Mänskligt Kontraster

#1
Idag gick jag en väg med islänningen som jag aldrig har gått på förut. Hans ägare och shettisen var med på turen. Vägen vi gick är inte sandad och islänningen tog tillfället i akt och la sig på vägen och rullade sig. Tydligen kan han göra likadant vid longering, fick jag veta.

Det känns så positivt av vara där i stallet. Hästarna är trevliga och islänningen har ofta glimten i ögat. Han är lite småbusig med en räv bakom varje öra. På lördag ska jag faktiskt skritta uppsuttet en liten sväng.

Men de dagar jag inte ska åka eller gå till något stall, känner jag nästan lite panik över. I morgon är en sådan dag. Jag vill inte sitta ensam hemma.

Idag när jag yogade så fick jag åter påhälsning av de dystra tankarna och de vill inte ge sig. Jag borde sova i stället. Men f-n vad det suger att inte kunna lösa de problem som behöver lösas.
 

Magiana:s ev trådar under: Dagbok Annonser Överallt
#2
Idag gick jag en väg med islänningen som jag aldrig har gått på förut. Hans ägare och shettisen var med på turen. Vägen vi gick är inte sandad och islänningen tog tillfället i akt och la sig på vägen och rullade sig. Tydligen kan han göra likadant vid longering, fick jag veta.

Det känns så positivt av vara där i stallet. Hästarna är trevliga och islänningen har ofta glimten i ögat. Han är lite småbusig med en räv bakom varje öra. På lördag ska jag faktiskt skritta uppsuttet en liten sväng.
Vad kul att det känns bättre och bättre med islänningen! Även om det inte är exakt vad du söker så verkar du få ut annat som motion och sällskap.

Jag vet att det blir lite att springa över ån efter vatten men finns det ingen yogastudio i närheten? Träna med andra ger ju sällskap om än för stunden.
 
#3
Vad kul att det känns bättre och bättre med islänningen! Även om det inte är exakt vad du söker så verkar du få ut annat som motion och sällskap.

Jag vet att det blir lite att springa över ån efter vatten men finns det ingen yogastudio i närheten? Träna med andra ger ju sällskap om än för stunden.
Det sägs att man träffar inte de hästar man vill ha utan de man behöver. Den här lilla lurviga krabaten ser till att muntra upp och hålla mig vaken.

Det finns ett yogaställe i byn drygt 2 mil bort men jag har ingen aning om vilken yoga de har där. Jag vill ha MediYoga eller eventuellt kundaliniyoga. Det skulle ändå bli lite långt att åka dagligen. Jag vet inte ens om det skulle vara möjligt att gå varje dag och vilket yogaprogram som körs får jag ju inte välja själv.
 
#4
En av minishettishingstarna jag hade la sig gärna och rullade sig på promenader - när det kom en bil. Naturligtvis skulle då bilarna stanna och titta på det lilla spektaklet varpå han for upp som en kanon och stajlade.
 
#6
Jag tror att din islänning mest är full i bus eftersom han stått så länge - och kollar lite grand hur mycket den där nya människan i andra ändan av snöret kan tänkas gå med på.

Det låter också om som att du är lugn och stabil mot honom, det är nog vad han behöver.
Ja, det är klart. Han skulle behöva gå lite oftare egentligen för det är lite lite med 4 promenader i veckan, men jag tror ägaren tycker det är lagom. Hade hästen varit min hade han gått 5-6 dagar i veckan.

Han testar gränserna lite då och då. Exempelvis kan han försöka smyga förbi mig på lite avstånd. Grimskaftet är ju långt :angel:. Eller så kan han vilja ta lite trav men så märker han att jag ser honom och så blir det "ja just det, skritt var det ju". Det är sällan jag behöver säga till på skarpen.
 
#7
Det där smygandet känner jag igen. Min del av hästvärlden var just islandshästvärlden och från min första kontakt med hästarna var jag helt förtrollad. Men jag insåg också att jag aldrig känt mig så iakttagen som av en islandshäst. Den här lugna halvsovande individen i boxen hade järnkoll på mig under den tjocka luggen, den värderade mig. Och var jag inte uppmärksam så hade den flyttat runt mig i boxen utan att jag ens märkt det.
 
#8
Ja, det är klart. Han skulle behöva gå lite oftare egentligen för det är lite lite med 4 promenader i veckan, men jag tror ägaren tycker det är lagom. Hade hästen varit min hade han gått 5-6 dagar i veckan.

Han testar gränserna lite då och då. Exempelvis kan han försöka smyga förbi mig på lite avstånd. Grimskaftet är ju långt :angel:. Eller så kan han vilja ta lite trav men så märker han att jag ser honom och så blir det "ja just det, skritt var det ju". Det är sällan jag behöver säga till på skarpen.
Jag behövde bara sätt ut pekfingret så visste min att oj då nu får jag lugna mig lite :heart. men du har ju inte haft 16 år på dig ännu. :)
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • En vecka kvar

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp