Kattlik hund?

[Lillefrun]

Då och då stöter man ju på termen kattlik hund. Jag kan förstå vad folk menar med vissa raser, men samtidigt tänker jag att det bara är en annan sorts hund, som sällskap, jakt, vall. Hade en granne med Shiba och bland det första hon sa var att hennes hund var en Shiba och att den var som en katt för att det inte gick att träna. Men är det inte bara en ras med andra drag och egenskaper? Jag tvivlar på att hon skulle gå gå promenader och ha med dom på jobbet om dom var som katter.

Jag är inte dum och tänker helt kategoriskt vad som är vad men jag vill höra vad ni tycker.

Jag läste en tråd som jag inte kommer ihåg var om en fråga om det skulle passa med en Chinese crested eller pudel där ts fick flera kommentarer om att cc var kattlika och lite svåra där jag som några kanske vet älskar rasen för att dom är extremt sociala och vill vara nära, vill leka med mig så ofta det går, älskar att träna och är lättlärda.

Har till och med stött på den uppfattningen från domare på tävling som innan jag tävlade sa att han aldrig dömt en kines men visste att dom är svåra och inte går att träna. Efter tävlingen kom han fram till mig och bad om ursäkt och sa att Milou hade varit den gladaste och mest uppmärksamma hunden av alla i startfältet. Vi har fått domarens pris i rally just för att dom är så glada och positiva till det vi gör. Så tänker jag inte en kattlik hund beter sig.

Vad tänker ni det innebär att en hund är kattlik? Och exempel på ras.

 

[Bulldoozer]

Jag tänker att en hund som är kattlik är just lite mer självständig, mindre förarbunden och har inte "will to please" utan mer egna ideér. De gånger jag hört den liknelsen har det handlat om mer självständiga raser av urhundstyp men även nån enstaka gång om individer från andra raser.

Själv tycker jag att jämföra hund och katt är som att blanda äpplen och päron, jag skulle själv inte få för mig att benämna nån hund som katlik, just för att de är hundar. Angående kineser har jag aldrig hört nåt om att de skulle vara svårtränade utan trevliga sällskapshundar som hänger med på allt. Å andra sidan så var det många som började prata med mig utifrån en tro om att min förra hund en cardigan skulle varit "jakthund" (jupp, även andra hundfolk). Jag förklarade att de var ursprungligen vall och gårdshundar och de nog tänkte på en drever, basset eller liknande.
Sen om nån stött på en person med samma ras som beskrivit dem på ett sätt som inte stämmer ligger det lätt kvar. Jag fick själv korrigera en ägare till flera cardigan med att tala om att de absolut inte skulle vara reserverade hundar utan i rasbeskrivningen så ska den vara livlig, energisk och vänlig. Hon hade ju då köpt av samma uppfödare och hade två reserverade och då talade om vitt och brett om rasen var sån när det inte stämmer in på vare sig rasbeskrivningen eller på majoriteten av alla jag träffat, de har tvärtom oftast älskat människor.

 

[sasmal]

Min tollare är kanske på vissa sätt kattlik, med det menar jag att han inte är superglad i folk (så som folk som inte har hund kanske tänker att alla är), han har också egna åsikter om när han vill bli klappad på ett sätt som många andra hundar jag känner inte har. Kattlik är han inte i allt, han älskar att träna och att simma till exempel.

Jag brukar inte använda katt-lik för att beskriv honom men icke-hundfolk jag känner har gjort det.

 

[Nytant]

Jag tänker vinthund

 

[Bluefish]

Jag tänker att en hund som är kattlik är just lite mer självständig, mindre förarbunden och har inte "will to please" utan mer egna ideér. De gånger jag hört den liknelsen har det handlat om mer självständiga raser av urhundstyp men även nån enstaka gång om individer från andra raser.

Precis så tolkar jag begreppet och jag tänker osökt på alla basenjis jag träffat

 

[LaMagia]

Man ska nog inte ta det bokstavligt, utan en kattlik hund är mer självständig än vad man kanske tänker att den genomsnittliga hunden är. Min ras, chow chow, kan ibland beskrivas som kattlik, då den är sjävständig, saknar will-to-please och liksom tar egna beslut i livet. Rent bokstavligt så är den naturligtvis inte lik en katt (förutom de runda katt-tassarna), utan det är ju en hund och även om den kan vara svårmotiverad så är den absolut träningsbar, men kanske inte är ett rimligt val för den som vill ha en lättränad hund som man kan tävla högt upp i klasserna med.

Jag har genom åren ibland träffat på chowägare som vill förmedla att rasen inte är en hund utan mer ett väsen och att man måste ta hänsyn till det när man lever med rasen. Tja, är man glad och nöjd med det så visst, men de hundarna brukar bli extremt egna och svåra att få att göra saker de inte har lust med (t ex pälsvård, följa med åt samma håll som ägaren på promenader etc) och ägarna späder gärna på mystiken kring rasen genom att mena att allt detta är sååå rastypiskt ... Det sprids videoklipp på chowar som lägger sig ner på promenader och vägrar röra sig ur fläcken och vissa ägare menar att detta är såååå tyiskt chow chow och andra hakar på. Själv har jag levt med rasen i snart 40 år och har aldrig någonsin haft en frisk hund som lagt sig ner och vägrat följa med på promenader. Å andra sidan uppfostrar jag mina chowar som HUNDAR och inget annat och jag förväntar mig ett de ska vara hundar också. De lever ett fritt liv med få regler, men när jag tar beslut, så förväntar jag mig också att de ska acceptera detta – vilket de också gör.

 

[Irrbloss]

För mig så är en kattlik hund en med mycket självständighet och egna idéer. Ingen direkt följsamhet eller will to please. Kräver överenskommelser och bra betalt för att göra det du vill, försöker du bestämma kan du ta dig i arslet. Får du dom med dig gör dom kanske som du vill medan du ser, men när du vänder ryggen till så kör dom sitt eget race oavsett.

Att såna hundar skulle vara omöjliga att träna pga att dom är kattlika tycker jag säger mer om ägarnas kreativitet än det gör om hundarna. Innan jag sadlade om till hund så hade jag katter och dom har då gått att lära vanligt hyfs och hantering. Det gäller att hitta vad dom tycker är värt att nedlåta sig för, och allt sker på deras villkor, men det går.

Ska jag peka ut nån ras så sticker vinthundar och urhundar ut som typer där den här mentaliteten är vanligast, men den kan dyka upp i individer av alla raser. Nu när jag sätter det på pränt såhär är det inte utan att jag ser en del drag hos min labrador.

 

[Lillefrun]

Ja jag tänker också på urhundar och om det finns will to please. Det finns väl raser där det finns fler väldigt egensinniga och självständiga individer. Och absolut hundar som inte har intresse för träning på ett traditionellt sätt men dom kan väl tränas och aktiveras på sitt sätt och på det dom uppskattar. All will to please behöver ju inte tas ut i träning på dom typiska sätten.

 

[Sel]

Jag har alltid stött på det när man beskriver typ ur och vinthundar, som tidigare nämnt. Självständiga och ibland egensinniga hundar som inte alltid söker fysisk kontakt eller är väldigt på utan är ganska nöjda med att existera "intill" sina människor, som kan behöva att man tänker utanför bubblan när det kommer till träning.
Shiban beskris väldigt ofta som kattlik, och där tycker jag även det kommer med att de (med undantag förstås. ) även är renliga och lite aloof och ibland lite prinsessan på ärten helt enkelt.
Jag som haft shiba och oriental tillsammans upplevde ibland att jag hade en katt som var som en hund och en hund som var som en katt, i skämtsamma och breda koncept då.

Självklart kan man träna en urhund, det brukar bara krävas lite fantasi. Shiborna gör till exempel bra ifrån sig i aktiva och lite snabba grenar som agility, rally och freestyle där de inte hinner hitta på något de hellre gör.
CC har jag aldrig upplevt som den typen av hund, det känns som en märklig beskrivning på dem om man inte menar att de gillar att ligga nära och vara varma som "kattlikt".

 

[Lillefrun]

Jag har alltid stött på det när man beskriver typ ur och vinthundar, som tidigare nämnt. Självständiga och ibland egensinniga hundar som inte alltid söker fysisk kontakt eller är väldigt på utan är ganska nöjda med att existera "intill" sina människor, som kan behöva att man tänker utanför bubblan när det kommer till träning.
Shiban beskris väldigt ofta som kattlik, och där tycker jag även det kommer med att de (med undantag förstås. ) även är renliga och lite aloof och ibland lite prinsessan på ärten helt enkelt.
Jag som haft shiba och oriental tillsammans upplevde ibland att jag hade en katt som var som en hund och en hund som var som en katt, i skämtsamma och breda koncept då.

Självklart kan man träna en urhund, det brukar bara krävas lite fantasi. Shiborna gör till exempel bra ifrån sig i aktiva och lite snabba grenar som agility, rally och freestyle där de inte hinner hitta på något de hellre gör.
CC har jag aldrig upplevt som den typen av hund, det känns som en märklig beskrivning på dem om man inte menar att de gillar att ligga nära och vara varma som "kattlikt".

Jag vet inte heller var diskussionen om kineser, som jag självklart inte kunde låta bli att lägga mig i, kommer ifrån. Det enda jag kan tänka är som du för att dom vill vara så nära. Men dom är nog bra mycket mer närhetssökande än katter. Har i för i sig endast erfarenhet av stallkatter på personligt plan men har ju pratat med vänner med katter och fått någon någorlunda koll.

Jag är inne på kines nummer tre nu, varje individ behöver tränas på lite olika sätt efter personlighet men när man hittat rätt är det som att allt är möjligt.

 

[Red_Chili]

När folk frågar mig hur salukis är, så brukar jag säga just: "Tänk dig en katt i hundförpackning".

Anledningen är enkel. Hundvana personer brukar tycka att salukis är jättekonstiga. Kattälskande personer utan direkt hundvana brukar trivas utmärkt med salukis.

Det jag ser som kattlikt är sådant som redan nämnts i tråden. @Irrbloss beskrev det perfekt här:

För mig så är en kattlik hund en med mycket självständighet och egna idéer. Ingen direkt följsamhet eller will to please. Kräver överenskommelser och bra betalt för att göra det du vill, försöker du bestämma kan du ta dig i arslet. Får du dom med dig gör dom kanske som du vill medan du ser, men när du vänder ryggen till så kör dom sitt eget race oavsett.

Mina hundar har otroligt mycket idéer och starka åsikter om det mesta. Jag brukar också säga att jag inte direkt uppfostrar dem, och syftar då till att jag inte går runt och bestämmer hur saker och ting ska vara. Vi samarbetar och "diskuterar" hur vardagen ska vara, kommer överens och jobbar ihop oss. Självklart kan jag ryta till och säga åt dem att nu f*n är det dags att uppföra sig, men det ger också otvivelaktigt resultatet att de tittar på mig som att jag är helt dum i huvudet.

De är riktiga ögontjänare. De har olika "regler" med olika människor och beter sig otroligt olika mot olika personer beroende på hur väl de känner människorna och vad de tycker om dem. Jag minns så väl när min mor en dag sa: "Jag tror att vi blivit Du med varandra!" när min dåvarande tik en dag klev upp i soffan och bad om att få klappar Hon var absolut inte rädd för folk, inte på något vis, men hon var fullständigt ointresserad av personer som hon inte kände eller ansåg sig ha nytta av.

Utöver allt detta: de har enorm jaktlust och går igång på synintryck. De älskar att vara högt uppe och ligga och spana. De hatar normalt sett att smutsa ner sig, vara ute i dåligt väder osv. De vill ligga mjukt, bekvämt och varmt. Och få klappar när de anser sig förtjäna det. Och då ska det vara fina klappar, tänk massage. Inte något brötigt och buffligt. Detsamma gäller vilka andra hundar de trivs med. De avskyr normalt sett "retriever-flams" och buffliga bullhundar. Det ska vara lite sofistikerat och prydligt i hur man möter andra

 

[Mia_R]

Jag har haft siames/oriental i ca 30 år nu och innan det en bondkatt, men mina raskatter har varit otroligt sociala och kontaktsökande, så pass att jag fick varna folk för en att han kunde hoppa upp i famnen på dem och han har varit med och plockat kantareller utan koppel eller sele. Kommer på inkallning, duktiga apportörer och det spelar ingen roll om jag tar ett bad, de vill vara med så jag tycker ju termen kattlik = asocial och egensinnig stämmer dåligt. Min bondkatt var mer självständig men även hon tyckte om gos och att sova tillsammans.

 

[Lillefrun]

Jag har haft siames/oriental i ca 30 år nu och innan det en bondkatt, men mina raskatter har varit otroligt sociala och kontaktsökande, så pass att jag fick varna folk för en att han kunde hoppa upp i famnen på dem och han har varit med och plockat kantareller utan koppel eller sele. Kommer på inkallning, duktiga apportörer och det spelar ingen roll om jag tar ett bad, de vill vara med så jag tycker ju termen kattlik = asocial och egensinnig stämmer dåligt. Min bondkatt var mer självständig men även hon tyckte om gos och att sova tillsammans.

Katter är så klart också individer och jag förstår hur du menar och vill absolut inte mena att katter är sämre på något sätt. Men min tanke är att man valt sitt djur oavsett art för att man gillar deras mentalitet och ens livsstil. Därav frågan vad som menas med en kattlik hund för begreppen kan bli luddiga och jag förstod inte vad som gör en hund kattlik även om många nu gett bra förklaringar som jag förstår vad dom menar. Men dina katter och katter överlag är ju inte fel, man har väl tagit någon sorts jämförelse som likar ens hund när dom inte riktigt är som hundar i normalintervallet när man bedömer en hund som kattlik.

 

[Enya]

En husky är en katt i hundkropp. Jag har en och han är självständig, går förstås att träna men det krävs motivation och han är faktiskt inte intresserad alltid när jag vill- det ska bara när han vill. Han gillar närhet men inte att vara på, han är inte klängig, men nära är viktigt. Hans will to please är beroende av vad han känner för dagen/för stunden och han säger fuck you till mig och skrattar åt mig när han känner för det. Det finns inget gott godis i världen som är gott nog när han har lust att göra något annat, då kan jag stå där med mitt godis. Han går i flexi, 8 meter och går gärna längst fram där han har möjlighet till det, vill vara först, vill göra saker på sitt eget vis. Han har fått lära sig den hårda vägen att flexi är för hundar som kan uppföra sig och följa reglerna i det så då gör han det, lär sig genom rutiner och avskyr "träning" som metod, att jag sedan rabblat tex vänster och höger varje gång vi ska gå vänster eller höger innebär ju att han lärt sig det, han tänker inte på hur mycket lydnad han har som jag inte "tränat" såsom jag tränar rottisen. Och är han sugen på godis kan han göra många konster som han lärt sig, är han inte sugen just då går han och lägger sig och tycker jag är dryg. han argumenterar med mig om saker, säger till mig, svarar igen osv. Han är renlig och tvättar sig noga och är noga med att inte trampa i närheten av var han kissat och bajsat ute.

Det sägs att har man haft en husky en gång vet man skillnaden på hund och husky, och jag håller med, de känns så olika på något vis. En hund, men katt.

 

[Irrbloss]

lär sig genom rutiner och avskyr "träning" som metod, att jag sedan rabblat tex vänster och höger varje gång vi ska gå vänster eller höger innebär ju att han lärt sig det, han tänker inte på hur mycket lydnad han har som jag inte "tränat" såsom jag tränar rottisen.

Det där med att lära sig utan att man medvetet tränar kan jag skriva under på. Det är väldigt lite direkta kommandon och mycket småprat här, dvs en sån där hundägare man ibland varnas för att bli... men Labradåren förvånar mig regelbundet med hur mycket han begriper av allt surrande.

Mina katter har varit likadana, dom har plockat upp saker bara av att jag pratar med dom. Tror t o m det finns studier på att djur som pratas mycket med får större ordförståelse och lättare att lära sig.

Det är rätt sjukt egentligen, att många fortfarande drar likhetstecken mellan intelligens och villighet att lyda kommandon. Alla mina erfarenheter pekar på att det är tvärtom, riktigt intelligenta djur blir anarkister.

 

[Nota]

Jag tänker vinthund

Jag med!

 

[Mia_R]

Katter är så klart också individer och jag förstår hur du menar och vill absolut inte mena att katter är sämre på något sätt. Men min tanke är att man valt sitt djur oavsett art för att man gillar deras mentalitet och ens livsstil. Därav frågan vad som menas med en kattlik hund för begreppen kan bli luddiga och jag förstod inte vad som gör en hund kattlik även om många nu gett bra förklaringar som jag förstår vad dom menar. Men dina katter och katter överlag är ju inte fel, man har väl tagit någon sorts jämförelse som likar ens hund när dom inte riktigt är som hundar i normalintervallet när man bedömer en hund som kattlik.

Klart mina katter inte är fel. Det skulle de aldrig kunna bli, men jag ser det mer som att de som påstår att katter inte kan vara följsamma inte vet vad de pratar om. Jag har även belgare och de fungerar väldigt väl med katterna, men jag skulle inte kalla dem kattlika eller att mina katter är hundlika.

 

[Sassy]

Jag vet inte heller var diskussionen om kineser, som jag självklart inte kunde låta bli att lägga mig i, kommer ifrån. Det enda jag kan tänka är som du för att dom vill vara så nära. Men dom är nog bra mycket mer närhetssökande än katter. Har i för i sig endast erfarenhet av stallkatter på personligt plan men har ju pratat med vänner med katter och fått någon någorlunda koll.

Jag är inne på kines nummer tre nu, varje individ behöver tränas på lite olika sätt efter personlighet men när man hittat rätt är det som att allt är möjligt.

Att jämföra en "sällskaphund" (dvs en hund som är avlad och socialiserad för att bo och leva tillsammans med sina människor) med en stallkatt som ju arbets- och socialiseringsmässigt är att likna vid en herdehund. Jag har kroppskontakt med en katt 23 h/dygn om jag är hemma, och så har det varit de 25 år jag haft katt.

Tror man att katter som art är introverta och/eller inte tycker om att interagera med sina människor har man antingen väldigt lite erfarenhet av katter eller är väldigt dålig på att läsa katter.

Många katter älskar att träna, däremot är deras will to please i de flesta fall väldigt låg. De uppskattar att träna för att de gillar att göra saker tillsammans med sina människor och för att de gillar uppmärksamheten det ger.

Själva arbetsdriften är låg när det gäller sättet som vi ser på arbete (dvs att göra något på kommando och en viss tid), men sånt som de själva ser som "sina uppgifter" har de ofta väldigt hög arbetsmoral kring. (Där kan det ingå att bistå människor, många katter vägrar tex släppa en sjuk ägare och tycker att vi är helt värdelösa på att ta hand om våra barn eftersom vi lägger dem ensamma i en babysäng och inte ligger där bredvid dem.)

De vinthundar jag känner hamnar rätt nära interaktionsmässigt, framförallt whipparna som gärna legat i hög tillsammans med katterna. Mina katter uppskattar dock mer "pusseljobb" och mentalt klurande än de flesta vinthundar jag känner.

Det där med att lära sig utan att man medvetet tränar kan jag skriva under på. Det är väldigt lite direkta kommandon och mycket småprat här, dvs en sån där hundägare man ibland varnas för att bli... men Labradåren förvånar mig regelbundet med hur mycket han begriper av allt surrande.

Mina katter har varit likadana, dom har plockat upp saker bara av att jag pratar med dom. Tror t o m det finns studier på att djur som pratas mycket med får större ordförståelse och lättare att lära sig.

Det är rätt sjukt egentligen, att många fortfarande drar likhetstecken mellan intelligens och villighet att lyda kommandon. Alla mina erfarenheter pekar på att det är tvärtom, riktigt intelligenta djur blir anarkister.

Alla mina honkatter har varit väldigt duktiga på språk. De har ofta kunnat svara på vilket val de föredrar när jag frågar om saker (Sigrid är tex helt säker på skillnaden mellan "kyckling" och "fisk") och i de flesta fall kan jag säga till henne med ett "skulle du vänligen kunna sluta med det där". Problemet är just att de snappar upp så mycket som man inte vill att de ska lära sig, hur olika lås fungerar tex.

Kolla på katter som kommunicerar med språkknappar så ser man att de har en otroligt mycket större kommunikationsförmåga än vi någonsin trott tidigare. Precis som många hundar, men deras sätt att använda språk skiljer sig en del.

Tidigare beskrevs min kattras ofta som just "hundlik" eftersom de gärna interagerar, tränar, apporterar osv, men jag har slutat med det för att det är helt enkelt så många katter är. Däremot är katter också ofta väldigt anpassningsbara, och hamnar de hos en människa som inte är så bra på att kommunicera med dem så kommer de betrakta människan som "snäll men lite dum" och inte göra sig mer möda med det.

Så frågan blir ju alltid, vilket drag är det man syftar på när man använder den typen av liknelser?

 

[Enya]

Det där med att lära sig utan att man medvetet tränar kan jag skriva under på. Det är väldigt lite direkta kommandon och mycket småprat här, dvs en sån där hundägare man ibland varnas för att bli... men Labradåren förvånar mig regelbundet med hur mycket han begriper av allt surrande.

Mina katter har varit likadana, dom har plockat upp saker bara av att jag pratar med dom. Tror t o m det finns studier på att djur som pratas mycket med får större ordförståelse och lättare att lära sig.

Det är rätt sjukt egentligen, att många fortfarande drar likhetstecken mellan intelligens och villighet att lyda kommandon. Alla mina erfarenheter pekar på att det är tvärtom, riktigt intelligenta djur blir anarkister.

Ja just så! Husky är en typisk sådan kattras som man pratar massor med istället för att träna in order liksom. Vill man få dem att lyda så ska de smygläras i vardagen Lite så nästan Jag pratar också massor med mina hundar och fattar vad de säger, med blickar och ljud (mest spionen med ljud då) så när han stannar sina 8 meter fram och tittar på mig och frågar om vi kan gå åt vänster i dag kan jag säga "Nej inte i dag" och då går han höger istället. Säger jag "ja, men okej då" så går han vänster.

Ja, villighet att lyda har ju inget med att man inte är intelligent att göra! Vet att husky är på plats 46 av den med 100 raser. Jag lovar och svär att de hade legat bra högre om de inte haft så mycket egna åsikter och varit mer... förlåt, robotliknande och gjort sina människor till viljes ständigt. De är självständiga, de är avlade för just sin självständighet, deras begåvning ligger inte i att vara lydiga som en pudel och föriga, utan på att kunna fatta självständiga beslut och föra ett hundspann många meter fram från sin människa. Det krävs intelligens.

Min hatras är golden- just för att det är för mycket robot och för lite tänka själv. Jag klarar inte av att de inte fixar ut saker för sig själv utan är så extremt beroende av att människor ska säga till dem saker- på samma vis som husky gör tex. Så jag gillar anarkister.

 

[Lillefrun]

Det där med att lära sig utan att man medvetet tränar kan jag skriva under på. Det är väldigt lite direkta kommandon och mycket småprat här, dvs en sån där hundägare man ibland varnas för att bli... men Labradåren förvånar mig regelbundet med hur mycket han begriper av allt surrande.

Mina katter har varit likadana, dom har plockat upp saker bara av att jag pratar med dom. Tror t o m det finns studier på att djur som pratas mycket med får större ordförståelse och lättare att lära sig.

Det är rätt sjukt egentligen, att många fortfarande drar likhetstecken mellan intelligens och villighet att lyda kommandon. Alla mina erfarenheter pekar på att det är tvärtom, riktigt intelligenta djur blir anarkister.

Skriver under på sista meningen med Milou, den på långa vägar smartaste hund jag träffat (nej inte bara för att han är min) men också den som kan ställa till det värst.

Hans lilla hjärna har fullt med rusande tankar. Det är perfekt när man vill träna och gör allt så otroligt roligt men han har hittar alltid på hyss och förstör saker. Behöver inte ens vara att jag är borta så det beror inte på separationsångest men han tar alla tillfällen att få tag på mat och godis och river sönder saker så att golvet kan vara täckt av vad det än kan vara.

Han öppnar glasburkar med hårt skruvade metallock, vanliga dörrrar, lådor, skåp, barnlås, grindar, hinkar. Allt! Jag har alltid pratat med honom med vanlig röst som om han vore en människa och han har snappat upp jätte mycket.

Men med smartheten kommer också en vis hund, som agerar självständigt när matte är dålig, vet vad han ska göra