Kromfohrländer?

Lejanna

Trådstartare
Vi förlorade mycket hastigt och oväntat vår hund för några veckor sedan. Den värsta chocken och den akuta sorgen börjar lägga sig och vi kan så smått börja fundera på hur vi vill att vårt framtida liv med hund ska se ut.
En bekant började prata om kromfohrländer, en för oss ny ras och det vi kan läsa oss till så låter det verkligen som någon som skulle kunna passa oss. Vi vill ha en sällskapsras i "lagom" storlek, helst inte för mkt pälsvård, en "lätt" hund (sällskapshund som sagt, valpkurs och kanske lite rallylydnad typ), men som ändå vill och orkar med långa turer, både i skog och i stan.
Är det någon här som har en kromfohrländer eller träffat på rasen lite mer regelbundet? När vi börjar leta uppfödare vad ska vi tänka på och fråga om? Tips på vägen för en familj som verkligen vill hitta rätt i sitt nya hundliv?
 
I vår by finns två Kromisar, en strävhårig och en släthårig. Trevliga hundar även om tiken är rabiat mot vissa andra tikar. Mannen i familjen brukar springa ett par mil och hon hänger lätt med tydligen.
 
Har en träningskompis vars äldre hund är en strävhårig kromis. Verkar trevlig, inga problem vid träning ihop med andra hundar. Är rallylydnadschampion, nu drygt 10 år och fortfarande pigg.
 
Min pappas sambo har en. Jagar allt och hon tävlar den aktivt i agility

Nu har jag enbart stött på denna hund och mig personligen skulle den aldrig passa. Väldigt egen och har krävt en del genom åren. Jättesvår att ha lös pga av jaktinstikten.

Nu ska inte jag vara negativ jag har bara träffat en hund som sagt. :D
 
Jag känner två och ingen av dem är tyvärr bra. Båda har mycket rädslor, den ena har stora problem med andra hundar. Den andra flyr i panik när den blir skrämd. Det är en fodertik som såklart gått i avel. Har själv funderat på rasen, gillar storleken, men skulle vara väldigt noga med mentaliteten.
 
Min erfarenhet är att det finns en hel del mentala problem inom rasen, och att man inte tar hänsyn till detta inom avel. Har träffat flera avelsdjur som haft mycket integritet, varit svåra att hantera, rädda och aggressiva. Nu träffar jag de flesta hundar i en väldigt utsatt situation, men det märks å andra sidan tydligt vilka raser som har en generellt mer mentalt stabil grund och vilka som inte har det. Rasen är väl dessutom liten så det kan säkert vara svårt att hitta hundar som inte är släkt med varandra, men jag bli gärna emotsagd av någon som har mer koll på denna ras.

Jag skulle göra extremt noga efterforskningar och försöka träffa så många kromisar som möjligt från olika kennlar/linjer, samt vara beredd på att få en hund som kan kräva en del av mig, innan jag köpte en. Det känns inte som en ras som man köper ”bara sådär”.
Det är större sannolikhet att få en enkel och lättsam hund om man kollar på retriever eller spaniels istället.
 
Min erfarenhet är att det finns en hel del mentala problem inom rasen, och att man inte tar hänsyn till detta inom avel. Har träffat flera avelsdjur som haft mycket integritet, varit svåra att hantera, rädda och aggressiva. Nu träffar jag de flesta hundar i en väldigt utsatt situation, men det märks å andra sidan tydligt vilka raser som har en generellt mer mentalt stabil grund och vilka som inte har det. Rasen är väl dessutom liten så det kan säkert vara svårt att hitta hundar som inte är släkt med varandra, men jag bli gärna emotsagd av någon som har mer koll på denna ras.

Jag skulle göra extremt noga efterforskningar och försöka träffa så många kromisar som möjligt från olika kennlar/linjer, samt vara beredd på att få en hund som kan kräva en del av mig, innan jag köpte en. Det känns inte som en ras som man köper ”bara sådär”.
Det är större sannolikhet att få en enkel och lättsam hund om man kollar på retriever eller spaniels istället.

Tack för ditt (och alla andras) svar! SÅ bra med en mer nyanserad bild av de som verkligen träffat olika individer från rasen. Vi har varit inne på både golden och springer spaniel också, så intressant att du nämnder det.
 
En tidigare jobbarkompis har en kromis. En glad okomplicerad och trevlig herre. Hunden är hennes följeslagare. Får glädjefnatt emellanåt.
En kromis i hennes bekantskapskrets glädjefnattade ut på en brygga. Tyvärr hann den inte justera bromsarna utan ramlade i sjön :D

Jag har inte uppfattat några temperamentsbekymmer hos den Men åter, det är bara en individ.
 
Vi förlorade mycket hastigt och oväntat vår hund för några veckor sedan. Den värsta chocken och den akuta sorgen börjar lägga sig och vi kan så smått börja fundera på hur vi vill att vårt framtida liv med hund ska se ut.
En bekant började prata om kromfohrländer, en för oss ny ras och det vi kan läsa oss till så låter det verkligen som någon som skulle kunna passa oss. Vi vill ha en sällskapsras i "lagom" storlek, helst inte för mkt pälsvård, en "lätt" hund (sällskapshund som sagt, valpkurs och kanske lite rallylydnad typ), men som ändå vill och orkar med långa turer, både i skog och i stan.
Är det någon här som har en kromfohrländer eller träffat på rasen lite mer regelbundet? När vi börjar leta uppfödare vad ska vi tänka på och fråga om? Tips på vägen för en familj som verkligen vill hitta rätt i sitt nya hundliv?
Jag har en kromfohrländer. Jag tycker absolut att man ska ta till sig vad exempelvis @Malibu_Stacy skriver om man är intresserad av kromfohrländer, jag delar uppfattningen att rasen inte har en helt stabil mental grund, tråkigt nog, och att mycket av aveln inte görs för rasens bästa eller med tillräcklig kunskap.

Min egen hund har problem med könsbunden aggressivitet och översexualitet. Just problemen med andra hundar har jag tyvärr hört om här och där i rasen, så det skulle jag vara uppmärksam på och höra mig för om. BPH är viktigt, och att köpa av en uppfödare som värdesätter det.

Sen tycker jag att det är en jätterolig ras, och min nästa hund blir defintivt en kromfohrländer (kan inte föreställa mig med någon annan ras faktiskt, jag är frälst). Jag vet inte om jag nödvändigtvis skulle kalla det för en "lätt sällskapshund", men det beror förstås på vad man lägger i begreppet. Min hund är väldigt lätt för mig att leva med i mitt liv, men han är intensiv och har ett jäkla humör, och jag tror inte att han hade upplevts som lika lätt om förutsättningarna sett annorlunda ut. Generellt får man vara beredd på att rasen är ganska spretig, det finns många "lätta" hundar och många mindre lätta.

Sammantaget skulle jag absolut inte avråda någon från att skaffa en kromfohrländer om man, efter att ha träffat ett antal, känner att det känns helt rätt. Det finns jättebra hundar i rasen och livet med en studsbollskromis är väldigt roligt! Men om man inte känner starkt för rasen kan man nog hitta en bra hund lättare i en annan ras.

Man får också vara beredd på att få vänta på valp, det föds inte så många och trycket är högt. Vill man då dessutom köpa från uppfödare med seriöst avelsmål (och det vill man!) så kan väntan bli lång.

Jag låter alltid så negativ när jag ska beskriva min ras, det är inte min mening, men vill heller inte släta över problem eller skönmåla. Har du fler frågor försöker jag gärna svara :)
 
Min mamma äger en kromis och jag bor tillsammans med den.
Hon är en tik och kastrerad tidigt (då mamma ville det), det märks på hennes päls (strävhårig) som kan skapa tovor och kanske inte så jättebra kvalitet. Men mamma går till hundfrissan med henne fyra gånger om året då hon klipps ned till nästan snagg typ. Det funkar bra tycker hon, Puck (hunden) ska klippas den här veckan och det är nu som vi märkt att hon fått ett par tovor och lite lång päls framför ögonen. Men hon kunde gott borstas lite mera :D

Hundar ute så mötte hon mycket mindre hundar som liten och därför är hon rätt bra med dem, så länge det är ok hundkemi. Det finns ett par hundar som är mindre men som hon tydligen inte kommer helt överens med, men de skäller då också. Större hundar tycker hon är lite läskigt, och kan skälla mot dem i förberett försvar 😅 det finns ett par hundar här i huset (större spets (ev eurasier) som inte gillar andra hundar och en labrador) som hon skäller på när hon ser dem.
Men samtidigt så har hon mött en snäll GD ute och gått med den, så jag tycker ändå att det har berott mycket på hennes egna upplevelser av hur den andra hunden är. (Labradoren är ung och lekte lite för bryskt tyckte hon.) Lite långsint på det viset :p

Främmande människor är hon inte intresserad av. Träffar man dem ute så struntar hon i dem och som mest nosar på dem, vill inte bli klappad.
Inomhus så är hon en vakt-/larmhund 😅 inte så jättepassande som lägenhetshund alltså, hon larmar när hon hör någon ute i trapphuset och kommer någon främmande så skäller hon på dem. När hon får hälsa på dem så sniffar hon mest på dem och svansen börjar svischa glatt, ibland får de gärna hälsa med ett par klappar, men rör de på sig i lägenheten från där de suttit ett tag eller liknande så kan hon skälla på dem igen - man vet ju inte om de fått tillstånd att röra på sig! :cautious: Hon har blivit lite bättre i att förstå att de flesta främmande som kommer är välkomna, förut kunde hon vara lite mera intensiv i sitt skällande och nu kan hon hälsa på dem oftast. Släpper saken bättre.
Häromveckan hade vi flyttgubbar inne i lägenheten och höll på i ett antal timmar, hon skällde först men tystnade ganska snart. Tyckte nog att det mest upprörande var att hennes soffor hade flyttats :eek:

Hon är helt annorlunda med de som hon anser sina människor :p Jag tror att vi är 4-5 som hon anser vara sina människor, en av dem bor vi mycket på samma gård med under sommaren. Kommer någon av oss så är det HOPP PUSS HOPP PUSS HOPP PUSSPUSSPUSS som gäller :love1:
Studsboll är det rätta ordet :bump: Tills du böjer dig ned eller sätter dig i soffan, perfekt pussläge :up: Ju längre tid du varit borta desto längre pusstid är viktigt!
Hon är en riktig kelgris och pussgroda :p

Första året så var hon helt perfekt på nyår och reagerade typ inget alls. Men tyvärr sedan dess så har ljudrädslan blivit värre :( om hon är ute och hör en smäll så vill hon helst hem så fort som möjligt. På nyårsafton så är hon i badrummet med musiken på högsta volym, förra året så köpte jag en sprej i djuraffären som man skulle spreja på hunden och vi tyckte alla att det hjälpte mycket. Hon var kvar i badrummet men hon var inte lika ängslig utan kunde vila lite.
Mamma säger att hon är lite mörkrädd också men jag har varit ute med henne när det är mörkt och inte märkt något själv.
Det märkligaste(!) var när de gick på valpkurs och då introducerade läraren klickern, men den tyckte hunden var så fasanfull. Hon ville inte ens ha godis, ville mest gömma sig och tvekade att ta godis ett tag även efter man slutat klicka. Vi misstänker lite att hon kopplade ljudet till klicket när man använder flexikopplet och stoppar henne, men hon reagerade/-ar aldrig så kraftigt ute. Men hon har helt enkelt fått låta bli det, det var dock märkligt tyckte jag då det var en så kraftig reaktion när hon var så liten.

Mamma är pensionär och hade planerat att syssla med lite agility etc med henne, men det har inte blivit så mycket av den delen. Så hon är mest ute med henne och kastar boll under promenaderna. Så vissa av beteenderna ovan skulle nog kunna vara bättre om hon fick ut lite mera energi. Hunden i fråga är lätt motiverad av godis :D hon tyckte att det var lite konstigt att syssla med att hoppa hinder och gå i det där hindret med pinnar, vet inte om hon tyckte att saken i sig var så rolig av vad jag såg. Men mamma har sagt att hon var duktig när hon provat på agility hinder. Det är nog belöningen som lockar henne :D

Tyvärr är hon lite känslig i magen, och samtidigt kräsen 😅 Hon fick magkatarr(?) ganska ung och sedan dess har hon fått specialkost. Men hon är kräsen av sig så hon får typ 2-3 olika sorters mat :rofl: ibland har hon lust för det ena och ibland för det andra :angel:
Godis är såklart inga problem :laugh:
Ibland blir hon dålig i magen men då ger mamma henne en medicin som finns att köpa hos veterinären och när hon mår bättre så slutar hon själv att ta medicinen (som mamma sprutar ut på handen och hunden får slicka upp den) :D
 
Oj fan, det där blev långt :eek::o:o
Ber om ursäkt! 😅
Tldr; Kromisen här hemma har sina vissa problem och skulle troligen trivas bättre på en gård på landet. Där håller hon sig fint i trädgården trots saknad av staket och agerar som larmhund. Efter sommarna på gården så är hon alltid bättre ett tag med hundarna som hon möter här i stan.
Men är nog inte det bästa exemplaret för rasen i fråga, skulle kunna aktiveras mera.
 
Senast ändrad:
Tillägg, kom på att hunden i fråga har några hundkompisar som hon möter ibland på promenaderna och då kan hon få zoomies :D
Så jag är ganska övertygad om att hon reflekterar tillbaka hur den andra hunden är och har hon upplevt de större hundarna som för intensiva/läskiga så säger hon "helt enkelt" ifrån. (Långt i förväg, för säkerhets skull :cautious:😅)
 
Min mamma äger en kromis och jag bor tillsammans med den.
Hon är en tik och kastrerad tidigt (då mamma ville det), det märks på hennes päls (strävhårig) som kan skapa tovor och kanske inte så jättebra kvalitet. Men mamma går till hundfrissan med henne fyra gånger om året då hon klipps ned till nästan snagg typ. Det funkar bra tycker hon, Puck (hunden) ska klippas den här veckan och det är nu som vi märkt att hon fått ett par tovor och lite lång päls framför ögonen. Men hon kunde gott borstas lite mera :D

Hundar ute så mötte hon mycket mindre hundar som liten och därför är hon rätt bra med dem, så länge det är ok hundkemi. Det finns ett par hundar som är mindre men som hon tydligen inte kommer helt överens med, men de skäller då också. Större hundar tycker hon är lite läskigt, och kan skälla mot dem i förberett försvar 😅 det finns ett par hundar här i huset (större spets (ev eurasier) som inte gillar andra hundar och en labrador) som hon skäller på när hon ser dem.
Men samtidigt så har hon mött en snäll GD ute och gått med den, så jag tycker ändå att det har berott mycket på hennes egna upplevelser av hur den andra hunden är. (Labradoren är ung och lekte lite för bryskt tyckte hon.) Lite långsint på det viset :p

Främmande människor är hon inte intresserad av. Träffar man dem ute så struntar hon i dem och som mest nosar på dem, vill inte bli klappad.
Inomhus så är hon en vakt-/larmhund 😅 inte så jättepassande som lägenhetshund alltså, hon larmar när hon hör någon ute i trapphuset och kommer någon främmande så skäller hon på dem. När hon får hälsa på dem så sniffar hon mest på dem och svansen börjar svischa glatt, ibland får de gärna hälsa med ett par klappar, men rör de på sig i lägenheten från där de suttit ett tag eller liknande så kan hon skälla på dem igen - man vet ju inte om de fått tillstånd att röra på sig! :cautious: Hon har blivit lite bättre i att förstå att de flesta främmande som kommer är välkomna, förut kunde hon vara lite mera intensiv i sitt skällande och nu kan hon hälsa på dem oftast. Släpper saken bättre.
Häromveckan hade vi flyttgubbar inne i lägenheten och höll på i ett antal timmar, hon skällde först men tystnade ganska snart. Tyckte nog att det mest upprörande var att hennes soffor hade flyttats :eek:

Hon är helt annorlunda med de som hon anser sina människor :p Jag tror att vi är 4-5 som hon anser vara sina människor, en av dem bor vi mycket på samma gård med under sommaren. Kommer någon av oss så är det HOPP PUSS HOPP PUSS HOPP PUSSPUSSPUSS som gäller :love1:
Studsboll är det rätta ordet :bump: Tills du böjer dig ned eller sätter dig i soffan, perfekt pussläge :up: Ju längre tid du varit borta desto längre pusstid är viktigt!
Hon är en riktig kelgris och pussgroda :p

Första året så var hon helt perfekt på nyår och reagerade typ inget alls. Men tyvärr sedan dess så har ljudrädslan blivit värre :( om hon är ute och hör en smäll så vill hon helst hem så fort som möjligt. På nyårsafton så är hon i badrummet med musiken på högsta volym, förra året så köpte jag en sprej i djuraffären som man skulle spreja på hunden och vi tyckte alla att det hjälpte mycket. Hon var kvar i badrummet men hon var inte lika ängslig utan kunde vila lite.
Mamma säger att hon är lite mörkrädd också men jag har varit ute med henne när det är mörkt och inte märkt något själv.
Det märkligaste(!) var när de gick på valpkurs och då introducerade läraren klickern, men den tyckte hunden var så fasanfull. Hon ville inte ens ha godis, ville mest gömma sig och tvekade att ta godis ett tag även efter man slutat klicka. Vi misstänker lite att hon kopplade ljudet till klicket när man använder flexikopplet och stoppar henne, men hon reagerade/-ar aldrig så kraftigt ute. Men hon har helt enkelt fått låta bli det, det var dock märkligt tyckte jag då det var en så kraftig reaktion när hon var så liten.

Mamma är pensionär och hade planerat att syssla med lite agility etc med henne, men det har inte blivit så mycket av den delen. Så hon är mest ute med henne och kastar boll under promenaderna. Så vissa av beteenderna ovan skulle nog kunna vara bättre om hon fick ut lite mera energi. Hunden i fråga är lätt motiverad av godis :D hon tyckte att det var lite konstigt att syssla med att hoppa hinder och gå i det där hindret med pinnar, vet inte om hon tyckte att saken i sig var så rolig av vad jag såg. Men mamma har sagt att hon var duktig när hon provat på agility hinder. Det är nog belöningen som lockar henne :D

Tyvärr är hon lite känslig i magen, och samtidigt kräsen 😅 Hon fick magkatarr(?) ganska ung och sedan dess har hon fått specialkost. Men hon är kräsen av sig så hon får typ 2-3 olika sorters mat :rofl: ibland har hon lust för det ena och ibland för det andra :angel:
Godis är såklart inga problem :laugh:
Ibland blir hon dålig i magen men då ger mamma henne en medicin som finns att köpa hos veterinären och när hon mår bättre så slutar hon själv att ta medicinen (som mamma sprutar ut på handen och hunden får slicka upp den) :D
Det är ju mycket av det här som jag känner igen i min hund. Långsint, hantering av främmande människor, totalt annan hund mot sina (väldigt få) utvalda människor, larmande vakthund, vikten av att soffan inte flyttas :p, klickerhatet som valp (min har dock inte utvecklat någon mer ljudrädsla sen/än, snart tre år gammal), lättmotiverad, kräsen.

Min hund tränas i nosework och lite spår, och lever annars livet som gårdshund på landet. Han hade också mått bra av mer aktivering, han älskar att hitta på saker och blir otroligt taggad bara han anar att det är träning på gång. Jag har från dag 1 jobbat med skällandet/vaktandet men det har helt ärligt inte gett någon effekt alls :grin: Han skäller fortfarande så länge han tycker att det behövs när något händer (bil kommer, hjort passerar, löv faller...), och bryr sig inte alls om att vi säger att det räcker.
 
Det är ju mycket av det här som jag känner igen i min hund. Långsint, hantering av främmande människor, totalt annan hund mot sina (väldigt få) utvalda människor, larmande vakthund, vikten av att soffan inte flyttas :p, klickerhatet som valp (min har dock inte utvecklat någon mer ljudrädsla sen/än, snart tre år gammal), lättmotiverad, kräsen.

Min hund tränas i nosework och lite spår, och lever annars livet som gårdshund på landet. Han hade också mått bra av mer aktivering, han älskar att hitta på saker och blir otroligt taggad bara han anar att det är träning på gång. Jag har från dag 1 jobbat med skällandet/vaktandet men det har helt ärligt inte gett någon effekt alls :grin: Han skäller fortfarande så länge han tycker att det behövs när något händer (bil kommer, hjort passerar, löv faller...), och bryr sig inte alls om att vi säger att det räcker.
Så din kromis avskydde klickern också? Jag blev så förvånad då jag inte hade hört om denna reaktion hos någon annan hund tidigare.

Men då känner jag lite bättre för hur mycket Pucken skäller :angel::angel: hon lyssnar inte heller i första taget, numera så tystnar hon efter en stund om man ryter till :o Men det är som att hon inte kan hjälpa det, hon skäller typ automatiskt till när katten klöser på någonting trots att vi säger direkt till. (Troligen därför som katten inte gillar henne 😅)

Och studsandet... gud denna studsboll..! 😅 Vill hon få uppmärksamhet så kan hon hoppa på en också, kanske inte så passande om man har barn eller ostabila vuxna.
 
De få jag träffat har vart trevliga/"lagom" hundar. Asbra storlek. Kanske inte allmän-sociala men tycker ändå de "lossnar" snabbt även med främmande människor. Att nyfikenheten ofta vinner. Kanske lite mycket ljud (inte bara vakt utan även annat) för min smak, men antar att det som annat går att påverka/styra åt önskat håll om man bara vet att det kan vara så och då försöker ligga steget före.
 
Så din kromis avskydde klickern också? Jag blev så förvånad då jag inte hade hört om denna reaktion hos någon annan hund tidigare.

Men då känner jag lite bättre för hur mycket Pucken skäller :angel::angel: hon lyssnar inte heller i första taget, numera så tystnar hon efter en stund om man ryter till :o Men det är som att hon inte kan hjälpa det, hon skäller typ automatiskt till när katten klöser på någonting trots att vi säger direkt till. (Troligen därför som katten inte gillar henne 😅)

Och studsandet... gud denna studsboll..! 😅 Vill hon få uppmärksamhet så kan hon hoppa på en också, kanske inte så passande om man har barn eller ostabila vuxna.
Ja! Jag var så peppad på att börja med klickerträning när han var valp, men han tyckte ljudet var obehagligt och att försöka betinga det med godis hjälpte inte. Jag vill minnas att jag köpte en klicker med tystare ljud och att det då gick lite bättre men inte tillräckligt bra för att det skulle bli ett användbart träningsredskap. Jag tolkade det som en begynnande ljudrädsla, men det är inget som blommat ut (än) och han var skottfast på BPH och även vid senare skott han hört.

Haha, Gud ja, jag dömer ingen hundägare med skällande hund längre :p Min hund beter sig också som att han inte tänker på det alls, det bara sker, och han kan liksom inte hålla sig. Sen är det samma "vakthund" som kan sova sig igenom nästan vad som helst om han inte tycker att han är i aktiv tjänst, väldigt selektiv vakthund :D Ska väl ändå sägas att jag uppskattar vaktegenskapen, och skallet låter ganska imponerande utifrån så jag tror att det kan ha en avskräckande effekt.

Studsandet är väldigt charmigt, men nej, vill man vara säker på att få en hund som inte hoppar på en så är det fel ras :p Min hund vet att han inte får hoppa på oss, så oftast hoppar han bara kromis-studs rakt upp i luften, men så blir han lite för exalterad och taggad och glömmer allt vett och då har man plötsligt en studsboll i ansiktshöjd... helt galet vilken hoppkraft de har :bump::love:
 
Ja! Jag var så peppad på att börja med klickerträning när han var valp, men han tyckte ljudet var obehagligt och att försöka betinga det med godis hjälpte inte. Jag vill minnas att jag köpte en klicker med tystare ljud och att det då gick lite bättre men inte tillräckligt bra för att det skulle bli ett användbart träningsredskap. Jag tolkade det som en begynnande ljudrädsla, men det är inget som blommat ut (än) och han var skottfast på BPH och även vid senare skott han hört.

Haha, Gud ja, jag dömer ingen hundägare med skällande hund längre :p Min hund beter sig också som att han inte tänker på det alls, det bara sker, och han kan liksom inte hålla sig. Sen är det samma "vakthund" som kan sova sig igenom nästan vad som helst om han inte tycker att han är i aktiv tjänst, väldigt selektiv vakthund :D Ska väl ändå sägas att jag uppskattar vaktegenskapen, och skallet låter ganska imponerande utifrån så jag tror att det kan ha en avskräckande effekt.

Studsandet är väldigt charmigt, men nej, vill man vara säker på att få en hund som inte hoppar på en så är det fel ras :p Min hund vet att han inte får hoppa på oss, så oftast hoppar han bara kromis-studs rakt upp i luften, men så blir han lite för exalterad och taggad och glömmer allt vett och då har man plötsligt en studsboll i ansiktshöjd... helt galet vilken hoppkraft de har :bump::love:
Jag håller med om skallet, även om det inte alltid/oftast är rätt tillfälle att skälla på :angel: så är det ändå rätt imponerande, utan att behöva ha en hund i större storlek.
Men som sagt, kanske mera passande på gård än i lägenhet :angel:

Häromdagen när vi satt oss vid nya matbordet så ville hunden tigga (såklart :cautious:) och började kromis-skutta andra sidan bordet, jag kunde inte låta bli att skratta till när hon dök upp och ned med öronen flygandes :rofl:
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Jag funderar på att så småningom skaffa hund och funderar såklart över vilken ras som skulle passa mig. Det jag önskar är en...
2 3
Svar
41
· Visningar
4 185
Senast: Fetaost
·
Hundavel & Ras Jag har så smått börjat fundera på en till hund inom ett par år, men känner att jag behöver bolla lite tankar om rasval. Tack på förhand...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
8 774
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
4 162
Hundavel & Ras Nu kommer ytterligare en ”vilken ras ska jag köpa” tråd… Jag söker efter en liten, glad hund som älskar långa promenader i skog och...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
7 660
Senast: hundtant
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp