Bukefalos 25 år!

Kattsnack #8

Min dissar nya bädden totalt
🤨
Otacksamt!

Nya "bädden" här är mycket populär
IMG_20201212_065544.jpg
 
Igår skrev jag om sorgen att mista ett eller flera älskade djur, men också glädjen över att få lära känna andra älskade djur. Jag hade då inte riktigt anat att det var så nära den där djävla bottenlösa sorgen för egen del igen, eller att 2020 skulle drämma till mig med den två gånger - med bara några månaders mellanrum.

Men för en stund sedan, när vintersolståndet inföll, så fick min älskade snällaste pusselkompis, hjälpreda när jag läst domar och protokoll, följeslagare vad jag än pysslat med ute eller inne - och den allra bäste tröstare jag haft när jag varit ledsen - somna in för gott. Nu, som jag hade behövt hans tröst kanske mer än någonsin.

Han har gått lite ojämnt till och från med början nu i höst, men inte så han visat tydlig smärtpåverkan förrän i fredags kväll, då det kom på akut över höger bakben. Och sedan dess har han inte flyttat sig mer än helt korta sträckor i helgen, med uppenbar smärtpåverkan när han inte var stilla. Jag var ändå helt inställd på att ok, det är säkert artros som slagit till med någon akut inflammation och sedan får han medicineras och smärtlindras så blir det bättre.

Men röntgen sa att förändringarna över lederna var för stora för att kunna smärtlindra bort, och nu finns han inte mer. Och det går inte riktigt att ta in eller hantera mer än att det är ett jävla stort hål av sorg.

Floyd fanns vid min sida i elva fina år. Och hans plats i mitt hjärta kommer att finnas kvar så länge jag lever. Sov gott, min älskade, bästa vän. :heart

floyd läser.jpg
 
Igår skrev jag om sorgen att mista ett eller flera älskade djur, men också glädjen över att få lära känna andra älskade djur. Jag hade då inte riktigt anat att det var så nära den där djävla bottenlösa sorgen för egen del igen, eller att 2020 skulle drämma till mig med den två gånger - med bara några månaders mellanrum.

Men för en stund sedan, när vintersolståndet inföll, så fick min älskade snällaste pusselkompis, hjälpreda när jag läst domar och protokoll, följeslagare vad jag än pysslat med ute eller inne - och den allra bäste tröstare jag haft när jag varit ledsen - somna in för gott. Nu, som jag hade behövt hans tröst kanske mer än någonsin.

Han har gått lite ojämnt till och från med början nu i höst, men inte så han visat tydlig smärtpåverkan förrän i fredags kväll, då det kom på akut över höger bakben. Och sedan dess har han inte flyttat sig mer än helt korta sträckor i helgen, med uppenbar smärtpåverkan när han inte var stilla. Jag var ändå helt inställd på att ok, det är säkert artros som slagit till med någon akut inflammation och sedan får han medicineras och smärtlindras så blir det bättre.

Men röntgen sa att förändringarna över lederna var för stora för att kunna smärtlindra bort, och nu finns han inte mer. Och det går inte riktigt att ta in eller hantera mer än att det är ett jävla stort hål av sorg.

Floyd fanns vid min sida i elva fina år. Och hans plats i mitt hjärta kommer att finnas kvar så länge jag lever. Sov gott, min älskade, bästa vän. :heart

Visa bifogad fil 61959

Åh vännen, nu sitter jag och gråter. Vackra, fina Floyd. Men nu jagar han möss, frisk och glad och ung någonstans däruppe. Och du har dina vackra och ljusa minnen kvar, när det en gång slutar att göra så förbannat ont.


tenor.gif
 
Iris är en liten trattkantarell efter dagens veterinärbesök. Tydligen hade nånting (hornhinnan?) växt fast nånstans inuti vilket tydligen kan hända vid klamydia. Veterinären har lossat på detta så nu får hon inte klia eller röra vid ögat så därav tratt. Det var med andra ord inte herpesvirus som ställde till det så inte konstigt att hon inte blev bra. Nu får hon antibiotika, smärtstillande och smörjande ögondroppar ett tag framöver. Lilla snussan. :heart
 
Igår skrev jag om sorgen att mista ett eller flera älskade djur, men också glädjen över att få lära känna andra älskade djur. Jag hade då inte riktigt anat att det var så nära den där djävla bottenlösa sorgen för egen del igen, eller att 2020 skulle drämma till mig med den två gånger - med bara några månaders mellanrum.

Men för en stund sedan, när vintersolståndet inföll, så fick min älskade snällaste pusselkompis, hjälpreda när jag läst domar och protokoll, följeslagare vad jag än pysslat med ute eller inne - och den allra bäste tröstare jag haft när jag varit ledsen - somna in för gott. Nu, som jag hade behövt hans tröst kanske mer än någonsin.

Han har gått lite ojämnt till och från med början nu i höst, men inte så han visat tydlig smärtpåverkan förrän i fredags kväll, då det kom på akut över höger bakben. Och sedan dess har han inte flyttat sig mer än helt korta sträckor i helgen, med uppenbar smärtpåverkan när han inte var stilla. Jag var ändå helt inställd på att ok, det är säkert artros som slagit till med någon akut inflammation och sedan får han medicineras och smärtlindras så blir det bättre.

Men röntgen sa att förändringarna över lederna var för stora för att kunna smärtlindra bort, och nu finns han inte mer. Och det går inte riktigt att ta in eller hantera mer än att det är ett jävla stort hål av sorg.

Floyd fanns vid min sida i elva fina år. Och hans plats i mitt hjärta kommer att finnas kvar så länge jag lever. Sov gott, min älskade, bästa vän. :heart

Visa bifogad fil 61959
Men!😢 Beklagar!
 
Funkar tablettingivare bra på katter? Har kämpat för att få i Iris antibiotikan men det går inte. Försökte lösa upp den i vatten och spruta in men den var i princip omöjlig att lösa upp så nu har jag slösat bort tre tabletter i mina försök och hon har väl fått i sig ungefär en halv. Jag kan många svordomar om ni undrar.
 
Funkar tablettingivare bra på katter? Har kämpat för att få i Iris antibiotikan men det går inte. Försökte lösa upp den i vatten och spruta in men den var i princip omöjlig att lösa upp så nu har jag slösat bort tre tabletter i mina försök och hon har väl fått i sig ungefär en halv. Jag kan många svordomar om ni undrar.
Min kompis som ger sin katt två gånger om dagen svär vid den!
 
Funkar tablettingivare bra på katter? Har kämpat för att få i Iris antibiotikan men det går inte. Försökte lösa upp den i vatten och spruta in men den var i princip omöjlig att lösa upp så nu har jag slösat bort tre tabletter i mina försök och hon har väl fått i sig ungefär en halv. Jag kan många svordomar om ni undrar.
Mortla till ett pulver och blanda med något godare? Leverpastej, mjukmat, mjukost, lite grädde etc. Du kan också mixa lite lite mjukmat med den mortlade antibiotikan och lite vatten och dra upp i spruta och mata med den om hon inte äter själv. Så hon får i sig hela dosen tills du har införskaffat en tablettingivare.
 
Mortla till ett pulver och blanda med något godare? Leverpastej, mjukmat, mjukost, lite grädde etc. Du kan också mixa lite lite mjukmat med den mortlade antibiotikan och lite vatten och dra upp i spruta och mata med den om hon inte äter själv. Så hon får i sig hela dosen tills du har införskaffat en tablettingivare.

Provat flera olika sätt men funkar inte så jag måste köpa en tablettingivare direkt imorgonbitti.
 
Vad är det som inte funkar?

Att få i medicinen. Katten vägrar svälja hel tablett, fick tips av veterinären att kleta in den i smör och smöret slinker ner men inte tabletten. Provat att krossa den men den är i princip okrossbar. Provat att lösa upp den i vatten men den löser inte upp sig. Höll på i 20 min och fick till slut ihop nån form av sörja som gick att spruta in med doseringsspruta. Hade den varit lätt att lösa upp så hade det varit ok för det funkar att spruta in.
Tack och lov så hade jag Metacam kvar hemma så smärtstillande får jag i henne iallafall.
 
Att få i medicinen. Katten vägrar svälja hel tablett, fick tips av veterinären att kleta in den i smör och smöret slinker ner men inte tabletten. Provat att krossa den men den är i princip okrossbar. Provat att lösa upp den i vatten men den löser inte upp sig. Höll på i 20 min och fick till slut ihop nån form av sörja som gick att spruta in med doseringsspruta. Hade den varit lätt att lösa upp så hade det varit ok för det funkar att spruta in.
Tack och lov så hade jag Metacam kvar hemma så smärtstillande får jag i henne iallafall.
Jag vet ju inte alls hur du gör men om du ser till att huvudet är rakt och bakåtlutat och du lägger tabletten så långt bak i gommen det bara går och sen håller huvudet stabilt tills katten måste svälja?
Vår sista katt hjälpte till men innan henne hade vi en katt som klöste för att slippa. Men henne lindade vi in i en handduk och höll vi bara huvudet rätt så fick vi henne också.
 
Jag vet ju inte alls hur du gör men om du ser till att huvudet är rakt och bakåtlutat och du lägger tabletten så långt bak i gommen det bara går och sen håller huvudet stabilt tills katten måste svälja?

Det är precis så jag har gjort.
Ska tillägga att jag har fått hålla på så himla mycket med det ögat redan så Iris har liksom tröttnat. Det är därför jag behöver hitta ett sätt som är snabbt och enkelt så att vi slipper bråka. Hon springer och gömmer sig numera om hon ser att jag tar fram ögondropparna. :heart
 
Igår skrev jag om sorgen att mista ett eller flera älskade djur, men också glädjen över att få lära känna andra älskade djur. Jag hade då inte riktigt anat att det var så nära den där djävla bottenlösa sorgen för egen del igen, eller att 2020 skulle drämma till mig med den två gånger - med bara några månaders mellanrum.

Men för en stund sedan, när vintersolståndet inföll, så fick min älskade snällaste pusselkompis, hjälpreda när jag läst domar och protokoll, följeslagare vad jag än pysslat med ute eller inne - och den allra bäste tröstare jag haft när jag varit ledsen - somna in för gott. Nu, som jag hade behövt hans tröst kanske mer än någonsin.

Han har gått lite ojämnt till och från med början nu i höst, men inte så han visat tydlig smärtpåverkan förrän i fredags kväll, då det kom på akut över höger bakben. Och sedan dess har han inte flyttat sig mer än helt korta sträckor i helgen, med uppenbar smärtpåverkan när han inte var stilla. Jag var ändå helt inställd på att ok, det är säkert artros som slagit till med någon akut inflammation och sedan får han medicineras och smärtlindras så blir det bättre.

Men röntgen sa att förändringarna över lederna var för stora för att kunna smärtlindra bort, och nu finns han inte mer. Och det går inte riktigt att ta in eller hantera mer än att det är ett jävla stort hål av sorg.

Floyd fanns vid min sida i elva fina år. Och hans plats i mitt hjärta kommer att finnas kvar så länge jag lever. Sov gott, min älskade, bästa vän. :heart

Visa bifogad fil 61959
Beklagar förlusten av din fina vän ❤️
 
Det är precis så jag har gjort.
Ska tillägga att jag har fått hålla på så himla mycket med det ögat redan så Iris har liksom tröttnat. Det är därför jag behöver hitta ett sätt som är snabbt och enkelt så att vi slipper bråka. Hon springer och gömmer sig numera om hon ser att jag tar fram ögondropparna. :heart
Ok. Hoppas att det löser sig.
 
@MarieJ jag kunde inte svara mer i den förra tråden för att den blev låst, men jag ville bara säga att jag förstår verkligen det där med rädslan för att behöva se ett djur kämpa under lång tid, och förtvivlan och smärtan när allt man öser in av både kärlek och pengar till sist inte hjälper ändå.

Min älskade, något så otroligt saknade, Floyd har inte tydligt visat smärta mer än över helgen, men det var tillräckligt långa timmar av oro innan den oron övergick till total och förtvivlat djup sorg. Och jag känner också att fan, jag hade utan att tveka betalat tiotusentals kronor - om det bara hade kunnat ge honom ett eller två år till av tillräckligt bra livskvalitet. Men om jag hade gjort det, och sedan ändå behövt slitas mellan oro och hopp flera månader till? Om jag ändå ständigt hade tvekat och haft en klump i magen av rädsla om han var för dålig, om han hade för ont?

Så jag vill verkligen säga att "våga! För antagligen går det bra, och då ger det så mycket glädje och kärlek - som också läker mycket av tidigare sorg", men samtidigt har jag den största respekt och förståelse för tvekan, med dina erfarenheter.

Hästen Dante som jag miste i september har jag mer påtagligt levt med oro under många år, på grund av fångkänslighet och till och från ömma fullblodshovar. Nu var det till sist inte fången eller hovarna som tog honom, utan tarmvred. Men med de erfarenheterna och den konstanta rädslan i bagaget, så har jag en aning om hur jävligt det sliter på en att hela tiden oroas och reagera/överreagera med att ens eget hjärta sjunker långt ner vid minsta avvikelse från det vanliga.

Jag har sett andra med hästar som gått bort alldeles för tidigt, och när det hänt samma person två eller flera gånger efter varandra så har de ibland inte orkat mer utan lagt ner ridningen helt. Och hur tråkigt jag än tycker det är, så kan jag inte klandra dem heller, när jag vet hur tungt det kan vara att under månader eller år leva med oron för ett djur och "misslyckas" dvs att det slutar olyckligt efter allt kämpande.

Med det sagt - efter att ha mist Dante i september, och efter de svåra åren av oro, så längtar jag nu oerhört efter att snart! få hem och få lära känna ett redan inköpt halvblodsföl. Och att det lutar mycket åt att flocken kommer att utökas också med ett nordsvenskt föl.

Och även om jag är tacksam att ha Floyds syster Ebba kvar i livet, så är den här gården inte komplett utan en röd hankatt som följer en i spåren överallt och som ibland påminner mer om en liten hund i sin personlighet. Någon sådan kommer inte att skaffas nu, och inte snart, men med stor sannolikhet någon gång igen.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr.Katt Låt oss prata ännu mer om våra älskade små (och stora) katter! Inget äventyr är för litet för att dela med sig av. Självklart är alla...
99 100 101
Svar
2 005
· Visningar
82 278
Hundavel&Ras Ber först om ursäkt för en vägg av text men jag känner att jag vill få lite extern input. Jag har medvetet inte nämnt namnet på ras...
2 3
Svar
47
· Visningar
3 807
  • Omröstning
Bukefalos Först av allt, detta är inte menat som en pik mot någon, minst av allt mot @Gunnar . Ber om ursäkt om detta kan uppfattas som det. Jag...
Svar
17
· Visningar
2 613
Kropp&Själ Lång historia det här, ska försöka korta ned. Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
13 035

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vackra vinterord
Upp