Krampanfall..?

stjarnfrugt

Trådstartare
Jag har en schipperke som blir 8 år i februari, en tik. Igårkväll fick hon ett väldigt obehagligt anfall av något slag och jag var helt övertygad om att hon skulle dö, speciellt med tragedin med hästen Hickstead färskt i minnet :crazy:

Hon låg i sin hundbädd och sov och skulle resa sig upp och gå ut ur rummet. Så ser jag plötsligt hur hela kroppen liksom stelnar ihop, mitt i steget, och hunden börjar krypa runt i nåt krampaktigt tillstånd. Ena stunden var det frambenen som inte lydder, sedan bakbenen, sedan vinglar hela kroppen och så håller det på. Hon halvlägger sig i mitt knä, framdelen i knät och bakdelen stelt stående. Sedan försöker hon gå och kroppen liksom lever sitt eget liv...
Jag tog ut henne i soffrummet för dit ville hon gå, och där la hon sig i soffan brevid mig, givetvis höll jag i henne så hon inte skulle ramla ner. Sedan blev hon orolig och ville ner så jag lyfte ner henne och då går hon runt och vinglar och går baklänges och hela kroppen liksom drar ihop sig om vartannat.

Sedan helt plötsligt går det över och hon är helt som vanligt, om än lite förvånad. Det varade i några minuter, max fem. Hon är hela tiden med, viftar på svansen åt min man när han kom in osv så hon är inte på något vis borta mentalt. Jag får känslan av att kroppen liksom körde sitt eget rejs och gick omkring med henne utan att hon styrde.

När jag tänker på det har det hänt tidigare, i augusti/september nån gång. Då hände det vid en skogspromenad. Hon hade krypit genom en vägtrumma och kom ut och var i detta skick. Sprang baklänges, ramlade omkull osv... Jag var övertygad om att nåt hänt därinne i trumman, att hon fått nån sorts ångest/stressreaktion. För även här var det samma sak och när jag burit henne några minuter ville hon ner och var helt normal igen och har så varit efter det.

Nu efter gårdagen inser jag att detta inte var nån stressreaktion utan nåt annat elände. Jag ringde givetvis till Strömsholm men eftersom hon återgått till det normala skulle jag återkomma imorse. Jag ringde imorse och fick en tid på onsdag, med reservation för att hon på något vis blir olik sig igen då jag ska åka in akut. Men hunden är precis som vanligt och så var hon förra gången också, därför trodde jag att det var nån engångsgrej.

Någon som varit med om nåt liknande?
Hon är frisk i övrigt, har alltid varit. Hon äter, dricker, är pigg och glad. Är i bra kondition och har alltid levt ett aktivt liv.
 
Sv: Krampanfall..?

Min första tanke är epilepsi.

Vi hade en schäferhane som fick epilepsi och hans anfall var liknande de du beskriver att din hund har. Han fick medicin mot det. Åt tabletter morgon och kväll i hela sitt liv och höll sig symptomfri.
 
Sv: Krampanfall..?

Jag har funderat på det också. Men brukar de inte vara mer borta i huvudet då? Hon är ju väldigt med hela tiden, bara kroppen som är konstig. Inget dreggel eller sådant heller...
Jag har tackolov varit förskonad från allvarligare sjukdomar på familjens hundar så jag är lite novis inom detta.

Men ja, hon är i den åldern att man får börja tänka att saker kan hända från en dag till en annan :(
 
Sv: Krampanfall..?

Vår schäfer var med hela tiden också, bara att kroppen betedde sig konstigt. Inget dregel eller nåt sånt heller.
 
Sv: Krampanfall..?

Ajdå. Jag som varit rädd för den här diagnosen om det är det hon har. Hur ställer dom diagnos? Tsr dom prover osv och kan se? För hon har ju inte så långa anfall att man hinner visa dom för en veterinär... Händer det igen ska jag filma det så jag kan visa för veterinären, men det var inte precis vad jag tänkte på igår...
 
Sv: Krampanfall..?

Hur borta de blir beror på var i hjärnan anfallet sitter och hur stor del som är drabbad.
 
Sv: Krampanfall..?

Våran sheltie hade också epilepsi, och hans anfall låter precis så där. Han var helt klar i huvudet men kroppen krampade.
Han mådde bra med medicinering senare :)
 
Sv: Krampanfall..?

Förutom Epilepsi så tänker jag på småproppar eller blödningar i hjärnan.
Vet inte när din ras börjar bli gammal.
 
Sv: Krampanfall..?

Jag funderar på om hunden har fästinghalsband eller annat fästingmedel. Vissa hundar kan få epilepsiliknande anfall av något ämne som ingår i fästingmedel.

Ett epilepsianfall kan vara alltifrån att hunden stannar upp några sekunder och man märker att den inte "är med" till regelrätta anfall med fradga, ryckningar och att den ramlar omkull.
 
Sv: Krampanfall..?

Nu är hunden kollad hos veterinären. Alla blodprov är bra, fästingsjukdomsproven kommer svaren på nästa vecka. Nästa steg om vi vill gå vidare är MR-skalle för att titta efter ev tumörer eller liknande i hjärnan.

Hunden har varit helt som vanligt efter anfallet. Veterinären sa att hittar man inget annat och anfallen kommer så sällan och går över behöver man inte börja med medicin, och jag slipper det gärna om det inte är absolut nödvändigt. Men jag får helt enkelt se hur det utvecklar sig framöver. Har fått Stesolid supp utskrivet ifall det behövs.

Tack för alla svar. Hunden har inte fästinghalsband, hade i somras med togs av i augusti/september.
 
Sv: Krampanfall..?

Veterinären ringde redan i fredags. Alla prover är bra, så inga fästingsjukdomar eller nåt annat påvisbart.

Alternativen nu är:

1. Göra en MR-skalle och se om det kan finnas nån tumör i hjärnan. En kostnad på 10-12.000 kr, samt en stor grej då det krävs narkos vilket inte är riskfritt i sig. Hittas något kan man inget göra och hittas inget så vet man ändå inte mer än i dagsläget. Så veterinären tyckte det var onödigt.

2. Röntga buk, göra UL och titta efter förändringar, cycstor eller annat i övriga kroppen samt ta ett ytterligare blodprov (antar att det är tumörprov).

3. Medicinera mot kramperna utan utredning och se om de slutar uppkomma.

4. Leva som vanligt och avvakta, det är ju inte säkert nåt mer kommer att hända. Och händer det så får vi då ta ställning till hur vi går vidare.

Jag har i samråd med veterinären kommit fram till att alt 4 är mest rimligt. Så länge hunden mår bra är det ingen panik att rota vidare. Så vi håller tummarna...
 
Senast ändrad:
Sv: Krampanfall..?

Jag gjorde precis som du och avvaktade. När min förra hund fick epilepsi så kom anfallen så sällan, ca. en gång per år och anfallen var inte särskilt kraftiga.

Några månader innan hon fick somna in (vilket var många många år efter de första epilepsianfallen) så förvärrades dock epilepsin och hon fick anfall där hon blev medvetslös, tuggade fradga och vid ett tillfälle även kissade på sig. Anfallen började också komma tätt. Jag funderade då på att låta henne somna in men veterinären tyckte att vi skulle prova Fenemal. Det gjorde vi och det gör jag aldrig om på en gammal hund igen. På en yngre hund skulle jag nog pröva det, men bara om anfallen var jobbiga för hunden och kom tätt.
 
Sv: Krampanfall..?

Tack för ditt svar :)

På vilket sätt förändrades hunden av medicinen?

Även om det inte är aktuellt i dagsläget så vill jag iaf ha tänkt igenom det noga inför den dag det ev kan bli det. Just nu känner jag att jag utsätter inte min hund för medicininställning, biverkningar etc dagligen om det bara handlar om ett par anfall per år. De hon haft nu har dessutom gått över efter ett par minuter och hon är inte mkt påverkad efteråt.
Veterinären tyckte att man kunde dra en gräns vid 1-2 anfall per månad. Därvid kunde man sätta in mdicin. Om jag nu förstod det rätt.
Som det är nu har hunden haft anfall en gång i augusti/september och nu förra helgen. Det tycker jag inte är mycket i sammanhanget.

Men visst, det är obehagligt. Och man vill ju att djuren ska ha det bra. Det svåra tycker jag är att dra gränsen för vart det blir ett lidande för hunden, även om det händer bara då och då, där det är mer skonsamt att somna in. Dom tänker ju inte som vi. Frågan är ju hur mkt de lider av anfallen, och om det så att säga överskuggar tiden de har mellan dem. Svårt är det...
 
Sv: Krampanfall..?

Fenemal som man brukar få är ett barbiturat och barbiturat används bl.a som narkosmedel.

Min hund var riktigt gammal, snart 16 år, och dessutom vinthund (som är känsligare för den typen av preparat). Det började med att veterinären ordinerade för stor dos då han inte tog hänsyn till åldern (långsammare metabolisering) och att hon var vinthund. Resultatet blev att hon blev halvsövd. Hjärtfrekvensen och kroppstemperaturen sjönk. När medicinen justerats så blev hon ändå inte riktigt sig själv. Trots att dosen låg under (normal) terapeutisk dos så blev hon lite som i ett töcken och åldersseniliteten blev värre. :( Ja, det var rent bedrövligt. Anfallen försvann dock, men till vilket pris?

Men jag vill inte skrämma dig. För samtidigt vet jag många hundar med tidigare frekvent förekommande anfall som blivit mer eller mindre anfallsfria och som är helt opåverkade av medicinen.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hej! TLDR: Är det någon som har erfarenheter av bakbensvaghet som bieffekt av en medicin? Hur lång tid tog det att lösa sig, om det...
Svar
2
· Visningar
1 531
Senast: Icfafn
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 808
Senast: mars
·
  • Artikel
Dagbok Vårens ljuvligaste dag sitter jag inne nästan hela dagen och känner mig bara frustrerad. Jag har en deadline för att lämna in...
Svar
2
· Visningar
775
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
2 931
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Uppdateringstråd 29
  • Black & tan?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp