Köpa häst från irland

Jag upplever att tråden gått att handla mer om att TS ska argumentera för sina funderingar ang import snarare än att svara på hennes frågor? Jag har själv gått i samma funderingar och hoppades på att hitta fler praktiska tips här i tråden. I stil med tips på vad man ska tänka på, vilka extra kostnader som tillkommer som man kanske inte tänker på, hur man ska resonera med transport osv. Folks erfarenheter snarare än åsikter helt enkelt.

Det är väl helt naturligt att tipsen ersätts av välmenande råd när det gäller en sak som man kanske bör tänka igenom ett par gånger extra?

Om du frågar hur du dyker snyggast i okänt vatten så kommer jag knappast ge dig dyktips, jag kommer att avråda dig från att dyka i okänt vatten. Även om det inte var det du bad om.
 
Jag tycker väl kanske att det ena inte behöver utesluta det andra? Alla är ju uppenbarligen inte negativt inställda till import så då borde det rimligtvis finnas råd från båda sidorna.
 
Nu har inte jag importerat någon häst. Men ridningen skiljer sig rätt mycket. Där får de ju vara ute och galoppera på ordentligt. I grupp och hoppa massor. Jag vet ju ett gäng importer som blivit rätt knäppa när de kommer till Sverige och ska ridas i ridhus och ridas ut under kontrollerade former på begränsat med ridvägar.
Den som kan svara bäst på hästhållning på Irland borde vara @Ramona .

Det kan vara klokt att fundera igenom det blir man köper en häst från en annan ryttarkultur.

Jag tycker mig läsa många föreställningar, som ibland inte verkar stämma med verkligheten.

Lite som amerikanska filmer, har man sett dem så "vet" man hur det är i USA.

:angel:
 
Jag köpte min häst från Irland för 3 år sedan, dock reste jag till Irland för att provrida först, och ordnade självklart med egen veterinärbesiktning. Transporten kostade ca 10 000 till sthlm, det transportbolaget körde iaf inte längre norrut än så.
Ja, det tog säkert ett halvår för hästen att komma till ro (de verkar inte alltid vara så snälla mot sina hästar på Irland) och han var ju helt grön inom dressyren när han kom, men sett till priset (ink frakt) har han varit väl värd pengarna. Importerade då jag helt enkelt inte hittade den typen av frisk hobbyhäst i min prisklass i Sverige, och ville inte betala mer för en "bättre" häst då jag inte tävlar eller vill hoppa 1,20.
Det kan nog ta ett halvår för vilken häst som helst som kommer till en ny miljö och börjar ridas.

Min häst visade sig vara knappt inriden och faktiskt väldigt lite hanterad.

Nu har jag haft henne i två år och hon skrapar med hoven och tigger mat/godbitar då och då, och hon vill bli kliad och är världens kelgris. Hon gnäggar när man kommer, även om hon är den tystlåtna lite brummande sorten.

När hon kom var hon väldigt mild och foglig, inte social, men inte heller rädd, snarare reserverad.

Det var nog när jag haft henne i ca ett år som hon då och då dristade sig till att skrapa med hoven, men gnäggade gjorde hon inte.

Min häst har uppenbarligen inte bara gått på ett fält med andra hästar, eftersom hon som treåring var med i den nationella löshoppningsfinalen i Cliftden.

Så, utifrån detta, menar jag att det snarare är ovana vid hantering än att människor generellt är elaka.

Min hästs uppfödare är en man som är till åren. Han har, vad jag vet, ett 60-70-tal hästar.

Självklart var då min unghäst relativt ohanterad, även om man sade att hon var inriden.
 
Det kan vara klokt att fundera igenom det blir man köper en häst från en annan ryttarkultur.

Jag tycker mig läsa många föreställningar, som ibland inte verkar stämma med verkligheten.

Lite som amerikanska filmer, har man sett dem så "vet" man hur det är i USA.

:angel:
Absolut. Jag kan bara uttala mig om det jag sett där.
Men jag har varit där över 15 gånger, på ett gäng olika ställen.
Sett iaf 10 ledsna importhästar som inte riktigt vant sig med den svenska ridningen. Med frustrerad häst och svensk ryttare.
Så att jag har föreställningar efter att ha sett på TV tycker jag inte stämmer.
 
:oAbsolut. Jag kan bara uttala mig om det jag sett där.
Men jag har varit där över 15 gånger, på ett gäng olika ställen.
Sett iaf 10 ledsna importhästar som inte riktigt vant sig med den svenska ridningen. Med frustrerad häst och svensk ryttare.
Så att jag har föreställningar efter att ha sett på TV tycker jag inte stämmer.
Förlåt! Jag syftade inte alls på dig, utan det var mer en allmän reflektion.

Har du varit på så många ställen så har du självklart bildat dig en uppfattning.

Vad gäller min egen erfarenhet av min häst så tycker jag att hon varit okomplicerad. Men jag har å andra sidan tagit det lugnt och inte krävt mer än vad som är normalt för en grön häst.

Vår andra ponny, också import, har mer "men" av att han kom till Sverige då man tog i lite mer från början.

Jag tror de uppfattade honom som mer utbildad än vad han var och det forcerades mer.

Generellt verkar importer, om de inte är tävlade och lite äldre, vara relativt ohanterade.
 
Senast ändrad:
Absolut. Jag kan bara uttala mig om det jag sett där.
Men jag har varit där över 15 gånger, på ett gäng olika ställen.
Sett iaf 10 ledsna importhästar som inte riktigt vant sig med den svenska ridningen. Med frustrerad häst och svensk ryttare.
Så att jag har föreställningar efter att ha sett på TV tycker jag inte stämmer.
Jag tycker det här låter jättemärkligt. Vad är det som är så speciellt i deras ridning som gör att hästarna inte anpassar sig i Sverige? Du kan ju utan problem skola om hästar mellan engelsk och weternridning och det är rätt rejält olika signalsystem utan att hästen blir frustrerad mer än korta stunder i övergångsperioden
 
Nu har inte jag importerat någon häst. Men ridningen skiljer sig rätt mycket. Där får de ju vara ute och galoppera på ordentligt. I grupp och hoppa massor. Jag vet ju ett gäng importer som blivit rätt knäppa när de kommer till Sverige och ska ridas i ridhus och ridas ut under kontrollerade former på begränsat med ridvägar.
delvis KL

Men snälla, det är väl långt från alla hästar som får gå rävjakt tex. Grejen på Irland är att man har en häst för varje grej. Därför tycker många att hästarna är dåligt ridna, men de har alla egen mark och egna stall och hästarna används inte hela året utan de används för säsongen som är igång. Det är väldigt många hästar på Irland som gjort allting som unghästar, för miljöträningens skull, men många hästar skolar man väl ungefär som i Sverige. Har man en jakthäst så går den jakt under säsongen september till mars. Sen går den på bete och vilar. Har man en hopphäst rids den från mars till oktober då tävlingssäsongen är igång. Det är inte så att man håller igång hästarna hela året, utan stora delar av året går de flesta irländska hästar på bete.

Sen är det ju så att när svenskar köper häst från Irland ska de har en så billig häst som möjligt och då är det ju klart att de är skolade och kanske rent av hanterade därefter också. Vill man ha en skolad häst finns det mängder av sådana på Irland också, men de är i en annan prisklass. De flesta som vänder sig till Irland är ponnyköpare som vill ha en renodlad tävlingsponny för de allra högsta klasserna. De kostar därefter också. Resten är de som vill ha en trygg hobbyhäst och så fattar liksom inte svenskarna att de där trygga hobbyhästarna är liksom dyra över hela världen!! Det finns massor med människor på Irland som vill ha en sådan häst också och som är villiga att betala. Skickar man en sådan till tex England som mamma-dotter häst så är det en prislapp på 200.000:- för den. Men svensken som kommer över ska ha en sådan trygg och trevlig, gärna snygg också, för 35.000:-. Då blir det någonting man får tumma på. Och då är det ofta ridningen. Eller att folk köper från mindre seriösa ställen.

Ska man ha kvalitet får man betala för det. Precis som i Sverige. Den fina skillnaden på Irland och Sverige är att man slipper alla korsningar på Irland. De har liksom 2-3 st raser och där är alla liksom. I Sverige riskerar man att få travarkorsningar, islandskorsningar, någonting med fjording i etc. Någon har betäckt sin kbl -travare med en ponnyhingst och så tror man att det ska bli trevliga hobbyhästar. Men även de som rider på hobbynivå är ju liksom intresserade av kvalitet.

Någonting man också missar i Sverige är att det utomlands finns massor med roliga amatörtävlingar och ligor vilka sväljer en enorm mängd hästar. Det har vi inte i Sverige. I Sverige tävlar proffsen med amatörerna och den normala heltidsarbetande hobbyryttaren rider samma klasser som de som jobbar heltid med hästarna. Så de där lugna autopiloterna finns det liksom inte ett överskott på eftersom de är attraktiva i hela världen, även på den inhemska marknaden. Och har man en snygg trevlig valack som hoppar med öronen framåt säljer man den hellre till USA eller England för ett par hundra tusen än till någon svensk som vill betala 35.

Se bara på b-ponnyerna på Irland. De finns inga sådana att köpa längre eftersom de har U-7 ligan för barnen under 7 år. De tävlingarna sväljer ju enorma mängder snälla, välridna b-ponnys. Och än en gång, många barn på Irland har 4-5 st egna ponnyer hemma som de rider. Det är liksom inte samma kostnader där som här. Och alla har egna stall.
 
delvis KL

Men snälla, det är väl långt från alla hästar som får gå rävjakt tex. Grejen på Irland är att man har en häst för varje grej. Därför tycker många att hästarna är dåligt ridna, men de har alla egen mark och egna stall och hästarna används inte hela året utan de används för säsongen som är igång. Det är väldigt många hästar på Irland som gjort allting som unghästar, för miljöträningens skull, men många hästar skolar man väl ungefär som i Sverige. Har man en jakthäst så går den jakt under säsongen september till mars. Sen går den på bete och vilar. Har man en hopphäst rids den från mars till oktober då tävlingssäsongen är igång. Det är inte så att man håller igång hästarna hela året, utan stora delar av året går de flesta irländska hästar på bete.

Sen är det ju så att när svenskar köper häst från Irland ska de har en så billig häst som möjligt och då är det ju klart att de är skolade och kanske rent av hanterade därefter också. Vill man ha en skolad häst finns det mängder av sådana på Irland också, men de är i en annan prisklass. De flesta som vänder sig till Irland är ponnyköpare som vill ha en renodlad tävlingsponny för de allra högsta klasserna. De kostar därefter också. Resten är de som vill ha en trygg hobbyhäst och så fattar liksom inte svenskarna att de där trygga hobbyhästarna är liksom dyra över hela världen!! Det finns massor med människor på Irland som vill ha en sådan häst också och som är villiga att betala. Skickar man en sådan till tex England som mamma-dotter häst så är det en prislapp på 200.000:- för den. Men svensken som kommer över ska ha en sådan trygg och trevlig, gärna snygg också, för 35.000:-. Då blir det någonting man får tumma på. Och då är det ofta ridningen. Eller att folk köper från mindre seriösa ställen.

Ska man ha kvalitet får man betala för det. Precis som i Sverige. Den fina skillnaden på Irland och Sverige är att man slipper alla korsningar på Irland. De har liksom 2-3 st raser och där är alla liksom. I Sverige riskerar man att få travarkorsningar, islandskorsningar, någonting med fjording i etc. Någon har betäckt sin kbl -travare med en ponnyhingst och så tror man att det ska bli trevliga hobbyhästar. Men även de som rider på hobbynivå är ju liksom intresserade av kvalitet.

Någonting man också missar i Sverige är att det utomlands finns massor med roliga amatörtävlingar och ligor vilka sväljer en enorm mängd hästar. Det har vi inte i Sverige. I Sverige tävlar proffsen med amatörerna och den normala heltidsarbetande hobbyryttaren rider samma klasser som de som jobbar heltid med hästarna. Så de där lugna autopiloterna finns det liksom inte ett överskott på eftersom de är attraktiva i hela världen, även på den inhemska marknaden. Och har man en snygg trevlig valack som hoppar med öronen framåt säljer man den hellre till USA eller England för ett par hundra tusen än till någon svensk som vill betala 35.

Se bara på b-ponnyerna på Irland. De finns inga sådana att köpa längre eftersom de har U-7 ligan för barnen under 7 år. De tävlingarna sväljer ju enorma mängder snälla, välridna b-ponnys. Och än en gång, många barn på Irland har 4-5 st egna ponnyer hemma som de rider. Det är liksom inte samma kostnader där som här. Och alla har egna stall.
Kvalité kostar, överallt.

Enough said! :bow:
 

Liknande trådar

Gnägg Visste inte vilket forum jag skulle posta i, så jag provar här. Jag försöker hjälpa en person från Irland som sålde sin häst till en...
Svar
1
· Visningar
697
Hästmänniskan Åh känner mig så velig🙈. Letar en häst till, har en appaloosa och shettis hemma på gården. Och letar nu efter en till främst för...
2
Svar
34
· Visningar
2 984
Senast: WBanna
·
Hästmänniskan Hej! Jag sålde min häst 2017 efter nästan 4 år tsm då jag ramla av rejält och tyvärr blev väldigt rädd. Från att ha tränat tsm och...
Svar
8
· Visningar
801
Senast: Grazing
·
Hästvård Hej! Har nyligen köpt en importerat en häst från Irland av ett svenskt säljstall, och det irländska passet ifråga bestämmer hästen som...
2
Svar
21
· Visningar
2 922
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp