Kloka buke, jag behöver råd!

OutOfService

Trådstartare
Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående.

Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi har väl aldrig direkt kommit överens men har väl ändå kunnat bete oss som vuxna människor man kan ju faktiskt inte komma överens med alla, men på jobbet måste man ändå kunde samarbeta och prata. i mitt jobb så jobbar man självständigt men är ändå väldigt beroende av sina kollegor, både när det gäller samarbete, råd och kunna prata om saker när det är jobbigt.

Men i sommar har det urartat fullständigt, speciellt med den ena. Den här personen som vi kan kalla A är betydligt mycket äldre än mig och har således också jobbigt i yrket i ungefär lika många år som jag är gammal om inte mer. A är av sorten som inte gillar förändringar och nytänkande, speciellt inte om det kommer från någon ung och "ny" som har egna åsikter och tankar om saker och ting. Jag har jobbat i yrket i 8 år i olika områden, så jag anser mig inte direkt ny och oerfaren, men visst i jämförelse med någon som jobbat i 30-40 år så är jag ju det.
Jag anser mig själv vara väldigt bra på mitt jobb, det är en av få saker som jag faktiskt helt ärligt kan säga till mig själv och andra att jag är bra på.

För ett tag sen så uppstod det en situation med person nr 2 som vi kan kalla B, B kom ihop sig med en av kunderna riktigt ordentligt, så illa att kunden gjorde en anmälan emot B för att denne kände sig kränkt. Jag var den som kom till kunden efter att detta hade hänt och innan vi visste något, men kunden talade om detta för mig och jag lovade att prata med chefen och ta tag i detta så kunden kunde få göra sin anmälan.
Var tillbaks dagen efter ihop med en annan kollega och tog emot anmälan och lämnade in kundens skriftliga version av det som hänt. Kunden hade redan innan detta VÄLDIGT lite förtroende för någon av oss och denna incident gjorde det ju inte bättre. Så jag har lagt lite extra energi på denna kunden sen dess och uppmuntrat kunden att inte ge upp, då kunden helst ville ge upp livet helt då hen vart så deprimerad och nere av denna incident. Kunden och jag har fått en väldigt bra kontakt och jag känner att hen verkligen fått förtroende för mig och har blivit mer positiv till väldigt mycket, hen vänder sig till mig om det är något och har velat ha med mig på möten med olika personer som hens stöd och röst.

Detta har gjort att kollega A har fullständigt urartat i sin avsky mot mig, då A var en av personerna som kunden inte hade förtroende för och har nekat A att vara med på möten. A påstår att det är jag som tutat i kunden detta och vägrar se det på något annat vis. A har blivit väldigt anti mig, VÄGRAR diskutera med mig, snäser åt mig och däremellan fullständigt ignorerar mig(pratar jag så tittar A rätt igenom mig och låtsas knappt om att hen hör vad jag säger). Jag är annars, eller var iallafall innan jag gick in i väggen en stark person som kunde låta saker och ting rinna av mig, men jag känner att jag fixar inte detta nu, jag är på väg att knäckas pga detta.

Jag har verkligen försökt att bete mig som vuxna människor, hälsat, pratat om sånt vi måste prata om osv.. men jag blir bara ignorerad. Det har gått till en så barnslig nivå att A slår igen dörrar till rum hen går ut från trots att jag sitter därinne.

Har varit så himla nöjd med min insats på jobbet det senaste, speciellt pga denna kunden som fått ett sånt fint förtroende för mig och allt som hänt runtikring kunden. Även mina andra kollegor och chefen är jätte glada över att jag lyckats med saker som folk försökt få kunden till i flera år utan att lyckas. Vi glädjs åt det tillsammans, för det gynnar hela arbetsgruppen att det går så bra med den här kunden. Men A vägrar, för hen är bara grinig att det inte är hen som lyckats. För min del så tycker inte jag att A ska ta det personligt, för man kan inte ha kemi med alla kunder. A lyckas säkerligen bättre än mig med andra kunder som jag inte kommer överens med, that´s life.

Men A gör ALLT för att knäcka mig och jag hade bestämt mig för att jag inte ska låta hen vinna, vilket hen gör om jag slutar.. men nu vet jag inte längre om det är värt det?


Chefen är mycket väl medveten om problemet och är uppdaterad om allt som hänt och har även hört/sett med egna ögon hur jag blir behandlad. Jag har en kollega som redan slutat mycket pga av A och jag och en kollega till funderar på att sluta.. Alla 3 med anledning av A. Chefen vill absolut inte att vi ska sluta, för hen vet att bli av med 3 stycken i 30 års åldern som är omtyckta och öppna för förändringar och jobbar för kunderna skulle inte vara någon vinst. Ha kvar oss 3 eller 1 person som inom ett par år är pensionär och inte är lika omtyckt och öppen för förändringar, valet är ju inte så svårt i teorin.
Men praktiskt är det ju inte lika lätt att bara avskeda någon. Chefen säger dock att hen jobbar på det och försöker hitta någon lösning.

Sen håller många kollegor med mig bakom stängda dörrar och i det tysta, men det är ingen annan som vågar stå upp mot varken A eller B när det väl gäller.. dom är alldeles för fega/konflikträdda. Det är inte många som vill ha kvar varken A eller B på jobbet, men jag är den enda som för "kriget" emot dom öppet och då blir jag svarta fåret. :(


Usch, bara massa svammel känns det som :/ Men jag är så himla kluven, jag älskar mitt jobb och trivs så himla bra med våra kunder, samtidigt som jag vet att det inte är värt att knäcka mig själv igen bara för att A inte ska få vinna.
 
Låter som att ni behöver lite arbetsplatsgruppterapi typ :-). Nämen skämt åsido, det här borde din chef styra upp.

Har du något fackligt ombud som kan hjälpa chefen?
 
Säger detsamma fackligt ombud? Känns som chefen bör kunna ge A en skriftlig varning pga mobbing och sedan i förlängningen använda detta till en uppsägning om problemet ändå fortgår.

/Camilla
 
@skiesabove och @ch791022 Jag är inte med i facket, tycker inte dom gör någon nytta, men nu är väl första gången jag ångrar det.

Men jag har ändå pratat med en kollega som är facklig och hen hade pratat med personal chefen, som hade sagt att bästa sättet att hantera det var att ta upp diskussionen med A om en specifik situation när dom andra var i närheten.
Tex som förra veckan när A var riktigt otrevlig mot mig över telefon så fick jag rådet att fråga hen om det på frukosten när alla satt där och säga att det hen sa och hur hen sa det gjorde mig ledsen och se vad jag fick för respons. För att då kränker inte jag A och hen får en chans att svara/be om ursäkt/ändra sig och jag har vittnen på hur hen beter sig.
A hade inget att säga mer än att vi skulle ta det mellan 4 ögon, hen hade alltså inget att säga till mig som hen ville att någon annan skulle höra. Vad det skulle göra för nytta i förlängningen vet jag inte riktigt.

Frågade även chefen om vad som händer om jag gör en anmälan om mobbing, men hen hade liksom inget bra svar på det och pratade typ bort det. Så jag vet inte om hen ville undvika det för att det blir besvärligt för denne eller vad det var frågan om. Får väl ta upp det igen.
 
Det är alltid svårt att råda när man bara hör en version av det som hänt, men helt klart är nog att ni behöver någon slags hjälp utifrån att hantera den uppkomna situationen. det finns andra vägar än facket. Det finns tex privata aktörer som specialiserat sig på arbetsmarknadskonflikter.
 
Det är klart att det är chefens ansvar att se till att en medarbetare inte beter sig på det sättet. Ställ krav på det! Gå till chefens chef om det inte hjälper. Som sagt, prata med ditt fack som kan hjälpa dig att sätta press på chefen att lösa problemet.

Sen tror jag att du ska släppa idén om att du inte vill göra si eller så för att A inte ska vinna. Det är ingen tävling. Fatta de beslut som du mår bäst av i längden. Om det innebär att jobba någon annanstans så gör det, det vinner du på.
 
@skiesabove och @ch791022 Jag är inte med i facket, tycker inte dom gör någon nytta, men nu är väl första gången jag ångrar det.

Men jag har ändå pratat med en kollega som är facklig och hen hade pratat med personal chefen, som hade sagt att bästa sättet att hantera det var att ta upp diskussionen med A om en specifik situation när dom andra var i närheten.
Tex som förra veckan när A var riktigt otrevlig mot mig över telefon så fick jag rådet att fråga hen om det på frukosten när alla satt där och säga att det hen sa och hur hen sa det gjorde mig ledsen och se vad jag fick för respons. För att då kränker inte jag A och hen får en chans att svara/be om ursäkt/ändra sig och jag har vittnen på hur hen beter sig.
A hade inget att säga mer än att vi skulle ta det mellan 4 ögon, hen hade alltså inget att säga till mig som hen ville att någon annan skulle höra. Vad det skulle göra för nytta i förlängningen vet jag inte riktigt.

Frågade även chefen om vad som händer om jag gör en anmälan om mobbing, men hen hade liksom inget bra svar på det och pratade typ bort det. Så jag vet inte om hen ville undvika det för att det blir besvärligt för denne eller vad det var frågan om. Får väl ta upp det igen.
Svarade verkligen personalchefen så? Det låter som en märklig tanke. Hen gör A till ditt personliga problem - men A måste ju rimligen, om din berättelse stämmer, vara hela organisationens problem. Dvs - chefens problem.

Har ni ett fackligt skyddsombud? Psykosocial arbetsmiljö kan ju vara en skyddsfråga. Men då krävs att rätt många håller med om din beskrivning av A som en jäkla pina i rumpan.

(Och här ser du en nyttig grej som facket kan göra ;))
 
Jag sitter i en nästan likadan sits, en konflikt jag egentligen inte alls har att göra med, har blivit en jättegrej mellan två kollegor och mig. Jag mår skit och pannkaka, känner att jag snart går under om ingen tar tag i situationen och gör något. Flera kollegor talar om regelrätt mobbing och jag känner lite så med. Från chefshåll har den mest insatta chefen gått på föräldraledighet, och istället har en ny chef kommit som bara pekat med hela handen vilket i princip bara förvärrat situationen för mig då det blev tolkat som att JAG blivit uppläxad.
Skyddsombudet rotar konflikten i ständiga chefsbyten, då det tydligen finns flera liknande konflikter i andra personalgrupper på samma arbetsplats. Liksom, men VAD gör man för att det ska upphöra?
Jag går till jobbet och gör det jag ska, undviker kollegorna, och söker andra jobb.
 
Har ni ett fackligt skyddsombud? Psykosocial arbetsmiljö kan ju vara en skyddsfråga.

Vill bara göra en liten utveckling av skyddsombudet. Skyddsombudet ska hjälpa alla på arbetsplatsen och inte bara fackligt anslutna, så går det att koppla in den är det det bästa. Sedan kan du ju gå med i facket inför framtida eventuella behov.

Ps. Om det står någonstans redan att skyddsombudet ska representera alla arbetstagare, ber jag om ursäkt, ber er bortse från mitt inhopp och skyller på mina nya glasögon som gör att allting gungar innan jag hinner fokusera blicken vilket gör det lite snurrigt bland bokstäverna :cool::angel::o:)
 
Vill bara göra en liten utveckling av skyddsombudet. Skyddsombudet ska hjälpa alla på arbetsplatsen och inte bara fackligt anslutna, så går det att koppla in den är det det bästa. Sedan kan du ju gå med i facket inför framtida eventuella behov.

Ps. Om det står någonstans redan att skyddsombudet ska representera alla arbetstagare, ber jag om ursäkt, ber er bortse från mitt inhopp och skyller på mina nya glasögon som gör att allting gungar innan jag hinner fokusera blicken vilket gör det lite snurrigt bland bokstäverna :cool::angel::o:)
Skitbra att du påtalade det, stod ingenstans innan :) Vet att det är många i alla fall hos oss på jobbet som inte har koll på att skyddsombudet jobbar för alla på arbetsplatsen inte bara de fackligt anslutna.

/Camilla
 
Det är klart att det är chefens ansvar att se till att en medarbetare inte beter sig på det sättet. Ställ krav på det! Gå till chefens chef om det inte hjälper. Som sagt, prata med ditt fack som kan hjälpa dig att sätta press på chefen att lösa problemet.

Sen tror jag att du ska släppa idén om att du inte vill göra si eller så för att A inte ska vinna. Det är ingen tävling. Fatta de beslut som du mår bäst av i längden. Om det innebär att jobba någon annanstans så gör det, det vinner du på.

Ja kommer inte chefen med en början till lösning så kommer jag sluta eller g vidare.

Nej det är ingen tävling, men jag vet också att många vikarier mått dåligt och vart rädda för A under sommaren och jag vet att ingen annan vågar stå upp mot A. Så slutar jag kommer bara någon annan drabbas, så anledningen att stanna kvar är att det kanske inte hjälper mig, men det kanske hjälper någon annan i framtiden och kanske puschar någon annan att våga stå på sig.
 
Svarade verkligen personalchefen så? Det låter som en märklig tanke. Hen gör A till ditt personliga problem - men A måste ju rimligen, om din berättelse stämmer, vara hela organisationens problem. Dvs - chefens problem.

Har ni ett fackligt skyddsombud? Psykosocial arbetsmiljö kan ju vara en skyddsfråga. Men då krävs att rätt många håller med om din beskrivning av A som en jäkla pina i rumpan.

(Och här ser du en nyttig grej som facket kan göra ;))

Ja A och även B är chefens/hela arbetsplatsen problem, vilket chefen säger också. Men jag vet inte hur mycket hen anstränger sig, ibland får jag känslan att hen förhalar och ibland så får jag känslan av att hen jobbar i det tysta, väntar väntar samlar samlar och sen boom, hoppas på det sista.

Ett fackligt skyddsombud borde vi ju ha, ska ta reda på vem det är. Och jag vet att det finns många som håller med mig, men problemet är att få dom att våga säga det till chefen också.
 
Du är varken den första eller sista person som sitter i denna situation!
Det som är bra i ditt fall är att chefen tycks känna till problemet och inse att det är ett problem, ett problem som inte bara är ditt utan hela arbetsgruppens och därmed chefens problem.

Varför gör då chefen inte något åt problemet?
Kan det rent av vara så att chefen inte kan göra något åt person A och ev. person B för att man inte har något konkret att komma med?
Har facket redan blivit informerat?
Är det rent av så att facket skyddar person A och person B mot "anklagelserna" som chefen kommer med?
Har det skrivits skriftliga varningar till person A och B? Är det möjligtvis så att facket inte "godkänner" de skriftliga varningarna utan hävdar att det är arbetsgivarens eller chefens "fel" att situationen är som den är?

Många gånger tänker man att här ska facket hjälpa till, men i själva verket så stjälper de mer än de kan hjälpa.

Stå på dig, byt inte jobb, det kanske underlättar för dig men problemet finns kvar på arbetsplatsen!
 
@mandalaki Jag läste kanske lite mycket "mellan raderna"...
Som jag tolkar det borde person A fått en skriftlig varning för det som inträffat.
Och nej, vill inte frivolta och säga att det är fackets fel! Söker bara efter en förklaring till varför det är ett problem som inte åtgärdats om nu "alla" inkl. chefen ser det som ett problem.
 
Vad jag vet så har ingen skriftlig varning utfärdats till A.
B har ju däremot en anmälan på sig från kunden, som jag hoppas tas på allvar och blir något av den har iallafall gått vidare till högre instanser.
 
Ja kommer inte chefen med en början till lösning så kommer jag sluta eller g vidare.

Nej det är ingen tävling, men jag vet också att många vikarier mått dåligt och vart rädda för A under sommaren och jag vet att ingen annan vågar stå upp mot A. Så slutar jag kommer bara någon annan drabbas, så anledningen att stanna kvar är att det kanske inte hjälper mig, men det kanske hjälper någon annan i framtiden och kanske puschar någon annan att våga stå på sig.

Det är ju storartat att du vill göra en insats för nuvarande och framtida kolleger. Det är stor sak. Men du skriver också att du är på väg att knäckas på grund av det här. Är det ett rimligt pris att betala?
 
Det är ju storartat att du vill göra en insats för nuvarande och framtida kolleger. Det är stor sak. Men du skriver också att du är på väg att knäckas på grund av det här. Är det ett rimligt pris att betala?

Det är ju just det som gör mig så kluven, om jag hade vetat att jag går ut ur det här och får rätt, känner att jag faktiskt gjort någon nytta så är det värt det för då skulle jag inte knäckas.
Men eftersom jag omöjligt kan veta hur det går, så vet jag inte.. det är klart det inte är värt att bli knäckt igen, har knappt återhämtat mig efter att jag gick in i väggen.
Samtidigt känns det som att jag flyr om jag slutar, kommer det verkligen få mig att må bättre?
 
Du är inte första och inte sista personen i samma sits, även om det är klen tröst.
Min mamma var i din situation för många år sen, där "person A" fick chefen tro de var hen som var offret.
Löste sig när "person A" av misstag skällde ut chefen å det grövsta på telefon (hen tog fel på chefen och en anställd med samma förnamn) och anklagade chefen för att vara skyldig till hens missbrukande barns självmordsförsök.
Så som hen normalt gjorde dagligen mot de andra anställda på jobbet, men chefen aldrig trott på.
 
Samtidigt känns det som att jag flyr om jag slutar, kommer det verkligen få mig att må bättre?

Är problemet isolerat till arbetsplatsen så lämnar du problemet bakom dig ju? Så resonerar jag. Jag orkar inte slåss utan att få ärr av det själv. Många av mina kollegor visar mig sitt stöd när de är enskilt med mig och kallar det som pågår för vuxenmobbing det är få som står upp för mig i det allmänna rummet - och jag känner att nja...det är nog dags att gå vidare. Det är inte bara den enskilda konflikten som sliter, det är arbetsplatsen och arbetsgruppen också. Så jag väljer att gå vidare om jag hittar den möjligheten och lämnar en skitkonflikt bakom mig för andra att reda ut om de kan.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Efter en ovanligt strulig vecka på jobbet (industri) så började jag fundera på hur lite insatta folk, allmänheten, kunderna, är i hur...
9 10 11
Svar
219
· Visningar
13 946
Senast: MiaMia
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 644
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 973
Senast: mars
·
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 340

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp