Kollega med cancer

[fejko]

En kollega till mig har behandlats för långt gången tjocktarmscancer och har det har gått över all förväntan. Han har hela tiden haft en superställning till sin sjukdom. Innan semestern var han dock nervös för en återkontroll. Jag undrar naturligvis hur det har gått men vågar inte fråga för vad säger man om cancern har kommit tillbaka? "Tough luck?" Ska nog vänta tills jag är tillbaka och träffar honom öga mot öga. Vi är många på jobbet som stöttar honom. Han har ingen familj.

 

[starcraft]

Jag tänker nog att man i det läget kanske ändå uppskattar att någon bryr sig. Jag hade gjort det. Orkar man inte så kan man strunta i att svara. Har den kommit tillbaka får man beklaga och kanske stötta i det nya läget i den mån man vill och orkar.

 

[Freazer]

Fint av dig att vilja stötta. Jag hade frågat och även uppskattat om ngn brydde sig och frågade mig men sen är det mitt val om jag vill svara på det.
Vad man ska svara är helt olika beroende på hur personen är men det naturliga för mig hade varit att beklaga och visat mitt stöd till personen ytterligare.

 

[_Taggis_]

Jag tror att det värsta, oavsett utgång av återkontrollen, är att folk drar sig undan nån som har en allvarlig sjukdom. Jag tycker mkt väl att du ska höra av dig och visa att du tänker på honom.
Jag har i min närhet en person som fått ett besked att hens sjukdom ej går att bota, ingen vet hur länge eller i vilket skick hen kommer att finnas kvar. Det är skittungt för alla, men jag tänker att det jag kan göra som vän till familjen är att umgås som vanligt. Givetvis är det inte som vanligt, och vi talar även om de tunga bitarna, men vi umgås på samma premisser som förr. Jag tänker att sjukdomar förändrar folks liv tillräckligt, som vän kan en försöka i den mån det går att representera det "vanliga" förekommande livet. Jag är lyhörd om det vill luftas kring sjukdomen, men i övrigt talar vi om helt vanliga saker som vi alltid har gjort...

 

[tanten]

En kollega till mig har behandlats för långt gången tjocktarmscancer och har det har gått över all förväntan. Han har hela tiden haft en superställning till sin sjukdom. Innan semestern var han dock nervös för en återkontroll. Jag undrar naturligvis hur det har gått men vågar inte fråga för vad säger man om cancern har kommit tillbaka? "Tough luck?" Ska nog vänta tills jag är tillbaka och träffar honom öga mot öga. Vi är många på jobbet som stöttar honom. Han har ingen familj.

Deet finns ingen manual hur man ska bemöta andra människor!!

En del är som jag - uppskattaar frågor och glada tillrop. Samt bevis för att man är ihågkommen.
Andra vill dra sig undan och sköta sig själv.

Och vad sägerman om sjukdomen har kommit tillbaka? Tja, det som är lämpligt. "Då får vi se tilla tt göra ditt liv så kul som möjligt under behandlingarna". Eller fråga om personen vill vara ifred?


(och så undrar jag vad en "superinställning till sin sjukdom" är?)

 

[fejko]

@tanten
Superinställning betyder att han har sett sjukdomen som ett intressant problem. Han har liksom gått ut ifrån sig själv och sett en utmaning i hur problemet ska lösas. Detta har gjort att han har hållit humöret uppe och (nu kommer vi in på filosofiska frågor) jag tror att denna inställning ökar hans chanser till överlevnad.

 

[Luckylips]

En kollega till mig har behandlats för långt gången tjocktarmscancer och har det har gått över all förväntan. Han har hela tiden haft en superställning till sin sjukdom. Innan semestern var han dock nervös för en återkontroll. Jag undrar naturligvis hur det har gått men vågar inte fråga för vad säger man om cancern har kommit tillbaka? "Tough luck?" Ska nog vänta tills jag är tillbaka och träffar honom öga mot öga. Vi är många på jobbet som stöttar honom. Han har ingen familj.

Absolut fråga på, gör det på ett sjyst sätt bara, tystnad är sällan framgångsrikt i sådana lägen.

Jag är i en liknande situation som dig med en kollega faktiskt, men vi jobbarmed medicin så det kanske blir lite lättare att prata om sånt även privat.

 

[fejko]

Jag väntar tills jag är tillbaka på jobbet så kan man känna av läget lite. Mejl kan bli så himla fel...

 

[MayGrace]

En närstående till mig drabbades av lungcancer och levde sedan i över 7 år med denna diagnos. Hen ville att vi skulle behandla hen som vanligt även om hen på slutet led av andra sjukdomar som gjorde att hen inte riktigt var klar i huvudet men fram tills dess så var de precis som vanligt. Vi talade om vardagliga saker, umgicks och pratade även om sjukdomen för de är minst lika viktigt De är aldrig lätt när någon drabbas av en svår sjukdom i detta fallet där man inte kunde bota men lindra.

 

[Lager]

En kollega till mig har behandlats för långt gången tjocktarmscancer och har det har gått över all förväntan. Han har hela tiden haft en superställning till sin sjukdom. Innan semestern var han dock nervös för en återkontroll. Jag undrar naturligvis hur det har gått men vågar inte fråga för vad säger man om cancern har kommit tillbaka? "Tough luck?" Ska nog vänta tills jag är tillbaka och träffar honom öga mot öga. Vi är många på jobbet som stöttar honom. Han har ingen familj.

Man säger någon variant av "jag finns här för dig om det är något praktiskt du behöver". Det behöver inte vara mer påträngande än så. Jag håller med @starcraft om att de flesta ändå uppskattar att människor runt om bryr sig.

Jag har själv spenderat hutlöst mycket tid på sjukhus och på operation med rehabilitering som tar kraft och energi. Det känns bra att bli sedd och uppmärksammad som människa och inte som diagnos, så utan att känna din kollega hade jag ändå föreslagit att du frågar och visar att du minns och tänkt på honom.

 

[Silver Girl]

Jag tänker att eftersom personen talat om att denne skulle på kontroll så är det helt ok, kanske även förväntat att fråga hur det gick. Annars hade nog personen inte pratat på jobbet om att det var dags för kontroll.
Angående vad man ska säga om cancern är tillbaka är svårare. Kanske bara lyssna och visa att man finns där.