison]

Men varför skulle han dumpa? Du framstår ju som en jättesympatisk person. En sån man vill vara med. Om kemin finns där så att säga, men det verkar den ju göra?

Det är hon!
Helt fantastisk person som inte går att inte tycka om
Tom jag som brukar ta ett halvår på mig att acceptera människor gillade henne efter fem minuter

 

[the_connemara]

Ja det är uppenbarligen olika. Jag vet inom 5 min om jag vill träffas igen och inom 30 min om jag verkligen gillar personen... Andra behöver mer tid. Samtalsämne på nästa dejt?

Jag med! Vi har bara lite kort snackat om det på messenger o det var ju positivt. Alltså jag tänkte ju jag skulle försöka sluta oroa mig och ställa en miljon frågor denna gången, är mest det som gör att inte tar upp det. Testar lite olika varianter för egen del att hantera min osäkerhet typ.