Ja som rubriken säger, på mitt jobb har vi en kollega som rent skiter i att göra vissa arbetsuppgifter, vilket då är sådant som drabbar oss andra. Vi jobbar ensamma på våra skift och har ett antal rutiner som vi ska göra varje dag, det är lika för alla. Men då en person notoriskt skiter i detta så blir den som kommer efter lidande, denna person som kommer efteråt är dessvärre ofta jag pga hur vårt schema ligger.
Detta innebär tex att jag får ägna min arbetstid till att reda upp saker som kollegan av oaktsamhet eller lathet inte styrt upp. Det innebär i sin tur att jag missar grejer som jag annars hade haft tid och möjlighet att upptäcka och avstyra, men som blir nya problem pga att jag får lägga tid på att "städa upp" istället för att förebygga. Snöbollseffekt. Det händer även att jag kommer till jobbet inför ett nattskift och konstaterar att rent säkerhetsmässiga rutiner inte gjorts på kvällen, varpå jag får gå runt och göra detta nattetid. Eftersom vi har ett ensamarbete finns det en poäng att detta inte skall göras nattetid, men jag bryr mig om min egen säkerhet och kan inte låta det vara ogjort. Det handlar tex om att låsa ytterdörrar och liknande så att obehöriga inte ska kunna ta sig in, både för vår och obehörigas säkerhet då jag jobbar på en industri där det förekommer både höga tryck, temperaturer, roterande maskiner och kemikalier.
Problemet är välkänt bland kollegor och chef, då personen jobbat i 10 år och alltid varit mer eller mindre likadan. Mina kollegor har gett upp, då de redan försökt med alla medel att få personen att skärpa sig. Både genom att samtala och förklara på ett fredligt sätt, bli förbannade och ryta ifrån, ta upp med närmaste chef etc. Inget händer annat än kortsiktigt för att sedan återgå i gamla mönster. Jag har jobbat betydligt kortare tid än alla andra men har nu sett mönstret alltför länge och min stubin är brunnen.
Att personen själv ska inse och förstå samt börja by sig är uteslutet. Hen har helt enkelt inget intresse av det, och skiter fullständigt i att andra drabbas. Jag har aldrig träffat nån mer egoistisk och nonchalant person, och jag tänker inte se det som mitt ansvar att ändra på detta beteende.
Min fråga till bukeoraklet är snarare följande: Hur ska jag bemöta min chef ang detta problem?
Jag har påtalat för chefen, och så har även andra gjort. Jag blir förbannad av att gå till jobbet varje dag och göra både mitt jobb samt föregående kollegas, när hen bevisligen kan gå hit och inte göra ett jävla skit och dessutom ha högre lön än mig. Detta har jag sagt till min chef, ordagrant, samt frågan chefen Varför jag ska gå hit och sköta mig och engagera mig när en annan person bevisligen kan skita i allting utan påföljd. Fick inget svar då chefen antagligen blev rätt överrumplad av min rättframhet, men nu har jag medarbetarsamtal om två veckor och inför detta vill jag att buke hjälper mig med argument och upplägg
Jag kommer att påminna chefen om min frågeställning.
Ang personens beteende så har chefen sagt att det är svårt eftersom vi jobbar ensamma, enda sättet för chefen att kunna konfrontera måste ju isåfall föregås av angiveri och att snoka på personen. Vilket chefen tycker är svårt. Jag köper det till viss del, men nu råkar jag veta att övriga kollegor fått de här förklaringarna i 10 års tid och Ingenting har skett. Det känns som undanflykter för att slippa konfrontera den som missköter sig.
Naturligtvis finns ju alternativet att byta jobb. Men jag tänker att nåt vettigt måste ändå kunna sägas i frågan innan jag drar det dithän.
Detta innebär tex att jag får ägna min arbetstid till att reda upp saker som kollegan av oaktsamhet eller lathet inte styrt upp. Det innebär i sin tur att jag missar grejer som jag annars hade haft tid och möjlighet att upptäcka och avstyra, men som blir nya problem pga att jag får lägga tid på att "städa upp" istället för att förebygga. Snöbollseffekt. Det händer även att jag kommer till jobbet inför ett nattskift och konstaterar att rent säkerhetsmässiga rutiner inte gjorts på kvällen, varpå jag får gå runt och göra detta nattetid. Eftersom vi har ett ensamarbete finns det en poäng att detta inte skall göras nattetid, men jag bryr mig om min egen säkerhet och kan inte låta det vara ogjort. Det handlar tex om att låsa ytterdörrar och liknande så att obehöriga inte ska kunna ta sig in, både för vår och obehörigas säkerhet då jag jobbar på en industri där det förekommer både höga tryck, temperaturer, roterande maskiner och kemikalier.
Problemet är välkänt bland kollegor och chef, då personen jobbat i 10 år och alltid varit mer eller mindre likadan. Mina kollegor har gett upp, då de redan försökt med alla medel att få personen att skärpa sig. Både genom att samtala och förklara på ett fredligt sätt, bli förbannade och ryta ifrån, ta upp med närmaste chef etc. Inget händer annat än kortsiktigt för att sedan återgå i gamla mönster. Jag har jobbat betydligt kortare tid än alla andra men har nu sett mönstret alltför länge och min stubin är brunnen.
Att personen själv ska inse och förstå samt börja by sig är uteslutet. Hen har helt enkelt inget intresse av det, och skiter fullständigt i att andra drabbas. Jag har aldrig träffat nån mer egoistisk och nonchalant person, och jag tänker inte se det som mitt ansvar att ändra på detta beteende.
Min fråga till bukeoraklet är snarare följande: Hur ska jag bemöta min chef ang detta problem?
Jag har påtalat för chefen, och så har även andra gjort. Jag blir förbannad av att gå till jobbet varje dag och göra både mitt jobb samt föregående kollegas, när hen bevisligen kan gå hit och inte göra ett jävla skit och dessutom ha högre lön än mig. Detta har jag sagt till min chef, ordagrant, samt frågan chefen Varför jag ska gå hit och sköta mig och engagera mig när en annan person bevisligen kan skita i allting utan påföljd. Fick inget svar då chefen antagligen blev rätt överrumplad av min rättframhet, men nu har jag medarbetarsamtal om två veckor och inför detta vill jag att buke hjälper mig med argument och upplägg
Jag kommer att påminna chefen om min frågeställning.
Ang personens beteende så har chefen sagt att det är svårt eftersom vi jobbar ensamma, enda sättet för chefen att kunna konfrontera måste ju isåfall föregås av angiveri och att snoka på personen. Vilket chefen tycker är svårt. Jag köper det till viss del, men nu råkar jag veta att övriga kollegor fått de här förklaringarna i 10 års tid och Ingenting har skett. Det känns som undanflykter för att slippa konfrontera den som missköter sig.
Naturligtvis finns ju alternativet att byta jobb. Men jag tänker att nåt vettigt måste ändå kunna sägas i frågan innan jag drar det dithän.
