Köpa hus utan kunskap?

Jag förstår din kluvenhet. Man vill ju inte ta sig vatten över huvudet till den grad att boendet - och därmed stor del av tillvaron - känns som en kontinuerlig belastning.
Men det finns nog många variabler i ekvationen. Är gården ett aktivt lantbruk idag? Är det många byggnader på gården, och i vilket skick är de? Finns det mark som kan arrenderas ut? Bitarna som du beskriver behöver renoveras, är det måste-renoveringar eller vill-renoveringar? Hur pass händig och praktisk är du, och hur pass arbetsför (läs: hur mycket är det realistiskt att tänka sig att du gör själv, och hur mycket skulle du behöva leja bort)? Hur skulle ekonomin se ut jämfört med idag med avseende på lånebörda, sparande, driftkostnader, resor till jobb mm?

Jag är mest rädd att jag ska känna att vattnet är 2m över huvudet. Och att den platsen som jag alltid sett som drömstället med så många minnen, kommer bli en börda...

Nej gården är ej lantbruk, tackolov. Det är heller ingen tillhörande mark då den från början är en avstyckad "arbetarbostad" för dåtidens skogskötare. Det var så den kom in i släkten, de bodde där som arbetare men köpte loss den (tror på 40-talet - min morfars föräldrar köpte loss den och de bodde 3 generationer där en period, min mamma är uppvuxen där).
Det är 1 boningshus, 3 ekonomibyggnader (timrade, används som kallförråd), 1 bagarstuga (gästhus), 1 ladugård med stor loge.
Det rör sig alltså om snöskottning av stor gårdsplan, gräsklippning av större tomt, ett potatisland, jordgubbar, bärbuskar osv. Det ser jag inte som det stora problemet. Men byggnaderna... jisses vilket jobb. Mina morföräldrar är 90 år, av naturliga skäl har underhållet inte direkt skötts som det borde men barn och barnbarn har hjälpt till med saker genom åren som varit akut. Fasaden (trä) är bytt för 15 år sedan, jordvärmen är gjord för 2-3 år sedan, det finns en vedspis köket och den är väl kanske från nån gång 80-90-tal. Men om resten av vattenburna systemet är bytt vet jag ej tex ledningar och element. Elen behöver bytas, jag tror det kan röra sig om 50-60-tal där. Taket på boningshuset behöver bytas, troligen övriga hus med. Badrummet är inte gjort sedan 60-talet, av skicket att döma behöver det renoveras typ igår.

Jag kan ingenting om sånt här så jag vet ärligt talat inte vad jag kan duga till arbetsmässigt. Jag är bra på att jobba men har aldrig sysslat med sånt här, jag behöver nog arbetsledning. Har ganska dålig initiativförmåga när det gäller saker jag inte kan på egen hand.

Ekonomin - jag har ingen aning. Men det går ju att fråga vad de har för driftkostnader. Det ligger i en avfolkningsbygd då inköpspriset är i mina ögon kaffepengar, vilket även gör att säljvärdet är väldigt lågt om jag kommer på att jag vill sälja. Pengarna som går till renovering är inget man får igen vid försäljning (enligt min morbror som är den som gjort allt jobb i modern tid rör det sig om ca 1 mille i renoveringar och då är han en sån som gör det mesta själv).
Men pengar till inköp kommer jag att lösa, det är ej problemet. Jag skulle kunna köpa det för vad jag får för min lgh om jag säljer den. Det stora bekymret är snarare arbetsmarknaden. Enskild väg som delar av året är nästan ofarbar. Det ligger alltså mitt ute i obygden, pendlingsavstånd till en mindre byhåla. 6 mil på dålig väg till en mindre stad. Ska jag jobba i den staden måste jag ha dubbla boenden. Men eftersom jag kan köra lastbil så kan det nog gå att hitta jobb i närheten om man har tur, eller deala till sig att ha bilen hemma en del av året. Men den lön jag har idag är bara att glömma, såna jobb finns inte på 10mils radie.
 
Är det aktuellt för dig, idag eller säg om 5-10 år att bo där permanent? Eller skulle det vara endast som landställe?

Förstår hur svårt det måste kännas med de förutsättningar och känslor du nämner.

5-10 år snarare. Sommarställe är inte aktuellt, det är för mkt som far illa av att inte användas, hållas uppvärmt osv.
Ett stort krux är att det ligger 100 mil bort från mitt liv jag har idag. Och jag vill eg inte flytta härifrån, samtidigt som jag aldrig känt mig hemma här heller. Jag är inte hemma nånstans. Om jag bara skulle stå ut med att bo permanent i mina hemtrakter hade det känts bättre, men då jag provade sist tröttnade jag. Vissa saker har ändrats sedan dess, men förmodligen inte min syn på lokalbefolkningen (:angel: )
 
Det finns massor av människor som flyttar från storstan till landet och klara det alldeles utmärkt.

Dels lär man sig efter vägen och dels så kan man leja och be om hjälp.
Man måste och - och ska inte! - göra allt genast.

Att bo i hus är ett ständigt men lågintensivt pysslande. Det är en del av charmen.

Köp!

Tack för pepp. Det låter gemytligt när du beskriver det. Men att gå från lägenhet till en gård 1 mil från närmaste granne känns som ett jäkla kliv. tänk om jag blir mörkrädd och lappsjuk liksom... :crazy:
 
Jag är mest rädd att jag ska känna att vattnet är 2m över huvudet. Och att den platsen som jag alltid sett som drömstället med så många minnen, kommer bli en börda...

Nej gården är ej lantbruk, tackolov. Det är heller ingen tillhörande mark då den från början är en avstyckad "arbetarbostad" för dåtidens skogskötare. Det var så den kom in i släkten, de bodde där som arbetare men köpte loss den (tror på 40-talet - min morfars föräldrar köpte loss den och de bodde 3 generationer där en period, min mamma är uppvuxen där).
Det är 1 boningshus, 3 ekonomibyggnader (timrade, används som kallförråd), 1 bagarstuga (gästhus), 1 ladugård med stor loge.
Det rör sig alltså om snöskottning av stor gårdsplan, gräsklippning av större tomt, ett potatisland, jordgubbar, bärbuskar osv. Det ser jag inte som det stora problemet. Men byggnaderna... jisses vilket jobb. Mina morföräldrar är 90 år, av naturliga skäl har underhållet inte direkt skötts som det borde men barn och barnbarn har hjälpt till med saker genom åren som varit akut. Fasaden (trä) är bytt för 15 år sedan, jordvärmen är gjord för 2-3 år sedan, det finns en vedspis köket och den är väl kanske från nån gång 80-90-tal. Men om resten av vattenburna systemet är bytt vet jag ej tex ledningar och element. Elen behöver bytas, jag tror det kan röra sig om 50-60-tal där. Taket på boningshuset behöver bytas, troligen övriga hus med. Badrummet är inte gjort sedan 60-talet, av skicket att döma behöver det renoveras typ igår.
Man byter normalt inte värmeledningsrör eller vattenradiatorer som är i bra skick, dvs. inte läcker, oavsett ålder. El från sextiotalet skall nog inte heller behöva bytas i sin helhet om den är fackmannamässigt gjord.
 
Men pengar till inköp kommer jag att lösa, det är ej problemet. Jag skulle kunna köpa det för vad jag får för min lgh om jag säljer den. Det stora bekymret är snarare arbetsmarknaden. Enskild väg som delar av året är nästan ofarbar. Det ligger alltså mitt ute i obygden, pendlingsavstånd till en mindre byhåla. 6 mil på dålig väg till en mindre stad. Ska jag jobba i den staden måste jag ha dubbla boenden. Men eftersom jag kan köra lastbil så kan det nog gå att hitta jobb i närheten om man har tur, eller deala till sig att ha bilen hemma en del av året. Men den lön jag har idag är bara att glömma, såna jobb finns inte på 10mils radie.
Då förstår jag att det inte är ett enkelt beslut :)
 
Man byter normalt inte värmeledningsrör eller vattenradiatorer som är i bra skick, dvs. inte läcker, oavsett ålder. El från sextiotalet skall nog inte heller behöva bytas i sin helhet om den är fackmannamässigt gjord.

Jag har ingen aning. Det är min morbrors ord, han är den som har koll på underhållsbehovet. Självklart får man nysta i det om det börjar kännas aktuellt att bo där öht. Just nu försöker jag tänka om det ens är möjligt...
 
Ja, det vore ett stort steg att ta att flytta dit permanent, helt omöjligt att ge råd tycker jag för det blir ett så väldigt annorlunda liv och boende :)

Tur att det finns el åtminstone.

Ja precis. Det är ett helt annat liv än det jag har nu. Förvisso trivs jag inte i livet nu heller, så jag har inte mkt att förlora. Men det är också en oro jag har - om min livsleda och brist på ork kommer göra detta ännu mer omöjligt att rodda. Jag har ju aldrig varit frisk och peppig i hela mitt liv så detta är nog den jag är och vad jag får räkna med. Jag vill dö mestadels av tiden och däremellan hankar jag mig fram med nåt projekt för att slippa känna efter.
Frågan är mest om det är ens möjligt för mig att bo där ute i ingenstans ensam. Ironiskt nog har jag ändå vänner på närmare håll än jag har nu så faktiskt, rent socialt, kommer det bli till det bättre.
 
Ja precis. Det är ett helt annat liv än det jag har nu. Förvisso trivs jag inte i livet nu heller, så jag har inte mkt att förlora. Men det är också en oro jag har - om min livsleda och brist på ork kommer göra detta ännu mer omöjligt att rodda. Jag har ju aldrig varit frisk och peppig i hela mitt liv så detta är nog den jag är och vad jag får räkna med. Jag vill dö mestadels av tiden och däremellan hankar jag mig fram med nåt projekt för att slippa känna efter.
Frågan är mest om det är ens möjligt för mig att bo där ute i ingenstans ensam. Ironiskt nog har jag ändå vänner på närmare håll än jag har nu så faktiskt, rent socialt, kommer det bli till det bättre.
Jag bor på en gård i bra skick, vi ska byta fasad nästa år och två tak inom kanske 5 år. Vi får nog igen det vi lägger på renovering x5. Sambon är hantverkare och kan göra nästan allt själv. Jag skulle aldrig klara av att bo här själv så det du beskriver skulle jag definitivt inte ens överväga!
 
Frågan är mest om det är ens möjligt för mig att bo där ute i ingenstans ensam.
Jag bor själv sist på grusvägen mitt ute i ingenstans. :D Och det går skitbra. Nu har jag jag i och för sig grannar 800 meter bort, men det är ju ingen som hör mig skrika om något händer. Nu är ju jag uppvuxen i villa, men jag har då aldrig bytt rör själv eller fixat med elen hemma. Vi hade hantverkare till sånt (päronen var i byggbranschen). Men nu när jag bor själv så får man ju ta tag i det. Jag har heller inte ekonomin att ringa till jouren på lördag kväll när kranen i uterummet sprack i frosten. Det var ju bara till att googla bäst det gick och ringa ett samtal till händig vän så löste det sig med lite coaching över telefon. Det mesta finns på Youtube.

Och var inte oroad över skicket och renoveringar. Rom byggdes inte på en dag och det behöver inte din renovering göra heller. Ett rum i taget och ta det som det kommer. Leta billigt material på Blocket, etc. Det är ju fullt beboeligt eftersom morföräldrarna bor där nu. :) Då kan du också bo där.
 
Tack för pepp. Det låter gemytligt när du beskriver det. Men att gå från lägenhet till en gård 1 mil från närmaste granne känns som ett jäkla kliv. tänk om jag blir mörkrädd och lappsjuk liksom... :crazy:
Jag tänker att den stora frågan inte handlar om renoveringar, det löser du!

Men hur ser du att din vardag ska se ut, och tror du att det är så du vill ha den? Vill du ha häst/ar kvar? Ska du ha dem hemma i så fall? Hur får du ihop det dagliga runt dem med de jobb som kan vara aktuella? Om inte häst, vad tänker du att du lägger din tid på utanför jobb? Skulle det bli mer eller mindre ensamtid än du har nu och vad önskar du?

För mig skulle avståndet till andra vara avgörande. Även om jag inte vill ha folk inpå mig så mår jag bra av och behöver se och småprata lite med andra. Att komma hem och inte se eller prata med någon utan att jag själv lämnar närområdet skulle få mig att känna mig isolerad. Men någon annan skulle troligen älska det! Hur tror du att du skulle känna?
 
Jag är mest rädd att jag ska känna att vattnet är 2m över huvudet. Och att den platsen som jag alltid sett som drömstället med så många minnen, kommer bli en börda...

Nej gården är ej lantbruk, tackolov. Det är heller ingen tillhörande mark då den från början är en avstyckad "arbetarbostad" för dåtidens skogskötare. Det var så den kom in i släkten, de bodde där som arbetare men köpte loss den (tror på 40-talet - min morfars föräldrar köpte loss den och de bodde 3 generationer där en period, min mamma är uppvuxen där).
Det är 1 boningshus, 3 ekonomibyggnader (timrade, används som kallförråd), 1 bagarstuga (gästhus), 1 ladugård med stor loge.
Det rör sig alltså om snöskottning av stor gårdsplan, gräsklippning av större tomt, ett potatisland, jordgubbar, bärbuskar osv. Det ser jag inte som det stora problemet. Men byggnaderna... jisses vilket jobb. Mina morföräldrar är 90 år, av naturliga skäl har underhållet inte direkt skötts som det borde men barn och barnbarn har hjälpt till med saker genom åren som varit akut. Fasaden (trä) är bytt för 15 år sedan, jordvärmen är gjord för 2-3 år sedan, det finns en vedspis köket och den är väl kanske från nån gång 80-90-tal. Men om resten av vattenburna systemet är bytt vet jag ej tex ledningar och element. Elen behöver bytas, jag tror det kan röra sig om 50-60-tal där. Taket på boningshuset behöver bytas, troligen övriga hus med. Badrummet är inte gjort sedan 60-talet, av skicket att döma behöver det renoveras typ igår.

Jag kan ingenting om sånt här så jag vet ärligt talat inte vad jag kan duga till arbetsmässigt. Jag är bra på att jobba men har aldrig sysslat med sånt här, jag behöver nog arbetsledning. Har ganska dålig initiativförmåga när det gäller saker jag inte kan på egen hand.

Ekonomin - jag har ingen aning. Men det går ju att fråga vad de har för driftkostnader. Det ligger i en avfolkningsbygd då inköpspriset är i mina ögon kaffepengar, vilket även gör att säljvärdet är väldigt lågt om jag kommer på att jag vill sälja. Pengarna som går till renovering är inget man får igen vid försäljning (enligt min morbror som är den som gjort allt jobb i modern tid rör det sig om ca 1 mille i renoveringar och då är han en sån som gör det mesta själv).
Men pengar till inköp kommer jag att lösa, det är ej problemet. Jag skulle kunna köpa det för vad jag får för min lgh om jag säljer den. Det stora bekymret är snarare arbetsmarknaden. Enskild väg som delar av året är nästan ofarbar. Det ligger alltså mitt ute i obygden, pendlingsavstånd till en mindre byhåla. 6 mil på dålig väg till en mindre stad. Ska jag jobba i den staden måste jag ha dubbla boenden. Men eftersom jag kan köra lastbil så kan det nog gå att hitta jobb i närheten om man har tur, eller deala till sig att ha bilen hemma en del av året. Men den lön jag har idag är bara att glömma, såna jobb finns inte på 10mils radie.
Jag förstår. Utifrån det du beskriver så ser jag nog läget litet på samma sätt som @farin. Fastigheten är en sak - och prioriteringen av vad som måste göras respektive skulle behöva göras. Men minst lika viktigt känns helhetsbilden med flytt 100 mil, ensligt boende, mer begränsad/utsatt jobbsituation. Jag hade nog vägt de bitarna rätt tungt och det är sannolikt att jag faktiskt hade valt att inte ta över gården. Det hade känts jobbigt på flera sätt, men förmodligen ofrånkomligt.
 
Jag tänker att den stora frågan inte handlar om renoveringar, det löser du!

Men hur ser du att din vardag ska se ut, och tror du att det är så du vill ha den? Vill du ha häst/ar kvar? Ska du ha dem hemma i så fall? Hur får du ihop det dagliga runt dem med de jobb som kan vara aktuella? Om inte häst, vad tänker du att du lägger din tid på utanför jobb? Skulle det bli mer eller mindre ensamtid än du har nu och vad önskar du?

För mig skulle avståndet till andra vara avgörande. Även om jag inte vill ha folk inpå mig så mår jag bra av och behöver se och småprata lite med andra. Att komma hem och inte se eller prata med någon utan att jag själv lämnar närområdet skulle få mig att känna mig isolerad. Men någon annan skulle troligen älska det! Hur tror du att du skulle känna?
Jag förstår. Utifrån det du beskriver så ser jag nog läget litet på samma sätt som @farin. Fastigheten är en sak - och prioriteringen av vad som måste göras respektive skulle behöva göras. Men minst lika viktigt känns helhetsbilden med flytt 100 mil, ensligt boende, mer begränsad/utsatt jobbsituation. Jag hade nog vägt de bitarna rätt tungt och det är sannolikt att jag faktiskt hade valt att inte ta över gården. Det hade känts jobbigt på flera sätt, men förmodligen ofrånkomligt.

Precis. Det är just dessa frågor som är de avgörande. Nog för att det är så mkt renoveringar, men det viktiga är om jag tror att jag kan ha det livet i praktiken. Jag lägger ju heller inte ner en mille på renoveringar (pengar jag ej får igen vid ev försäljning) om jag inte har för avsikt att bo där hela mitt liv. Typ.

Hur jag vill ha mitt liv vet jag inte. Jag har aldrig velat ha mitt liv öht, så bevisligen har ju inte mina lösningar hittills heller fungerat. Rent krasst är det faktiskt så, jag har sökt vad jag vill i hela mitt liv och inte kommit fram till det än. Det kan bli perfekt och det kan bli skit, precis som allt annat jag hittills gjort. Jag hade en dröm om gård med hästar några år tillbaka, men sen insåg jag att jag kommer aldrig orka med det. Mkt eftersom jag alltid är ensam med allt, och tanken på att leva med nån känns allt mer utopisk ju längre jag lever. Jag får helt enkelt utgå från att vara ensam, allt annat skulle vara en bonus men inget att räkna med.

Jag vill absolut inte ha häst mer. Jag försöker sälja den jag har och jag har inga ambitioner om att skaffa nån ny, åtminstone aldrig på den här nivån. Om ens nånsin. Jag är så utbränd på häst så jag vill bara kräkas. Det gör ju faktiskt en positiv aspekt vad gäller gården, jag hade aldrig kunnat bo där med de ambitioner jag haft med häst förr.
Om jag inte har häst - ptja jag vet inte vad folk gör med sin tid. Jag försöker orka träna, aktivera min hund, har 2 jobb i dagsläget och har man gård antar jag att ledig tid i dagsljus går åt till sånt... skulle jag bo sådär avsides måste jag ha en lösning för hundar. Jag vill gärna ha fler om jag ska bo så. Men de måste ju förvaras nånstans medan man jobbar och är borta långa dagar. Den lösningen blir nog hundhus + rastgård för annat finns ej där. Om det ens går att ha så på vintern för där är kallt... 30-40 minus liksom är inget konstigt.

Jag kommer redan hem till inget när jag är klar med jobb och stall. Känner mig inte speciellt mkt mer social ensam i min lgh här i en stad där jag känner ytterst få utanför jobbet. Surfar på datorn eller ser på teve. Faktum är att jag har nära vänner på 5-10 mils radie där, vilket är mer än jag har här där jag har några bättre bekanta ett par mil bort men de träffar jag väldigt sällan eftersom de har ett liv och jag inte har det. Så av den aspekten tror jag inte att det blir jättestor skillnad. Tragiskt nog. Lite mörkt på vintern och ensligt, javisst. Men socialt - inte så stor skillnad.

Arbetsmarknaden är ett stort krux. Det går att få bra jobb om man veckopendlar, men det går ju inte att ha hund då. Det finns en bra arbetsgivare 5 mil bort som jag skulle kunna få jobb hos, men orkar man jobba skift och pendla 10 mil per dag den mörka årstiden - tveksamt. Köra lastbil kan jag göra, har jag tur kan det finns nåt åkeri där i närmaste byn. Det är nog mest troligt att det går att få ihop med hund. Annars blir det som sagt långa dagar i hundgård.
 
Precis. Det är just dessa frågor som är de avgörande. Nog för att det är så mkt renoveringar, men det viktiga är om jag tror att jag kan ha det livet i praktiken. Jag lägger ju heller inte ner en mille på renoveringar (pengar jag ej får igen vid ev försäljning) om jag inte har för avsikt att bo där hela mitt liv. Typ.

Hur jag vill ha mitt liv vet jag inte. Jag har aldrig velat ha mitt liv öht, så bevisligen har ju inte mina lösningar hittills heller fungerat. Rent krasst är det faktiskt så, jag har sökt vad jag vill i hela mitt liv och inte kommit fram till det än. Det kan bli perfekt och det kan bli skit, precis som allt annat jag hittills gjort. Jag hade en dröm om gård med hästar några år tillbaka, men sen insåg jag att jag kommer aldrig orka med det. Mkt eftersom jag alltid är ensam med allt, och tanken på att leva med nån känns allt mer utopisk ju längre jag lever. Jag får helt enkelt utgå från att vara ensam, allt annat skulle vara en bonus men inget att räkna med.

Jag vill absolut inte ha häst mer. Jag försöker sälja den jag har och jag har inga ambitioner om att skaffa nån ny, åtminstone aldrig på den här nivån. Om ens nånsin. Jag är så utbränd på häst så jag vill bara kräkas. Det gör ju faktiskt en positiv aspekt vad gäller gården, jag hade aldrig kunnat bo där med de ambitioner jag haft med häst förr.
Om jag inte har häst - ptja jag vet inte vad folk gör med sin tid. Jag försöker orka träna, aktivera min hund, har 2 jobb i dagsläget och har man gård antar jag att ledig tid i dagsljus går åt till sånt... skulle jag bo sådär avsides måste jag ha en lösning för hundar. Jag vill gärna ha fler om jag ska bo så. Men de måste ju förvaras nånstans medan man jobbar och är borta långa dagar. Den lösningen blir nog hundhus + rastgård för annat finns ej där. Om det ens går att ha så på vintern för där är kallt... 30-40 minus liksom är inget konstigt.

Jag kommer redan hem till inget när jag är klar med jobb och stall. Känner mig inte speciellt mkt mer social ensam i min lgh här i en stad där jag känner ytterst få utanför jobbet. Surfar på datorn eller ser på teve. Faktum är att jag har nära vänner på 5-10 mils radie där, vilket är mer än jag har här där jag har några bättre bekanta ett par mil bort men de träffar jag väldigt sällan eftersom de har ett liv och jag inte har det. Så av den aspekten tror jag inte att det blir jättestor skillnad. Tragiskt nog. Lite mörkt på vintern och ensligt, javisst. Men socialt - inte så stor skillnad.

Arbetsmarknaden är ett stort krux. Det går att få bra jobb om man veckopendlar, men det går ju inte att ha hund då. Det finns en bra arbetsgivare 5 mil bort som jag skulle kunna få jobb hos, men orkar man jobba skift och pendla 10 mil per dag den mörka årstiden - tveksamt. Köra lastbil kan jag göra, har jag tur kan det finns nåt åkeri där i närmaste byn. Det är nog mest troligt att det går att få ihop medS hund. Annars blir det som sagt långa dagar i hundgård.

Så som du beskriver det så verkar du inte längta till gården?
Vad är det som driver dig att överhuvud taget fundera på att ta över gården? Är det en känsla av att "någon" måste, för att den ska stanna i släkten? (Tänker på din kommentar om att när morbror skulle ta över så var det lugnt.) Är det för att hitta tillbaka till en känsla som fanns i ditt liv tidigare, under uppväxtåren? Tänker att du kan vara hjälpt av att hitta vad drivkraften är, är det plikt eller lust? Du behöver såklart inte svara, men kan vara hjälpsamt att identifiera för dig själv tänker jag.
 
Så som du beskriver det så verkar du inte längta till gården?
Vad är det som driver dig att överhuvud taget fundera på att ta över gården? Är det en känsla av att "någon" måste, för att den ska stanna i släkten? (Tänker på din kommentar om att när morbror skulle ta över så var det lugnt.) Är det för att hitta tillbaka till en känsla som fanns i ditt liv tidigare, under uppväxtåren? Tänker att du kan vara hjälpt av att hitta vad drivkraften är, är det plikt eller lust? Du behöver såklart inte svara, men kan vara hjälpsamt att identifiera för dig själv tänker jag.

Viktiga frågor :)

Det mest tveksamma är om jag kan rodda det ensam, och eftersom jag är ensam så måste jag utgå från det. Helt enkelt det.
Jag önskar att jag visste att jag skulle hitta en vettig vardagssituation om jag ville, då hade det nog varit enklare. En vettig hållbar lösning för att ha hundar och att kunna ta sig till ett jobb. Men jag vet ju inte, man får ju ta vad sm finns och vad som erbjuds när man är på plats. Så har jag inte gjort förr, jag har skapat förutsättningar och flyttat dit de funnits bäst erbjudanden. Det har aldrig varit tvärtom för mig, att jag utgått från en plats.

Jag ställer nog upp det på ett negativt sätt. Men jag försöker vara realistisk helt enkelt och jag tvekar alltid på min förmåga att klara att sköta betungande saker som jag inte har erfarenhet av (syns ju om inte annat bara i trådstarten). Om man inte har för ljusa förväntningar om allt så blir man sällan negativt överraskad liksom, om man väntar sig ett hästjobb och bara får ett hundjobb då blir det ju en positiv upplevelse än om man väntar sig nåt enkelt och det blir svårt.

Det kan vara att jag saknar en känsla från förr, som jag nostalgiskt sammankopplar med platsen. Ett lugn som jag aldrig haft i vuxen ålder. Men hur vet man om det infinner sig? Jag är ju inte barn längre. Jag har ju alltid älskat att vara där, är där flera ggr per år då jag hälsar på. Men blir det samma sak att sitta där ensam? Vem vet det? Och även om det inte blir samma sak så vill man ju ha ett hum om det kan bli bra ändå? Med tanke på hur lite ork jag har periodvis så får vardagen inte bli ett alltför stort projekt i sig, tex att ta sig till ett jobb. Så mkt pengar har jag inte på hög så jag kan jobba halvtid :p
 

Liknande trådar

Hemmet Sitter här och funderar på min boendesituation, vad som är mest strategiskt... snäll buke, hjälp mig tänka <3 Jag har länge drömt om...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
15 251
Hästmänniskan Hej! Jag hyr ett hus där det står ett stall, stallet hyrs ut av hyresvärden och jag hjälper till med skötseln av hästarna mot lägre...
Svar
19
· Visningar
5 465
Senast: Glimra
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i...
2
Svar
36
· Visningar
7 670
Senast: _Taggis_
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
34 414
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp