Kladdiga barn på bild

[Unafraid]

Varför gör du det? Äter upp det som är kvar alltså? Jag har då och nu sett det fenomenet och har aldrig fattat varför man ser det som bättre att äta mer än den portion man själv behöver än att ställa in maten i kylskåpet om det är för mycket kvar för att kastas. Jag ser barnets behov av träning som så mycket viktigare än en förälders behov av att äta mer. (Om det nu inte handlar om ren svält givetvis.)

Jag har inga barn och kanske inte bör svara, men jag tolkar det som att @Mabuse inte vill slänga mat. Oavsett vem som lämnar.

 

[TinyWiny]

Jag har inga barn och kanske inte bör svara, men jag tolkar det som att @Mabuse inte vill slänga mat. Oavsett vem som lämnar.

Fast lösningen på det är knappast att äta upp det själv. Då sparade iallafall jag maten i kylskåpet till vederbörande var hungrig igen.

 

[lilleknodd2]

Genom att inte få kladdiga saker att äta själva förrän de kan få in maten i munnen utan att större delen istället hamnar i ansiktet eller på golvet. Ärligt, jag har aldrig sett det som ett problem, man anpassar väl ändå maten efter vad barnet klarar av att äta? Det har funkat för oss, och barnen har inte blivit senare i utvecklingen än barn som fått kladda hej vilt.

Så dina barn får inte äta yoghurt/filmjölk eller liknande förrän dom är runt 3-4år? Eller köttfärssås och pasta? Mat med sås överhuvudtaget? Soppa? Vårat barn får äta det vi äter, oavsett om det blir kladdigt eller inte för att jag vill att hon ska testa på så mycket olika maträtter och konsistenser som möjligt. Ibland blir det kladdigt för att hon antingen vill känna på maten med händerna (hände såklart mer ofta när hon var yngre), eller för att hon helt enkelt spiller från sked/gaffel. Nu är hon tre år men det kan fortfarande bli kladdigt när hon äter frukost för att hon vill ha marmelad på smörgåsen och inte riktigt har tekniken att hålla hela smörgåsen i balans alltid till exempel.

Jag skulle dock aldrig få för mig att äta upp hennes rester oavsett om hon knappt petat på maten eller kladdat med den. Vill hon inte äta eller att jag anser att det är en hel måltid kvar så sparas det till senare eller dagen efter. Jag tar så mkt mat jag vill ha/behöver. Trycker inte i mig mer för att någon annan lämnar. Äter du upp eventuell sambos kvarvarande mat också?

Förlåt för alla frågor men det är fascinerande att stöta på någon som är så annorlunda mot en själv.

 

[Trollunge]

Jag skulle dock aldrig få för mig att äta upp hennes rester oavsett om hon knappt petat på maten eller kladdat med den. Vill hon inte äta eller att jag anser att det är en hel måltid kvar så sparas det till senare eller dagen efter. Jag tar så mkt mat jag vill ha/behöver. Trycker inte i mig mer för att någon annan lämnar. Äter du upp eventuell sambos kvarvarande mat också?

Förlåt för alla frågor men det är fascinerande att stöta på någon som är så annorlunda mot en själv.

Nu var inte detta riktat till mig och jag håller med dig gällande kladdet men min sons överblivna mat åker absolut ner i min mage alltsom oftast Jag gillar inte att återvärma mat flera gånger och är en ganska hungrig typ hehe, så jag ser inga konstigheter med att äta upp det han inte vill ha om jag är sugen. Skulle absolut kunna äta upp min mans rester med om tillfälle gavs men han äter alltid upp själv
Jag menar, det är ju bara att äta mindre vid ett senare tillfälle om det blev lite extra vid ett annat. Det jämnar ut sig

 

[Mabuse]

Varför gör du det? Äter upp det som är kvar alltså? Jag har då och nu sett det fenomenet och har aldrig fattat varför man ser det som bättre att äta mer än den portion man själv behöver än att ställa in maten i kylskåpet om det är för mycket kvar för att kastas. Jag ser barnets behov av träning som så mycket viktigare än en förälders behov av att äta mer. (Om det nu inte handlar om ren svält givetvis.)

För att inte behöva kasta maten som är kvar på tallriken, givetvis. Ställa in halväten mat i kylen är det sällan nån vits med, vem ska äta den och när? Och vem har lust att senare äta mat som redan legat på någons tallrik och den har ätit bitar av? Visst kan vi ställa rester i kylen, men att skrapa av en halväten tallrik ner i en bytta och ställa den i kylen känns meningslöst, för ingen kommer vilja äta den senare och det slutar med att man får kasta den.

 

[Mabuse]

Så dina barn får inte äta yoghurt/filmjölk eller liknande förrän dom är runt 3-4år? Eller köttfärssås och pasta? Mat med sås överhuvudtaget? Soppa? Vårat barn får äta det vi äter, oavsett om det blir kladdigt eller inte för att jag vill att hon ska testa på så mycket olika maträtter och konsistenser som möjligt. Ibland blir det kladdigt för att hon antingen vill känna på maten med händerna (hände såklart mer ofta när hon var yngre), eller för att hon helt enkelt spiller från sked/gaffel. Nu är hon tre år men det kan fortfarande bli kladdigt när hon äter frukost för att hon vill ha marmelad på smörgåsen och inte riktigt har tekniken att hålla hela smörgåsen i balans alltid till exempel.

Jag skulle dock aldrig få för mig att äta upp hennes rester oavsett om hon knappt petat på maten eller kladdat med den. Vill hon inte äta eller att jag anser att det är en hel måltid kvar så sparas det till senare eller dagen efter. Jag tar så mkt mat jag vill ha/behöver. Trycker inte i mig mer för att någon annan lämnar. Äter du upp eventuell sambos kvarvarande mat också?

Förlåt för alla frågor men det är fascinerande att stöta på någon som är så annorlunda mot en själv.

Maken lämnar inte mat på tallriken, han är ju vuxen och äter upp.

Hur gör ni om det blir mat kvar på tallrikar och fat, sparar pyttiga små rester som inte räcker till en måltid, eller kastar? Om maten inte blev oätligt äcklig så kastar vi aldrig mat som går att äta. Det skulle för mig kännas helt knäppt, man kastar inte mat om det alls går att undvika.

När det gäller barnens kladdande så var det helt okomplicerat. Givetvis åt de soppa och fil före fyraårsdagen, så dålig finmotorik har ju inte ett normalutvecklat barn att de inte kan peta i sig en tallrik fil utan att äta den med händerna som treåringar. Sen är klart att de kan råka spilla, men med kladda menar jag barn som är så små att de inte kan hantera bestick utan äter med händerna. Barn i den åldern har inte fått äta soppa och fil med händerna istället, det stämmer. Men åtminstone mina barn har kunnat hantera en sked före fyraårsdagen.

 

[Mabuse]

Jag har inga barn och kanske inte bör svara, men jag tolkar det som att @Mabuse inte vill slänga mat. Oavsett vem som lämnar.

Exakt. Aldrig slänga mat som går att äta. Det sitter i ryggmärgen. Man är tacksam över att man har mat att äta, behandlar den med respekt och förstör den inte med vilje.

 

[Sedna]

Exakt. Aldrig slänga mat som går att äta. Det sitter i ryggmärgen. Man är tacksam över att man har mat att äta, behandlar den med respekt och förstör den inte med vilje.

Jag förstår inte hur det hänger ihop med den tråden du först plockade upp.

(En ettåring förstör inte mat med vilje. Ge en begränsad mängd så blir svinnet begränsat. Mina barn har ätit själv från ca 9 månader och med bestick strax efter året. De lär sig snabbt om de får försöka själva.)

Eugh, nej! Ens eget barn är ju värre än att se andras, det egna bryr man sig ju om på ett annat sätt och vill inte se nedkladdat. Äta tårta med händerna går definitivt bort, oavsett ålder.

 

[Mabuse]

Fast lösningen på det är knappast att äta upp det själv. Då sparade iallafall jag maten i kylskåpet till vederbörande var hungrig igen.

Jag tycker inte det är särskilt aptitligt att spara halväten mat från någons tallrik i kylen. Och självklart är det en lösning på problemet med att slippa kasta överbliven mat att äta upp den? Jag förstår nog inte riktigt. Om den ligger i min mage så behöver ju maten inte kastas, och problemet är löst.

Tror det helt enkelt har att göra med uppväxten - varken jag eller maken kommer från välbeställd bakgrund, så det har väl helt enkelt av olika anledningar inte funnits så mycket mat att man kan ta för vana att kasta eller förstöra den.

 

[Mabuse]

Jag förstår inte hur det hänger ihop med den tråden du först plockade upp.

(En ettåring förstör inte mat med vilje. Ge en begränsad mängd så blir svinnet begränsat. Mina barn har ätit själv från ca 9 månader och med bestick strax efter året. De lär sig snabbt om de får försöka själva.)

Det är klart de inte förstör med vilje, men det är ju inte så lätt när man inte har nån finmotorik. Lite lättare om man kan få mat som är enkel att hålla i, snarare än kladdig mat som kräver bestick när man övar på att äta själv. Ser heller inte problemet med att anpassa maten efter barnets mognad och färdigheter? Det gör man väl ändå. Är man så liten att man äter med händerna kan man t ex äta pasta som den är tillsammans med köttbullar, medan pasta med köttfärssås kan vänta tills man kan hantera en gaffel. Inte svårt alls.

 

[Sedna]

Det är klart de inte förstör med vilje, men det är ju inte så lätt när man inte har nån finmotorik. Lite lättare om man kan få mat som är enkel att hålla i, snarare än kladdig mat som kräver bestick när man övar på att äta själv. Ser heller inte problemet med att anpassa maten efter barnets mognad och färdigheter? Det gör man väl ändå. Är man så liten att man äter med händerna kan man t ex äta pasta som den är tillsammans med köttbullar, medan pasta med köttfärssås kan vänta tills man kan hantera en gaffel. Inte svårt alls.

Visst kan man gärna anpassa , det är ju jobbigt för en bebis att äta soppa t.ex. Men utvecklingsmässigt är det bra att prova olika konsistenser och få kladda. Begränsa mängden bara. Prova äta lite tårta med handen, det kan väl omöjligt vara något större problem? Mängden kladd är väl ungefär detsamma som mängden gratäng som fastnar i formen.

 

[TinyWiny]

Jag tycker inte det är särskilt aptitligt att spara halväten mat från någons tallrik i kylen. Och självklart är det en lösning på problemet med att slippa kasta överbliven mat att äta upp den? Jag förstår nog inte riktigt. Om den ligger i min mage så behöver ju maten inte kastas, och problemet är löst.

Tror det helt enkelt har att göra med uppväxten - varken jag eller maken kommer från välbeställd bakgrund, så det har väl helt enkelt av olika anledningar inte funnits så mycket mat att man kan ta för vana att kasta eller förstöra den.

Nej jag tror inte att det beror på ens bakgrund. Jag svalt ofta som barn men äta upp mina barns mat har jag inte gjort ändå.

Du utgår ifrån att maten kastas trots att jag skriver ställa in i kylskåpet. Att det inte skulle gå utan att det innebär att maten då kastas senare är ju bara märkligt. Jag har aldrig ätit upp mina barns mat och den mat jag har kastat har jag kastat för att den blivit dålig och även det är försumbart. Du frågar vem som ska äta upp maten, självklart barnet är svaret på den frågan. Sedan får man ju också se till att små barn inte får så mycket på tallriken att de i normalfallet inte äter upp. Bättre då att ta om ifall barnet vill ha mer och på köpet får röra ihop och greja med sin mat utan att ta hänsyn till att mamma senare ska äta upp resterna.

 

[lilleknodd2]

Maken lämnar inte mat på tallriken, han är ju vuxen och äter upp.

Hur gör ni om det blir mat kvar på tallrikar och fat, sparar pyttiga små rester som inte räcker till en måltid, eller kastar? Om maten inte blev oätligt äcklig så kastar vi aldrig mat som går att äta. Det skulle för mig kännas helt knäppt, man kastar inte mat om det alls går att undvika.

När det gäller barnens kladdande så var det helt okomplicerat. Givetvis åt de soppa och fil före fyraårsdagen, så dålig finmotorik har ju inte ett normalutvecklat barn att de inte kan peta i sig en tallrik fil utan att äta den med händerna som treåringar. Sen är klart att de kan råka spilla, men med kladda menar jag barn som är så små att de inte kan hantera bestick utan äter med händerna. Barn i den åldern har inte fått äta soppa och fil med händerna istället, det stämmer. Men åtminstone mina barn har kunnat hantera en sked före fyraårsdagen.

Är det såpass lite mat kvar på dotterns tallrik att det inte räcker till en hel måltid så slänger vi.
Samlar inte ihop rester som någon lämnat och ger till någon annan dagen därpå utan lämnar dottern tillräckligt för tex en lunch så är det hon som äter det dagen därpå.
Orörd mat ur kastrullerna sparas däremot i matlådor och värms på en gång inom en snar framtid.

 

[Kilauea]

Maken lämnar inte mat på tallriken, han är ju vuxen och äter upp.

Hur gör ni om det blir mat kvar på tallrikar och fat, sparar pyttiga små rester som inte räcker till en måltid, eller kastar? Om maten inte blev oätligt äcklig så kastar vi aldrig mat som går att äta. Det skulle för mig kännas helt knäppt, man kastar inte mat om det alls går att undvika.

När det gäller barnens kladdande så var det helt okomplicerat. Givetvis åt de soppa och fil före fyraårsdagen, så dålig finmotorik har ju inte ett normalutvecklat barn att de inte kan peta i sig en tallrik fil utan att äta den med händerna som treåringar. Sen är klart att de kan råka spilla, men med kladda menar jag barn som är så små att de inte kan hantera bestick utan äter med händerna. Barn i den åldern har inte fått äta soppa och fil med händerna istället, det stämmer. Men åtminstone mina barn har kunnat hantera en sked före fyraårsdagen.

Här får hunden och katterna äta upp det barnet lämnar, om det är för lite för en måltid. Det är det oftast, för jag lägger hellre på fler gånger åt honom än mycket på en gång.

 

[Mabuse]

Visst kan man gärna anpassa , det är ju jobbigt för en bebis att äta soppa t.ex. Men utvecklingsmässigt är det bra att prova olika konsistenser och få kladda. Begränsa mängden bara. Prova äta lite tårta med handen, det kan väl omöjligt vara något större problem? Mängden kladd är väl ungefär detsamma som mängden gratäng som fastnar i formen.

Jag förstår inte varför man måste kladda med just mat? Det verkar inte vara avgörande för utvecklingen heller, ingen i vår familj har ätit tårta eller gratäng med händerna som barn, och vi verkar ha utvecklats till normala vuxna ändå.

 

[Mabuse]

Nej jag tror inte att det beror på ens bakgrund. Jag svalt ofta som barn men äta upp mina barns mat har jag inte gjort ändå.

Du utgår ifrån att maten kastas trots att jag skriver ställa in i kylskåpet. Att det inte skulle gå utan att det innebär att maten då kastas senare är ju bara märkligt. Jag har aldrig ätit upp mina barns mat och den mat jag har kastat har jag kastat för att den blivit dålig och även det är försumbart. Du frågar vem som ska äta upp maten, självklart barnet är svaret på den frågan. Sedan får man ju också se till att små barn inte får så mycket på tallriken att de i normalfallet inte äter upp. Bättre då att ta om ifall barnet vill ha mer och på köpet får röra ihop och greja med sin mat utan att ta hänsyn till att mamma senare ska äta upp resterna.

Så barnet får förra måltidens mat uppvärmd vid nästa måltid om de inte äter upp? Det skulle inte kännas ok för mig. Jag skulle inte ställa in halvätna tallrikar i kylen och sedan plocka fram dem nästa måltid och servera igen till de familjemedlemmar som inte åt upp första gången - medan de som åt upp får nylagad mat då?

Vi verkar verkligen ha helt olika sätt att tänka kring mat och måltider. Det funkar uppenbart bra att göra på ert sätt också, men det är inget för mig.

Varför tycker du det är konstigt att föräldrar äter rent barnens tallrikar?

 

[TinyWiny]

Så barnet får förra måltidens mat uppvärmd vid nästa måltid om de inte äter upp? Det skulle inte kännas ok för mig. Jag skulle inte ställa in halvätna tallrikar i kylen och sedan plocka fram dem nästa måltid och servera igen till de familjemedlemmar som inte åt upp första gången - medan de som åt upp får nylagad mat då?

Vi verkar verkligen ha helt olika sätt att tänka kring mat och måltider. Det funkar uppenbart bra att göra på ert sätt också, men det är inget för mig.

Varför tycker du det är konstigt att föräldrar äter rent barnens tallrikar?

Nej. I normalfallet berodde mat kvar på tallriken att barnet inte kunde äta då av någon anledning eller avbröt ätandet av någon anledning. Med andra ord blev hen snart hungrig och hade då sin tallrik i kylskåpet. Jag hade inte för vana att lassa på mer än de åt upp utan ansåg att det var bättre att ta flera gånger så det var just när det inte gick att äta just då som tallriken inte var tom.

Folk gör precis som de vill men jag tycker man är väldigt fel ute om förälderns önskan att kunna äta upp barnets mat innebär att barnet inte får äta som hen vill. Det är ju barnets mat. Föräldern får väl ta mer på sin egen tallrik om hen vill äta mer och lägga upp lagom mycket på barnets tallrik så att hen kan äta så som hen vill utan att behöva ta hänsyn till en förälder som vill äta upp hens mat.

 

[Enya]

Så barnet får förra måltidens mat uppvärmd vid nästa måltid om de inte äter upp? Det skulle inte kännas ok för mig. Jag skulle inte ställa in halvätna tallrikar i kylen och sedan plocka fram dem nästa måltid och servera igen till de familjemedlemmar som inte åt upp första gången - medan de som åt upp får nylagad mat då?

Vi verkar verkligen ha helt olika sätt att tänka kring mat och måltider. Det funkar uppenbart bra att göra på ert sätt också, men det är inget för mig.

Varför tycker du det är konstigt att föräldrar äter rent barnens tallrikar?

Jag var noga med att lägga upp lite per gång så det som lämnades var bara pyttelite. Det gav jag till hundarna, aldrig att jag skulle äta upp någons rester. Och jag kommer från en fattig familj. Riktigt fattig, där mat inte var den bästa de sista dagarna i månaden. trots detta har jag aldrig ätit mina barns mat. Till skillnad mot en del andra tror jag inte att hundar dör av matrester, och maten går inte till spillo då heller. Har det blivit mer över så har barnets tallrik hamnat i kylskåpet tills barnet velat äta eller till nästa måltid.

Mina barn är tonåringar i dag och de sätter faktiskt in sin tallrik i kylen nuförtiden om de har råkat ta lite mer än de orkar äta upp, för "Det kan jag ha till frukost" är något som ofta sägs. Vem är jag att säga till tonåringar att man inte äter tacos, spagetti och köttfärssås eller köttbullar, potatis och sås till frukost? Klart man kan och självklart kan man äta rester, det kan ju alla i familjen göra. Vad spelar det för roll liksom. Och nej, det kommer inte från mig, det kommer från deras egna sätt att se på mat, att vad är det som gör att frukost är just frukost och middag är middag, mat som mat och är man sugen så kan man väl äta vad som helst när som helst egentligen, vem bestämmer egentligen reglerna. Dessutom har de fått lära sig att inte slösa med maten. Detta sättet ser de som ett bra exempel på att inte slösa. Så jag säger inte nej till dem.

I min familj har vi också haft restdagar så att säga, där vi ätit olika mat alla. Rester helt enkelt. Ibland 2 detta och 2 detta, ibland 1 detta och 3 detta, ibland alla olika. Ingen känner sig utanför, alla känner sig lika mycket värda, ingen mat är sämre.

 

[Enya]

Jag gillar inte kladd på barn. Tycker det är äckligt med kladd. Dock har jag förstått att det är så barn lär sig äta, det är viktigt. Mina barn har aldrig fått överdriva sitt kladd, men de har fått lära sig äta och för mig är en bit tårta på ettårsdagen som det äter själv med hand eller försöker med sked helt naturligt. Man tar ju inte upp mer än vad man misstänker att barnet ändå orkar. Ren och skär kladd är inte ok men att känna och smaka och testa sig fram ser jag inga problem med, det är för mig inte att leka med maten eller att kladda med maten, utan att lära sig äta. Vid matkrig eller gegga in sig själv med vilje, där går min gräns, men det känns som om det är få barn som egentligen gör så i den åldern med flit utan det är mer att de kliar sig och råkar bli kladdiga här och där osv. Inget konstigt alls.

 

[Sedna]

Jag förstår inte varför man måste kladda med just mat? Det verkar inte vara avgörande för utvecklingen heller, ingen i vår familj har ätit tårta eller gratäng med händerna som barn, och vi verkar ha utvecklats till normala vuxna ändå.

Jag förstår inte hur mat kan vara så heligt att barn inte tillåts utforska den på ett för barnet naturligt sätt.