A
anonyma_knut
Jag valde att använda mitt anonyma nick, då jag inte ville skriva om problemet under mitt vanliga namn. Behöver nya, friska, opartiska ögon som kan titta på det här problemet, det kanske bara är jag som överreagerar?
Lite bakgrundsfakta: Jag har mina två hästar i ett mindre, privat stall ute på landet. Utöver mina två finns det bara två hästar till, ett äldre ponnysto och hennes fjolårsföl, som båda ägs av stallägaren. Stallägaren är helt okomplicerad, och vi kommer väldigt bra överens, dealen är att jag lunchfodrar samt tar två mornar i veckan, hon tar resten av mornarna och kvällsfodrar. Mockning och insläpp sköter var och en själv, men självklart kan man hoppa in för varandra om det skulle krisa. Det är inte där problemet ligger.
För ett par månader sen skaffade stallägaren en medryttare till sin häst. Tjejen är i tidiga tonåren, hon ska ha ridit på ridskola länge och har egentligen ingen direkt koppling till stallägaren innan, utan det är en ren slump att hon började rida hästen. Hennes del i det hela är att hon rider ponnyn ett par gånger i veckan samt mockar de dagarna, hon har alltså egentligen inget ansvar för fodringar eller utsläpp. Därför har det fram tills nu mest varit småsaker jag har reagerat på, eftersom hon inte haft något med mina hästar att göra.
Jag har själv ganska dåliga erfarenheter från mina tidigare stall, först en allt annat än trevlig stallägare och efter det en av de andra inackorderingarna som var riktigt knepig, och jag har alltid varit minst och därför ofrånkomligt blivit hackkycklingen. Jag försökte därför vara snäll mot henne, frågade om hon ville följa med ut och rida, och erbjöd mig att visa henne lite ridvägar. Hon har ingen anknytning till orten, så hon kan inga vägar och eftersom stallägaren alltså bara har en ridbar häst är det svårt för henne att visa några vägar också. Hon svarade knappt, mumlade bara något ohörbart och stirrade på mig som om hon inte förstod vad jag sa. Jag lät det vara, tänkte att hon kanske var blyg, men det har bara fortsatt.
Det är väldigt svårt att ge henne de allra enklaste instruktioner, som om stallägaren har bett mig informera henne om något, så känns det som om hon inte ens lyssnar.
Mitt i veckan flyter det oftast på bra, då är vi inte i stallet på samma tider och jag rider alltid ensam då, så det är alltid en häst kvar i hagen med åringen även om vi skulle rida samtidigt. Helgerna är desto mer problematiska. Min syster brukar rida min ena häst då, kommer vi så rusar den här tjejen ut i hagen och hämtar in "sin häst", men lämnar åringen så vi får ta in henne också. Mina två är ranghöga, så de tar dels alla chanser att bråka med den lilla och dels tjäbblar de med varandra, vilket gör det svårt för min syster att ta båda på en gång, och syster är rädd för åringen, så hon kan inte ta henne heller. Jag har försökt förklara att det är lättare att ta in åringen tillsammans med mamman (åringen är alltså världens snällaste, det är bara det att hon kan bli rädd för mina hästar), hon säger ja och nickar, men gör ändå likadant nästa gång.
Hon fick även någon nyck om att hon inte kunde använda hästens egna strykkappor utan måste ha mina, jag har visserligen en uppsättning till, men det är tävlingsuppsättningen som jag inte vill nöta på till vardags, bara för att hon ska rida runt i mina. Det märktes också att hon tog mina de dagar hon tänkte rida på något extremt lerigt ställe, de var inte direkt i det skick hon tog dem i när hon kom tillbaka, men hon slapp göra iording dem efteråt. Praktiskt för henne. Till slut tröttnade jag och låste in mina strykkappor i skåpet (vi har alltså annars ett ställe för alla strykkapporna i sadelkammaren, med en plats/häst).
Åringen kan inte vara själv i hagen, men klarar sig alldeles utmärkt ensam i boxen om alla de andra tre är ute och rids. Det har både jag och stallägaren förklarat, men om syrran och jag rider så sitter hon i stallet och väntar tills vi är tillbaka. Speciellt om vi ska lunchfodra sen, då rider hon genast iväg det första vi är tillbaka så att lunchen blir fördröjd med flera timmar.
Nu är stallägaren bortrest en vecka, och nu har det urartat. Jag har alla mornar och luncher medan hon är borta, men stallägaren har bett den här tjejen och hennes föräldrar att ta in hennes hästar på kvällarna och kvällsfodra. De har varit med och tittat hur rutinerna gått till och fått en lång lista på hur sakerna ska göras. Ändå "glömmer" de hela tiden att ge mina hästar kvällsmaten, trots att det var det sista jag sa till dem när jag gick hem. Mina går alltså in tidigare än de andra, och jag tycker att det är alldeles för tidigt att ge sista målet vid halv åtta, när de inte får mat förrän sju nästa morgon. Hon hade heller inte lagt betforn som skulle fodras klockan nio, och då var klockan halv åtta på kvällen, så jag tog på mig att sköta min hästs utfodring själv (stallägaren lägger alltså betforn till min samtidigt som hon lägger till sina, därav har hon gett uppgiften till medryttaren). Då stirrar hon så där tomt på mig igen, så man inte vet om hon förstår vad jag säger eller inte.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag konfrontera dem med det här med kvällsfodringen? Ikväll ger jag dem själv, likaså på måndag, vilket har varit bestämt hela tiden, och torsdagkväll är stallägaren tillbaka igen. Föräldrarna är verkligen trevliga, så det känns samtidigt hårt att ta det samtalet med dem, och det känns som om det inte är någon idé att ta upp det med tjejen själv, eftersom hon uppenbart inte lyssnar på vad jag säger. Stallägaren är aldrig där när hon är där, så hon märker ju inte av "problemet". Är jag onödigt pjoskig med mina hästar och bör låta tjejen vara ifred? Hur hade ni resonerat?
Lite bakgrundsfakta: Jag har mina två hästar i ett mindre, privat stall ute på landet. Utöver mina två finns det bara två hästar till, ett äldre ponnysto och hennes fjolårsföl, som båda ägs av stallägaren. Stallägaren är helt okomplicerad, och vi kommer väldigt bra överens, dealen är att jag lunchfodrar samt tar två mornar i veckan, hon tar resten av mornarna och kvällsfodrar. Mockning och insläpp sköter var och en själv, men självklart kan man hoppa in för varandra om det skulle krisa. Det är inte där problemet ligger.
För ett par månader sen skaffade stallägaren en medryttare till sin häst. Tjejen är i tidiga tonåren, hon ska ha ridit på ridskola länge och har egentligen ingen direkt koppling till stallägaren innan, utan det är en ren slump att hon började rida hästen. Hennes del i det hela är att hon rider ponnyn ett par gånger i veckan samt mockar de dagarna, hon har alltså egentligen inget ansvar för fodringar eller utsläpp. Därför har det fram tills nu mest varit småsaker jag har reagerat på, eftersom hon inte haft något med mina hästar att göra.
Jag har själv ganska dåliga erfarenheter från mina tidigare stall, först en allt annat än trevlig stallägare och efter det en av de andra inackorderingarna som var riktigt knepig, och jag har alltid varit minst och därför ofrånkomligt blivit hackkycklingen. Jag försökte därför vara snäll mot henne, frågade om hon ville följa med ut och rida, och erbjöd mig att visa henne lite ridvägar. Hon har ingen anknytning till orten, så hon kan inga vägar och eftersom stallägaren alltså bara har en ridbar häst är det svårt för henne att visa några vägar också. Hon svarade knappt, mumlade bara något ohörbart och stirrade på mig som om hon inte förstod vad jag sa. Jag lät det vara, tänkte att hon kanske var blyg, men det har bara fortsatt.
Det är väldigt svårt att ge henne de allra enklaste instruktioner, som om stallägaren har bett mig informera henne om något, så känns det som om hon inte ens lyssnar.
Mitt i veckan flyter det oftast på bra, då är vi inte i stallet på samma tider och jag rider alltid ensam då, så det är alltid en häst kvar i hagen med åringen även om vi skulle rida samtidigt. Helgerna är desto mer problematiska. Min syster brukar rida min ena häst då, kommer vi så rusar den här tjejen ut i hagen och hämtar in "sin häst", men lämnar åringen så vi får ta in henne också. Mina två är ranghöga, så de tar dels alla chanser att bråka med den lilla och dels tjäbblar de med varandra, vilket gör det svårt för min syster att ta båda på en gång, och syster är rädd för åringen, så hon kan inte ta henne heller. Jag har försökt förklara att det är lättare att ta in åringen tillsammans med mamman (åringen är alltså världens snällaste, det är bara det att hon kan bli rädd för mina hästar), hon säger ja och nickar, men gör ändå likadant nästa gång.
Hon fick även någon nyck om att hon inte kunde använda hästens egna strykkappor utan måste ha mina, jag har visserligen en uppsättning till, men det är tävlingsuppsättningen som jag inte vill nöta på till vardags, bara för att hon ska rida runt i mina. Det märktes också att hon tog mina de dagar hon tänkte rida på något extremt lerigt ställe, de var inte direkt i det skick hon tog dem i när hon kom tillbaka, men hon slapp göra iording dem efteråt. Praktiskt för henne. Till slut tröttnade jag och låste in mina strykkappor i skåpet (vi har alltså annars ett ställe för alla strykkapporna i sadelkammaren, med en plats/häst).
Åringen kan inte vara själv i hagen, men klarar sig alldeles utmärkt ensam i boxen om alla de andra tre är ute och rids. Det har både jag och stallägaren förklarat, men om syrran och jag rider så sitter hon i stallet och väntar tills vi är tillbaka. Speciellt om vi ska lunchfodra sen, då rider hon genast iväg det första vi är tillbaka så att lunchen blir fördröjd med flera timmar.
Nu är stallägaren bortrest en vecka, och nu har det urartat. Jag har alla mornar och luncher medan hon är borta, men stallägaren har bett den här tjejen och hennes föräldrar att ta in hennes hästar på kvällarna och kvällsfodra. De har varit med och tittat hur rutinerna gått till och fått en lång lista på hur sakerna ska göras. Ändå "glömmer" de hela tiden att ge mina hästar kvällsmaten, trots att det var det sista jag sa till dem när jag gick hem. Mina går alltså in tidigare än de andra, och jag tycker att det är alldeles för tidigt att ge sista målet vid halv åtta, när de inte får mat förrän sju nästa morgon. Hon hade heller inte lagt betforn som skulle fodras klockan nio, och då var klockan halv åtta på kvällen, så jag tog på mig att sköta min hästs utfodring själv (stallägaren lägger alltså betforn till min samtidigt som hon lägger till sina, därav har hon gett uppgiften till medryttaren). Då stirrar hon så där tomt på mig igen, så man inte vet om hon förstår vad jag säger eller inte.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag konfrontera dem med det här med kvällsfodringen? Ikväll ger jag dem själv, likaså på måndag, vilket har varit bestämt hela tiden, och torsdagkväll är stallägaren tillbaka igen. Föräldrarna är verkligen trevliga, så det känns samtidigt hårt att ta det samtalet med dem, och det känns som om det inte är någon idé att ta upp det med tjejen själv, eftersom hon uppenbart inte lyssnar på vad jag säger. Stallägaren är aldrig där när hon är där, så hon märker ju inte av "problemet". Är jag onödigt pjoskig med mina hästar och bör låta tjejen vara ifred? Hur hade ni resonerat?
