Kroppspositivitet, viktminskning och sociala medier

Jag kan tycka det är så sorgligt när nån lägger ut bild "kolla jag har tappat 15 kg" och så plötsligt alla kommentarer om hur fantastisk personen är, hur snygg den är nu, vilken disciplin den har osv.

Jag känner bara ....... Det är så otroligt enkelspårigt. Gå ned i vikt och du är smart, snygg, har pannben och disciplin och kan bestiga vilket berg som helst. Gå ned i vikt är liksom största prestationen nån kan göra. För att vara tjock är ju ett misslyckande, då är du varken smart snygg eller har pannben. Oavsett om du fostrat 4 barn själv medans du pluggade på läkarlinjen och jobbade extra 150%. Ni hajar.
Jag har så väldigt svårt för den logiken. du får inte skryta om nåt i Sverige, förutom din viktnedgång.

Fast enligt denna tråden får man ju tydligen inte skryta om sin viktnedgång heller....
Det ÄR en stor prestation att gå ner i vikt och det kräver en otrolig disciplin varför skulle ingen få framhäva det?
Jag har då aldrig sett någon skriva åååh vad smart jag/du är som lyckats gå ner i vikt? Självklart sitter inte smartheten i vikten, finns väl ändå ingen som tror att man blir smart för att man tappar i vikt?

Jag förstår självklart att man inte ska sätta likhetstecken mellan snygg och smal, smal och lycklig osv men jag kan inte se varför man inte ska få vara stolt över och få visa upp sitt hårda jobb som krävs för att gå ner i vikt.
 
Självklart ska alla få kunna tycka om sin kropp oavsett utseende men man kan inte kräva att andra ska hålla med. De har antagligen egna kroppar med egna komplex de är mer bekymrade över.
Men för mig hör att tycka om min kropp ihop med att ta hand om den hyfsat. Jag är inte lika fin eller hälsosam om jag är otränad. Jag blir trött och glåmig och får högt blodtryck om jag är för tung. Jag känner mig piggare och snyggare om jag är hyfsat slimmad och har bra kondition helt enkelt så självklart tycker jag bättre om min kropp då och vill jag visa det på sociala medier så gör jag det. Sen lär jag aldrig lägga ut booty progress-bilder eller liknande eftersom halva min släkt följer mig på sociala medier och det vore alldeles för pinsamt :o
 
@fio @Angel Det låter som om ni missar att sammanhanget är kroppspositivism? Visst kan ni lägga upp bilder om ni är stolta över en viktminskning men gulzebras frågeställning handlar ju om hur man skulle kunna kombinera det med kroppspositivism - en rörelse som i första hand handlar om att gilla din stora kropp och sluta banta.
 
@fio @Angel Det låter som om ni missar att sammanhanget är kroppspositivism? Visst kan ni lägga upp bilder om ni är stolta över en viktminskning men gulzebras frågeställning handlar ju om hur man skulle kunna kombinera det med kroppspositivism - en rörelse som i första hand handlar om att gilla din stora kropp och sluta banta.
Jag har inte missat att det handlade om kroppspositivism. Det är en rörelse med många olika delar som sträcker sig från "alla kroppar duger som dom är" till den mer extrema varianten "jag är precis lika fin/hälsosam/whatever trots att jag är jättestor". Det första tycker jag i alla högsta grad är kompatibelt med att göra vad man vill med sin kropp, inklusive viktnedgång, om man gör saker man mår bra av.
 
Jag har inte missat att det handlade om kroppspositivism. Det är en rörelse med många olika delar som sträcker sig från "alla kroppar duger som dom är" till den mer extrema varianten "jag är precis lika fin/hälsosam/whatever trots att jag är jättestor". Det första tycker jag i alla högsta grad är kompatibelt med att göra vad man vill med sin kropp, inklusive viktnedgång, om man gör saker man mår bra av.
Jag ser kroppspositivismen som en motrörelse till vikthets. Så jag förstår gulzebras problematisering.
 
Jag ser kroppspositivismen som en motrörelse till vikthets. Så jag förstår gulzebras problematisering.
Jo, självklart är det en motrörelse till vikthets. :confused: Men jag ser inte hur upplevd eller uppmätt hälsa kan vara kontroversiellt att sträva efter oavsätt utgångspunkt.
Att sen säga att man vill förlora X antal kilon på X antal veckor är ju en lite annan grej (vikthets).
 
