Knasig ofrivillig avsittning

Silver Girl

Trådstartare
Lyckades idag ramla av stillastående häst...

Har i 25 år ridit stora hästar men är nu sedan nästan ett år tillbaka medryttare på en islandshäst. Ibland glömmer jag av hur liten hon är. Sitter upp från en sten då sadeln kan glida lite samt att jag är ganska osmidig. Idag tog jag i lite för mycket vid uppsittning samtidigt som hon tog ett litet steg till vänster med ett framben och sänkte halsen för att balansera sig. Plötsligt var min tyngdpunkt för långt åt höger utan häst under och jag ramlade liksom över hästen...:o

Hon stod snällt kvar och jag slog mig inte, men kände mig ganska dum. Det blev en trevlig ridtur i alla fall.

Fler som har roliga avsittningar att dela med sig av?
(Endast skadefria, detta ska vara en rolig tråd!)
 
Jag har gjort något liknande då jag skulle sitta upp på en häst barbacka. För att komma upp ställde jag mig på en sten och tog sats. Tydligen tog jag i för kung och fosterland för jag seglade över hästen och landade på marken på andra sidan. Hästen såg rätt förvånad ut och undrade nog vad jag gjorde där på marken. Lyckligtvis finns inte fler vittnen till fadäsen.
 
Jag trillade av ena ponnyn när vi varit på stranden vid havet. Satte mej på ändan men som tur var så var sanden mjuk. Strax efter mötte jag en familj som utropade ”åh vilken fin häst!”. Hm jo kanske det men just nu är hon inte värd mycket tänkte jag tyst :cautious::D
 
Jag fick totalt hjärnsläpp när jag skulle sitta av en gång. Precis när jag svingat benet över bakvalvet var det som att hjärnan sa upp all kontakt med musklerna och jag bara släppte allt med påföljden att jag rasade ner och landade på rumpan. Varken hästen eller övrigt sällskap var jätteimponerade.
 
Efter mitt första montépass med riktigt korta stigläder satt jag av som vanligt men mina ben hade tydligen slutat funka efter att ha chockats med jockeyläder så benen vek sig i landningen och sen kom jag inte upp igen! :o låg där i flera minuter innan mina ben beslöt sig för att fungera igen. Nästa gång jag satt av efter ett montépass så hängde jag kvar på hästen några sekunder för att testa om benen höll innan jag lade tyngd på dem. :p
 
Vi hade en flicka här som trillade av en ponny, det kan ha varit ett språng över ett hinder som blev lite knasigt eller något. I alla fall så landar hon på marken, studsar upp och sträcker elegant armarna upp i bästa gymnastposen. Det visade sig förstås att hon tränat gymnastik så landningen gick på reflex! Grämer mig än att jag inte hade kameran redo!

För övrigt var jag en gång för länge sedan ute och galopperade på ett fullblod, där jag visste sedan förr att bromsarna inte alltid tog direkt, så när vi närmade oss slutet på stigen gjorde jag en ytterst liten kramning i tygeln för att påminna henne om att vi skulle behöva sakta av ganska snart. Varpå hon gjorde halt. Det var jag inte beredd på, kan man säga, så lydiga förhållningar brukade inte höra till vanligheterna! Så jag gjorde en snygg avsittning med foten i ena stigbygeln och ställde mig på fötter. Men det bästa var nästan hennes minspel, hon tyckte jag var enormt knasig uppenbarligen som satt av mitt i galoppen! "Ska du sitta av? NU?!" Jag skrattade för mycket för att kunna sitta upp igen!
 
Jag har en enda gång kommit upp barbacka på en häst större än 140 cm (islänningarna var inga problem på den tiden jag red mkt isis men stora hästar har inte gått). Hästen stod snällt stilla så backade lite tog sats och hoppade upp! Jag lyckades, dock ramlade jag av på andra sidan istället 😅
 
Jodå det är många avsittningar. En häst la mig rätt över en oxer då jag red för dåligt.
Låg på oxern på rygg och asgarvade. Tror tom hästen garvade.
En annan höll jag på ramla av åt vänster, lyckades ta mig upp och ramlade av åt höger.
 
