kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

let

Trådstartare
Hej!
Jag vill dela med mig om min katts historia med förhoppningen att kanske hjälpa någon vars katt fått kronisk njursvikt. Jag är ingen expert men har varit mycket frågivs när jag varit hos veterinären och nedan beskriver jag vad jag förstått genom det. Givetvis är det individuellt och detta är enbart utifrån min katt. Lyssna alltid på din veterinär och din egen magkänsla.

I december 2012 blev min 6-åriga katt dålig. Hon spydde 4-5 gånger om dagen men eftersom allmäntillståndet var okej rådde veterinären oss att vänta med att åka in. När det inte blivit bättre efter fem dagar och hon dessutom slutade att äta åkte vi in med henne till djursjukhuset och efter blodprov och ultraljud konstaterade de att hon led av kronisk njursvikt med skyhöga värden! (så höga att deras maskin inte kunde mäta högre. Krea över 1200) samt uremi. Veterinären var tveksam till om hon skulle överleva.
Efter 3 dygn med dropp hade hennes värden sänkts (700) men låg fortfarande långt ifrån vad som är en okej nivå (över 300 är dåligt) och hade inte heller börjat äta själv. Veterinären uppskattade att hon hade 1-2 dagar kvar och att avlivning kanske var det bästa. Vi var helt förkrossade men ville så gärna få hem henne en sista gång även om det bara handlade om ”två dagar om vi hade tur”.

Väl hemma pysslade vi om henne så mycket vi kunde så att hennes sista dygn i livet vara mer rofyllda än dygnen på sjukhuset. Vi ville inte heller ge upp utan försökte med all möjlig sorts mat men hon ville inte äta. Efter en hel del experimenterande med olika matsorter kom vi fram till att hon kunde tänka sig äta viss mat om vi mixade den med stavmixer först. Hon åt ändå ytterst lite. Vi köpte då en spruta på apoteket som vi fyllde med mixad mat och sputade in lite mat (5ml åt gången till att börja med) långsamt i hennes mungipa. Det var då det jade gjort på djursjukhuset, men jag kan inte tänka mig att de hade tid att göra det så långsamt och med många men mindre portioner som vi). Efter några dagar började hon faktiskt att slicka i sig maten själv från sprutan! Vi hade fått igång hennes aptit! Hon spydde endast någon gång.
10 dagar senare började hon bli piggare och åt mer och mer ”själv” (mixad mat från mitt finger var det som fungerade bäst). När vi insåg att det faktiskt gick åt bättringshållet köpte vi njurmat på djursjukhuset som hjälper till att hålla gifterna i blodet nere. Till slut åt hon det mesta helt själv.

Efter en månad åkte vi tillbaka till djursjukhuset efter veterinärens rekommendation för att se vad hon hade för värden. De hade sänkts ytterligare lite vilket vi så klart blev glada över. MEN hon fick inte äta dygnet före blodprovet och jag tror att det tillsammans med stressen att åka tillbaka till sjukhuset satte hennes aptit ur spel igen för hon slutade äta efter det.
Vi fick börja om igen med att spruta in mat i hennes mun men fick till slut lägga in henne för dropp i två dygn. Samma historia upprepade sig: när vi fick hem henne matade vi henne med en spruta och efter någon vecka kom hon igång att äta själv.


Eftervård/prevention av en ny "dipp"
Sedan förra inläggningen har hon nu mått bra i snart 4 månader! Hon spyr 1-2 gånger i veckan, det tillhör symtombilden och är inte farligt
För det mesta mår hon bra och är sig själv igen. Vissa dagar märker vi att hon inte vill äta och mår illa, då ger vi henne 1/4 tablett primperan 10mg. Samtliga av de tabletter vi ger henne går att krossa och blandas ut med mat som hon för det mesta äter själv, eller så sprutar vi in det.
vi ger henne också ett kosttillskott (1gram två ggr per dag: ipakitine, finns recepfritt på djurapoteket) som minskar upptaget av fosfater i blodet vilket hon hade högt av.