Håller helt med, propagerar man kroppspositivism så blir det ju helfel att öppet banta. Dvs att lägga ut den resan, mot en smalare kropp på nätet.

Kroppspositivitet och bantning går ju inte riktigt hand i hand..

Fast det beror ju på varför man bantar, isåfall. I en värld där fler och fler är riktigt feta, inte övervikt utan fetma, med allt vad det innehör för hälsan tycker jag det vore väldigt snävt att man inte skulle få vara en del i att vara kroppspositiv bara för att man gått ner/vill gå ner i vikt. Gör man det för att man avskyr sin kropps utseende så är det ju inte så kroppspositivt, nej. Men ska man ses som kroppsnegativ och ytlig för att man vill gå ner i vikt för att knäna är paj tycker jag vi är snett ute. Jag hoppas att vi istället kan försöka se det positiva med vår kropp och vad den kan åstadkomma oavsett om man är nöjd i det läge man är eller om man är på en resa som innebär förändring. Jag tycker det finns så många nyanser i det här att det vore trist att vara exkluderande om vad som är "rätt" positivism. Det kan ju dessutom ligga mer än det ögat ser i uttrycket känner jag. Jag var inte direkt jublande glad över bristningar (dvs det ytliga) etc under graviditet, men har nog ändå aldrig varit så kroppspositiv som då- jag var så stolt över vad min fantastiska kropp åstadkom!
 
Jag ser kroppspositivismen som en motrörelse till vikthets. Så jag förstår gulzebras problematisering.

Och så ska vi komma ihåg att det inte bara handlar om att man ska vara positiv även om man har fler kilon än idealet, det finns många spinnisar/plankor/spetor/"anorexifall"/kvinnor utan "riktiga former"/"ingen riktig kvinna" osv etc (I've heard them all..) som lider av att idealet inte heller funkar för dem. Att även smala måste få peppas i det kroppspositiva. I den här tråden pratas det bara om bantning men i ett samhälle där Kardashians-bootys och silikonbröst är en del av vardagsmaten i media och smala alltid är lovligt byte för elaka kommentarer kan det vara värt att komma ihåg att vi alla kan behöva en dos positivism :) (Om nån fattar hur jag menar, har feber o är lite virrig i hur jag uttrycker mig märker jag)
 
Fast enligt denna tråden får man ju tydligen inte skryta om sin viktnedgång heller....
Det ÄR en stor prestation att gå ner i vikt och det kräver en otrolig disciplin varför skulle ingen få framhäva det?
Jag har då aldrig sett någon skriva åååh vad smart jag/du är som lyckats gå ner i vikt? Självklart sitter inte smartheten i vikten, finns väl ändå ingen som tror att man blir smart för att man tappar i vikt?

Jag förstår självklart att man inte ska sätta likhetstecken mellan snygg och smal, smal och lycklig osv men jag kan inte se varför man inte ska få vara stolt över och få visa upp sitt hårda jobb som krävs för att gå ner i vikt.
Ingen har sagt att man inte får skryta om viktminskning. Folk får skryta hur mycket de vill. Hell, jag kommer ganska garanterat putta min vikttråd för lite skryt om jag går ner själv också.
Att man får betyder inte att man måste däremot. Det betyder inte att man måste vara helt okritisk och låta bli att tänka efter kring vad det är för signaler man skickar ut. Vi lever i ett samhälle med vikthets, där små barn bantar, vill man verkligen spä på det ytterligare eller är det bättre att motarbeta det liksom?

Ang smarthet så har jag aldrig hört en sån kommentar men att feta ses som dumma är ett faktum. Många är de som kunnat vittna om ett helt annat bemötande när de varit/blivit smala.

Självklart ska alla få kunna tycka om sin kropp oavsett utseende men man kan inte kräva att andra ska hålla med. De har antagligen egna kroppar med egna komplex de är mer bekymrade över.
Men för mig hör att tycka om min kropp ihop med att ta hand om den hyfsat. Jag är inte lika fin eller hälsosam om jag är otränad. Jag blir trött och glåmig och får högt blodtryck om jag är för tung. Jag känner mig piggare och snyggare om jag är hyfsat slimmad och har bra kondition helt enkelt så självklart tycker jag bättre om min kropp då och vill jag visa det på sociala medier så gör jag det. Sen lär jag aldrig lägga ut booty progress-bilder eller liknande eftersom halva min släkt följer mig på sociala medier och det vore alldeles för pinsamt :o
Vadå att andra ska hålla med? Är det rimligt att en kroppstyp på samhällsnivå anses ful och dålig menar du? Det här är ju liksom en samhällsfråga och inte en fråga om individuell smak (som förvisso färgats av samhällets normer).

Jag har inte missat att det handlade om kroppspositivism. Det är en rörelse med många olika delar som sträcker sig från "alla kroppar duger som dom är" till den mer extrema varianten "jag är precis lika fin/hälsosam/whatever trots att jag är jättestor". Det första tycker jag i alla högsta grad är kompatibelt med att göra vad man vill med sin kropp, inklusive viktnedgång, om man gör saker man mår bra av.
På vilket sätt är den senare extrem?
 
@fio @Angel Det låter som om ni missar att sammanhanget är kroppspositivism? Visst kan ni lägga upp bilder om ni är stolta över en viktminskning men gulzebras frågeställning handlar ju om hur man skulle kunna kombinera det med kroppspositivism - en rörelse som i första hand handlar om att gilla din stora kropp och sluta banta.

Nej det har jag inte missat men det var inte riktigt det jag svarade på. Det är faktiskt inte själva viktminskningen det handlar om för min del utan det hårda arbetet och disciplinen. Det måste man ha lust och motivation till , så Väljer man att lägga in andra värderingar i det tex att man är lat, dum, ful eller whatever för att man inte har lust eller motivationen så är man ju inte kroppspositiv utan fördomsfull! Jag kan inte se varför man inte ska få vara stolt över det , likaväl som om man springer Göteborgsvarvet. För mig blir det helfel om det ska gömmas undan för att inte göda någon hets! Det handlar väl om att tycka om sin kropp oavsett hur den ser ut?
 
På vilket sätt är den senare extrem?

Främst eftersom det synsättet tenderar att exkludera alla som inte är jättestora. Självklart får folk säga så om dom vill, det är bara inte som jag skulle uttrycka mig om jag ville få ett mer inkluderande samhälle istället för vi och dom (när det kommer till tjock vs smal).
Annars är det bara det hälsomässiga jag tycker är lite kontroversiellt. Att vara lika mycket värd, vacker, fin, osv är självklart. Att vara lika hälsosam med rejäl övervikt som utan stämmer sällan.
 
Senast ändrad:
Främst eftersom det synsättet tenderar att exkludera alla som inte är jättestora. Självklart får folk säga så om dom vill, det är bara inte som jag skulle uttrycka mig om jag ville få ett mer inkluderande samhälle istället för vi och dom (när det kommer till tjock vs smal).
Annars är det bara det hälsomässiga jag tycker är lite kontroversiellt. Att vara lika mycket värd, vacker, fin, osv är självklart. Att vara lika hälsosam med rejäl övervikt som utan stämmer sällan.
Jag håller inte med. Jag kan glatt sälla mig till de mer extrema om man går på dina exempel men ser det inte som exkluderande. Om man tex pratar om att feta nekas vård så är det inte exkluderande för att man inte pratar om normsmala också - det är bara inte relevant. För mig låter det som när man diskuterar våldtäkter och någon måste hoppa in och vända diskussionen till att män också kan våldtas - liksom ja, visst, men det är liksom inte det som är ämnet nu. Att man pratar om förtryck av en viss grupp människor betyder inte att man exkluderar andra grupper.
Det problem jag personligen upplever faktiskt finns inom den kroppspositiva rörelsen är tvärtom, att vi som är jättestora eller inte har fett på "rätt" ställen ofta är de som exkluderas istället. Man framhäver gärna att en fet kan vara sexig, men exemplen är ytterst sällan folk med rejäl dubbelhaka eller hängmage, som exempel. Problemet blev tex väldigt synligt på ett kroppspositivt stafettkonto på instagram där gästpostarna tenderade att vara smallfats typ jämt medan tex superfats knappt syntes till alls. Ute i samhället hyllas det när en smal människa skriver nånting positivt om de valkar hen får när hen sitter ner, men skulle jag göra samma sak hade inkorgen fyllts av hatmail.

Jag har för övrigt aldrig stött på någon fet som påstått att fetma är hälsosamt. Däremot måste man som tjock inte automatiskt vara ohälsosam. Det är en jäkla skillnad och alldeles oavsett är hälsa vs ohälsa inte relevant utan bara något som används av fetthatare för att legitimera sitt fetthat.
 
@Lenis Jovisst. Fast det gulzebra funderar kring är ju viktminskning. Och när det gäller det ser jag rätt svartvitt på frågan - all skildring på sociala medier av viktminskning riskerar bidra till vikthets.

Och sedan när är det av ondo att nämna att även de som önskar viktuppgång kan få vara med i frågan ang kroppspositivism? Att det gäller oss alla?
 
Men innebär det då att man aldrig får medvetet förändra sin kropp?
Förstår hur du tänker. Om man enbart tolkar kroppspositivitet som att kroppar är kroppar och alla lika värda så är det ju inte det. Jag tänkte mer på positiva saker kring kroppen att lyfta fram, mer generellt.
Kroppspositivism för mig innebär att min kropp är stark, frisk och orkar mycket. För att jag ska kunna vara stark, frisk och orka mycket måste jag äta bra, sova bra och vara hyfsat normalviktig. Nu lägger jag aldrig in bilder på sociala medier med fokus på utseende eller ens träning men om jag skulle följa någon som försöker förändra sitt liv till det bättre så skulle jag också läsa "mellan raderna" tror jag? Elefanten i rummet liksom....någon gör allt för att bli starkare , smalare , friskare men skriver bara om vissa delar? Vad förmedlar det? Man kör samma koncept som alltid men klär det i glansigt papper? Eller...?

Tänker att jag gör inte som du säger utan som du faktiskt gör , alltså krasst, bantar?
Jag tänker helt annorlunda. Min grundinställning till självvald förändring (av alla slag) är övervägande positiv. Medvetna förändringar som kommer från ett bra ställe (dvs har bra grund) är, för mig, generellt sett alltid till det bättre eller med målet att det ska bli till det bättre (det går ju tyvärr inte alltid som man vill). Jag tänker mig alltså inte att kroppspositivism motsätter sig förändring som sådan, däremot felaktiga grunder till förändring. Fokus ligger alltså på varför man förändrar, och inte hur man förändrar. Ett tydligt exempel blir ju viktminskning för att passa in i normer jämfört med viktminskning för att bli hälsosammare. Resultatet av de båda kan ju bli exakt det samma, men grunderna är ju helt olika. Ett annat exempel vore att tatuera sig för att passa in i en grupp jämför med att tatuera sig för att man själv vill ha ett visst motiv på kroppen.
Svarar på flera samtidigt.
Folk får ju göra förändringar om de vill, och det går såklart att göra förändringar av olika anledningar.
Nu pratar vi ju dock om kroppspositivism och då tycker iaf inte jag att man kan hitta på egna definitioner. Vissa beteenden är ”kroppspositiva” på så vis att det ryms inom begreppet kroppspositivism, andra inte.
Man kan ju ha en generell kroppspositiv hållning men det betyder inte att alla mina beteenden ryms inom kroppspositivism.

Jag vet inte om det blir någon begreppsförvirring? Att tänka positivt om sin kropp är ju inte samma sak som kroppspositivism.
 
Jag har för övrigt aldrig stött på någon fet som påstått att fetma är hälsosamt. Däremot måste man som tjock inte automatiskt vara ohälsosam. Det är en jäkla skillnad och alldeles oavsett är hälsa vs ohälsa inte relevant utan bara något som används av fetthatare för att legitimera sitt fetthat.

Så om man pratar om vikt relaterat till hälsa gör man det för att legitimera sitt fetthat? Jag håller inte med. Eller så missförstår jag.
 
Fast enligt denna tråden får man ju tydligen inte skryta om sin viktnedgång heller....
Det ÄR en stor prestation att gå ner i vikt och det kräver en otrolig disciplin varför skulle ingen få framhäva det?
Jag har då aldrig sett någon skriva åååh vad smart jag/du är som lyckats gå ner i vikt? Självklart sitter inte smartheten i vikten, finns väl ändå ingen som tror att man blir smart för att man tappar i vikt?

Jag förstår självklart att man inte ska sätta likhetstecken mellan snygg och smal, smal och lycklig osv men jag kan inte se varför man inte ska få vara stolt över och få visa upp sitt hårda jobb som krävs för att gå ner i vikt.
Man får göra som man vill - men att ”visa upp det hårda jobb som krävs för viktnedgång” kan faktiskt inte rymmas under kroppspositivism. Man kanske är kroppspositiv på andra sätt, men inte i detta.

Och så ska vi komma ihåg att det inte bara handlar om att man ska vara positiv även om man har fler kilon än idealet, det finns många spinnisar/plankor/spetor/"anorexifall"/kvinnor utan "riktiga former"/"ingen riktig kvinna" osv etc (I've heard them all..) som lider av att idealet inte heller funkar för dem. Att även smala måste få peppas i det kroppspositiva. I den här tråden pratas det bara om bantning men i ett samhälle där Kardashians-bootys och silikonbröst är en del av vardagsmaten i media och smala alltid är lovligt byte för elaka kommentarer kan det vara värt att komma ihåg att vi alla kan behöva en dos positivism :) (Om nån fattar hur jag menar, har feber o är lite virrig i hur jag uttrycker mig märker jag)
Det här är ju ett exempel på hur förändring av kroppen inte rimmar med kroppspositivism och hur det kan vara problematiskt (ur ett kroppspositivt persoektiv) även att fokusera på styrka, bygga muskler osv.

Sen tänker jag ändå att smala människor får stå tillbaka lite i det här. Jag är själv naturligt smal och jag skulle inte lägga ut någon sån typiskt kroppspositiv bild i stil med ”jag duger som jag är”. Det känns liksom så fjuttigt och lite som ett hån att visa upp en kropp som redan faller skapligt inom ngt slags ideal. Klart att jag kan känna mig ok.
Det finns ju kroppsdelar som jag skulle kunna visa upp ”kroppspositivt”, typ som en mjuk mage som hänger över byxorna lite trots att jag i övrigt är väldigt liten, men nä.
Det blir bara konstigt. Jag ser istället till att bidra med kroppspositivitet på andra sätt.

Främst eftersom det synsättet tenderar att exkludera alla som inte är jättestora. Självklart får folk säga så om dom vill, det är bara inte som jag skulle uttrycka mig om jag ville få ett mer inkluderande samhälle istället för vi och dom (när det kommer till tjock vs smal).
Annars är det bara det hälsomässiga jag tycker är lite kontroversiellt. Att vara lika mycket värd, vacker, fin, osv är självklart. Att vara lika hälsosam med rejäl övervikt som utan stämmer sällan.
Se ovan. Varför skulle någon känna sig exkluderad?

Och kroppspositivism handlar ju inte om hälsa. Alls.
 
[
Se ovan. Varför skulle någon känna sig exkluderad?

Och kroppspositivism handlar ju inte om hälsa. Alls.
Varför skulle någon inte känna sig exkluderad? Själva grejen med "vi och dom"-mentalitet är ju att vissa inkluderas, andra exkluderas. Uttrycker man sig på "fel" sätt så ger det mer en en jämförelse mellan tjocka och smala istället för att inkludera alla former. Folk känner sig diskriminerade och exkluderade för mycket mindre.

Självklart får du tycka vad du vill ska inkluderas i din egen uppfattning om kroppspositivism men är du verkligen den enda som kan definiera vad som ingår i andra människors uppfattning om deras kroppar och varför de gillar den? Tycker snarare att det är rätt vanligt att man ser saker som "jag gillar min kropp för att den klarar av att springa/simma/ är frisk/ föda barn" osv. Saker som i högsta grad är hälsorelaterade.
 
Så om man pratar om vikt relaterat till hälsa gör man det för att legitimera sitt fetthat? Jag håller inte med. Eller så missförstår jag.

Ja, du missförstår. Det som menas är att feta ofta får höra att de ska gå ner i vikt av kreti och pleti, och när de då protesterar mot såna kommentarer så drar folk hälsoargumentet för att försöka verka legitima. Ca 100% av tiden så skiter de blankt i personens hälsa, det bara skaver i ögonen på dem att feta existerar och de kan inte hålla truten om det. Det är uppklätt skammande och inget annat.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp