Köpa första hästen som vuxen

Emblan

Trådstartare
Jag red som barn/tonåring och har sen börjat igen som vuxen tvåbarnsmamma. Är rejält mycket fegare nu, föredrar helt okomplicerade hästar som är orädda vid uteritter osv. Jag rider på ridskola, både "vanlig" där jag ridit i alla år, samt nu också för islandshäst (vilket är helt nytt för mig). Känner mig som en tonåring som bara älskar dessa fantastiska djur. De ger mig så mycket och jag älskar att rida! Jag letar febrilt efter häst att bli medryttare på men hittar ingen... Jag är ganska kort och många hästar är för stora för mig eller beskrivs som tittiga, flyktbenägna, står för långt bort, man ska ha haft egen häst osv.

Ibland tänker jag att jag faktiskt skulle kunna köpa en egen häst. Den enda vännen jag har som också är aktiv i ridningen nu, säger att man lär sig med tiden. Man behöver inte kunna allt liksom. Jag är dock osäker på hur mycket jag behöver kunna om allt. Vad tänker ni?

Pengar, där tänker jag runt 5000/månad och att man bör ha ett sparande för hästen, rimligt? Jag skulle vilja rida för tränare 1 gång i veckan men i övrigt träna på egen hand och uteritter.

Jag känner åtminstone någon som gärna skulle bli medryttare och/eller avlasta genom att åka ut och ta hand om hästen någon dag i veckan.

Man lär sig inte mycket om själva hästägandets praktiska delar på en ridskola. Kan nada om att longera, åka transport, vilket foder och hur mycket den ska ha, om hur man väljer utrustning, när man borde linda hästens ben, vilken hage den bör gå i och sånt. Men hur ska jag lära mig om jag aldrig blir medryttare igen?? Dessutom, sist jag var medryttare, var det bara att rida, mocka och putsa utrustningen. Vet inte om jag lärde mig om det jag skrev innan..

Vågar man köpa en häst så småningom eller hur gör folk, är alla uppväxta på gårdar?
 
Det låter inte som att du är redo för egen häst ännu. Ridning är ju bara en bråkdel av livet med häst. Man måste kunna massor om hästens skötsel, foder, träning. Man måste kunna förstå när hästen inte mår bra och söka relevant hjälp. Utan de kunskaper som du inte har ännu riskerar hästen att fara illa. Och oavsett hur mycket väl man vill så kan man inte göra rätt utan kunskaper.

Man måste också förstå vad hästen försöker att förmedla till en genom sitt sätt att bete sig och hur man ska hantera olika situationer som kan uppstå.

Vad gäller hästars temperament så är de flyktdjur och levande varelser vars temperament kan ändras utifrån miljö och förutsättningar. En häst som är jättetålig och förlåtande på ett ställe kan bli skygg och flyktbenägen på ett annat. Hästen är trygg i sin invanda miljö men blir otrygg när rutinerna ändras. Det måste man också ha förståelse för och inte tänka i första hand att en säljare har lurat en.

Om du inte är så lång borde du kunna hitta en ponny att bli medryttare på, en vuxen som kan rida ponny är många gånger populärt. Däremot kan det falla på att du har så lite generell hästkunskap. Jag förstår att det blir som ett moment 22, man vill lära sig mer men får inte möjlighet att göra det för att man kan för lite.
Har inte ridskolan du rider på teoriutbildningar? Tänker att det skulle kunna vara ett sätt för dig att fylla kunskapsluckorna. Har du försökt att få bli skötare på någon häst, d v s skippa ridningen och bara ägna dig åt ren skötsel? Det brukar vara lättare än om man kräver att få rida.

Du undrar hur vi som inte är uppvuxna på gårdar lärde oss så mycket att vi kunde köpa häst.
Jag är den enda i hela släkten som är hästintresserad och började på ridskola som barn. Blev skötare på favorithästen i mellanstadiet. Började sköta hästar i privatstall i gymnasiet, och började därefter rida där också. Lärde mig oerhört mycket om hästhantering och hästars beteende. Gjorde paus i 14 år. Började rida på ridskola. Hittade snabbt en häst som jag klickade med och blev även skötare på henne fast jag var 30+. Hittade tillbaka till mina gamla kunskaper och byggde på dem. Köpte hästen som jag klickade med och såg till att ställa mig i ett stall med folk som jag kunde fråga. Visste att svagheten i mitt kunnande var utfodring.
Hästen hade gått på ridskolan i åtta år och blev en helt annan häst än den jag köpte. I hennes fall var det en positiv utveckling, men det är ett bra exempel på hur hästars temperament kan förändras när de byter miljö.
 
Det finns vuxenridläger som ofta lär ut mycket mer än bara ridning. Jag känner till ett par st i alla fall som verkar gå igenom hästpsykologi, hästens foder, säkerhet med häst (dvs inte bara om hjälm och väst utan hur hästar reagerar i olika situationer och hur man bör tänka/träna/förbereda), longering, tömkörning, lastning, hovvård och annat viktigt.

Du hinner så klart inte lära dig allt på ett helg- eller veckoläger men det kan vara en bra start! :)

Själv lärde jag mig genom att jag började jobba extra på ridskolan som 13-åring och sedan jobbade med hästar i närmare 10 år innan jag köpte min första egna. En kompis till mig började dock rida när hon var runt 30 och hon har nu en egen gård med småskalig uppfödning. En vilja att lära, läsa på, ta till sig kunskap, ifrågasätta och fråga fråga fråga gjorde det möjligt för henne. Samt att hon hade kunniga personer i sin omgivning och än idag har "mentorer" och folk hon kan fråga.
 
Gå alla teorikurser du kan komma åt för att börja fylla kunskapsbanken. Sen tycker jag faktiskt att man får lov att skaffa egen häst trots att man inte kan "allt" så länge man är ödmjuk och vågar be om hjälp. Stå uppstallad på någon av de ridskolor du rider på, be din ridlärare om hjälp vid köp av häst och billigt är sällan bra.

Gällande budget så är det lite svårt att svara på, det varierar väldig vart i Sverige du bor. Jag kommer från Värmland/Dalsland och har nog aldrig kommit upp i 5000 per månad på en häst trots träning varje/varannan vecka. I Stockholm täcker det kanske knappt stallhyran.
 
Låter inte som du är redo ännu. Det behövs en rätt bra grundkunskap hur en häst fungerar (foder, hur man fodrar hästen för att den inte ska bli sjuk, vad olika hästar kräver, sjukdomsbilder etc) för att klara ut vardagsbesluten.
 
Att man lär sig med tiden är sant men en grundkunskap måste man ha om det ens ska ha en chans att bli bra. I många sådana här trådar kommer förslaget att man ska ställa sig i ett stort stall upp som om det vore någon slags lösning. Att ett stall är stort säger inget om människornas kunskap och inte heller att det ens finns någon som har tid och lust att hjälpa till gratis och för att kunna ta för hästen bra beslut så måste man kunna sålla i alla de "råd" man får av de som kanske har sämre kunskap än en själv. Har man ingen egen kunskap så kan man inte heller sålla ut vad som är vettigt och inte. Man måste alltså ha en grund. Den grunden kan man få både praktiskt och teoretiskt. Man kan läsa om allt och sedan omsätta sin kunskap i praktiken. Testa hur den eller den läran känns för en själv och prova sig fram men innan man har gjort det är egen häst inget som jag ser som någon lösning på hästlös problemet.

Att någon har vuxit upp på en gård ger verkligen inte automatiskt någon kunskap. Kunskap får man genom att vara nyfiken, analyserande, funderande och genom att vara öppen för ny kunskap och ta reda på dess relevans. Genom att läsa, genom att studera hästarna i hagen, att följa med till veterinärbesök, genom att titta på träningar osv och genom att fråga fråga fråga.

Det finns enorma mängder böcker och det finns bra utbildningar även på SLU i grundläggande hästkunskap så att lära sig handlar enbart om intresse och för det behöver man ingen egen häst att tillgå.

Till syvende och sist är man som djurägare alltid ansvarig. Man kan inte säga "jag visste inte" och gå ansvarsfri när man gjort något som skadar hästen för det är ens ansvar att ta reda på från säkra källor innan man gör.

Fortsätt på ridskolan är mitt råd. Finns det inga teorikurser så efterfråga det. Fråga instruktörerna varför de gör si eller så och googla påståenden och läs på säkra källor och ta på så sätt reda på om de faktiskt stämmer eller inte för det är så man lär sig.
 
Att man lär sig med tiden är sant men en grundkunskap måste man ha om det ens ska ha en chans att bli bra. I många sådana här trådar kommer förslaget att man ska ställa sig i ett stort stall upp som om det vore någon slags lösning. Att ett stall är stort säger inget om människornas kunskap och inte heller att det ens finns någon som har tid och lust att hjälpa till gratis och för att kunna ta för hästen bra beslut så måste man kunna sålla i alla de "råd" man får av de som kanske har sämre kunskap än en själv. Har man ingen egen kunskap så kan man inte heller sålla ut vad som är vettigt och inte. Man måste alltså ha en grund. Den grunden kan man få både praktiskt och teoretiskt. Man kan läsa om allt och sedan omsätta sin kunskap i praktiken. Testa hur den eller den läran känns för en själv och prova sig fram men innan man har gjort det är egen häst inget som jag ser som någon lösning på hästlös problemet.

Att någon har vuxit upp på en gård ger verkligen inte automatiskt någon kunskap. Kunskap får man genom att vara nyfiken, analyserande, funderande och genom att vara öppen för ny kunskap och ta reda på dess relevans. Genom att läsa, genom att studera hästarna i hagen, att följa med till veterinärbesök, genom att titta på träningar osv och genom att fråga fråga fråga.

Det finns enorma mängder böcker och det finns bra utbildningar även på SLU i grundläggande hästkunskap så att lära sig handlar enbart om intresse och för det behöver man ingen egen häst att tillgå.

Till syvende och sist är man som djurägare alltid ansvarig. Man kan inte säga "jag visste inte" och gå ansvarsfri när man gjort något som skadar hästen för det är ens ansvar att ta reda på från säkra källor innan man gör.

Fortsätt på ridskolan är mitt råd. Finns det inga teorikurser så efterfråga det. Fråga instruktörerna varför de gör si eller så och googla påståenden och läs på säkra källor och ta på så sätt reda på om de faktiskt stämmer eller inte för det är så man lär sig.

Så himla sant. Hovslagare är ett kapitel för sig, där jag den hårda vägen insett att jag måste ha rejält med grundkunskap för att kunna avgöra om en för mig ny hovslagare verkligen tänker i de banor jag efterlyser.
 
Så himla sant. Hovslagare är ett kapitel för sig, där jag den hårda vägen insett att jag måste ha rejält med grundkunskap för att kunna avgöra om en för mig ny hovslagare verkligen tänker i de banor jag efterlyser.
Ja. Det gäller verkligen att vara om sig och kring sig även när det gäller yrkesfolk.
 
Jag red som barn/tonåring och har sen börjat igen som vuxen tvåbarnsmamma. Är rejält mycket fegare nu, föredrar helt okomplicerade hästar som är orädda vid uteritter osv. Jag rider på ridskola, både "vanlig" där jag ridit i alla år, samt nu också för islandshäst (vilket är helt nytt för mig). Känner mig som en tonåring som bara älskar dessa fantastiska djur. De ger mig så mycket och jag älskar att rida! Jag letar febrilt efter häst att bli medryttare på men hittar ingen... Jag är ganska kort och många hästar är för stora för mig eller beskrivs som tittiga, flyktbenägna, står för långt bort, man ska ha haft egen häst osv.

Ibland tänker jag att jag faktiskt skulle kunna köpa en egen häst. Den enda vännen jag har som också är aktiv i ridningen nu, säger att man lär sig med tiden. Man behöver inte kunna allt liksom. Jag är dock osäker på hur mycket jag behöver kunna om allt. Vad tänker ni?

Pengar, där tänker jag runt 5000/månad och att man bör ha ett sparande för hästen, rimligt? Jag skulle vilja rida för tränare 1 gång i veckan men i övrigt träna på egen hand och uteritter.

Jag känner åtminstone någon som gärna skulle bli medryttare och/eller avlasta genom att åka ut och ta hand om hästen någon dag i veckan.

Man lär sig inte mycket om själva hästägandets praktiska delar på en ridskola. Kan nada om att longera, åka transport, vilket foder och hur mycket den ska ha, om hur man väljer utrustning, när man borde linda hästens ben, vilken hage den bör gå i och sånt. Men hur ska jag lära mig om jag aldrig blir medryttare igen?? Dessutom, sist jag var medryttare, var det bara att rida, mocka och putsa utrustningen. Vet inte om jag lärde mig om det jag skrev innan..

Vågar man köpa en häst så småningom eller hur gör folk, är alla uppväxta på gårdar?
Jag är inte riktigt enig med skaran som verkar vilja att folk ska kunna allt om allt innan de skaffar häst. Mycket beror på hur du är som person, var du stallar upp hästen och så behöver du en gedigen grund. Om du kan longera, lasta hästen eller få i hästen avmaskningsmedel, det är sådant du lätt kan lära dig med en bra grund. Har du en dålig grund så kan den snällast häst krångla med det mesta för att den inte begriper sig på dig och du inte på den.

Det jag ser som ett absolut minimum i hästkunskaper är att du klarar vardagen med din häst, du kan visitera och se om den har sår, svullnade eller är öm. Vet hur benen känns och kan upptäcka att något inte är normalt. Man ska kunna hantera även halvbråkiga hästar som inte vill göra som man vill på ett säkert sätt och få dem att samarbeta. Ingen kommer att orka med dig inklusive hästen om du behöver hjälp med allt och allting. Det frestar på om man inte klarar svårigheter som uppstår även med en normalsnäll lätthanterlig häst som jag antar du riktar in dig på. Även dessa kan stå på bakbenen, tjura ihop och inte våga gå in i ett nytt stall eller inte vilja fångas i hagen. Även om du inte behöver kunna räkna foderstater så bör du veta principerna så att ingen lyckas övertyga dig om att 6 kg hösilage och 5 kg kraft är vad en normalhäst behöver.


Vad du sen behöver är ett bra stall med kunniga människor och en bra tränare som gärna hjälper dig med de bitar där du behöver komplettera dina kunskaper. Ju mindre du kan dess viktigare är det och att du stämmer av med folket att det är okej. Ju mindre du kan desto viktigare är det att du har någon att luta dig mot om det krisar. Ska du ha hästen i ett mindre stall och kanske behöver hantera andras hästar så behöver du ha en mycket bättre grund än om du stallar upp på ridskolan och avtalar med din tränare om lite extra stöd.

Om du kan nog framgår inte i texten, men för mig känns det som du behöver lite mer kunskaper. Du frågar om 5000 är tillräckligt och det är för mig en varningssignal. Inte för att summan på något sätt är orimlig men du börjar i fel ände. Ta reda på vad det kostar nära dig. Vilka kostnader du kan räkna med för den typ av häst du väljer. En islandshäst som du nämner, är betydligt billigare i ren drift än ett halvblod. Lägre matkostnader, lägre försäkringspremier för likvärdiga försäkringar och ofta så väljer man någon form av lösdrift som ofta är billigare. Läs också på om hökrisen, i år kanske det blir ont om hör (eller högst troligt). Hur tacklar du en sådan situation. Det är också en del av hästägandet.
 
Jag red som barn/tonåring och har sen börjat igen som vuxen tvåbarnsmamma. Är rejält mycket fegare nu, föredrar helt okomplicerade hästar som är orädda vid uteritter osv. Jag rider på ridskola, både "vanlig" där jag ridit i alla år, samt nu också för islandshäst (vilket är helt nytt för mig). Känner mig som en tonåring som bara älskar dessa fantastiska djur. De ger mig så mycket och jag älskar att rida! Jag letar febrilt efter häst att bli medryttare på men hittar ingen... Jag är ganska kort och många hästar är för stora för mig eller beskrivs som tittiga, flyktbenägna, står för långt bort, man ska ha haft egen häst osv.

Ibland tänker jag att jag faktiskt skulle kunna köpa en egen häst. Den enda vännen jag har som också är aktiv i ridningen nu, säger att man lär sig med tiden. Man behöver inte kunna allt liksom. Jag är dock osäker på hur mycket jag behöver kunna om allt. Vad tänker ni?

Pengar, där tänker jag runt 5000/månad och att man bör ha ett sparande för hästen, rimligt? Jag skulle vilja rida för tränare 1 gång i veckan men i övrigt träna på egen hand och uteritter.

Jag känner åtminstone någon som gärna skulle bli medryttare och/eller avlasta genom att åka ut och ta hand om hästen någon dag i veckan.

Man lär sig inte mycket om själva hästägandets praktiska delar på en ridskola. Kan nada om att longera, åka transport, vilket foder och hur mycket den ska ha, om hur man väljer utrustning, när man borde linda hästens ben, vilken hage den bör gå i och sånt. Men hur ska jag lära mig om jag aldrig blir medryttare igen?? Dessutom, sist jag var medryttare, var det bara att rida, mocka och putsa utrustningen. Vet inte om jag lärde mig om det jag skrev innan..

Vågar man köpa en häst så småningom eller hur gör folk, är alla uppväxta på gårdar?
Jag har en väninna som har islandshästar och hon har gått kurser via sin lokalförening som hon är med i. Gå med i en islanfshästförening och håll utkik på islandshästsförbundets hemsida när lokalföreningar håller i kurser. Tror det bland annat finns nån i skötsel och vård. Hör på din islandshästridskola vilken som är den närmaste föreningen. Du kan också höra på din vanliga ridskola om de anordnar några kurser i sånt här eller om du kan få vara med där någon helg och hjälpa till med fodring o.s.v
 
Jag visste definitivt inte allt när jag skaffade egen häst. Men jag fick stallplats i det stall där min medryttarhäst stått, hos människor jag kände att jag kunde fråga om saker jag inte kunde, och de i sin tur var ok med att lära mig. När de flyttade hjälpte de mig att hitta stallplats hos folk de kände, och där har jag blivit kvar. Jag uppskattar fortfarande mycket (efter mer än tio år) att kunna fråga, "jag tänker så här, vad tror du om det?", "jag tror inte jag ska oroa mig för det här men kan du slänga en blick?", etc. Så det är mitt bästa tips: fortsätt leta medryttarhäst, hitta folk du känner att du kan lita på. Har du väl fått in en fot någonstans kan det vara det som behövs för nästa steg - i vårt stall är det inte alls ovanligt att medryttare "gått i arv", den som vill lära sig är mycket välkommen att hjälpa till med allt möjligt, etc, etc.
 
Jag säger som några andra, hästpsykologin är viktigt. Det är ofta helt ignorerat på ridskolor, men de är ju också vad de kallar sig RIDskola, inte förberedande-kurser-inför-egen-häst ;)
Att kunna känna igen sjukdomssymptom, även små krämpor. Känna när du rider och se från marken om hästen är halt. Ha grunden i foderstatsberäkning.
Det finns så mycket. Jag tycker det är trevligt att kunna lita på andra människor i stallet, kunna fråga, diskutera och få hjälp, men, de ska inte vara din kunskap. Du måste ha din egen om du förstår vad jag lullar om, förlita dig inte på att ''någon annan kan''.

Det är nog bäst att få medryttarhäst först, kan du inte fråga på närliggande ridskolor om du får sätta upp en lapp hos dem?
Gå med i länets hästsaker till salu om det finns någon och skriv att du söker medryttarhäst, fråga bekanta om de vet någon.
Jag vet flera hästägare som saknar att rida ut med någon men som inte helt vill ha medryttare heller eftersom det ofta blir min dag/din dag, så erbjud ridsällskap också. Då kan du lära dig mycket.

Klart du kan köpa en häst i framtiden! Men eftersom du kände dig manad att fråga här så vet du nog att det inte riktigt är nu. Känn dig lycklig över att vara kort då kan du rida ponnys :p det finns inget bättre
 
Jag vet flera hästägare som saknar att rida ut med någon men som inte helt vill ha medryttare heller eftersom det ofta blir min dag/din dag, så erbjud ridsällskap också. Då kan du lära dig mycket.

Det här! Att hålla nån kunnig person sällskap kan ge otroligt mycket! När jag var en liten stalltjej på ridskolan brukade jag åka till stallet jättetidigt på söndagsmorgnar, för då jobbade en äldre och kunnigare tjej i stallet och jag höll henne sällskap medan hon mockade stallets alla 30+ spiltor och boxar. Jösses vad vi pratade och vad jag lärde mig!

När jag senare jobbade heltid med hästar på en kursgård lärde jag mig visserligen en del via själva jobbet, men mocktekniken kan bara förbättras upp till en viss punkt... Den riktiga skolan var ju att jobba nära min chef, se hur hon hanterade hästarna, löste vardagsproblem, planerade foder eller hagar, introducerade nya hästar i befintliga flockar, lastade både snälla och svåra hästar, lärde ut ridning, passade in utrustning, varför hon klämde si eller så på en häst som inte gick rent, eller bara varför hennes magkänsla sa att någon häst inte mådde bra och vad hon gjorde för att ta reda på vad som var fel.

Och kanske framförallt, att se hur hon reagerade och agerade när saker gick åt skogen. Häst som försökt slå sig ut ur en transport och fastnat, häst som rullat fast, häst som fastnat i taggtråd (det gick bra!), häst som gick omkull på stallgången, häst som var paniskt rädd för grepar, häst som var "skum" utan att någon veterinär hittade någonting alls, häst som anföll på riktigt när man kom ut i hagen, häst med sadeltvång, häst som reste sig under ryttare... världens bästa skola!
 
Skaffa dig en mentor som du kan "hänga med" i vardagen i stallet. Seriösa ridskolor brukar också ha en massa olika teorikurser där man kan lära sig en hel del. Om du blir medryttare, så be att få vara med och lära av hästägaren i så fall (under förutsättning att det är en kunnig och vettig sådan - alla som har häst är tyvärr inte det). Bara dumt att köpa egen häst för tidigt för risken att det går fel är stor. Självklart behöver man inte kunna allt för att köpa häst - ingen kan allt, men rejäla grundkunskaper bör man ha. Både för sin egen och hästens skull och för att det ska vara roligt och inte en himla massa stress och oro. Det har man nog av ändå som hästägare. ;)
 
Du kanske ska köpa en islandshäst och ställa upp på någon islandsanläggning med kunniga människor omkring dig ? Går säkert fråga ägarna på en sån anläggning om dom vill vara till hjälp :) tycker man lär sig mycket och fort och mycket handlar om sunt vuxenförnuft
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Läser tråden och slås av tanken att jag hoppas alla som har andra djur som t.ex. katt är lika pålästa i deras näringslära och psykologi, som man vill att en hästägare ska vara. Jag tror för övrigt det löser sig, bara man vill lära och har bra källor i form av böcker och ännu hellre vettiga personer i omgivningen.
 
Läser tråden och slås av tanken att jag hoppas alla som har andra djur som t.ex. katt är lika pålästa i deras näringslära och psykologi, som man vill att en hästägare ska vara. Jag tror för övrigt det löser sig, bara man vill lära och har bra källor i form av böcker och ännu hellre vettiga personer i omgivningen.

Många okunniga köper katter men det är ändå "enklare" djur att sköta. Dom lever mer naturligt. Hade vi haft katten i bur 16 timmar om dygnet, ute i rastgård på några kvadrat och sen skulle träna dom till atleter, då tror jag att vi hade haft mycket mer beteendeproblem och skadade katter. Tror jag :)
 

Liknande trådar

Gnägg Jag är jättesugen på att köpa egen häst igen efter långt uppehåll men har kommit igång bra med medryttarhäst och ridlektioner...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 560
Senast: Johannna1
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
3 729
Senast: Mabuse
·
Hästmänniskan Hej alla Bukefalos..are? Mitt namn är Brunte och jag är ny här. Det är såhär att jag är en tjej på 25+ år som har ridit till och från...
2
Svar
21
· Visningar
4 096
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 401
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp