katter och allergi...

[emma74]

finns det ngn kattras (förutom rexkatterna) som funkar bättre om man är lätt allergisk mot katter? Har senaste året upptäckt att jag nyser och det kliar i ögonen om jag har varit hemma hos ngn med katter, men det har varit bondkatter och vad jag har hört så är dom värst ur allergisynpunkt... hursomhelst så har vi flyttat ut på landet och då hade ju vi planerat att skaffa katt (maken och sonen är helt tokiga i katter!!!) och det skulle nog behövas med tanke på mössen nu till vintern... om jag bara hade stallet byggt och klart så hade jag ju kunnat ha en (eller två) där men jag kan ju inte ha en katt helt utomhus dygnet runt...

 

[adore]

finns ju nakenkatter...
men jag kan lova dej att du inte kommer att ångra dej om du köper en cornish rex. de är helt underbara på alla sätt!! men de vill nog inte bo i ett stall utan under täcket i din säng.

//stina med två cornish rex-kissar

 

[Sol]

Sibirisk katt anses vara "allergivänlig", även russian blue. Det är inte ovanligt att allergiker tål långhåriga katter bättre än korthåriga. Om katten skall var utekatt bör du dock tänka på pälskvalitén. Vissa långhårskatter har en päls med benägenhet att lätt tova ihop sig.

Men cornish rex och devon rex är helt underbara katter. Har nu en kull devon-bebisar hemma, men de vill nog hellre bo inomhus än utomhus med tanke på pälsen.

 

[cararv]

Hejsan

Jag har ragdolls.. och de ska vara mer vänliga mot allergiker... om man är riktigt överkänslig är det nog ingenting att tänka på, men mina allergiska vänner klarar sig bra när de är här... titta in på www.ragdollklubben.com för lite mer info... Lycka till!

 

[MissFideli]

Jag måste tyvärr gå emot alla här och säga att jag tycker inte du ska skaffa katt om du är allergisk. Vad gör du om du inte klarar det?
Det är alldeles för vanligt med omplaceringskatter för att folk är allergiska, varför utsätta katten för det?

 

[palle]

Jag förstår inte varför just den utbredda missuppfattningen om att just Rexkatterna skulle vara allergivänligare än andra raser. Vad du reagerar på är antingen kattens hudavlagringar eller något ämne i kattens saliv. Jag kan pga min astma inte umgås någon längre stund med varken korthåriga katter eller hundar. Jag reaferar på kattens och hundens hudavlagringar. Däremot går långhåriga katter bra, bara det inte är pudrade perserkatter förståss. Jag har fött upp långhåriga katter sen tidigt 90-tal och ställt ut mina katter sen 80-talet. Tro nu inte att överkänslighetsproblematiken slutar där. Oh nejdå. Du kan t.ex. vara allergisk mot kattungar och fertila djur, men kan umgås alldeles utmärkt med kastrerade djur. Den sortens överkänslighet är ju som tur är, något som går över när kattungen vuxit upp och kastrerats. Så att säga att en viss sorts katt är allergivänlig är mycket mycket vanskligt. Visste ni föresten att överkänsligheten mot kattungar även ger överkänslighet mot spädbarn? Jodå, det är alldeles sant. Men den reaktionen med astma och rinnande ögon och näsor brukar dock gå över när barnet slutat att ammas och börjar att vanlig mat. Tänk vad världen är vist inrättad.

 

[mandalaki]

Visste ni föresten att överkänsligheten mot kattungar även ger överkänslighet mot spädbarn? Jodå, det är alldeles sant.

Och ändå ser man sällan annonser om att "spädbarn omplaceras"

mandalaki

 

[adore]

självklart är det inte så att rex-raserna är bra om man har allergi eftersom det är djurets hud, päls, saliv och urin man är allergisk mot och dessa raser har ju allt detta.
Men om man verkligen vill ha en katt så kan man bada katten regelbundet för då försvinner överflödig päls (inte för att de fäller mkt) och saliven och andra partiklar försvinner även.
Sen är det även bättre att ha kastrerade katter eller honor eftersom hannar har mer allergiframkallande (fränare) urin.
Det är även bra om sovrummet är kattfritt så att kroppen får lite vila.

Min pojkvän är allergisk mot en hel del djur men våra cornish rex-katter tål han. Ibland kan han känna av det men inte alls så mkt som han annars gör mot mina bondkatter mamma har hos sej.
Det kan även vara så att man kanske tål sina egna katter bättre, eftersom kroppen vänjer sej vid dessa, men att man inte tål andra av denna ras.
Sen är det ju så att kattungar är mer allergena upp till kanske.....10v. Det är olika.

Ett råd är att åka hem till en uppfödare ett par gånger och sen vara där ett tag. Man kan även gnida in katterna i ett örngott och sätta det på kudden i sängen för då får man verkligen se om man tål dem eller ej.

Självklart är det inte kul att omplacera om det nu visar sej att man är allergisk, men jag kan tänka mej att folk (oftast) inte lämnar tillbaka katten eftersom man fäster sej vid dem så. Visst, det är kanske inte så bra att utsätta sin kropp för detta men det väljer man ju själv.
Är man riktigt allergisk så är det självklart ingen ide att prova!!

 

[mufflon4]

Om du inte ska ha katten helt ute är det nog inte så klokt att köpa katt.
Jag är själv allergisk, min bror å pappa också.
Vi har en utekatt som kan gå in i ett eget rum/föråd och äta/sova.
Vi borde igentligen inte heller ha katt men det va inte vi som skaffade katt, det var katten som skaffade ägare :smirk:
Och eftersom han inte gick å lämna bort till en bekant på landet (han sprang hem) så fick han stanna.
Men om man utsätter sej för det man är allergisk mot är det ganska stor risk att det blir värre, man kan utveckla astma osv.
Men bor katten i stallet kan det ju fungera.

 

[emma74]

tack för alla svar!
Tänte svara lite:
Jag är inte allegisk mot hundar, har hund själv... jo förresten, svågerns Pointer fick det att klia i ögonen men det är den enda ras jag har känt ngt av.

Givetvis hade jag tänkt åka runt och besöka uppfödare för aktuella kattraser för att initialt se om jag tål rasen i fråga... om det senare skulle visa sig att jag ändå inte tål den så den kan bo inne så borde den väl kunna trivas i stallet(som ännu visserligen bara är i planeringsstadiet) eller?

Jag är helt klart inte allergisk mot barn - skulle gärna vilja ha flera

 

[**BORTTAGEN**]

Hej emma74... Jag är och har nästan alltid varit allergisk mot diverse pälsdjur. Först slutade jag att rida och blev totalt olycklig. Droppen kom när mina föräldrar skulle göra sig av med min älskade smirran. Då sa jag att det var bättre om de gjorde sig av med mig.Så det blev inget med det. I dag har jag lärt mig att handskas med min allergi, men inte accepterat den. Därför är jag nu nybliven "mamma" till en alldeles bedårande liten tiger på ca 5 veckor som min man räddade livet på. Egentligen ingen bra ide men jag har haft djur hela mitt liv och kan inte leva utan dem. Vill inte råda någon till att trotsa sin allergi utan ville väl mest dela med mig av min historia. Hoppas att du hittar en katt som du kan ha för det ger en otrolig glädje. kram