*lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - igen?

E

ellan84

Detta kommer bli ett lååångt inlägg... jag måste få skriva av mig.. kanske finns det någon som kan känna igen sig lite. Även om jag ännu inte hittat någon lösning skulle det vara skönt att veta att jag inte är ensam om att känna/har känt såhär, dock hoppas jag att jag är det för det här är absolut det jobbigaste jag varit med om...

Börjar från början... (det var en gång...)
Jag har ridit diverse olika hästar i 13 år, travare, fullblod, kallblod, korsningar, unghästar och gamla trotjänare och jag har haft sååå roligt!! Ni vet allt det där man gör innan man lärt sig att vara rädd om livet:angel: men fter att bara ha ridit i skog och mark och ett kortare uppehåll så ville jag ha mer, en häst att träna på, en som kunde lära MIG dressyr och kanske hoppa ett litet skutt men framför allt att lära mig rida, på riktigt.
Efter att ha annonserat hittade jag ett halvblod runt 10-års åldern som kanske kunde passa. Jag åkte och provred och allt kändes kanon! Hästen va jättefin och ägaren va supertrevlig. Efter en tid började problemen komma, det kom fram att hästen gick inte att rida ut på själv (kom inte från stallplan) Vi backade in i allt möjligt, kastade oss baklänges på 90 vägar och jag åkte i backen. Allteftersom tiden gick började hon göra mig nervös, ena dagen kunde hon flyga i taket för att man tappade hovkratsen, andra dagar för ingenting alls och ibland hände ingenting. Efter ett års försök med denna häst gav jag upp, då var jag uppstressad och på helspänn hela tiden för att beredd på att det skulle hända ngt, vilket det mer eller mindre alltid gjorde.. ska tilläggas att hon under tiden åkt på en hälta så de sista 3 månaderna va vi bara ute på promenad...
Nu skulle jag ha egen häst, en egen trygg stabil frisk häst som jag återigen kunde ha roligt med och få tillbaka mitt lugn som jag en gång hade..
Får hem mitt "lilla" underverk, ett tyskimporterat sto med atros i en bakhas som inte gjort sig tillkänna förrän på röntgen. En såå underbar häst har jag aldrig suttit på i hela mitt liv, 100% arbetsvillig, desto mer jobb desto roligare och så känslig, för första gången i mitt liv fick jag känna vad en riktig halvhalt är och hur man styr en häst med rumpan, lyckan va total! tills 3:e dagen då hovslagaren kom, det hela slutade med att hästen reser sig rakt upp:eek: jaja, hon är väl inte den som e svår att sko här i världen..:cool: red i ca 1 månad typ 3-4 dgr i veckan då hon stått länge innan hon kom och vi inte hade någon sadel som passade. Tog ut en sadelinpassare som sålden SADELN, det mest underbara jag nånsin suttit i!
Red 2 dgr i skogen och sen ett pass i ridhuset, kände mot slutet att nånting va fel, hon ville inte längre fatta vänster galopp och kändes konstig. Sen drog karusellen igång.. det hela startade i ryggen, gjorde kopplingen ny sadel = ryggont..
Nu har jag ägt hästen i snart 6 månader och hon har varit dålig i 5. Hon har visat sidor som jag inte alls tycker om, hon har väldigt lätt för att lätta fram när nånting inte passar, dock aldrig när man sitter på, vi har fortfarande inte fått på bakskor. När hon blir stressad kan hon blockera helt och då går hon bara, som en bulldozer, strunt samma om ngn står i vägen. Har tillslut hittat en veterinär som inte skyllde allt på spatten utan som faktiskt hittade en ordentlig sträckning/fläkning utav ett bakknä som hon blev behandlad i. Fick ett rehab program och i 2½ vecka har hon sett hur fräsh ut som helst, tills hon fick för sig att bralla när vi longerade och nu har det kommit tillbaka. Pratade med vet idag som vill spruta knät igen och ev ta en bild oxå men hon sa att det är ingen idé om jag inte kan longera henne varannan dag, vilket jag inte kan då utebanan frusit till skridskoplan och alla fält är vattenfyllda. Fick då alternativet att skritta henne hela vintern tills det blir bra väder (vår) och ta upp behandlingen då. Idag hittade jag henne i hagen utan ena framskon så nu kan jag inte göra ngt alls tills vi får tag på hovis som tydligen försvunnit från jordens yta..

Jag har brännt varenda korvöre på hästen, varslad från jobbet, sambon tycker det är jobbigt att jag kommer hem ledsen från stallet varje dag och jag är fortfarande på helspänn att nåt ska hända när jag håller på med henne...
Just nu känns allting bara skit, en del utav mig vill ha henne kvar tills jag kan rida på denna underbara varelse igen, en del utav mig vill sälja henne nu, på en gång men hur säljer man en halvknepig häst med artros som dessutom har problem med ett knä?:confused: allting känns becksvart å när folk frågar hur det går med hästen vill jag nästan slå dem på käften.. VART TOG DET ROLIGA VÄGEN!!!???

Nu vet jag att det finns många här som gått igenom MYCKET värre saker och långa konvalecenter med sina hästar, men mitt största dilemma är igentligen inte hennes skada, det är hur jag mår å just nu mår jag inte alls bra, allt är så j*vla tungt,tråkigt och ledsamt med massor med frågetecken..
kommer jag få behålla jobbet? kommer sambon stå ut? kommer hon nånsin bli bra? kommer vi få på de där satans bakskorna? hur ska det gå att prova ut ny sadel? (förvandlas till en flyende varulv när sadeln ska på)

Vi hade en föreläsning om stress och stresshantering idag på jobbet, gissa vem som har alla symptom på stress?:angel: han sa som så att vissa har galon-axlar, saker bara rinner av som vatten på en gås och vissa har kardborr axlar och nästan suger saker till sig att bli stressad över, jag tror jag har en kardborre overall...

Hur tar man sig ur det här? Hur ska jag få det att bli roligt igen? Förstår inte hur mitt glädjeämne i livet kan få mig att må så dåligt.. är det det här som kallas förlossningsdeprission? för vissa dagar vill jag slänga ut henne "genom fönstret" och bara grina...
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Men usch vad jobbigt du verkar ha det....Jag kan inte säga att jag känner igen mig i din situation, men jag känner väl igen känslan man har när det är nåt fel med Hästen... Tung, trist, sorgligt, hopplöst, meningslöst....
Kan du inte bara låta henne gå i hage i vinter. Finns ju många som helt sonika ställer ner sina hästar de värsta månaderna. Kanske har du nån skapligt stor hage och har hon nån kompis är det ju ännu bättre. Jag tror inte din häst far illa av att gå och skrota en vinter. Kanske är det bättre läge till våren att ta tag i problemen...?
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Detta måste väl ändå klassas som dolt fel? Det gäller väl i 2 år efter köp så kan du inte yrka på att köpet ska gå tillbaka? Är vad jag skulle ha gjort i detta fallet. Man har häst för att det är roligt. Inte ska man behöva vara rädd när man går till stallet inte. Jag menar, olyckor händer lätt ändå.
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Oj, jag skulle vilja ta hem den hästen till vårat ridhus, simträning och kiropraktor... Min häst var enligt kiropraktorn det värsta han sett på 30 år, men hon är frisk nu, med lite underhåll :)
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Hej!

Jag tycker verkligen så otroligt synd om dig. Du verkar ha väldigt mycket jobbiga saker omkring dig, och det gör inte problemen med hästen lättare. Egentligen vet jag inte vad jag vill säga, för vad skulle det spela dig för roll om jag sa att jag vet hur det känns när ingen människa upplever saker på exakt samma sätt? Jag vet inte på långa vägar hur du känner dig, men jag vet hur det känns när allt verkar hopplöst och man inte vet hur man ens ska orka ta sig igenom en dag till.

Mitt tips till dig är att ta en sak i taget. Försök inte fixa allt med detsamma utan ta det lugnt. Om det betyder att hästen får vila ett tag så får det vara så. Hon kommer inte må dåligt av det. Försök att få hjälp med henne (det är inte alls omöjligt att få hjälp med en skadad häst, jag började sköta min medryttarhäst när han var skadad och bara fick gå promenader).

Du fixar det här, bara du tar det lugnt. Om du vill mejla så skicka ett PM, annars önskar jag dig all lycka till! Hoppas inte detta blev rörigt nu, jag är väldigt trött... ;)
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

hon är genomgådd av kiropraktor, det var fel på hela framvagnen men nu vid 3:e återbesöket va hon jättefin=) simträning skulle hon nog dock må toppen av, det skulle jag oxå vilja ha möjlighet till...
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

eftersom jag visste om spatten när jag köpte henne så går det inte att yrka på det, nu är det e sträckning/fläkning i ett knä som spökar.. Det är så svårt att förklara.. jag är inte rädd för henne men jag känner mig hela tiden stressad och på helspänn, vilket ät jättetråkig för hon förtjänar inte det för hon är en klippa, det va förra medryttarhästen som plockade fram de här känslorna, igentligen borde jag tagit en paus emellan men det är lite svårt att ordna nu + att jag vill ju ha kvar henne, att rida den hästen är det bästa som finns...
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Jo, det var väl ungefär vad vet. sa oxå.. hon sa oxå att jag kan skritta henne i skogen, hon måste ändå röra på sig så det lutar mot att det blir det.. nu blev det verkligen becksvart.. satte ju igång med longeringsprogram för 2½ vecka sen och för första gången på flera månader såg hon fräsch ut och jag var för första gången på länge glad för att åka ut till stallet så får tokf*n för sig att hon ska bralla för att det inte gör ont längre å så är vi tillbaka på ruta noll igen.. som tur är så har hon iaf stor hage med kompis (där de för övrigt levde loppan idag medans matte stog å slet sig i håret)
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Kan du inte ta hjälp av någon? Kanske försöka hitta en duktig medryttare som kan hjälpa till, kanske känns bättre att dela lite med någon när du verkar ha det så jobbigt. Eller du kanske har någon duktig vän/bekant?
Ibland kan vissa saker gå om man gör på ett lite annat sätt, som man själv kanske inte har tänkt på :)

Det ska ju vara roligt att ha häst. Hoppas det blir bättre för dej!
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Där hon står nu så känner jag ägaren till "gården" som har hållt på med hästar i dryga 40 år (kanske mer) och de hjälper mig jättemycket . bla så behöver jag inte åka ut alla dagar i veckan, de kör oss till veterinär och hovslagare och fifflat in oss hos deras kiropraktor som igentligen inte tar nya kunder så jag får all hjälp jag behöver igentligen. Men det är ändå tungt, av sex månader som hästägare har hon varit knackig i 5, det har lixom tagit udden av det roliga + då medryttarhästen som va dålig så nu har jag inte ridit på drygt ett år. En "perfekt" dag brukar kunna hålla entusiasmen och glädjen uppe ganska länge och man blir påmind om varför man håller på men de dagarna är väldigt sällsynta just nu.. det finns lite för många mörka moln på himmel just nu..
och minusgrader,mörker och kyla...
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Där hon står nu så känner jag ägaren till "gården" som har hållt på med hästar i dryga 40 år (kanske mer) och de hjälper mig jättemycket . bla så behöver jag inte åka ut alla dagar i veckan, de kör oss till veterinär och hovslagare och fifflat in oss hos deras kiropraktor som igentligen inte tar nya kunder så jag får all hjälp jag behöver igentligen. Men det är ändå tungt, av sex månader som hästägare har hon varit knackig i 5, det har lixom tagit udden av det roliga + då medryttarhästen som va dålig så nu har jag inte ridit på drygt ett år. En "perfekt" dag brukar kunna hålla entusiasmen och glädjen uppe ganska länge och man blir påmind om varför man håller på men de dagarna är väldigt sällsynta just nu.. det finns lite för många mörka moln på himmel just nu..
och minusgrader,mörker och kyla...
Men hallå, stopp ett tag nu! Du har hittat en häst som du verkligen tycker om, eller hur. Hon har varit dålig i rätt många månader och du har gjort allt du kan för att få henne frisk, eller hur. Jag tycker faktiskt att både du och din häst ska ta en time out här och nu. Det är mörkt och kallt, skitväder och halt. Varför inte låta hästen vila nu i vinter och sätt igång henne i vår när det börjat grönska igen. Ni kan ju ha en vinter med bara gos och mys, små korta promenader i grimma bara då och då. Om jag var du skulle jag ställa in mig på en vinter med vila. Inte för att hästen är halt utan för att du bestämt att så ska det vara fram till våren. Något jag kan bli lite sur över är att man börjar sätta igång hästarna precis när de inte är halta längre. Då ska det genast sättas igång och börja skrittas, longeras med mera, med mera. Det får alldeles för ofta till följd att hästen blir halt igen ganska snart. Varför inte ta tillfället i akt och låta knät läka ut ordentligt över vintern. Hästen dör inte av det, och du dör säkert inte av det heller. Du kan ju börja en liten bana med att lära hästen lite trix eller något istället. På det sättet kan du också lära dig hennes små egenheter och kanske komma underfund med hur hon ska hanteras för att få ordning på era samarbetssvårigheter. Sedan till våren börjar du skritta igång hästen igen och framåt sommaren så kommer ni båda att var på banan igen.

Eftersom du också är varslad från jobbet så kan du (om det nu skulle bli så att du blir uppsagd) kanske söka jobb på någon ridanläggning och kanske kan du få någon ridlektion i veckan för att hålla igång din ridning. Rida lektion på lektionshästar till exempel är faktiskt väldigt nyttigt också.

Du fixar det här, om du bara vill:banana:
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

idag har jag bråkat med försäkringsbolaget, har reservation för artrosen men nu tycker jag de är löjliga.. det står klart och tydligt att det rör sig om artrit (ledinflammation) i knät efter akut olycka vid klättring, att hon blivit behandlad av kiropraktor då det först satte sig i ryggen. Nu vill de ha journal från kiropraktorn, trots att försäkringen inte täcker kiropratik (har inte sökt ersättning för detta utan det står med i vet journalen). Sen är det inte säkra på att jag kommer få nån ersättning pga reservationen.. men sen när orsakade spatt en sträckning?? *suck* på fredag ska hon skos, har lyckats leja bort så stallägaren och hennes son åker och jag stannar hemma å fixar stallet och mat tills de kommer hem, jag blir ett stort nervvrak när hovis kommer eftersom jag vet hur hon betett sig, att hon fortsätter är ju inte så konstigt då hela jag utstrålar att det är livsfarligt, så nu håller jag tummarna för att hon äntligen får på sig bakdojjor, annars får jag köpa såna oldmacs eller va de heter.. nån som har erfarenhet av såna "ta på skor"?

hon kommer få en vilovinter, däremot kommer jag skritta henne i skogen men villkorslöst.. vi har en till häst till i stallet som ska skrittas igång så vi kan göra sällskap ettag iaf...
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Går det inte att mata henne medan hon blir skodd?
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

tyvärr inte.. det är intressant en liten stund sen struntar hon i det.. jag håller tummarna för att allt går som det ska på fredag, att hon kanske finner sig i det när inte mamma nerv-vrak är med=)
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

tyvärr inte.. det är intressant en liten stund sen struntar hon i det.. jag håller tummarna för att allt går som det ska på fredag, att hon kanske finner sig i det när inte mamma nerv-vrak är med=)
He, he, jag blev portad av hovslagaren när han skulle sko min ena häst, för att hästen blev fullständigt nojjig när jag var med. Detta bara för att jag visste hur jobbigt vi haft det med skoningar tidigare (han hade ingen snäll hovslagare när han var unghäst). När jag inte var med stod hästen som ett ljus. Aldrig några som helst problem :)
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Du verkar ha det tungt just nu... och jag förstår att det känns jobbigt med hästen. Även en själv kan känna sådana där gropar ibland, trots att man har en häst utan större bekymmer. Jag skulle föreslå att du verkligen satte dig ner och tänkte efter; vad vill du egentligen ha ut av din ridning idag? Vill du fortfarande lära dig rida riktigt bra eller vill du ut i skogen igen? Känns det som om din häst fortfarande är rätt häst för att kunna uppnå det du vill med den? Osv. Det känns svårt att veta, men den enda som kan ha svaren är du.
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Hej!
Jag känner med dig och förstår att det kan kännas tungt. Jag har inte riktigt samma problem som du men jag kan känna igen mig i dina känslor.
I alla fall tycker jag som en del andra att du kanske ska ta det lugnt ett tag. Bestäm dig för att ställa av hästen i några månader, och bara pyssla och promenera under tiden. Då får hästen en chans att repa sig, du får en mer mental paus och kan kanske hitta nya små glädjeämnen med hästen! Även om det är svårt att ändra sina tankebanor när det känns tungt, så istället för att se alla problem, försök fokusera på det som är bra; typ åh vad mysigt det var att borsta min häst idag istället för att tänka på allt som är fel.
Förhoppningsvis känns det lite lättare om ett tag och då blir det säkert bättre med sambon också.
Kämpa på!:)
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Damen har nu skor på alla fyra fötter, skötte sig som en ängel hela dagen tydligen.. dock fick hon milt lugnande:devil: men till nästa gång ville hovslagaren pröva utan, han trodde inte det skulle vara några problem.. men jag stannar nog hemma då oxå, får ont i magen bara av att tänka på det :crazy:
 
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

*raderat* råkade bli dubbelpost
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

När hon blir frisk så är hon perfekt för mig:) är en klippa att rida, inga problem att rida ut själv, är inte rädd för nånting (vet dock inte hur det är med älg, hon kommer ju från tyskland så jag vet inte om hon nånsin sett en sån, men hon kanske blir kär i den som alla andra tyskar:D) och är såå underbar att rida dressyr på.. Lite därför oxå det känts så tungt, hon är verkligen den underbaraste häst jag ridit men i hanteringen har hon varit lite utav en riktig ödla och sista månaderna har det ju inte varit någon ridning alls men sista tiden har mkt börjat falla på plats, vi bytte stall här i oktober och både hon och jag har börjat hitta ett annat lugn...
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 839
Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
5
· Visningar
1 363
Senast: Hedinn
·
Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
6 796
Senast: tuaphua
·
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 501
Senast: Lhas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Hat
  • Pusseltråden
  • Vad gör vi? Del CXCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp