Skogstrollet
Trådstartare
Den här tråden handlar om självförtroende, framtidsplanering, ekonomi och hästkunskap. Och det blir långt...
Som en del kanske vet har jag tittat på en saluhäst (se mer i denna tråd) som dök upp på annons plötsligt och fångade mitt intresse direkt och väldigt starkt. Jag har alltid tänkt att jag ska ha häst igen - men "sen" eller "nån dag". Så jag blev en gnutta överrumplad...
Jag åkte dock och tittade på den i alla fall och ja - det är ju så klart en häst i min smak. Bra modell, i mitt tycke bra ridbarhet, i gott skick, välmusklad och enormt trevlig och stabil i psyket. Riden de senaste åren jämte travträningen, även startad i monté. En häst som jag (som är lite osäker på ryggen i grunden) skulle kunna göra mycket roligt med. Inga större olater. Så pass snäll att min gröna sambo kan hjälpa till eller rida om han vill. Hästen är dock inte särskilt utbildad, men det är en utmaning jag gärna tar tag i.
Jag har pratat med min sambo om det och han tycker att jag gärna får köpa hästen om det är det jag vill, han är dock lite tveksam till den höga kostnaden att ha häst i Stockholm och där håller jag ju med. Har dock hittat en vettig lösdriftplats (hästen går från tävlingstravare till ridhäst så mycket utevistelse känns vettigt annars också) samt ett stall där jag har möjlighet att ta lite pass för att få ner hyran. Men det är ändå en rejäl summa varje månad. Med min förra häst skuldsatte jag mig efter hans skada pga reservationer i försäkringen och fick till slut ta bort honom iaf och en sån sits vill jag verkligen inte hamna i igen. (Ett krav för köp är att den här hästen går igenom besiktning och försäkras som ridhäst.) Men olyckar kan ju hända ändå... Jag har äntligen kommit ikapp ekonomiskt sen en tid tillbaka.
Jag studerar och har planerat att göra det i tre år till (inte den tungaste utbildningen). Kommer att ha gott om tid, har även en hund (icke krävande och som nog funkar kalas i stallet) att ta hänsyn till. Dessutom kommer det troligtvis att krävas ett extrajobb några pass i veckan för att få det att gå runt.
Har en större summa på banken efter en lägenhetsförsäljning och har sparat en tid. Det mesta av pengarna är öronmärkta till framtida handpenning på huslån (förhoppningsvis), men det finns slantar över till inköp av häst, grejer och stallhyra medans jag fixar extraknäck. Har inga skulder i övrigt. Har körkort, letar billig bil. Både sambon och jag har siktet inställt på hus/liten gård mera lantligt så småningom, kanske ett eget litet stall till och med.
Jag kan inte riktigt avgöra om fjärilarna i magen beror på ren nervositet (glädje) över att kanske bli hästägare igen, eller om det är ett tecken på att jag är på väg att ta mig vatten över huvudet.
Hjälp mig avgöra...?
Har pratat med ett par vänner som är insatta och realistiska, visst, det är ett stort steg men ingen har rakt ut sagt att det är galet av mig att köpa häst. "Ja det visste vi väl allihopa att det bara var en tidsfråga." Det enda som ifrågasatts är valet av häst (outbildad travare) men för mig är hästens mentalitet och hälsa viktigast, resten kan vi jobba på.
Som en del kanske vet har jag tittat på en saluhäst (se mer i denna tråd) som dök upp på annons plötsligt och fångade mitt intresse direkt och väldigt starkt. Jag har alltid tänkt att jag ska ha häst igen - men "sen" eller "nån dag". Så jag blev en gnutta överrumplad...
Jag åkte dock och tittade på den i alla fall och ja - det är ju så klart en häst i min smak. Bra modell, i mitt tycke bra ridbarhet, i gott skick, välmusklad och enormt trevlig och stabil i psyket. Riden de senaste åren jämte travträningen, även startad i monté. En häst som jag (som är lite osäker på ryggen i grunden) skulle kunna göra mycket roligt med. Inga större olater. Så pass snäll att min gröna sambo kan hjälpa till eller rida om han vill. Hästen är dock inte särskilt utbildad, men det är en utmaning jag gärna tar tag i.
Jag har pratat med min sambo om det och han tycker att jag gärna får köpa hästen om det är det jag vill, han är dock lite tveksam till den höga kostnaden att ha häst i Stockholm och där håller jag ju med. Har dock hittat en vettig lösdriftplats (hästen går från tävlingstravare till ridhäst så mycket utevistelse känns vettigt annars också) samt ett stall där jag har möjlighet att ta lite pass för att få ner hyran. Men det är ändå en rejäl summa varje månad. Med min förra häst skuldsatte jag mig efter hans skada pga reservationer i försäkringen och fick till slut ta bort honom iaf och en sån sits vill jag verkligen inte hamna i igen. (Ett krav för köp är att den här hästen går igenom besiktning och försäkras som ridhäst.) Men olyckar kan ju hända ändå... Jag har äntligen kommit ikapp ekonomiskt sen en tid tillbaka.
Jag studerar och har planerat att göra det i tre år till (inte den tungaste utbildningen). Kommer att ha gott om tid, har även en hund (icke krävande och som nog funkar kalas i stallet) att ta hänsyn till. Dessutom kommer det troligtvis att krävas ett extrajobb några pass i veckan för att få det att gå runt.
Har en större summa på banken efter en lägenhetsförsäljning och har sparat en tid. Det mesta av pengarna är öronmärkta till framtida handpenning på huslån (förhoppningsvis), men det finns slantar över till inköp av häst, grejer och stallhyra medans jag fixar extraknäck. Har inga skulder i övrigt. Har körkort, letar billig bil. Både sambon och jag har siktet inställt på hus/liten gård mera lantligt så småningom, kanske ett eget litet stall till och med.
Jag kan inte riktigt avgöra om fjärilarna i magen beror på ren nervositet (glädje) över att kanske bli hästägare igen, eller om det är ett tecken på att jag är på väg att ta mig vatten över huvudet.
Hjälp mig avgöra...?
Har pratat med ett par vänner som är insatta och realistiska, visst, det är ett stort steg men ingen har rakt ut sagt att det är galet av mig att köpa häst. "Ja det visste vi väl allihopa att det bara var en tidsfråga." Det enda som ifrågasatts är valet av häst (outbildad travare) men för mig är hästens mentalitet och hälsa viktigast, resten kan vi jobba på.