Oh, har också fått hjärnsläpp nångång och tjongat i bakvalvet och mer eller mindre trillat av.

Eller när jag skulle rida en häst barbacka till hagen, en liten skit, men hästen var blöt, det var lerigt och jag hade svårt att komma upp.
Så min (snälla) mamma bestämde sig för att putta mig lite extra på rumpan, vilket resulterade att jag åkte med huvudet före ner på andra sidan, rakt ner i en vattenpöl.

Min syster gjorde världens bästa. Hästen hoppade svanhopp över ett hinder, hon slår ihop klackarna bakom sin egen rygg och över hästen länd, innan hästen landar efter hindret och hon själv landar på båda fötterna.
Bästa var att vi hade fångat det på film. :D
 
När jag var liten skulle en kompis mamma skulle slänga upp mig på hästen, ni vet sådär när personen håller i benet/foten och man använder det istället för stigbygel. I normala fall håller man ju bara men hon verkligen kastade. Jag nuddade aldrig hästen utan flög i en båge över hästen och landade i geggan på andra sidan.
 
Min morfar skulle hjälpa mig upp på hästen en gång när jag skulle rida barbacka. Han hade nog inte räknat med att jag hoppade själv samtidigt som han lyfte för jag åkte med huvudet före över hästen! Värsta var att han höll kvar mig i benet så jag hängde upp och ner så jag fick be honom släppa så jag trillade ner, istället för att han försökte dra upp mig igen.

Nästa försök gick bättre, jag hoppade väldigt lite och han tog inte i lika mycket så det blev en uppkravlad uppsittning istället.
 
Vi hade en flicka här som trillade av en ponny, det kan ha varit ett språng över ett hinder som blev lite knasigt eller något. I alla fall så landar hon på marken, studsar upp och sträcker elegant armarna upp i bästa gymnastposen. Det visade sig förstås att hon tränat gymnastik så landningen gick på reflex! Grämer mig än att jag inte hade kameran redo!

För övrigt var jag en gång för länge sedan ute och galopperade på ett fullblod, där jag visste sedan förr att bromsarna inte alltid tog direkt, så när vi närmade oss slutet på stigen gjorde jag en ytterst liten kramning i tygeln för att påminna henne om att vi skulle behöva sakta av ganska snart. Varpå hon gjorde halt. Det var jag inte beredd på, kan man säga, så lydiga förhållningar brukade inte höra till vanligheterna! Så jag gjorde en snygg avsittning med foten i ena stigbygeln och ställde mig på fötter. Men det bästa var nästan hennes minspel, hon tyckte jag var enormt knasig uppenbarligen som satt av mitt i galoppen! "Ska du sitta av? NU?!" Jag skrattade för mycket för att kunna sitta upp igen!
Var det jag? :laugh: :p
Jag brukade reflexmässigt göra en volt i luften när jag for av som liten. Landade alltid garanterat på fötterna tack vare det. Not so much anymore :cautious:
 
Ja, var ska man börja :angel:

Jag har också gjort den där klassiska barbacka-uppkastnings-grejen, med den lilla skillnaden att jag lyckades klamra mig fast på ponnyn. När mamma insåg vad som höll på att hända - hon hade nästan kastat mig över hästen - tog hon tag i mitt ben och drog tillbaka istället. Med alldeles för mycket kraft förstås så jag hamnade i leran. Fick hon inte kasta över mig så slet hon ner mig, hon ville nog inte att jag skulle rida den dagen :confused:

En annan gång skrittade jag ut barbacka på snäll häst. Satt med telefonen tryckt mot örat och pratade med en kille i princip hela ridturen. Antar att hästen tyckte jag var oartig som inte var fokuserad på den, och blev okaraktäristiskt rädd för en sten och verkligen KASTADE sig åt sidan. Jag flög av, landade stående med telefonen kvar mot örat och andra handen kvar på tygeln uppe vid manken. Hästen stod helt stilla och var säkert väldigt nöjd med sig själv, jag skrattade så jag nästan kissade på mig och försökte förklara för killen i telefonen vad som var så kul, och han stackarn fattade nog ingenting :D

Och så har vi den där gången jag skulle rida in på ridbanan för träning, grinden var stängd eftersom det varit en grupp innan som precis var färdiga. Publik var alltså tränare, gruppen innan, några i min grupp + lite random föräldrar, kompisar och annat folk. Min ponny är väldigt snäll och lättmanövrerad, så jag tänkte öppna grinden från hästryggen (sånt gör vi hela tiden). Liten detalj: jag hade inte dragit åt sadelgjorden ordentligt.
Rider fram, sträcker mig efter grinden, och... Vips låg jag på backen, sadeln hängde på sidan om ponnyn som såg ut som ett frågetecken och både jag och medföljande mamma skrattade så vi nästan grät.
 
Förra vintern, strax före jul, fick jag en idé när jag red förbi postlådan att jag skulle skrapa av snönfrån den. Hästen jag red blev rädd, hoppade rakt upp och jag åkte av. Landade sittandes i snödrivan med båda benen rakt framför mig, min kompis som var med skrattade rätt hårt. Undrar vad hästen tänkte...
 
Jag har mest hjärnsläpp-avramlingar där jag liksom vet att jag borde göra något men sen bestämmer sig hjärnan för att det är onödigt.

Red en häst som var lite nervös över läktaren när det hände konstiga saker där uppe. Just den dagen satt en man där uppe med en hund. Jag försökte titta lite vad som hände på läktaren när jag kom nära den för att kunna parera/hjälpa hästen att kunna trava förbi utan problem.
Mannen plockar upp en filt och ska typ lägga den runt sin hund, han har en prasslig jacka och min hjärna registrerar "Nu kommer min häst bli rädd när jag rider förbi där". Tack hjärnan för att du signalerar det! :up: Men det där med att parera/hjälpa hästen? Onödigt! Jag gjorde ingenting åt saken och 1 sekund efter är vi precis vid mannen, han gör något prassligt, hästen blir rädd och jag ramlar så klart av. 🤦‍♀️

Red en ganska liten ponny uppe på en liten kulle vid en maskinhall. Fanns en vändplan där som var rätt okej att rida lite dressyr på. Kompisen var med och longerade en häst i ett hörn.
Jag ser en stor bil komma borta på vägen, och eftersom vi är på en kulle och vägen upp är ganska brant försvinner liksom bilen ur synfältet innan den kommer upp från kullen.
Följande händer:
Jag och hästen ser bilen komma, jag fattar att den kommer snart upp här. Märker att hästen blir spänd och vill titta på bilen så jag låter henne göra det och sitter mest där och behåller mitt lugn.
Kompisen kommenterar "ska du sitta av?"
Jag hinner tänka att nja det ska väl inte behövas. Sedan tänker jag: Spände jag sadelgjorden igen? :cautious:
Då kommer bilen upp i vårt synfält. Jag har glömt? att bilen skulle komma upp. Av allt att döma hade även hästen glömt bort bilen.
Hästen kastar sig åt sidan. Sadeln glider så klart åt sidan i farten. Jag sitter som en konstig groda på sidan av hästen och håller i mig i manen med ena handen, ena foten är liksom nätt och jämnt över hästens rygg.
Hästen galloperar kanske en 50 meter, jag hänger som en groda på sidan. Hästen stannar och typ "men alltså? du är tung när du hänger på sidan sådär. obekvämt dessutom! :meh:"
Jag hänger kvar. Skrattar så jag nästan kissar på mig, och försöker komma på hur jag ska kunna komma av utan att ramla och slå ihjäl mig (båda fötterna var ju kvar och fast i stigbyglarna)
Kompisen kommer till undsättning och håller hästen medan jag släpper taget om manen och sedan krälar ner på marken med överkroppen först. Sedan krånglar ut fötterna ur stigbyglarna, och dimper ner på marken.
Jag har aldrig sett en häst se så vansinnigt kränkt och :confused: ut.
 
När vi galopperade i pudersnö, ponnyn snubblar och istället för att försöka rädda sig drar han bara in benen och landar, i en snödriva av fluffig pudersnö som blåst ihop mot vassen vid kanten av diket till vägen vi red på. När jag öppnade ögonen var det vitt runt mig. Fick ställa mig upp för att komma ur snön. Min kompis skrattade så hon höll på att dö över att både ponny och jag kom upp ur snön som lämmlar.

Galopperade full fart barbacka med ponnyn i skogen på en stig. Ut ur skogen kommer ett rådjur i samma fart. Vi kolliderar och jag ramlar av.

Skulle känna efter hur min rygg kändes efter kirobesök. Så barbacka lutar jag mig bakåt utan att hålla i tyglarna. Skitsmart! Hästen blev skraj för ngt och skuttade till och jag stöp i backen. Asfaltsvägen var inte nådig och jag fick gå tillbaks till kiro och fixa ryggen igen.

Skulle rida ut en träningshäst barbacka och tänkte hoppa upp från en jordhög jag brukade använda till det. Stampade nog av lite tufft och högen gav vika. Jag kanade med jorden in under hästens mage. Då var jag glad att det var en häst jag tränat länge. Han var stencool.

Min nuvarande häst blev rädd för ngt och hoppade till. Det var inget stort skutt och borde inte varit någon fara. Men min sadelgjord gav upp och brast. Så när sadeln åkte följde jag med den. Ner i leran.. Mina ridbrallor och dressyrstövlar var helt täckta i lera.
 
Här är en till som blivit kastad till andra sidan vid uppsittning.
Fast konstigaste/ roligaste är när jag ägnade mig åt att plocka älgflugor på hästens rumpa och glömde av det nerfallna trädet som fanns på stigen, så där blev jag hängandes då jag inte duckade.

Andra gången var under hoppträning, mina egna hästar hade vaccineras dagen innan men fick erbjudandet att rida fjordingen Sigge, inga problem tänkte jag då han var van vid olika ryttare och kommit som andra ponny utanför GP ponny. Grejen var bara är minna inte använder ryggen på dom låga hindren jag hoppar men det gjorde denna och jag flyger av i språnget mitt över hindret :cautious: :D
 
Maken har gjort den underligaste avsittningen jag sett.
Han var nybörjare och skulle rida sin systers jättesnälla och lata halvblod.
Dock har maken skänklar av stål. Märren skuttade till för något och maken ryckte till och klämde åt.
Hon började galoppera - ganska sakta - maken tappar balansen och börjar fara runt på hästryggen.

Det galopperas sakta runt, runt på spåret. Han har vid något tillfälle ena benet parallellt med hästens ryggrad. Någon gång sitter han ok igen men till slut hänger han som Spindelmannen på sidan av hästens hals o bog. Han klämmer sig fast på det mest märkliga vis.
Sen ser vi hur han skjuter ifrån.....landar en meter från spåret han galopperat runt på, slår någon underlig kullerbytta och kommer upp i stående karateposition vänd mot spåret.
Jag och han syster har försökt att hålla oss för skratt men då brister det. Vi asgarvar.
Han tittar mot oss men står fortfarande i sin position. Som om han väntade sig att bli anfallen.
Svart bälte i karate ger tydligen märkliga reflexer.
 
Den roligaste avramlingen jag sett var på en nybörjarlektion för barn. En liten kille red en D-ponny som var väldigt stark. De skulle göra halt från skritt och pojken försökte bromsa allt vad han kunde men det brydde sig inte ponnyn om utan fortsatte gå framåt. Efter några tiotal meter stannade dock äntligen ponnyn... och pojken trillade av :rofl: Varför han trillade av förstod ingen men det såg väldigt roligt ut :D
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 042
Hästmänniskan Hej! Jag har köpt en supersnäll 7 åring för 2 veckor sedan (24/8). 7 år, valack och importerad från Holland som 5 åring. Tidigare...
2
Svar
33
· Visningar
10 509
Ridning Vi har haft vår D-ponny i tre år, en irländare som var rätt nyimporterad när vi köpte henne. Hon är (har varit?) en väldigt lättsam häst...
Svar
12
· Visningar
2 358
Senast: TinyWiny
·
Hästmänniskan Jag har en häst jag haft i 9 år. Hon blir 17 år i år. Hon var perfekt för mig de första åren då jag föredrog att rida i skogen och rida...
Svar
11
· Visningar
2 554
Senast: Vitavi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Bästa trimmern till kanin?
  • Hur länge är din hund ensam?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp