Klara sig som pensionär

Jag gjorde en egen uträkning nu och fick 2900 i bostadstillägg. Om man har garantipension kan summan vara för hög.

Det är typ så jag tänkt, med den haken att mitt lån skulle inte vara färdigbetalt förrän precis innan jag fyller 60. Det ger inte många år kvar att pensionsspara.
Du får bättre liv efter pensionen om du pensionssparar i stället för att amortera.
Men bäst är att ha pengarna tillgängliga.

Jag har mellan 5 till 7 år kvar till pension. Jag har 2 mille i lån och har inte för avsikt att amortera alls. Jag lånar glatt och renoverar på min gård så att jag kan fortsätta att hyra ut hus för att få inkomster. Jag har en privat pensionsförsäkring för betydligt mindre än lånet.

Jag har kommit fram till att det är de tillgängliga pengarna som jag kan konsumera för som avgör min livskvalitet. Ett mindre lån gör ingenting bättre.

Jag har f.ö. inte fiber. Det suger.
 
Du får bättre liv efter pensionen om du pensionssparar i stället för att amortera.
Men bäst är att ha pengarna tillgängliga.

Jag har mellan 5 till 7 år kvar till pension. Jag har 2 mille i lån och har inte för avsikt att amortera alls. Jag lånar glatt och renoverar på min gård så att jag kan fortsätta att hyra ut hus för att få inkomster. Jag har en privat pensionsförsäkring för betydligt mindre än lånet.

Jag har kommit fram till att det är de tillgängliga pengarna som jag kan konsumera för som avgör min livskvalitet. Ett mindre lån gör ingenting bättre.

Jag har f.ö. inte fiber. Det suger.
Vad är en pensionsförsäkring?
 
Jag tänker att man bör ha så man klarar av dyra tandläkarräkningar när en fyllning går sönder och spräcker en tand, byta bil när den gamla inte vill rulla längre, klara av att reparera bilen, köpa ny tvättmaskin när den gamla går sönder. Bara för att nämna några saker som pensionen inte räcker till men som är nödvändiga.
Bostadstillägget är för att klara de dagliga utgifterna.
Tänder vet jag ingenting om. Mina tänder kostar mig inget, de är alldeles hela av sig själva.
Men bilen är bra att se till att ha en fräsch och spisen en ny när man går i pension. Detta av orsakerna som du nämnde.
Att helt enkelt se till att ha prylar som förväntas att hålla ett bra tag.
 
Bostadstillägget är för att klara de dagliga utgifterna.
Tänder vet jag ingenting om. Mina tänder kostar mig inget, de är alldeles hela av sig själva.
Men bilen är bra att se till att ha en fräsch och spisen en ny när man går i pension. Detta av orsakerna som du nämnde.
Att helt enkelt se till att ha prylar som förväntas att hålla ett bra tag.
Jag har spräckt en tand en gång när en gammal amalgamfyllning gjort sitt. Det blev dyrt. Och det kan hända igen. Dessutom får jag hål ibland. Och i höstas fick jag en tand utdragen men för att de skulle kunna dra tanden fick jag sederas. Den drinken kostade en bit över tusenlappen.

Jag har aldrig haft råd att köpa en ny, eller nyare, bil. Min nuvarande bil kostade 19 000 och kort efter att jag köpt den gick värmesystemet sönder. Det här var på vintern. Det var bara att bita i det sura äpplet och lämna in igloon till verkstan. Reparationen gick på 12-13 tusen. Jag brukar också få lite nedslag på besiktningen varje år så jag måste lämna in bilen på verkstan.

Jag tror att man aldrig kan slippa sådana där kostnader helt. De kommer då och då.
 
Jag tänker att man bör ha så man klarar av dyra tandläkarräkningar när en fyllning går sönder och spräcker en tand, byta bil när den gamla inte vill rulla längre, klara av att reparera bilen, köpa ny tvättmaskin när den gamla går sönder. Bara för att nämna några saker som pensionen inte räcker till men som är nödvändiga.

Och en liten guldkant tycker jag man kan få unna sig när man blir gammal.
Fast ett boende helt utan lån, bra med sparpengar på banken och sedan få extra bidrag för boendekostnader känns ju inte helt rimligt.

Nånstans får man kanske välja vad som är viktigast för en?


Värt att tänka på är att banker kan vara väldigt restriktiva med att bevilja lån, även om du har helt obelånat boende.
Det råkade en person i min närhet ut för, hen har ett boende som personen köpte utan att ta lån och som är värt bra mycket pengar idag, men fick nej på en låneansökan eftersom hen var pensionär trots att personen hade en helt okey pension och mycket pengar som var "låsta" i boendet.

Jag gillar ju själv idén om att inte ha lån, och jag tycker det är rimligaste är att grundidén med lån är att det ska betalas tillbaka i sin helhet, men inte på bekostnad av att inte ha någon buffert alls.
 
Jag har spräckt en tand en gång när en gammal amalgamfyllning gjort sitt. Det blev dyrt. Och det kan hända igen. Dessutom får jag hål ibland. Och i höstas fick jag en tand utdragen men för att de skulle kunna dra tanden fick jag sederas. Den drinken kostade en bit över tusenlappen.

Jag har aldrig haft råd att köpa en ny, eller nyare, bil. Min nuvarande bil kostade 19 000 och kort efter att jag köpt den gick värmesystemet sönder. Det här var på vintern. Det var bara att bita i det sura äpplet och lämna in igloon till verkstan. Reparationen gick på 12-13 tusen. Jag brukar också få lite nedslag på besiktningen varje år så jag måste lämna in bilen på verkstan.

Jag tror att man aldrig kan slippa sådana där kostnader helt. De kommer då och då.
Om du skippar amorteringar så har du råd med en bättre bil. Det gäller också att välja en bil med få problem.
 
Om du skippar amorteringar så har du råd med en bättre bil. Det gäller också att välja en bil med få problem.
Precis, och man får råd med en högre levnadsstandard vilket beroende på omständigheterna (främst lånets storlek och belåningsgrad) kan vara att föredra.

Tänk att man år 1 amorterar 50 000 kr och har 1,7% i ränta. År 2 (och alla följande år såklart) har lånet minskat med 50 000 kr och man har 850 kr mindre i räntekostnad. (jag räknar rätt va?). I det fallet prioriterar jag att betala 850 för räntan och ha de resterande 49 150 att leva för och/eller att ha på ett sparkonto för renoveringar, ny bil etc.

Detta under förutsättning att jag har relativt litet lån, låg belåningsgrad och inte tycker att min inkomst räcker för att leva det liv jag vill.
 
Tänkte bara sticka in med att min svärmor lever på garantipension, i eget hus och får livet att gå ihop. När diskmaskinen går sönder, så tar hon det på avbetalning eftersom hon inte har sparpengar (ja, vi försöker tvinga henne att ta emot ekonomisk hjälp från oss men hon vägrar, envisa tant :heart ).
 
Precis, och man får råd med en högre levnadsstandard vilket beroende på omständigheterna (främst lånets storlek och belåningsgrad) kan vara att föredra.

Tänk att man år 1 amorterar 50 000 kr och har 1,7% i ränta. År 2 (och alla följande år såklart) har lånet minskat med 50 000 kr och man har 850 kr mindre i räntekostnad. (jag räknar rätt va?). I det fallet prioriterar jag att betala 850 för räntan och ha de resterande 49 150 att leva för och/eller att ha på ett sparkonto för renoveringar, ny bil etc.

Detta under förutsättning att jag har relativt litet lån, låg belåningsgrad och inte tycker att min inkomst räcker för att leva det liv jag vill.
Oj, det var en fet amortering/ pengar att leva för. Jag kommer inte i närheten av det.
 
Om du skippar amorteringar så har du råd med en bättre bil. Det gäller också att välja en bil med få problem.
Jag får spara rätt många år för att ha råd med en fin bil.

Men oavsett ålder på bilen så måste den ändå servas ibland och det går ju loss på ett par tusen eller så.
 
Senast ändrad:
Men hur ska man veta om en bil är bättre om den inte är ny och fin?

Men jag räknar krasst med att alla bilar går sönder ibland, även de som är av nyare modell.
Det där med bilar är knepigt - speciellt om man inte är mekaniskt duktig själv och gillar att fixa. Efter en viss gräns kommer man dit där ideliga reparationer som aldrig tar slut, blir dyrare än en nyare bil. I längden. Min bror t.ex. har en gammal Volvo som kostar så mycket i ständiga reparationer att det varit billigare för honom att leasa (!) en ny bil! Det säger en hel del. Jag menar nu inte att du ska leasa, men gamla bilar kan bli otroligt dyra. Man får sätta stopp nånstans och uppdatera - nåt man har råd med men inte lastgammalt.
 
Det där med bilar är knepigt - speciellt om man inte är mekaniskt duktig själv och gillar att fixa. Efter en viss gräns kommer man dit där ideliga reparationer som aldrig tar slut, blir dyrare än en nyare bil. I längden. Min bror t.ex. har en gammal Volvo som kostar så mycket i ständiga reparationer att det varit billigare för honom att leasa (!) en ny bil! Det säger en hel del. Jag menar nu inte att du ska leasa, men gamla bilar kan bli otroligt dyra. Man får sätta stopp nånstans och uppdatera - nåt man har råd med men inte lastgammalt.
Det finns ju ett klassiskt sätt att tänka ut när det är dags för det. Sätt av en summa varje månad som motsvarar vad det kostar med den tilltänkta nyare bilen och så länge man inte kommer upp i det för den gamla så är det ingen idé att byta (av rent ekonomiska skäl åtminstone).
 
Det finns ju ett klassiskt sätt att tänka ut när det är dags för det. Sätt av en summa varje månad som motsvarar vad det kostar med den tilltänkta nyare bilen och så länge man inte kommer upp i det för den gamla så är det ingen idé att byta (av rent ekonomiska skäl åtminstone).
Något jag tycker är svårt att räkna på är värdeminskningen. En ny bil minskar mycket i värde jämfört med en äldre bil. Mer exakt än så vet jag inte.

Det är per år.
Hur mycket amorterar du?
30 000. Så lite drygt hälften av exempelsumman.
 
Men hur ska man veta om en bil är bättre om den inte är ny och fin?

Men jag räknar krasst med att alla bilar går sönder ibland, även de som är av nyare modell.
Jag gör så att jag köper bilar av något pålitligt och lättlagat märke. Bilen bör inte ha gått över 20 tusen mil helst runt 15 tusen mil. Sedan så lämnar jag in den på en bra verkstad och ber dem fixa allt. Min senaste bil var en Volvo S40 för 10 000:- som reparerades och renoverades för 27 000:-. Den är helt utan rost och har rullat 17 tusen mil. Jag räknar nu med att den skall hålla lika bra som en ny bil till en bråkdel av priset. Minst 10 tusen mil borde den enkelt rulla med bara service och nya däck mellan varven.

Jag kör mycket då jag pendlar mellan 2 bostadsorter. Bilarna brukar ge upp slutligen vid runt 35 tusen mil men min sambo kör en Volvo XC 70 som har gått 48 tusen mil och precis fått sig en totalrenovering i framvagnen och byte av kamrem. Den behöver nya hjullager i bak också, sedan så räknar vi med 10 tusen mil till på den.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
902
Senast: Wille
·
  • Låst
Fordon Vad gör man när bilen rasar och kollektivtrafiken är för dålig och man måste ha en bil för att ta sig någonstans? Kan ju ibland ta en...
11 12 13
Svar
249
· Visningar
11 645
Senast: Mineur
·
Relationer Har hamnat i en ny och emotionellt lite svår situation. Undrar ifall det är nån här som varit med om nåt liknande och hur det...
2 3
Svar
43
· Visningar
4 262
Senast: verser
·
Juridik & Ekonomi Jag har ett vanligt banklån och en nära nog fullt utnytttjad kontokredit på banken, där båda har rätt pissig ränta, för att tala...
Svar
3
· Visningar
513
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp