Kastrera annans katt

Texaz

Trådstartare
Funderar över om det är lagligt att kastrera en katt man inte äger?
Katten ifråga har terroriserar mina stallkatter under ett antal år.
Ingen i grannskapet vill kännas vid honom, och fler har haft problem med denna katt.
OM man nu lyckas fånga honom, och han är omärkt (känns troligt) har man då rätt att kastrera honom??
 
Funderar över om det är lagligt att kastrera en katt man inte äger?
Katten ifråga har terroriserar mina stallkatter under ett antal år.
Ingen i grannskapet vill kännas vid honom, och fler har haft problem med denna katt.
OM man nu lyckas fånga honom, och han är omärkt (känns troligt) har man då rätt att kastrera honom??
Om han är omärkt, du har sökt ägaren och han inte är chippad så har jag svårt att tänka mig att du skulle göra något olagligt. Om du nu sköter eventuell eftervård. Gissar dock.
 
Funderar över om det är lagligt att kastrera en katt man inte äger?
Katten ifråga har terroriserar mina stallkatter under ett antal år.
Ingen i grannskapet vill kännas vid honom, och fler har haft problem med denna katt.
OM man nu lyckas fånga honom, och han är omärkt (känns troligt) har man då rätt att kastrera honom??
Om han antas vara ägarlös hade jag lämnat in honom. Jag ställde samma fråga själv för flera år sedan och höll på bli lynchad här.
 
Om han är en hemlös katt så blir det väl snarare en fånga, kastrera och släpp situation som katthem gör.
Och frågan är väl då hur katthemmen eller organisationerna som gör detta kan vara säkra på att katterna är hemlösa 🤷‍♀️
Har den sprungit omkring länge i samma område, är skygg och ingen känns vid den så..? Om man känner sig osäker så kan man ju fråga någon som håller på med det jag nämner här ovan om hur de brukar göra i såna situationer.
 
När man har tagit hand om en katt, kollat ev. märkning och letat ägare den vägen, har anmält det till polisen och det har förflutit tre månader utan att någon ägare har hört av sig så räknas katten som din och du kan kastrera. Dock är det också så att den som börjar mata en katt direkt har ansvaret för kattens väl och ve från första matningen.

Jag har tagit hand om och kastrerat många hemlösingar och vid ett tillfälle kastrerades katten ganska omgående, inom någon/några veckor från första tillfället jag såg honom. Han hade illa skabbangrepp i öronen, såpass att hela öronbasen var svullen så att det gick ihop på huvudet och han behövde sövas för att åtgärda den öroninflammation skabben hade skapat. Då bad jag dem kastrera honom samtidigt. Jag kände i det läget att chansen att få tag i en ägare som brydde sig huruvida katten ens levde eller ej var mikroskopisk och det var bättre för katten att slippa hamna i slagsmål ständigt. Jag var ärlig mot veterinären i detta att han var hemlös och nyligen upphittad och de argumenterade inte emot min önskan om att få honom kastrerad samtidigt. Hela hans kropp bar tydliga spår efter slagsmål och umbäranden och så ska banne mig ingen katt behöva leva! Lagligt var det inte men jag kände att jag hellre tog det om någon ägare hörde av sig än att katten skulle fara än mer illa. Han stannade här fram till sin död många år senare och ingen hörde någonsin av sig. Jag fick på omvägar veta vem ägaren var några år senare och de informerades av gemensamma bekanta om att katten var här men de brydde sig inte alls.

Övriga hemlösingar har jag anmält som upphittade till polisen, sökt ägare, kollat efter märkning, satt ut efterlysningar (det gjorde jag såklart med ovanstående katt som jag lät kastrera direkt också) och när tre månader har förflutit har de kastrerats. Katter räknas som gods och som gods tillfaller de upphittaren efter tre månader.

Om du inte vet säkert om katten har någon som bryr sig om honom så sätt på ett halsband (om det går) med ditt nummer, upplys om att katten kommer kastreras om ingen hör av sig och be ägaren ringa. Efterlys också ägaren till katten, anmäl upphittandet till polisen och kolla efter märkning (både chip och tatuering). Då har du gjort vad du har kunnat.

Något som kan vara bra att veta är att en äldre katt som kastreras ibland håller kvar det gamla beteendet ganska länge. För hemlösingen ovan med skabb och öroninflammation tog det ett år ungefär innan han blev kastrat även i sinnet och slutade försöka para sig (med kastrerade honor!). Han slutade dock att slåss ganska omgående och framförallt stannade han här. Han drog inte iväg och letade honor med alla risker det innebär. Han bedömdes av veterinären vara 4-5 år när han kom hit.
 
Jag uppfattar det som det är tveksamt om katten ens har en ägare?

Är det en "okänd vildkatt" så tycker jag att han antingen ska lämnas som hittegods/till katthem eller adopteras helt så TS tar på sig fullt ansvar.
Att å ena sidan ta sig rätten att operera den, men å andra sidan inte ansvara för dess fortsatta liv blir helt ologiskt sätt att förhålla sig till ägarskapsfrågan i mina ögon.
 
Jag kastrerade en hona en gång jag trodde faktiskt hon var hemlös men sen fick jag höra på omvägar att hon nog var ”hemma” ibland men ”ägarna” tyckte det var konstigt hon aldrig fick några ungar
De reagerade inte heller på att katten var instängd hos mig i drygt två veckor inför och efter kastration
Men jag trodde faktiskt hon var hemlös eftersom ingen någonsin frågade efter henne och framförallt inte efter kattungarna hon la i min lada som jag matade hela vintern plus mamman och som på våren efter naturligtvis skulle ha egna ungar så även ungarna fick jag kastrera
Honan bodde här i många år vet inte hur mycket hon gick hem jag såg henne dagligen men låg död i en tom hästbox en morgon ungarna är fortfarande här men har aldrig blivit tama
 
Det finns en hel del personer som ägnar sig åt TNR (Trap Neuter Release)för att få ner vildkattsbestånd när katthemmen inte har plats. Så jag skulle säga att det är helt ok om den inte är varken chippad eller öronmärkt

Men nej :cry:
Katter ska inte tillåtas gå halvvilda och fara illa bara för att de inte förökar sig längre.
Tveksamt på om det är lagligt.

Tar man sig an en katt, matar eller ger vård, så anses man vara kattens ägare och har därmed fullt ansvar.
 
Men nej :cry:
Katter ska inte tillåtas gå halvvilda och fara illa bara för att de inte förökar sig längre.
Tveksamt på om det är lagligt.

Tar man sig an en katt, matar eller ger vård, så anses man vara kattens ägare och har därmed fullt ansvar.
Att en katt tillåts vara som hen är är inte fel. Att tvinga en katt som inte klarar mänsklig interaktion till mänsklig interaktion är däremot fel. Att man kör TNR innebär att man sedan matar och har koll men man tvingar sig inte på katten i onödan och man stänger inte in katten och försöker få den tam. Det är lagligt att göra så med vilda katter. Jag har gjort det själv med en mängd katter med länsstyrelsens goda minne. Alternativet för dessa katter var inte att bli gosiga innekatter som trivs med människor, alternativet för dem var att få mängder av kattungar under sin livstid med allt det innebär av faror och umbäranden som i sin tur hade farit illa eller att de hade farit illa inne hos någon som anser sig ha rätt att tvinga sig på en katt som far enormt illa av människans påtvingade försök att få in dem i den form de anser katten ska vara i. Dvs. uppskatta människans försök till omvårdnad och bli en gosig innekatt. Att stänga in och tvinga sig på sådana katter jag syftar på, som springer i panik utmed väggarna och skadar sig själva i sina försök att ta sig ut är inget annat än djurplågeri.

Den katt som för alltid kommer ligga mig närmast hjärtat tog det två år att fånga in för kastrering. De 12 dagarna (stygnen togs efter sövning på dag 10 och sedan var hon inne i två dagar till för att de små hålen efter stygnen säkert skulle hinna gå igen, allt för att minska risken för infektion) hon var inne efter kastreringen mådde hon fruktansvärt dåligt. Att tvinga en katt som hon att fortsätta vara inne hade lett till apati eller död.

Jag räknade inte med att få se henne igen när hon släpptes ut men min egoism är inte så stor att jag såg det som min rätt att ta ifrån henne hennes liv och frihet för att jag ville ha henne hos mig. Hon var borta ett dygn och sedan kom hon tillbaka. Hon stannade här resten av sitt liv och även om hon inte ville ha människor i sin direkta närhet kom hon gärna och pratade och åmade sig på golvet när hon såg mig och jag var ensam. Det ser jag som det bästa av det bästa. Jag kunde ha koll och hon kunde leva sitt liv i frihet. Inget tvång, inget våld. TNR när det sköts som det ska är absolut bäst för katter som råkat födas i vildhet och som är vilda på riktigt.

Självklart hade de jag tog hand om alltid tillgång till värme, mat och vatten. Annars är det inte TNR i den bemärkelse jag syftar på, då är det bara kastrering för att få ner kattbeståndet och kastrering utförs istället för att skjuta katterna.
 
Men nej :cry:
Katter ska inte tillåtas gå halvvilda och fara illa bara för att de inte förökar sig längre.
Tveksamt på om det är lagligt.

Tar man sig an en katt, matar eller ger vård, så anses man vara kattens ägare och har därmed fullt ansvar.

Det ingår i TNR att man också matar katterna så du behöver inte oroa dig om att de far illa
Det är extremt mycket bättre att de kastreras än att de är okastrerade.
 
Den katt som för alltid kommer ligga mig närmast hjärtat tog det två år att fånga in för kastrering. De 12 dagarna (stygnen togs efter sövning på dag 10 och sedan var hon inne i två dagar till för att de små hålen efter stygnen säkert skulle hinna gå igen, allt för att minska risken för infektion) hon var inne efter kastreringen mådde hon fruktansvärt dåligt. Att tvinga en katt som hon att fortsätta vara inne hade lett till apati eller död.
Det minns jag.
De jag kastrerat, som är vana att vara inne, klättrar på väggarna efter nga dagar.
 
Ur förarbetena till djurskyddslagen:
”Regeringen anser dock att djur som fångas in och överlämnas till djur- hälsopersonal för att genomgå operativa ingrepp, t.ex. kastreras eller steriliseras eller ges vård och behandling i övrigt, måste anses som hållna. Den som fångar in katten blir då också ansvarig för att se till att också djurskyddslagens övriga regler, t.ex. lagens krav på tillräcklig tillsyn samt tillgång till foder och vatten, fortsättningsvis följs även om katten på nytt släpps ut (se även avsnitt 6.8).”

Kontakta Länsstyrelsen och be dem skriva ett omhändertagandebeslut på katten och erbjud dig vara behjälplig med att verkställa det (fånga in den). Länsstyrelsen har då ansvaret för vad som ska göras med katten när den väl är infångad (och du slipper betala för det).
 

Liknande trådar

Katthälsa Känner att jag behöver ventilera lite. Jag har en honkatt ungefär 10 år gammal. Hon kommer från det lokala katthemmet och har bott hos...
Svar
9
· Visningar
692
Senast: Sassy
·
Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 618
Senast: cirkus
·
Övr. Katt Jag har två innekatter som jag vill kunna börja ha ute, till en början i kontrollerad form, och vill därför vänja dem vid sele. Den ena...
Svar
12
· Visningar
559
Katthälsa Har haft min katt i snart två månader och hon har haft lite problem med magen sen ett tag. När hon flyttade hit från katthemmet va hon...
Svar
13
· Visningar
601
Senast: Hazel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #9
  • Bukekullar 23/24
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp