Kladdiga barn på bild

[Manji]

Maken lämnar inte mat på tallriken, han är ju vuxen och äter upp.

Hur gör ni om det blir mat kvar på tallrikar och fat, sparar pyttiga små rester som inte räcker till en måltid, eller kastar? Om maten inte blev oätligt äcklig så kastar vi aldrig mat som går att äta. Det skulle för mig kännas helt knäppt, man kastar inte mat om det alls går att undvika.

När det gäller barnens kladdande så var det helt okomplicerat. Givetvis åt de soppa och fil före fyraårsdagen, så dålig finmotorik har ju inte ett normalutvecklat barn att de inte kan peta i sig en tallrik fil utan att äta den med händerna som treåringar. Sen är klart att de kan råka spilla, men med kladda menar jag barn som är så små att de inte kan hantera bestick utan äter med händerna. Barn i den åldern har inte fått äta soppa och fil med händerna istället, det stämmer. Men åtminstone mina barn har kunnat hantera en sked före fyraårsdagen.

Sen finns det barn som ska äta själv fast de knappt kan det. Min dotter har har vägrat att bli matad sen ca 8 mån ålder. Hon får i sig mer med sitt kladdade, än av att knipa ihop munnen och vifta bort besticken från våra händer...

 

[Imogen]

Maken lämnar inte mat på tallriken, han är ju vuxen och äter upp.

Hur gör ni om det blir mat kvar på tallrikar och fat, sparar pyttiga små rester som inte räcker till en måltid, eller kastar? Om maten inte blev oätligt äcklig så kastar vi aldrig mat som går att äta. Det skulle för mig kännas helt knäppt, man kastar inte mat om det alls går att undvika.

När det gäller barnens kladdande så var det helt okomplicerat. Givetvis åt de soppa och fil före fyraårsdagen, så dålig finmotorik har ju inte ett normalutvecklat barn att de inte kan peta i sig en tallrik fil utan att äta den med händerna som treåringar. Sen är klart att de kan råka spilla, men med kladda menar jag barn som är så små att de inte kan hantera bestick utan äter med händerna. Barn i den åldern har inte fått äta soppa och fil med händerna istället, det stämmer. Men åtminstone mina barn har kunnat hantera en sked före fyraårsdagen.

Jag begriper inte hur det kan vara okomplicerat att undvika kladd på det sättet.

Min dotter fyller två om en månad. Hon kan absolut äta både köttfärssås och soppa med sked eller gaffel. Ändå slutar varje sådan måltid med att det ser ut som att hon tycker måltiden också passar som ansiktsinpackning...

Ibland tar hon för mycket mat på skeden så hälften hamnar utanför. Ibland glömmer hon hur opraktiskt det är att skratta med soppa i munnen. Ibland blir hon för otålig i arbetet att få upp mat på gaffeln att hon hjälper till med handen. Även om detta är en tiondel av tuggorna så räcker det liksom för att defineras som superkladdig när måltiden är slut. En sked köttfärssås blir ganska mycket kladd...

Att mata henne är inte ett alternativ. Att ge henne annan mat än resten familjen är inte heller ett alternativ. Att hela familjen ska undvika kladdig mat för att tvååringen inte ska bli kladdig känns smått hysteriskt.

Och om det jag beskrev ovan inte skulle räknas som att kunna äta med gaffel då undrar jag hur barnen lär sig?

 

[Mabuse]

Jag begriper inte hur det kan vara okomplicerat att undvika kladd på det sättet.

Min dotter fyller två om en månad. Hon kan absolut äta både köttfärssås och soppa med sked eller gaffel. Ändå slutar varje sådan måltid med att det ser ut som att hon tycker måltiden också passar som ansiktsinpackning...

Ibland tar hon för mycket mat på skeden så hälften hamnar utanför. Ibland glömmer hon hur opraktiskt det är att skratta med soppa i munnen. Ibland blir hon för otålig i arbetet att få upp mat på gaffeln att hon hjälper till med handen. Även om detta är en tiondel av tuggorna så räcker det liksom för att defineras som superkladdig när måltiden är slut. En sked köttfärssås blir ganska mycket kladd...

Att mata henne är inte ett alternativ. Att ge henne annan mat än resten familjen är inte heller ett alternativ. Att hela familjen ska undvika kladdig mat för att tvååringen inte ska bli kladdig känns smått hysteriskt.

Och om det jag beskrev ovan inte skulle räknas som att kunna äta med gaffel då undrar jag hur barnen lär sig?

Det var liksom inget större problem. Jag känner inte alls igen mig i din bild. Klart de hade haklapp, som alla andra, men de fick väl öva på sånt de klarade att äta? Det har aldrig varit så att man behövde byta kläder efter varje måltid, iaf. Alla barn som går på förskola behöver väl oavsett lära sig att kunna äta utan att bli täckta av mat - på mina barns förskola har de inte haft som rutin att alla barn byter om efter maten.

Nu var det ju dessutom inte barns bordskick som var frågan, utan om man låter barnen kladda och leka med maten för att det är kul att gegga med den. Det har mina barn inte fått.

Finmotoriken kan man ju öva på många sätt, det måste inte vara genom att kasta mat omkring sig.

 

[Mabuse]

Jag förstår inte hur mat kan vara så heligt att barn inte tillåts utforska den på ett för barnet naturligt sätt.

För att det är mat, såklart. Jag leker och förstör inte heller mat. Det är lite samma som att det kan vara ”naturligt” för ett barn att utforska en hund genom att peta den i ögonen och dra den i svansen, men de får inte göra det heller. Eller att utforska hållbarheten hos glas och porslin genom att kasta det i golvet, det är ju också naturligt. Det finns en massa ”naturliga” beteenden hos barn som vi inte låter dem göra fritt, mat är ju bara en i den raden. Mat är mat, den äter man, och leker man med den så är det på ett sånt sätt att den är trevlig att äta när leken är klar.

 

[Sedna]

För att det är mat, såklart. Jag leker och förstör inte heller mat. Det är lite samma som att det kan vara ”naturligt” för ett barn att utforska en hund genom att peta den i ögonen och dra den i svansen, men de får inte göra det heller. Eller att utforska hållbarheten hos glas och porslin genom att kasta det i golvet, det är ju också naturligt. Det finns en massa ”naturliga” beteenden hos barn som vi inte låter dem göra fritt, mat är ju bara en i den raden. Mat är mat, den äter man, och leker man med den så är det på ett sånt sätt att den är trevlig att äta när leken är klar.

Näe jag förstår fortfarande inte hur mat kan vara så heligt att en ettåring inte kan få känna på lite tårta. Vårt viktigaste livsmedel av alla, vatten, det svinnas och leks det oerhört med. Människor gör trolldeg av mjöl och dekorerar pepparkakshus till jul. Men en ettåring kan inte få känna på lite grädde mellan fingrarna?

Och vadå mat får lekas med bara det är trevligt att äta den efteråt? Vad är ens ”trevlig att äta” och vem bestämmer det? Om ettåringen kladdar med lite grädde och sedan äter upp den så var den ju uppenbarligen aptitlig nog, oavsett vad du tycker om saken.

 

[Mabuse]

Näe jag förstår fortfarande inte hur mat kan vara så heligt att en ettåring inte kan få känna på lite tårta. Vårt viktigaste livsmedel av alla, vatten, det svinnas och leks det oerhört med. Människor gör trolldeg av mjöl och dekorerar pepparkakshus till jul. Men en ettåring kan inte få känna på lite grädde mellan fingrarna?

Och vadå mat får lekas med bara det är trevligt att äta den efteråt? Vad är ens ”trevlig att äta” och vem bestämmer det? Om ettåringen kladdar med lite grädde och sedan äter upp den så var den ju uppenbarligen aptitlig nog, oavsett vad du tycker om saken.

Fattar jag det rätt att du tycker det är provocerande om andras ettåringar inte får äta tårta med händerna?

 

[Sedna]

Fattar jag det rätt att du tycker det är provocerande om andras ettåringar inte får äta tårta med händerna?

Näe jag undrar hur tankegångarna går för jag förstår inte.

 

[Imogen]

Det var liksom inget större problem. Jag känner inte alls igen mig i din bild. Klart de hade haklapp, som alla andra, men de fick väl öva på sånt de klarade att äta? Det har aldrig varit så att man behövde byta kläder efter varje måltid, iaf. Alla barn som går på förskola behöver väl oavsett lära sig att kunna äta utan att bli täckta av mat - på mina barns förskola har de inte haft som rutin att alla barn byter om efter maten.

Nu var det ju dessutom inte barns bordskick som var frågan, utan om man låter barnen kladda och leka med maten för att det är kul att gegga med den. Det har mina barn inte fått.

Finmotoriken kan man ju öva på många sätt, det måste inte vara genom att kasta mat omkring sig.

Det är svårare att förtränga när man är mitt i det Nej men vi byter inte heller kläder efter varje måltid. Men då och då behövs det definitivt.

På våra barns förskola har de (tack och lov!) som rutin att alla barn på avdelningen äter samma mat. Alla äter själva efter förmåga och de som behöver får byta kläder efteråt. Händer väl vår dotter någon gång i veckan kanske. Har aldrig tänkt tanken att det skulle vara en stor grej.

Nej vi diskuterar inte alls bara att få mat för att det är kul att gegga med. Det var du som skrev att dina barn inte fått äta kladdig mat förrän de klarade av det. Det är det jag svarar på.

För mig är det en stor skillnad på att barnet leker med mat för att det är skoj och att barnet blir kladdigt när det äter. Vi låter inte heller våra barn gegga med mat för att det är kul. Men vår kladdtröskel är hög så länge barnets syfte med mathanteringen är att äta. (Hos riktigt små barn är ju det också viktigt att testa nya konsistenser, se ”vad som händer” osv. Så då var tröskeln ännu högre)

 

[Imogen]

För att inte behöva kasta den, givetvis. Blir det mat över på barnens tallrik så äter jag upp den, men det känner man sig ju inte vidare sugen på om den är en kladdig gegga. Det känns självklart för mig.

Det här måste jag också fråga om för det här är något, inte nödvändigtvis kopplat till barn, som jag aldrig har begripit.

Om du har ätit upp din mat och är mätt och belåten, och du har missbedömt hur mycket ditt barn skulle äta och det finns lite mat kvar på tallriken;

Varför är det bättre att du äter mat du egentligen inte behöver än att maten slängs? (Förutsatt att vettig matåtervinning/kompost finns.) Vem blir gladare av det, ”barnen i Afrika”? Eller äter du medvetet lite mindre än du egentligen vill ha utifall du måste äta upp barnens rester?

Vi är noga med att inte lägga upp mer åt barnen än vi tror de äter, och lär dem att man ska vara rädd om mat och inte slänga i onödan. Men kan inte alls begripa poängen i att äta upp deras rester som vi egentligen inte vill ha.

Det är som när folk försöker truga i mätta middagsdeltagare mat eftersom det är så lite kvar. Om det nu är för lite att spara varför är det bättre i en redan mätt mage än i komposten? Jättemärkligt.

 

[Mabuse]

Det här måste jag också fråga om för det här är något, inte nödvändigtvis kopplat till barn, som jag aldrig har begripit.

Om du har ätit upp din mat och är mätt och belåten, och du har missbedömt hur mycket ditt barn skulle äta och det finns lite mat kvar på tallriken;

Varför är det bättre att du äter mat du egentligen inte behöver än att maten slängs? (Förutsatt att vettig matåtervinning/kompost finns.) Vem blir gladare av det, ”barnen i Afrika”? Eller äter du medvetet lite mindre än du egentligen vill ha utifall du måste äta upp barnens rester?

Vi är noga med att inte lägga upp mer åt barnen än vi tror de äter, och lär dem att man ska vara rädd om mat och inte slänga i onödan. Men kan inte alls begripa poängen i att äta upp deras rester som vi egentligen inte vill ha.

Det är som när folk försöker truga i mätta middagsdeltagare mat eftersom det är så lite kvar. Om det nu är för lite att spara varför är det bättre i en redan mätt mage än i komposten? Jättemärkligt.

Därför att det är skillnad på att kasta och äta mat. Mat som äts kommer till nytta, mat som kastas går till spillo.

Det som är verkligt intressant i den här tråden är hur oerhört svårt en del verkar ha att sätta sig in en annan attityd till barn och mat än den egna. Att det är obegripligt jättekonstigt om någon inte tänker precis som man själv. Hur lyckas man leva i samhället utan att notera och vänja sig vid att folk är olika?

 

[Badger]

Näe jag förstår fortfarande inte hur mat kan vara så heligt att en ettåring inte kan få känna på lite tårta. Vårt viktigaste livsmedel av alla, vatten, det svinnas och leks det oerhört med. Människor gör trolldeg av mjöl och dekorerar pepparkakshus till jul. Men en ettåring kan inte få känna på lite grädde mellan fingrarna?

Och vadå mat får lekas med bara det är trevligt att äta den efteråt? Vad är ens ”trevlig att äta” och vem bestämmer det? Om ettåringen kladdar med lite grädde och sedan äter upp den så var den ju uppenbarligen aptitlig nog, oavsett vad du tycker om saken.

Men jag förstår inte helt. Det är väl klart A fick tårta när han fyllde ett och det är väl klart han fick en tårtbit på en tallrik och en sked och fick äta den. Och det är väl klart att ungen fick mer tårta inuti sig än utanpå, lite på bordet, lite på händerna och såklart lite i ansiktet och en hel del på haklappen. Så ja kladdig, inte överdrivet kladdig, inte byta kläderna kladdig, jag fotade men gushade inte över det med hjärtögon.

kl: sedan eftersom alla skriver ändå, antar att välbeställd snarare funkar än inte på min familj, men det är ju inte som om inte 2:världskriget fanns för alla farmödrar och mormödrar från när jag var liten och inte som om de inte hade respekt för mat som sjutton som de förmedlat till sina barn. Mamma fick efterrätt varje dag, men man åt ju absolut inte så mycket som man gör idag och hade stor respekt för mat. Faktum är att jag börjar få en känsla av att de hade jätterespekt jmf med många om man läser forum. (ständigt en berättelse om konflikten kring en smörklick på båten på resan till England när de var tonåringar).

 

[Badger]

Det här måste jag också fråga om för det här är något, inte nödvändigtvis kopplat till barn, som jag aldrig har begripit.

Om du har ätit upp din mat och är mätt och belåten, och du har missbedömt hur mycket ditt barn skulle äta och det finns lite mat kvar på tallriken;

Varför är det bättre att du äter mat du egentligen inte behöver än att maten slängs? (Förutsatt att vettig matåtervinning/kompost finns.) Vem blir gladare av det, ”barnen i Afrika”? Eller äter du medvetet lite mindre än du egentligen vill ha utifall du måste äta upp barnens rester?

Vi är noga med att inte lägga upp mer åt barnen än vi tror de äter, och lär dem att man ska vara rädd om mat och inte slänga i onödan. Men kan inte alls begripa poängen i att äta upp deras rester som vi egentligen inte vill ha.

Det är som när folk försöker truga i mätta middagsdeltagare mat eftersom det är så lite kvar. Om det nu är för lite att spara varför är det bättre i en redan mätt mage än i komposten? Jättemärkligt.

Jag har inte haft några som helst problem med att faktiskt ösa ned resten av mitt barns mat, vid missbedömning, i en matlåda, tillsammans med rester ur pannan och ta till egen lunch. Men som sagt då har hen ju inte kladdat i någonting som hen inte ätit utan det ligger ganska orört på en kant.

Men jag äter upp det först om jag annars skulle tagit mer.

Men jag har aldrig någonsin ställt in tallriken i kylen och tagit fram samma måltid igen. Iofs har hen aldrig sprungit från bordet mitt i och sedan velat ha mat en halvtimma senare. Utan- jag är mätt och går. Iofs har jag vid ett par tillfällen frågat, på riktigt? mätt? eller var det inte gott alls? och försett med macka isf. (alltså ett par tillfällen på många år)

 

[Imogen]

Därför att det är skillnad på att kasta och äta mat. Mat som äts kommer till nytta, mat som kastas går till spillo.

Det som är verkligt intressant i den här tråden är hur oerhört svårt en del verkar ha att sätta sig in en annan attityd till barn och mat än den egna. Att det är obegripligt jättekonstigt om någon inte tänker precis som man själv. Hur lyckas man leva i samhället utan att notera och vänja sig vid att folk är olika?

Om man har ätit allt man behöver men fortsätter äta för att mat inte ska blir över, då kommer väl maten inte till nytta? (Snarare till onytta om man ska dra in fler perspektiv i ekvationen). Maten gick till spillo sektunden den blev över och inte kunde sparas till senare tillfälle. Om den efter det hamnar i din mage eller i komposten är ju precis lika mycket i onödan.

Utifrån perspektivet att man ska vara rädd om mat kan jag inte alls begripa varför det skulle vara mer "respektfullt" att äta för mycket än att slänga det man inte behöver. Jag kan inte komma på någon del av samhället som gynnas av att folk äter mer mat än de borde.

Ang ditt sista stycke så är det ju precis därför jag frågar. För att jag noterat att folk tänker annorlunda och förstår inte hur de resonerar. Jag har noterat tidigare i tråden att du anser att det är skillnad på att kasta och äta mat, men jag har inte förstått varför. Om något så är väl ett diskussionsforum rätt plats för det?

 

[Imogen]

Jag har inte haft några som helst problem med att faktiskt ösa ned resten av mitt barns mat, vid missbedömning, i en matlåda, tillsammans med rester ur pannan och ta till egen lunch. Men som sagt då har hen ju inte kladdat i någonting som hen inte ätit utan det ligger ganska orört på en kant.

Men jag äter upp det först om jag annars skulle tagit mer.

Men jag har aldrig någonsin ställt in tallriken i kylen och tagit fram samma måltid igen. Iofs har hen aldrig sprungit från bordet mitt i och sedan velat ha mat en halvtimma senare. Utan- jag är mätt och går. Iofs har jag vid ett par tillfällen frågat, på riktigt? mätt? eller var det inte gott alls? och försett med macka isf. (alltså ett par tillfällen på många år)

Vi sparar också rester efter barnen (i gott skick) till senare tillfälle. Det händer också att OM vi själva önskar mer mat att vi undviker att ta om och istället äter upp barnens om vi märker att de inte kommer äta upp (händer inte ofta).

Men vi äter inte upp det som inte går att spara från barnens tallrikar trots att vi inte är mer hungriga för att maten av princip inte ska hamna i komposten.

 

[Raderad medlem 6459]

Det som är verkligt intressant i den här tråden är hur oerhört svårt en del verkar ha att sätta sig in en annan attityd till barn och mat än den egna. Att det är obegripligt jättekonstigt om någon inte tänker precis som man själv.

Ja, verkligen.

Eugh, nej! Ens eget barn är ju värre än att se andras, det egna bryr man sig ju om på ett annat sätt och vill inte se nedkladdat. Äta tårta med händerna går definitivt bort, oavsett ålder.

Men maten blir ju förstörd om barnen får kladda och leka med den. Eller äter du upp kladdet sen när de är färdiga?

Varför det? De kan väl kladda med annat än mat. Det handlar inte om kladdfobi, utan om respekt för mat.

För att inte behöva kasta den, givetvis. Blir det mat över på barnens tallrik så äter jag upp den, men det känner man sig ju inte vidare sugen på om den är en kladdig gegga. Det känns självklart för mig.

Ställa in halväten mat i kylen är det sällan nån vits med, vem ska äta den och när? Och vem har lust att senare äta mat som redan legat på någons tallrik och den har ätit bitar av?

När det gäller barnens kladdande så var det helt okomplicerat. Givetvis åt de soppa och fil före fyraårsdagen, så dålig finmotorik har ju inte ett normalutvecklat barn att de inte kan peta i sig en tallrik fil utan att äta den med händerna som treåringar

Aldrig slänga mat som går att äta. Det sitter i ryggmärgen. Man är tacksam över att man har mat att äta, behandlar den med respekt och förstör den inte med vilje.

 

[Badger]

Vi sparar också rester efter barnen (i gott skick) till senare tillfälle. Det händer också att OM vi själva önskar mer mat att vi undviker att ta om och istället äter upp barnens om vi märker att de inte kommer äta upp (händer inte ofta).

Men vi äter inte upp det som inte går att spara från barnens tallrikar trots att vi inte är mer hungriga för att maten av princip inte ska hamna i komposten.

Nej inte jag heller.