Klipp vid förlossning (Utbruten från Sommarföräldrar 2019)

[Jenka]

Angående kontrollbehovet så kan ju förlossningen vara ett ställe att börja släppa det för den varelse som kommer ut kommer styra ditt liv större delen av tiden sen, länge. Den kan inte kontrolleras till en början man kan bara hoppas att man lyckas tillfredsställa den. Att vara så utlämnad till vad en liten bebis känner och har för behov är en utmaning för mitt kontrollbehov långt mycket mer än förlossningen. /förstagångs mamma till 6v bebis

Fast nej. Givetvis är det din upplevelse men vi är många som tycker precis tvärtom. "Dags att släppa kontrollbehovet" tycker jag bara är att förringa rädslan.

 

[WildWilma]

Fast nej. Givetvis är det din upplevelse men vi är många som tycker precis tvärtom. "Dags att släppa kontrollbehovet" tycker jag bara är att förringa rädslan.

Man kan ha stort kontrollbehov utan att vara rädd, så är det för mig. TS har inte beskrivit sig själv som direkt rädd (som jag tolkar det) och beskriver sig även ha stort kontrollbehov överlag inte bara inför förlossningen. Kontrollbehovet jag upplever att jag får släppa rejält på för att livet med en liten bebis ska fungera.

 

[Inte_Ung]

Kan inte vi som inte är rädda för förlossning, vaginal eller kejsarsnitt, be the bigger person i den här diskussionen genom att inte bidra till MER rädsla då?

Att utmåla snitt som en enkel och komplikationsfri lösning måste bemötas med fakta, det är totalt vansinnigt att låta det stå oemottsagt.
Utmålandet av vaginal förlossning som skräckupplevelser med obotliga skador som följd är det ju vederbörande själv som gör. Jag har haft 3 okomplicerade och enkla vaginala förlossningar och har inga skräckhistorier att förmedla.

 

[Sporthorse]

Ja fast det förutsätter ju att man faktiskt kan resa sig ”snabbt” efter snittet. Det är det ju inte alltsom kan och omöjligt att förutse innan. Hur ont man har är ju också väldigt individuellt. Det var därför jag undrade hur det kunde vara lätt att förebygga och ligga steget före

Eller menar du att man genom mat och medicin före snittet kan påverka hur snabbt magen kommer igång igen efteråt? Jag säger inte emot dig men har aldrig hört talas om det.

Att man väl efter snittet kan underlätta genom mat, medicin och rörelse är jag helt med på.

Sen alldeles oavsett förlossningsmetod så är ju det här en komplikation som är för de allra flesta är relativt snabbt övergående

Jodå du kan förebygga genom att äta sån mat dagarna innan, så man inte har något svårsmält eller gasbildande i tarmarna vid operationen och sen ska man ta så mkt smärtstillande det krävs för att resa sig upp så snart efter snittet som möjligt, just för att allt ska trilla tillbaka på plats direkt.
Ju fortare man är på benen, desto bättre kommer man må i magen. Tarmarna kommer ju igång av medicin som påskyndar det hela samt av rörelse. Sen har jag för mig att tex morfin gör att man blir hård i magen så då är det extra viktigt att dricka den där andra sörjan som löser upp det hela.
Då var det iaf när jag fick morfin pga benbrott. Samt att jag fick blodförtunnande för att minska risken för blodpropp.

Ang snitt igen : Dom skär ju inte i magmusklerna utan i vävnaden, musklerna är delade sedan innan pga graviditeten

 

[Inte_Ung]

Hade man beviljat snitt så hade barnet förmodligen överlevt.

Snitt är fantastiskt och livräddande då det behövs.
Att strunta i att barnet inte mår bra är inte okej.
Mina 3 barn är födda där. Men det var ju ett tag sedan. Då upplevde jag att de var otroligt noga med hur barnen mådde.

 

[lil-sis]

Min unge kom med igångsättning (efter vattenavgång). Värkarna var inte särskilt smärtsamma när de väl satte igång, det gick långsamt först och sedan snabbt (3cm - helt öppen) på ca 90min och hade bara en handfull krystvärkar. Hann inte ens känna behov av ryggbedövning, hade TENS sista timmen och sista 20-30min dessutom lustgas. Har en lång grad 1-bristning som läkare tråcklade ihop på salen (hej lustgas!) och sen läkte fint. Jag har även tendebs till framfall ”svag vaginal vägg” men det kom i typ v 26. Bara cytotec, inget dropp.

För de allra flesta går det ju bra, oavsett hur barnet kommer ut.

 

[Energi]

Min unge kom med igångsättning (efter vattenavgång). Värkarna var inte särskilt smärtsamma när de väl satte igång, det gick långsamt först och sedan snabbt (3cm - helt öppen) på ca 90min och hade bara en handfull krystvärkar. Hann inte ens känna behov av ryggbedövning, hade TENS sista timmen och sista 20-30min dessutom lustgas. Har en lång grad 1-bristning som läkare tråcklade ihop på salen (hej lustgas!) och sen läkte fint. Jag har även tendebs till framfall ”svag livmodervägg” men det kom i typ v 26. Bara cytotec, inget dropp.

För de allra flesta går det ju bra, oavsett hur barnet kommer ut.

Det sista du skrev är så viktigt att komma ihåg. De allra allra flesta förlossningar, oavsett vaginal eller kejsarfödsel, går bra. Skräckhistorier är just skräckhistorier, och har man haft en dålig förlossningsupplevelse så har man ofta större behov av att få prata om det. Och det är såklart viktigt att man får göra det, men tyvärr kan det ju leda till att andra blir skrämda och får idéer om att det går dåligt oftare än vad det gör.

 

[Jenka]

Fast jag tycker det är märkligt om det är en komplikation att inte kunna få ta ut dubbeldagar och därför inte kunna vara hemma båda två, så tight kan man väl inte ha det att man inte kan klara nån månad eller två med låg eller ingen inkomst tänker jag.

En komplikation för mig är tex stomi efter vaginal förlossning. Eller en söndertrasad snippa som läcker urin och avföring. Eller få urinblåsan sönderskuren etc. Sånt som tar lång tid (eller aldrig) att läka. Inte ett operationssnitt som läker på några veckor.

Jag tror det finns gott om folk som inte bekymmersfritt klarar några månader utan inkomst, jo.
Även om pappan kan ta allt det praktiska med äldre syskonet så finns barnets känslor med i bilden också. Att få ett syskon och inte alltid kunna få uppmärksamhet direkt är en stor grej. Jag förstår att det blir jobbigt/jobbigare när kroppen dessutom säger ifrån en längre tid.

 

[Kilauea]

Om man läser på tex vårdguiden så finns planerade, akuta, omedelbara. De akuta är när förlossningen startat vaginalt och inte fortlöper som det ska.

Nej, akut är inte alltid när förlossningen startat. Vi gjorde akut kejsarsnitt i v.33 när vi åkt in för minskade fosterrörelser och det visade sig bero på att liten mådde dåligt och behövde ut.

Jag TROR att akuta kejsarsnitt ska utföras inom 8 timmar från beslut. Dvs, inte särskilt akut som man kanske tänker.

Inom en 30min-1 timme sa de till oss att sonen skulle behöva vara ute.

 

[Guldaskig]

Att utmåla snitt som en enkel och komplikationsfri lösning måste bemötas med fakta, det är totalt vansinnigt att låta det stå oemottsagt.
Utmålandet av vaginal förlossning som skräckupplevelser med obotliga skador som följd är det ju vederbörande själv som gör. Jag har haft 3 okomplicerade och enkla vaginala förlossningar och har inga skräckhistorier att förmedla.

Du missar min poäng. Du får gärna besvara felaktigheter, men betala inte tillbaka med samma mynt. Då sjunker du till samma nivå.

 

[Kilauea]

En stor nackdel jag upplevde med mitt akuta snitt var att bedövningen inte tog. De hann inte börja operera så inget smärtsamt, men känslan av att märka att den inte tog och sen bli sövd och därmed att varken jag eller sambon fick uppleva när han kom ut, det är en sorg (sambon togs ut ur rummet samtidigt som jag sövdes).

Efteråt fick jag dessutom problem med magen så allt bara rann igenom mig, men det kan även bero på min tarmsjukdom.

Hemorrojder fick jag under graviditeten, särskilt sista veckorna. När han väl var ute kom det inga fler.

 

[Hyacinth]

Finns värre komplikationer enligt mig, har man otur så kan man få svårare att bli gravid igen och få ökad risk för missfall pga ärrbildning i livmodern.
Hoppas verkligen jag läker fint inifrån och ut efter mitt snitt och allt läkaren gör sitt jobb med alla sinnen närvarande.

Jah ja berätta lite om mitt. Jag var sist i kön den dagen, de gjorde 5 snitt. Jag och partner kom in vid 07 på morgonen, jag duschade hemma. Sen bytte jag om, fick prata med läkare och narkossköterska (en tysk, men runda glasögon, skitrolig). Sen tog vi hissen ner vid 14, jag satte mig på bristen och fick epidural ( vilket inte kändes). Lade mig ner, inväntade effekt och sen satte de upp skärmar och startade. Gick jättefort, jag drog dåliga vitsar och partner svimmade. Jag var helt vaken och fick ha SKORKEN på brösten när de sydde ihop. Sen åkte vi till uppvak, jag mådde kanon. Jag var på benen samma kväll, lite skakig och jättetrött men glad.
Amningen gick åt skogen, men det var väntat, jag kunde inte amma första heller.

 

[BernT]

Jah ja berätta lite om mitt. Jag var sist i kön den dagen, de gjorde 5 snitt. Jag och partner kom in vid 07 på morgonen, jag duschade hemma. Sen bytte jag om, fick prata med läkare och narkossköterska (en tysk, men runda glasögon, skitrolig). Sen tog vi hissen ner vid 14, jag satte mig på bristen och fick epidural ( vilket inte kändes). Lade mig ner, inväntade effekt och sen satte de upp skärmar och startade. Gick jättefort, jag drog dåliga vitsar och partner svimmade. Jag var helt vaken och fick ha SKORKEN på brösten när de sydde ihop. Sen åkte vi till uppvak, jag mådde kanon. Jag var på benen samma kväll, lite skakig och jättetrött men glad.
Amningen gick åt skogen, men det var väntat, jag kunde inte amma första heller.

Det med att amningen kan funka sådär vid planerat snitt är enda som jag tycker känns sådär. Skulle helst vilja att nästa barn så får förlossningen starta av sig själv men avslutas med ett ”planerat” snitt (alltså att det är bestämt sen innan att man gör så, man vet bara inte datum osv) men det verkar ju inte gå. För det tyckte jag var så bra med mitt snitt att det ändå startade av sig själv så bebis var ju redo och amningen funkade felfritt sen första gången. Hade aldrig pallat kämpa med det pga lat så där hade vi tur.

Haha ang narkosläkare, lägger det i spoiler

Spoiler: Blabla

vår narkosläkare sa efter att ha lagt bedövning ”jag är så himla nöjd med bedövningen” sen börjar de skära och jag känner att det gör ONT, jag dör typ. Och skriker rakt ut, sambon körs ut och jag sövs. Visade sig att bedövningen tog inte alls, bara i huden på magen. Det kändes när de skar upp kan jag säga. Så inte så mkt att vara nöjd över haha

 

[Hyacinth]

Det med att amningen kan funka sådär vid planerat snitt är enda som jag tycker känns sådär. Skulle helst vilja att nästa barn så får förlossningen starta av sig själv men avslutas med ett ”planerat” snitt (alltså att det är bestämt sen innan att man gör så, man vet bara inte datum osv) men det verkar ju inte gå. För det tyckte jag var så bra med mitt snitt att det ändå startade av sig själv så bebis var ju redo och amningen funkade felfritt sen första gången. Hade aldrig pallat kämpa med det pga lat så där hade vi tur.

Haha ang narkosläkare, lägger det i spoiler

Spoiler: Blabla

vår narkosläkare sa efter att ha lagt bedövning ”jag är så himla nöjd med bedövningen” sen börjar de skära och jag känner att det gör ONT, jag dör typ. Och skriker rakt ut, sambon körs ut och jag sövs. Visade sig att bedövningen tog inte alls, bara i huden på magen. Det kändes när de skar upp kan jag säga. Så inte så mkt att vara nöjd över haha

Jag kunde inte efter vaginal förlossning heller. Det handlar inte om tillgång ska tilläggas, utan att mina barn inte fått tag eftersom det inte finns så himla mycket att ta tag i. Det blir som att försöka äta upp en maximalt uppblåst ballong. Det gör bara svinont på mig och de fortsätter vara hungriga.

 

[Pontevecchio]

Men hejsan tråden skammande av kvinnor med primär förlossningsrädsla som därför önskar kejsarsnitt

Sen att någon skrev att kvinnorna själv kan styra om de får skador av vaginal förlossning genom hälsosamt leverne. Visst kan det påverka till viss liten del men inte så att man kan förutsäga vem som blir skadad och inte Ska vi säga att mammor med förlossningsskador ska få skylla sig själva nu

@Vogue Hoppas det går bra med kejsarsnittet! Jag är fantastiskt nöjd över mitt som möjliggjorde att vi fick våran dotter utan fysiska/psykiska men på både hon och mig. Både jag och läkarna är dessutom överens om att vid eventuellt till barn så är snitt bäst ur medicinsk synvinkel för både mig och barnet trots att jag inte har några fysiska hinder för vaginal förlossning.

Nej självklart inte. Det var jag som skrev det.
Men det finns riskfaktorer man kan påverka.

 

[Pontevecchio]

Fast jag tycker det är märkligt om det är en komplikation att inte kunna få ta ut dubbeldagar och därför inte kunna vara hemma båda två, så tight kan man väl inte ha det att man inte kan klara nån månad eller två med låg eller ingen inkomst tänker jag.

En komplikation för mig är tex stomi efter vaginal förlossning. Eller en söndertrasad snippa som läcker urin och avföring. Eller få urinblåsan sönderskuren etc. Sånt som tar lång tid (eller aldrig) att läka. Inte ett operationssnitt som läker på några veckor.

Skulle jag behöva vara borta från jobbet 8v skulle det vara katastrof. Både för jobbet och mig personligen. Att vara så hindrad av snitt att jag behövde hjälp i 8v är en mardröm.
Dag 5 körde jag själv till stallet 4 mil bort med bebis. Ahh så härligt att få återgå till livet!

 

[BernT]

Skulle jag behöva vara borta från jobbet 8v skulle det vara katastrof. Både för jobbet och mig personligen. Att vara så hindrad av snitt att jag behövde hjälp i 8v är en mardröm.
Dag 5 körde jag själv till stallet 4 mil bort med bebis. Ahh så härligt att få återgå till livet!

Så du var inte ledig nånting? Jag klarade mig fint efter snittet och började jobba på tungt lagerjobb efter ca 8 veckor men jag har en sjukt stark kropp och brydde mig inte så mkt om vad för råd jag fick. Tänkte att jag testar och säger kroppen nej så får jag vänta men det gick finfint. Hade ju inte heller ngn stor unge sen innan att bära på heller.

 

[Sporthorse]

Det med att amningen kan funka sådär vid planerat snitt är enda som jag tycker känns sådär. Skulle helst vilja att nästa barn så får förlossningen starta av sig själv men avslutas med ett ”planerat” snitt (alltså att det är bestämt sen innan att man gör så, man vet bara inte datum osv) men det verkar ju inte gå. För det tyckte jag var så bra med mitt snitt att det ändå startade av sig själv så bebis var ju redo och amningen funkade felfritt sen första gången. Hade aldrig pallat kämpa med det pga lat så där hade vi tur.

Haha ang narkosläkare, lägger det i spoiler

Spoiler: Blabla

vår narkosläkare sa efter att ha lagt bedövning ”jag är så himla nöjd med bedövningen” sen börjar de skära och jag känner att det gör ONT, jag dör typ. Och skriker rakt ut, sambon körs ut och jag sövs. Visade sig att bedövningen tog inte alls, bara i huden på magen. Det kändes när de skar upp kan jag säga. Så inte så mkt att vara nöjd över haha

Har fått höra att amningen ofta tar lång tid innan den startar, typ 3 dagar sa min BM?
Min kompis som födde vaginalt hade också svårt att få¨igång amningen, tog 1 månad innan den satt ordentligt.

 

[Inte_Ung]

Du missar min poäng. Du får gärna besvara felaktigheter, men betala inte tillbaka med samma mynt. Då sjunker du till samma nivå.

Efter många år med det där tjatet så tänkte jag prova just den varianten för att nå fram. Den har visat sig fungera i andra sammanhang.

 

[TinyWiny]

Har fått höra att amningen ofta tar lång tid innan den startar, typ 3 dagar sa min BM?
Min kompis som födde vaginalt hade också svårt att få¨igång amningen, tog 1 månad innan den satt ordentligt.

Så är det oftast! Råmjölken finns ganska direkt, hos endel redan innan förlossningen har startat och hos endel kommer den under förlossningen men det tar några dagar innan den vanliga mjölken rinner till. Det är inte heller ovanligt att det tar 6 veckor innan amningen sitter och vid utvecklingssprång näringsmässigt (det första infaller ofta vid sex veckor ironiskt nog) kan man behöva maratonamma något dygn för att få upp produktionen så att den motsvarar efterfrågan. Bröstmjölkens tillgång styrs av efterfrågan. Ju mer och ofta man ammar desto mer mjölk produceras och det tar vanligtvis något dygn bara att få produktionen att öka om man ammar oftare än vanligt.
Det tar vanligtvis ett tag att få amningen att fungera. Man själv är ovan, man kan få ont i bröstvårtorna (purelan är guld! Kan användas i förebyggande syfte med!) och bebisen ska få till greppet. Det kan ofta vara mer eller mindre kämpigt där i början men när det väl flyter tycker jag att amning är otroligt smidigt. Sedan ska man självklart inte göra våld på sig själv. Känner man att det inte fungerar så har vi utmärkta ersättningar idag men det kan vara bra att veta att det inte är ovanligt att det är kämpigt i början.