Dessutom ger vi henne en medicin som dämpar högt blodtryck som heter Fortekor varje kväll (en 2,5mg tablett. När en katt av njursvikt beror det antingen på att de inte äter eller att hjärtat inte orkar mer).
Vi försöker hålla oss till att enbart ge henne njurdiet-mat, men de dagar hon har sämre aptit är det viktigare att hon äter något över huvud taget, då får hon sin favoritmat sheba som vi mixar och ibland får locka genom att ge henne det från ett finger.

Vi blev rekommenderade en medicin mot sura uppstötningar men de tabletterna var man tvungen att skjuta in i munnen med en sk ”tablettgivare” och det fullkomligt avskydde hon så det ger vi inte. Det är viktigt att hela tiden överväga om den stress man tillför katten är värt det! Vi väger henne också då och då för att hålla koll så att hon inte går ner för mycket.

Förstoppning är vanligt hos katter med kronisk njursvikt, vilket är farligt om det pågår i flera dagar. När vi märker att hon inte bajsat på 2 dygn, eller om hon krystar men inte kan bajsa, ger vi henne 3-4 ml Laktulos (en olja vi långsamt sprutar in i hennes mungipa).

prognos
Katter kan leva med kronisk njursvikt, hur länge är helt individuellt. Min katt som har väldigt dåliga njurar befinner sig hela tiden på gränsen till att njurarna inte ska klara av det. Det är när de kommer nedanför gränsen som de blir riktigt dåliga, kräks, slutar äta mm, har de fått en sk ”dipp”. Det är då som dropp hos veterinären krävs för att förhoppnigsvis få dem ovanför gränsen igen.

Jag är så tacksam över att vi fått behålla henne så länge som vi fått nu! I början vågade jag bara hoppas på en vecka. Nu har det gått 6 månader sedan hon fick diagnosen. Vi vet inte hur länge hon klarar sig utan uppskattar varje dag! Jag är så tacksam för att vi inte avlivade henne som veterinären sa var ett alternativ – utan att vi tog hem henne och själva försökte få henne att må bättre! Droppet var livsviktigt för henne att få, men för att kunna äta behöver nog många katter en trygg miljö och en riktigt kärleksfull omvårdnad.


Här är mina råd:
1. FÖRSÄKRA din katt! Välj den dyrare försäkringen som bara kostar någon hundralapp mer per år men istället kan ge upp till 40.000 istället för 20.000 per år. Dropp är det enda som fungerar när de får en riktig ”dipp”. Räkna med att det kostar runt 6000 för några dygn som oftast krävs. Sen tillkommer undersökningar..
2. Åk till veterinären med din katt om du är orolig! Vi hade kunnat mista henne på grund av att vi väntade så länge. För varje timme med icke fungerade njurar (när de är nere i en ”dipp) stiger gifterna i blodet.
3. Ge inte upp i första taget - om du känner att du har energi och möjlighet att ta hand om din katt när den är sjuk och behöver hjälp med att få i sig mat. Jag tänkte ofta på om det var värt det för hennes skull att må så dåligt som hon gjort i perioder men nu när hon mått bra så pass länge känns det absolut värt det både för min och hennes skull.
4. När du fått kronisk njursvikt konstaterat: överväg varje undersökning om det verkligen behövs och om det är värt det i förhållande till den stress katten upplever. Jag ångrar att vi utsatte henne för extra blodprov bara för att se hur värdena låg. Det gav oss inte mycket mer information. Vi såg ju på hennes beteende hur hon mådde. Lägg hellre krutet på behandling.
5. Rådfråga gärna fler än en veterinär om vilka mediciner de rekommenderar. Många kliniker har telefontider som är gratis. Fortekor var inget vår första veterinär nämnde, men som en annan rekommenderade starkt.




ursäkt för mycket text! Minns själv hur jag letade efter just sådana här tips i början av hennes sjukdom.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jätteintressant text, förstår vad du menar med att du hade velat läsa någon liknande själv när ni drabbades.

Jag är med om lite liknande, fast min katt har antagligen FIP.
Eller dom vet inte, det gör man ju inte med FIP fören obduktionen.

Han har varit inne kanske.. 20 gånger de senaste 4,5 månaderna.
50 000 kr i vetpengar är slut.
Varit inlagd 4 gånger.
Slutat äta mkt, matat med sprutat, också haft primperan för att få igång aptiten. Han dissar dock maten om man blandar medicin i den så jag får ge i spruta, det gillar han inte, skönt att jag bara ger en halv tablett kortison om dan nu, ett tag va det 6 tabletter om dan.

Har du inget jobb eller så? Jag tänkte på att du kunnat stödmata henne så mycket. Jag har haft honom inlagd delvis för att dom kan lirka med han hela tiden, det kan jag inte när jag jobbar.

Var en dag från att ta bort honom, det var efter att dom öppnat magen på honom och han inte åt en vecka efter narkosen, han blev sondmatad men kom inte igång själv. Fören det nästan var försent..

Vi ska tillbaks om 3 v och kolla blodprov och ultraljud igen.
Är det FIP är det ju rätt så skitsamma men är det inte det vill jag gärna veta.
Uppskattar alla dagar, veckor och månader vi får tillsammans!
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Fast ...
Kronisk njurvikt ?

Ingen veterinär som påtalat att katten faktiskt kanske mår bättre av att få lämna in ? Jag förstår att ni älskar era katter men redogörelserna ni ger är smärtsamma att läsa på många sätt !
 
Senast ändrad:
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

FIP har jag inte hört talas om, googlade lite snabbt på det. Det är verkligen hemskt när ens älskade blir så dålig. Speciellt när beskedet kommer som en chock. Tiden efter är också otroligt hemsk, när man inte vet hur lång tid man har.
Hur gammal är din katt och hur man han idag? förstår att du gära vill veta om det är FIP eller inte. Jag håller verkligen tummarna för att det inte är det!
Det är ju också något helt annat än vad jag menade med för vår del att veta om hon låg på 400 eller 700 i blodgifter när vi redan visste att det skulle vara högre än normalt men samtidigt såg på henne att hon mådde bra. Siffran i sig gav inte så mycket. Men det är klart, visst hoppades jag på att de skulle vara helt bra och att det bara var tillfällig (akut) njursvikt.

Vilken tur att du ändå hade en så bra försäkring! Blir arg när jag hör personer som inte har skaffat någon alls. Själv har jag alltid varit jättenoga med att ha försäkring men har bara fortsatt betala samma som jag alltid haft och skaffade första gången när jag var 18 år och tydligen tyckte att 20.000 lät som otroligt mycket pengar. Dem försvann ganska fort....

Tur i oturen var jag mellan examen och mitt första arbete under just de månaderna hon var dålig, så jag hade mycket tid att lägga på henne. Hade inte gått om både jag och min sambo hade arbetat heltid.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

*KL*

Jag har en katt med kronisk njursvikt (och jag är högst frågande varför katten skulle fasta inför blodprovet? Har aldrig behövts med min - och fasta är verkligen inte bra för katter).

Han gick pang poff på 7 - 10 dagar ner halva sin kroppsvikt. Trots att han åt osv. Blodprov hos veterinären visade njursvikt. Hade en diskussion med veterinären och var överens om att ifall det inte gick att kontrollera med medicinskt foder skulle vi låta katten slippa. Veterinärens bild av hur det alltför ofta blir var ganska lik den TS beskriver - och det ville och vill jag inte utsätta min katt för. (Min veterinär ansåg inte man skulle det heller).

Nu har min svarat jättefint på medicinskt foder, han har fortfarande för höga värden men på rätt sida "gränsen". Ligger ungefär ett kilo under vad han borde i vikt - men han är pigg, glad och verkar må utmärkt.

Och DET är faktiskt SÅ jag tycker en katt med kronisk njursvikt (eller för den delen en hund, haft sådan med) ska ha det. Det måste vara ett förhållandevis normalt, värdigt liv och det måste vara stabilt. Så jag funderar i samma banor som Mackan faktiskt - har inte någon veterinär vågat ta upp att det kanske är bättre för katten att slippa, och har TS inte funderat på det?

Nu är ju givetvis text i en tråd en helt annan sak än att känna katten, men..
 
  • Gilla
Reactions: Sol
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Min katt har inget fel på njurarna.

Har träffat ca 10 olika veterinärer och ingen har tyckt att avlivning varit nåt alternativ sen han kom igång efter sondmatningsveckan för 4 månader sen.
Han är glad, äter, spinner, leker och gosar som vanligt.
Med en väldigt oviss framtid dock..
En veterinär jämförde det med oss människor, det är ju inte så att man funtar på att avliva nån/begå självmord för att man spyr, mår illa eller har förstoppning. Man får hjälp och det går över, kanske behöver man äta mediciner men han har inga biverkningar på kortisonet så jag ser inga anledningar att tänka i dom banorna sålänge det inte sätter sig på organen eller hjärnan.
Sen så behöver det inte vara FIP heller. Man tar inte bort en katt bara för att den kanske har FIP.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Han är inte ens 3 år :/
Nu har han ätit kortison ett par veckor igen och är helt som vanligt.
Lite mer uppmärksamhetskrävande och lite mer hungrig men det är bara bra :)

Kommer aldrig ha nåt annat än bästa försäkringen efter nåt sånt här!
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag blir illa berörd av vad ni skriver, tänk er själva. har du barn mackan kan du tänka dig hur du hade känt om någon sagt så till dig? (när ditt barn dessutom mådde bra just nu men sannolikt bara har några veckor eller månader kvar?)... Men jag vet inte om jag skrev tydligt nog. givetvis är det bättre att avliva en katt som mår dåligt. Men jag vet inte om jag var tydlig nog.

givetvis funderade jag över det! vi har varit timmar ifrån vid två tillfällen- men så har det vänt! Har alltid satt hennes välmående först! Hennes sjukdom är inte att det är konstant dåligt utan väldigt upp och ner. när det är dålig (som det varit totalt under 2-3 veckor) är det illa. När hon mår bra (totalt 5 månader sedan diagnosen) är det precis som vanligt!


Den första "planen" när hon blivit så dålig första gången var att bara ta hem henne max två dagar för att sedan avliva henne. men så började hon ju äta och blev bättre och bättre. Vi hade tät kontakt med veterinären också och jag minns att jag var orolig över ifall hon mådde sämre än vad jag trodde. katter visare ju först att dem mår dåligt när det är RIKTIGT illa...

Sen var det bra i en månad tills blodprovet. Tog ca en vecka tills hon mådde bättre igen och nu har hon mått bra och varit glad i 4 månader. vi har även flyttat så hon kan få springa runt på landet, jagar fåglar och är lycklig (har alltid varit innekatt vilket jag alltid haft dåligt samvete över. ni behöver inte påpeka det också.) så jag tror på ett sätt att hon har sin bästa tid i livet just nu. Det enda som är jobbigt för henne är förstoppningen (men det hjälps med laktuloset inom några timmar) och illamåendet. Men illamåendet håller bara i sig någon timme-ett par timmar ca 2 dagar i veckan. Resten av tiden äter hon normalt. Så jag anser absolut att hon har ett värdigt liv nu. Mackan som verkar mena att kronisk njursvikt över lag är hemskt för en katt kanske har erfarenhet av det? Vår veterinär säger att hon sannolikt mår väldigt bra som hon gör idag.

Innan var jag och min sambo överrens om att inte tvinga i henne någon mat igen utan låta förloppet ha sin gång för att inte plåga henne mer. Men nu är det ändå 4 fina månader som gått. Hade varit helt annorlunda om hon bara mådde bra i en månad för att sedan behövas tvångsmatas och bli inlagd :(

Ang bodprovet: har i efterhand hört att vissa veterinärer anser att det är helt okej för dem att inte fasta före blodprov. det gör mig ännu mer förbannad på den veterinären vi gick till. Jag frågade flera gånger om det verkligen var nödvändigt men hon sa att det var det eftersom gifterna i blodet kan ändras precis efter måltid eller nåt.


under de senaste 4 månaderna har vi alltså inte behövt tvångsmata henne förutom ca 2 gånger i veckan enbart för att få i henne medicin (2 ml mat ungefär) och hon tycker inte att det är jobbigt alls utan är avslappnad och slickar i sig. hade varit helt anat om det verkligen var nåt hon avskydde.
lakulos får hon kasnke 2 ggr i månaden.
primperan ca 2 ggr i veckan- äter ofta det själv.
resten av tiden mår hon bra och äter normalt.
 
Senast ändrad:
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Fast just förstoppningsproblemen och illamåendet (och behöva medicineras mot det) är det som för mig skulle vara anledningen att låta katten få somna. Just för det du själv säger att det är oftast en stress för en katt att medicineras (jmf med en hund t ex, 'hej, här får du en köttbulle' är ju mindre stress än fasthållning och ingivare).

Sen undrar jag ang illamåendet - hur märker ni hon mår illa?
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

vad fint att höra att han är som vanligt!

Det var ungefär så min veterinär sa också: hon mår illa ett par timmar då och då men resten av tiden mår hon bra. Inte behöver man avliva då. Vore det tvärtom däremot.... men så är det ju inte än tack och lov. men när den dagen kommer är det något helt annat.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

hon äter mindre. går över efter 2-3 timmar så äter hon som vanligt igen.
Hon tycker inte att medicineringen är särskilt jobbig. hon ligger helt avslappnad i man sambos famn och sväljer, ibland slickar hon till och med från sprutan. ibland behöver vi inte hålla henne i famnen utan kan spruta in lite medan hon sitter/ligger. Det är inte mycket heller, handlar om medicin blandat med ca 2-3 ml mat så det är inte mycket som behövs heller. Som jag skrev behöver vi ge henne medicinen med spruta ca 2 ggr i veckan. Resten av tiden äter hon det själv från en skål eller vårt finger!

hade det varit ett stressmoment hade jag verkligen övervägt att låta henne somna. Som när vi skulle ge henne en tablett med tablettingivare. det avskydde hon så det har vi aldrig gjort.

illamåndetablett får hon ca 2 ggr i veckan och laktulos 2ggr i månaden kanske.
 
Senast ändrad:
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Enligt min veterinär så illamående och/eller kräkningar innebär att katten mår dåligt pga njursvikten (jmf med en katt som har njursvikt men är symptomfri och inte påverkas negativt av den). Så jag är ledsen men för mig känns det som på tok för mycket symptombehandling med att varje dag medicinera med blodtrycksmedicin samt tillskott, att 1 - 2 ggr i veckan behöva behandla illamående, att några gånger i månaden behandla förstoppning - samtidigt som katten inte ens är symptomfri av det.

Men det är ju din katt och ditt beslut och jag respekterar det även om jag inte håller med.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Vi har regelbunden kontakt med veteinärer och de tycker absolut inte att vi ska avliva henne!
(Läs inlägget jag skrev innan där jag förklarade lite närmare om hur hon mår idag, det kanske inte var tydligt nog tidigare när jag mer fokuserade på att ge tips om hur vi kunde få henne att må bättre igen).

Hon har alltså mått bra i 4 månaders tid. mår illa ett par timmar då och då och äter mindre eller inget, även då verkar hon dock glad och leker. Hon får medicin dagligen men den äter hon nästan alltid från en skål själv med god aptit. vissa gånger får vi ge det med spruta utblandat med några ml mat med det har aldrig varit så att vi behöver hålla fast henne utan har henne lugnt i min sambos famns. hon är helt lugn och sväljer utan att göra motstånd.

tycker att du ska vara mer försiktig när du skriver sådana saker utan att ha all bakgrundfakta. Nu hoppas jag att jag gjort det mer tydligt för dig. du kan fråga om mer information istället för att skriva så direkt. vet att det finns personer som låter sina katter leva "för länge" för att de tycker att avlivning är för svårt. Men jag överväger städigt om hennes välmende överväger hennes icke-välmående...

givetvis hade jag avlivat henne om det innebar plågsam medicinering dagligen eller i övrigt inget värdigt liv. nu handlar det om ett par timmars illamående i veckan. Hon är hela tiden jättelycklig, springer runt på gräset, leker, spinner och är precis som vanligt.

vi har för övrig varit timmar ifrån att boka avlivning vid två tillfällen. det är ständigt något vi överväger och den dagen kommer att komma. Men absolut inte i dagsläget.
 
Senast ändrad:
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Låter som du bestämt dig och förstår Inge riktigt varför du öht postar här utifrån det .

Att katter spinner och agerar normalt i övrigt är inte lika med allt är Ok .
Bara som kommentar i defensiva svaren du ger .

Ingen veterinär säger ifrån om inte djurägaren Gör det om inte symptomen och lidandet är totalt extremt. Helt korrekt .

Vad barn har att göra med i sammanhanget förstår jag öht inte . Skrämmande .
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag har också haft en katt med njursvikt. Han åt också blodtryckssänkande vilket jag inte såg som några problem, han blev inte stressad av den korta stund man var tvången att hålla i för att ge tabletten. Med njurfoder var han som vanligt förutom att han tappade lite i vikt och drack lite mer än normalt. Jag satte däremot gränsen till just matvägran och (upprepade) kräkningar, då skulle han få somna in.

Det är svårt när man ser djuret varje dag, man tycker att katten är lite sämre en dag men så är den lite piggare nästa. Så då avvaktar man igen nästa gång katten har en dålig dag. Jag tror att det är viktigt att tänka igenom vart man drar gränsen, och att ha någon typ av objektiv gräns. Om katten kräks två gånger i veckan, är tre också okej, eller fyra? Det är så himla lätt att hela tiden flytta fram gränsen, och svårt när man också ser bra tecken som att katten fortfarande vill gosa och gå ut i trädgården, så då är det kanske inte så illa?
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Vi har regelbunden kontakt med två veterinärer som båda säger att hon verkar ha ett värdigt liv. Jag har själv varit jätteorolig för att hon ska må sämre än vad vi tror och verkligen frågat ut veterinärerna ska du tro! Din katt kanske har en annan symptombild än min? kanske är det därför de säger olika?
Som jag skrev tidigare kunde de inte riktigt se att njurarna var skadade på ultraljudet vilket man gör vid kronisk njursvikt, så det är möjligt att det spelar in i deras prognos för henne. (de satte diagnosen på grund av att hon hade gått succesivt ner i vikt under ett års tid samt att hon fick en dipp igen en månad efter första).

Skulle du avliva din mamma för att hon mådde illa och åt därför mindre ett par timmar i veckan? hade svårt att bajsa då och då men blev inom ett par timmar hjälp av en medicin som inte var jobbig att ta?
Den övriga tiden var hon symptomfri och lyckligare än hon någonsin varit på grund av att hon äntligen flyttat till ett riktigt paradis? om du svarar ja på det beklagar jag.

Jag vet att hon så småningom kommer att bli sämre kommer. kanske redan om någon vecka. Därför tar jag en dag i taget och är absolut inställd på att avliva henne förr eller senare. När nackdelarna väger tyngre än fördelarna.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

jag postade enbart här för att dela med mig av min erfarenhet och tips på vad man kan göra för en katt med kronisk njursvikt. Jag har bestämt mig för att inte avliva henne IDAG. kanske i morgon, det beror helt på hur hon mår. Jag tycker också det är hemskt med människor som låter sina djur som lider leva för länge. Därför blev jag riktigt illa berörd (och förbannad) när du som inte ens vet hela bilden säger att jag borde avliva henne.
därav min defensiva ton. Jag vet inte vilket förhållande du har till ditt djur, men om du har barn kanske du kan tänka dig in i min situation, hur hemskt det är att läsa något sådant du skrev. tycker att du ska vara mer försiktig eller i alla fall fråga mer kring fallet först. Men jag tror att du gjorde det på grund av att jag inte var tydlig nog. För det ska sägas till personer som plågar sina djur genom att hålla kvar dem.

Eftersom syftet med tråden inte var att få råd huruvida jag skulle avliva henne eller inte lade jag inte fokus vid att skriva hur hon har det idag, utan fokuserade på hur vi behandlat henne.

åter igen: hade det varit plågsamt för henne att få medicinen hade jag avstått.
men nu är det inga problem.
Jag vet också att det inte behöver betyda att hon mår bra bara för att hon spinner. Men jag litar på veterinärernas bedömning. Hon är pigg, glad, leker, springer runt utomhus och äter bra.

jag kommer fortsätta att rådfråga veterinären eftersom min katts välmående är det allra viktigaste. Den dagen hon blir sämre och veterinären anser att hon inte mår bra och att vi bör överväga avlivning kommer jag göra det. vi har redan i princip bokat två tider när hon var dålig i december/februari, men det var före dessa 4 månaderna. nu säger veterinärerna också att prognosen och ser annorlunda ut. Jag följer veterinärernas råd snarare än tex dina som inte bygger på all bakgrundsfakta.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Min katt har inte haft kräkningar som del av symptombilen, men det har diskuterats vilka tecken som finns på en försämring. Ett av de är kräkningar - och det är enligt min veterinär inte acceptabelt att man inte kan kontrollera värden/symptom och katten därför kräks.

Så handlar nog snarare om en skillnad i bedömning från veterinär till veterinär.

Haft en gammal hund som fick kronisk njursvikt med - samma sak där, matvägran och/eller kräkningar var inte acceptabelt enligt varken distriksveterinär eller djursjukhuset. Hon fick fyra jättefina bonusår med medicinskt foder, helt symptomfri. Sen från dag till annan rasade det och njurarna klappade ihop helt. När jag då åkte in på djursjukhuset så precis som för er katt så var njurvärdena så höga att det gick inte att mäta. Symptomen på hunden var att hon inte ville äta och var lite låg samt kräkningar (enstaka). Annars "pigg och glad".
Veterinären konstaterade att man kunde skriva in henne och lägga henne på dropp (dvs samma behandling som din katt), och att det inte var säkert de skulle klara det. Jag avbröt och tyckte att "nej, nej - hon ska få somna". När JAG sagt det (tagit upp avlivning) - DÅ sa veterinären "jag tycker du gör helt rätt, jag tycker inte du ska prova dropp - men det är så svårt att veta hur folk reagerar om man föreslår avlivning"...
Om jag sagt JA till dropp - så hade veterinären INTE sagt att "jag tycker du ska avliva din hund" - även om det var precis vad veterinären egentligen tyckte.. Kan vara bra att ha i bakhuvudet, att det krävs oftast raka frågor för att få raka svar - så vill man ha ärliga svar - fråga rakt ut =)

Parallellen till mammor är värdelös - mammor kan uttrycka åsikt själv/a.
 
Senast ändrad:
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

det håller jag med om . därför är det vitkigt att hålla en regelbunden kontakt med veterinären.
 
Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

jag har rådfrågat veterinären flera gånger om vi bör avliva henne. i December sa hon att det var bäst och vi var också inställda på att göra det efter 1-2 dagar hemma. men nu efteråt när det ändå har blivit så mkt bättre säger dem att vi absolut inte bör göra det i dagsläget. sist vi mätte värdena var de nära 300.

matvägran och upprepade kräkningar är ju tecken på när de är nere i en dipp vilket hon var då i december och kort därefter igen. vid båda tillfällena har veterinären tyckt att vi ska försöka behandla med dropp. jag har hela tiden frågat om det är värt det eller om vi bör skona henne från det jobbiga med att få dropp och vara inlagd. Min katts välmående kommer som sagt alltid först. vill absolut inte att hon ska lida mer än vad det är värt. Kanske har de bedömt annorlunda eftersom hon är så ung också och alltid varit frisk innan dess.
Ska också tillägga att hon inte spytt något alls under flera veckor. det är egentligen nu under de senaste tre veckorna det blivit mer. Vi ringde och frågade men veterinären sa att det var normalt för en katt med njursvikt. så länge hon äter med god aptit och inte kräks mer ofta är det lugnt. Mår de illa äter de ju inte, men det gör hon.

Prognosen var inte god från början men nu när hon har mått så bra som hon gjort de senaste 4 månaderna tror veterinären att hon kanske kan må bra lite längre än vad vi från början trodde. Eftersom ultraljudet inte visade på någon tydlig njurskada och att hon svarat så bra på behandling och mår bra på njurfoder säger dem att hennes nuvarande habitualtillstånd kanske inte är så nära gränsen som vi först trodde. Hon kanske bara är i början av sin njursvikt, och kan precis som din hund få en värdig tid. hur länge har vi ju ingen aning om.

jag arbetar själv med att diagnosticera och bedöma prognos utifrån behandling för människor och kan inte tänka mig att det är särskilt annorlunda för djur. Detär väldigt många variabler att ta hänsyn tlll. Att säga att det ska vara likadant för en katt som för en annan enbart baserat på den lilla information jag gett här är inte särskilt hållbart. Men visst finns det också viss risk för låg interbedömarreliabilitet. vad dina veterinär sagt till dig behöver inte stämma överens på min katt. Om det beror på deras bedömning eller våra katters olika bakrund kan vi inte veta. Det är dokc betydligt mer troligt med det senare eftersom veterinärerna precis som läkare bedömer efter diagnoskriterium och undersöknings- och åtgärdsplaner. Det är inte precis så att man drar in sin egna subjektiva uppfattning som saker och ting utan allt ska ha vetenskapligt stöd...

Jag litar också mer på veterinärerna som dels har all bakgrundsfakta och dels har en gedigen utbildning, än på er med åsikter här i forumet.


instämmer om att parallellen var långsökt. men jag undrar ändå om du i en sådan situation ens hade övervägt alternativet? frågat henne om hon hellre ville dö? för mig låter det nämligen så absurt att du faktiskt anser att min katt bör somna in. Men jag misstänker att du har en helt annan bild av hur min katt har det än hur sanningen ser ut. du antog ju tex att det var plågsamt för henne att få medicinen, vilket det då inte alls är. Det är lätt att lägga för stora växlar på egna erfarenheter när man läser om andras.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Katthälsa Kortfattat så börjar jag bli orolig efter att min katt stått på 1/4 2.5 mg Prednisolon var 3e dag i drygt två år. Hon är snart 15 år och...
2
Svar
20
· Visningar
845
Katthälsa Skrev i den andra tråden men mår så himla dåligt över detta så skriver här med om någon har tips hon har mått illa i ca en vecka...
Svar
14
· Visningar
1 457
Senast: Dorinda
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
3 185
Hundhälsa Min engelska staffe/amerikanska bulldog blev i höstas akut sjuk. Spydde flera gånger om dagen och slutade äta. Man hörde hur magen pep...
Svar
9
· Visningar
1 152
Senast: zelma123
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Hat
  • Inredningstråden, del 2

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp