Konsten att uppfostra döttrar

[strawberrysylt]

Jag tror att många gör det omedvetet. Men det är ju precis det här som folk måste komma på, även de som inte har egna barn, för att det ska kunna bli en förändring. Det är ju ingen som menar något illa när de säger att ett barn är fin men i det långa loppet kanske det inte är så bra.

Precis! Jag har tänkt fråga min bror om det här faktiskt... ska göra det.

 

[Guldaskig]

Jag tror inte det är farligt att barn får höra att de är fina, så länge de också får höra att de är en massa andra saker, som tuff, modig, snäll, rolig, smart osv. Och att prata om att finhet inte sitter bara i fina kläder utan att en är fin oavsett.

Sista meningen där ska jag ta till mig, bra skrivet. Och jag håller med dig om att de såklart måste få höra att de är fina också.

 

[inverterad]

Sista meningen där ska jag ta till mig, bra skrivet. Och jag håller med dig om att de såklart måste få höra att de är fina också.

Ja, det är knepigt, för det är så dubbelt: det ÄR ju roligt med kläder och jag förstår känslan av att känna sig fin i något som en gillar att ha på sig! Men samtidigt vill jag ju att hon känner sig fin inifrån och ut och att en kan vara lika fin och söt i mysbyxor och rufsigt hår, eller i en stålmannenkostym, som i en klänning. Vi pratar ibland om att alla ser olika ut och att alla är lika fina oavsett, kanske lite haltande jämförelse men vi brukar prata om att alla hundar är ju söta och fina fast vissa är stora, andra små, de har mycket päls eller lite, olika färger osv... Finhet måste ju få finnas men det ska liksom inte vara så viktigt. Men samtidigt lever vi ju inte i ett vakuum, det är ju filmer och tv-serier och kompisar och en massa andra influenser där döttrar får lära sig att yttre skönhet är superviktigt.

Jag tror inte det är bra att ta bort orden "fin" och "söt" ur vokabulären. Det kan slå fel på andra sätt, har jag egen erfarenhet av.

 

[Hedinn]

Jag tror inte det är farligt att barn får höra att de är fina, så länge de också får höra att de är en massa andra saker, som tuff, modig, snäll, rolig, smart osv. Och att prata om att finhet inte sitter bara i fina kläder utan att en är fin oavsett.

Framför allt tror jag på att använda fin om handlingar och insidan, alltså mer ”vad fint gjort” eller ”vad fin du är (som delade med dig)” och liknande.

 

[Dorinda]

Sen finns det ju inget som hindrar en att leka bara för att man har rosa och tyll. Det är ju värre med kläder som hindrar lek!

det var galet gulligt när jag var hemma hos en bekant och två små prinsessor i tyll som hoppade i studsmattan och byggde koja i trädet men det hänger ju på att ingen tycker man ska vara rädd om kläderna eller inte smutsa ner.

 

[Hazel]

Jag önskar det fanns lite mer tröjor som den här till tjejer

 

[Dorinda]

Jag har inte upplevt så mycket med olika passform på kläder än, har än så länge handlat på bebis/småbarnsavdelning och då verkar det tack och lov vara ganska lika i passform. Men nu när dottern håller på att växa ur 92 blir det mer tydligt. Beställde med två vanliga t-shirts i 98/104 på HMs rea när jag handlade själv...

Visa bifogad fil 75375
T-shirten från tjejavdelningen är mindre än många av de kläder hon har i 92 den är liksom inte bara kortare, den är tightare, smalare i armarna osv också.

Kan du inte Maila och klaga!. För det är fan inte ok någonstans!

 

[inverterad]

Framför allt tror jag på att använda fin om handlingar och insidan, alltså mer ”vad fint gjort” eller ”vad fin du är (som delade med dig)” och liknande.

Absolut. Men det går ju inte att ignorera att barn också har ett utseende, och jag tror att alla har ett behov av att få höra att de är söta och gulliga utanpå, inte bara inuti (även om fokus ska vara där, såklart!). Jag är uppvuxen med föräldrar som försökte fokusera mycket mer på insidan än utsidan, och som i princip aldrig sa att jag var söt och fin, och det fick jag jobba med en del som tonåring och ung vuxen.

Det som blir fel är ju när fokus är på den "söta, fina flickan med den söta klänningen" och när flickor får höra att de är söta och fina men inget annat, medan pojkar aldrig får höra att de är söta och fina.

 

[Hedinn]

Absolut. Men det går ju inte att ignorera att barn också har ett utseende, och jag tror att alla har ett behov av att få höra att de är söta och gulliga utanpå, inte bara inuti (även om fokus ska vara där, såklart!). Jag är uppvuxen med föräldrar som försökte fokusera mycket mer på insidan än utsidan, och som i princip aldrig sa att jag var söt och fin, och det fick jag jobba med en del som tonåring och ung vuxen.

Det som blir fel är ju när fokus är på den "söta, fina flickan med den söta klänningen" och när flickor får höra att de är söta och fina men inget annat, medan pojkar aldrig får höra att de är söta och fina.

Absolut! Menade mer som komplement, att fin inte bara blir något som sitter i ett fixat utseende (eftersom vi gärna säger det just när man fixat till sig, även till andra vuxna). Att säga det om ”vardagsutseende” tror jag också, precis som du säger, är minst lika viktigt.

 

[Lingon]

Åh, jag brottas också jättemycket med detta!

Vi har en 5-årig dotter och hon bestämde sig en dag för att mjukisbyxor tänker hon inte ha på sig, de är fula och hon vill vara fin. Det känns så svårt att hålla en annan riktning kring utseendefokus när förskola, kompisar och kompisars föräldrar alla pepprar med att flickor är fina, vackra och har tjusiga kläder. Sanningen är ju att tjejgrejer ÄR så mycket finare, med roliga färger, glitter och pynt, medan killkläder ofta är enfärgade, murriga och trista (undantag finns såklart). De dyrare märkena som PoP och Villervalla tycker jag ibland har fina färgglada kläder som är lite mindre könade (dottern har exempelvis en klänning som är ljusblå med dalahästar på i olika färger som hon gillar jättemycket).

Eftersom det inte går att tvinga ungen att ha på sig kläder hon avskyr så försöker vi kompromissa. Hon får ibland vara med och välja kläder och tycka till om vilken tröja hon vill köpa där hon får två alternativ som vi föräldrar kan leva med, utan det värsta ryschet och pyschet. Just nu är en stor diskussionsfråga att hon kommer behöva ha byxor och tröja på sig i höst, efter en lång sommar av i princip enbart klänningar och kjolar... och tunna leggings kommer liksom inte förslå i höst. Sen pratar vi MASSOR om att vi tycker hon är fin oavsett vad hon har på sig, att hon är jättefin alltid, och att hon är smart, rolig, stark och snabb, dvs försöker fylla på så mycket det går med andra egenskaper förutom det där fina och vackra. Och så peppa henne att klättra, hoppa, springa, smutsa ner sig och känna att hon kan och klarar av saker. Men ja, det är så himla svårt!

Min dotter hade leggings i flera år. På hösten fick hon överdragsbyxor att ha utanpå när hon gick ut. Regnbyxor om det inte så var så kallt och termobyxor på vintern.

 

[inverterad]

Min dotter hade leggings i flera år. På hösten fick hon överdragsbyxor att ha utanpå när hon gick ut. Regnbyxor om det inte så var så kallt och termobyxor på vintern.

Jo, men leggings är ju värdelösa att leka i utomhus, det krävs bara att en gren fastnar eller att hon trillar på knäna så är det ett stort hål i dem sen. Vanliga byxor av jeanstyp eller mjukisbyxor håller jättemycket längre. Jag menar nu den säsongen innan det krävs överdragsbyxor (det blir ganska snabbt för varmt nu på hösten).

 

[FeatherCloud]

Jag har inte upplevt så mycket med olika passform på kläder än, har än så länge handlat på bebis/småbarnsavdelning och då verkar det tack och lov vara ganska lika i passform. Men nu när dottern håller på att växa ur 92 blir det mer tydligt. Beställde med två vanliga t-shirts i 98/104 på HMs rea när jag handlade själv...

Visa bifogad fil 75375
T-shirten från tjejavdelningen är mindre än många av de kläder hon har i 92 den är liksom inte bara kortare, den är tightare, smalare i armarna osv också.

Ja det är helt galet. Jag beställde från HM i början av sommaren, och "tjejtröjorna" (som sonen för övrigt föredrar pga mycket finare färger och mönster) fick jag ta i storlek 116 fast sonen utan problem har 104(/110) annars. Och ÄNDÅ är t-shirtarna aningen kortare och snävare.

 

[nejlica]

Kan du inte Maila och klaga!. För det är fan inte ok någonstans!

Jo, ska nog göra det! Övervägde att skicka tillbaka Men dottern var med och packade upp och gillade tröjan omedelbart, så nu har hon haft den på sig ett dygn. Och det är inget fel på tröjan, jag gillar mönstret och den passar bra nu. Men det var liksom så påtagligt när den var så sjukt mycket mindre än den andra, men jag kommer ju definitivt tänka till ännu mer vart jag handlar barnkläder framöver!

 

[nejlica]

Ja det är helt galet. Jag beställde från HM i början av sommaren, och "tjejtröjorna" (som sonen för övrigt föredrar pga mycket finare färger och mönster) fick jag ta i storlek 116 fast sonen utan problem har 104(/110) annars. Och ÄNDÅ är t-shirtarna aningen kortare och snävare.

Det är ju verkligen galet! Nu köpte jag ju liksom kläder att växa in i så att handla dem ännu en storlek större hade inte fallit mig in, men det får man ju tydligen ändå göra

Försöker redan nu att handla byxor på "pojk-avdelningen" för att de ska vara "lekvänliga" och önskar verkligen att jag hade ekonomin att enbart handla på affärer som inte har så tydligt könade kläder, men det blir helt enkelt för dyrt Försöker ändå handla en del så för det är sådana butiker jag vill stötta.

 

[Guldaskig]

Blir så glad av alla inlägg, jättemånga kloka tankar och idéer. Jag har många kompisar och kollegor som tänker likadant som jag, träffade en mamma idag som har två pojkar och träffades och lekte. Tyckte det var så härligt och befriande att de lekte med dinosaurier och bilar och körde på. Det gör min dotter gärna annars också men då vi av någon anledning nästan uteslutande har vänner med döttrar så blir det mycket prinsesslekar och pyssel istället (vilket jag självklart tycker är helt okej också).

Svårt men superintressant ämne! Väldigt många bra input.

 

[Imogen]

Varför anser du att det traditionellt flickiga är fel och det traditionellt pojkiga är rätt?

Det handlar inte om att flickigt är fel och pojkigt är rätt. Det handlar (enligt mig) om att:

1. Flickkläder är kortare, tightare, mindre lekvänliga och ”vuxnare” redan från bebisstadiet. Det är ofta inte bara rosa och glittrigt, det finns ofta någon text om hur ”fin” bäraren är också. Pojkkläder må vara ”tuffa” och ”coola” (utbudet där är också ett problem!) men det är iaf egenskaper som anspelar på barnets sätt att vara, inte dess av vuxna bedömda utseende.

2. Flickor bekräftas ständigt för hur de ser ut. Jag har en son och en dotter. Sonen får aldrig höra ”vad fin du är” syftandes på hans kläder eller frisyr, dottern får höra det jämnt och ständigt (då har sonen ändå långt blont hår och älskar rosa…)

//

Jag är ganska ”obstinat” ( ), vad gäller barnkläder. Köper neutrala (mycket enfärgat och tex randigt) kläder i alla möjliga färger. Köper även mönstrade kläder men inga blaffiga tryck och absolut inga texter på kläderna. Och inga plastkläder (undantag skalkläder och andra ytterkläder).

Lillasyster har till 95 % ärvt storebrors kläder. Vi har köpt en del klänningar (även till storebror när hon fått) men inget tylligt eller glittrigt eller liknande. Dels för att det är opraktiskt, dels för att det är en massa plast och dels för att jag tycker det är hysteriskt fult.

Jag är mycket väl medveten om att det i takt med att barnen blir äldre blir en balansgång mellan att barnen har vettiga kläder och att de vill uttrycka sig själva och ha en egen stil. Den dagen de själva önskar sig ett visst plagg kommer vi inte vägra av princip, men hittills har det inte hänt.

Sexåriga sonen har aldrig sagt bu eller bä till några kläder vi lagt fram till honom. Han verkar inte kunna bry sig mindre. Han börjar skolan nu i höst vi får väl se vad som händer då…

Snart fyraåriga dottern kan ibland ha åsikter om vad hon ska ha på sig. Men det är inte så att hon har ett visst favoritplagg eller alltid vill ha rosa utan det kan ändras från dag till dag, och oftast bryr hon sig inte alls.

Jag hoppas iaf att det inte är en slump att de är så obrydda om kläder, och hoppas också att de kan hålla i sig liiiite till. Men det blir alltmer tydligt hur dottern påverkas av kommentarer och bekräftelser från omgivningen.

 

[BernT]

Det handlar inte om att flickigt är fel och pojkigt är rätt. Det handlar (enligt mig) om att:

1. Flickkläder är kortare, tightare, mindre lekvänliga och ”vuxnare” redan från bebisstadiet. Det är ofta inte bara rosa och glittrigt, det finns ofta någon text om hur ”fin” bäraren är också. Pojkkläder må vara ”tuffa” och ”coola” (utbudet där är också ett problem!) men det är iaf egenskaper som anspelar på barnets sätt att vara, inte dess av vuxna bedömda utseende.

2. Flickor bekräftas ständigt för hur de ser ut. Jag har en son och en dotter. Sonen får aldrig höra ”vad fin du är” syftandes på hans kläder eller frisyr, dottern får höra det jämnt och ständigt (då har sonen ändå långt blont hår och älskar rosa…)

//

Jag är ganska ”obstinat” ( ), vad gäller barnkläder. Köper neutrala (mycket enfärgat och tex randigt) kläder i alla möjliga färger. Köper även mönstrade kläder men inga blaffiga tryck och absolut inga texter på kläderna. Och inga plastkläder (undantag skalkläder och andra ytterkläder).

Lillasyster har till 95 % ärvt storebrors kläder. Vi har köpt en del klänningar (även till storebror när hon fått) men inget tylligt eller glittrigt eller liknande. Dels för att det är opraktiskt, dels för att det är en massa plast och dels för att jag tycker det är hysteriskt fult.

Jag är mycket väl medveten om att det i takt med att barnen blir äldre blir en balansgång mellan att barnen har vettiga kläder och att de vill uttrycka sig själva och ha en egen stil. Den dagen de själva önskar sig ett visst plagg kommer vi inte vägra av princip, men hittills har det inte hänt.

Sexåriga sonen har aldrig sagt bu eller bä till några kläder vi lagt fram till honom. Han verkar inte kunna bry sig mindre. Han börjar skolan nu i höst vi får väl se vad som händer då…

Snart fyraåriga dottern kan ibland ha åsikter om vad hon ska ha på sig. Men det är inte så att hon har ett visst favoritplagg eller alltid vill ha rosa utan det kan ändras från dag till dag, och oftast bryr hon sig inte alls.

Jag hoppas iaf att det inte är en slump att de är så obrydda om kläder, och hoppas också att de kan hålla i sig liiiite till. Men det blir alltmer tydligt hur dottern påverkas av kommentarer och bekräftelser från omgivningen.

Min dotter har inga lekovänliga kläder? Idag hade hon superkorta shorts, för att hon vill ha det och för att hon är extreeemt vig och håller på och gör sina ”konster” hela dagarna. Hon tycker inte att hon kan röra sig fritt i längre shorts/byxor. Och kollar man på gymnasters tävlingskläder så är de ju inte direkt långa ben på det.

 

[Imogen]

Min dotter har inga lekovänliga kläder? Idag hade hon superkorta shorts, för att hon vill ha det och för att hon är extreeemt vig och håller på och gör sina ”konster” hela dagarna. Hon tycker inte att hon kan röra sig fritt i längre shorts/byxor. Och kollar man på gymnasters tävlingskläder så är de ju inte direkt långa ben på det.

Det skulle inte läsas som att alla flickkläder har alla de egenskaperna. Utan att de generellt är kortare eller tightare eller vuxnare eller mindre lekvänliga. Vissa kläder har ju såklart fler eller alla de egenskaperna. Det är ju inte eller så att samtliga plagg blir lekovänliga för att de är tex korta även om vissa är det?

 

[BernT]

Det skulle inte läsas som att alla flickkläder har alla de egenskaperna. Utan att de generellt är kortare eller tightare eller vuxnare eller mindre lekvänliga. Vissa kläder har ju såklart fler eller alla de egenskaperna. Det är ju inte eller så att samtliga plagg blir lekovänliga för att de är tex korta även om vissa är det?

Men varför köper ni lekovänliga kläder då? Min dotter har inga såna.

 

[Imogen]

Men varför köper ni lekovänliga kläder då? Min dotter har inga såna.

Var har jag skrivit att vi köper det?