Min kärlek har varit krubbitare i över 17 år nu. Han blev det som liten då uppfödaren stallar in alla hästar efter sommaren och fölen binds då upp i spiltor. Där får de sedan stå tills någon behagar köpa dem eller så slaktas de när nästa sommar kommer. Självklart leder detta till någon form av olat att stå uppbunden halva sitt första år när man bara vill springa. Ingen avvänjning heller så magen måste bara kollapsa.
När vi köpte honom som ettåring så försökte vi med krubbitarrem men han var så stressad så detta gick inte att ta ur honom, det enda som hände var att han kämpade ännu mer och fick skavsår efter remmen.
Det man märkt genom årens lopp är att andra nyfikna hästar undrar vad han gör och ibland vill prova själva, därmed rädslan från andra hästägare och att man ibland blir behandlad som pest.
Ett stort problem är stallets väggar men det kan man bara sätta plåtkanter så blir inte boxväggarna förstörda, men var noga med att sätta dit en träpinne som hästen kan bita på i stället, plåten sliter nämligen enormt mycket på tänderna. Idag har min herre mer än 1cm glapp mellan under ock överkäke. Man kan tänka lite på pinnens placering i förhållande till andra hästarna i stallet, kan man sätta den utom "synhåll" för de andra så minskar risken att de andra undrar vad som försigår.
Om någon annan häst i stallet börjar gnaga på träet för att göra lika dant så smeta in gnagställena med tex kribox eller likanande då slutar de oftast väldigt fort.
/Mia
