*lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - igen?

[ellan84]

Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Ni alla ska bara veta hur skönt det känns att få veta att jag inte är ensam om att kunna ha en svacka. Tidigare fick jag höra hur elak jag var som inte motionerade min häst nånting, dock har jag alltid "kompenserat" med att borsta å pyssla så länge som damen står ut Har nu även ordnat så att jag kan vara hemma 2 dgr i veckan så jag hinner aktivera sambon oxå. Det är nu 99% chans att jag blir av med jobbet men både min familj och stallägaren som älskar min häst har sagt att vi ordnar det på ngt sätt så jag kan andas ut lite iaf...

 

[Yrja]

Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Ojoj, du har haft din skörd av otur.

Jag vet hur det är när man har en häst som inte fungerar och vars problem är svårt att lokalisera. Pratade också senast igår med en kompis i stallet som haft problem med sin häst i 1,5 år, ungefär liknande som du men han stegrar och backar redigt när man sitter på, väögrar att gå och får återkommande kotledsinflammationer. Vi kom fram till samma fråga: Vart tog det roliga vägen?

Något man ska veta att vill man HA häst så vill man HA häst. Det innebär engagemang på ibland lite annorlunda sätt och vill man inte ha allt det kanske man ska ha foderhäst istället. Eller medryttarhäst. Men när man börjar känna att det roliga med hästeriet är borta och man faktiskt inte vill åka till stallet längre så har man ju på ngt sätt tappat hela syftet med vad ridningen ju var från början. Det ska ju vara ett nöje, inget annat. Det är också därför det är så viktigt att man letar en häst som verkligen är det man vill ha. Vill man ha ett projekt så är det ett nöje att hålla på med det. Men alla vill inte ha projekt.

När det gäller din sambo så gör som jag gjorde och sätt dig ner o prata. Berätta varför det är jobbigt, varför det blev såhär och att såna saker händer när man håller på med levande ting. Försök också förklara att det inte håller i sig föralltid och att det förr eller senare löser sig. Antingen så kanske du gör dig av med hästen eller så kanske ni lyckas lösa problemet. Men fråga också hur det känns för han, om han förstår ditt val och om det är ok att du försöker en stund till. Man förstår ju att även han påverkas men det är viktigt att du inte oroar dig för det utan att ni är öppna med varandra när ni båda är sansade och har tid att prata.

Jag vet inte vad du har för alternativ, men du kanske ska se över dem och känna efter vilket som egentligen känns bäst. Kan ni lösa problemen eller vill du inte längre?

 

[banazir]

Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

Jag tror att mycket av hennes hanteringsproblem ligger just hos dig. Det gick ju och sko henne när du inte var med och du skriver vid flera tillfällen att du är spänd och nervvrak tillsammans med henne. Då är det inte kul att ha häst! Släng dina prestationskrav och börja med att få en bra relation med din häst istället. Försök att hitta situationer när du känner dig avslappnad och lugn i hennes sällskap, då lugnar nog hon ned sig också och då blir det trevligare igen. NH-träna lite. Kommunikation är jätteviktigt. Just den biten har jag gått igenom och ibland får vi återfall, då brukar jag göra något kul med min häst, löshoppa eller nått, då får jag skratta åt hennes tokigheter och det blir genast kul igen.
Min häst var också skadad ett längre tag då fick jag verkligen chansen att jobba på det där med respekt och förtroende, det var minst lika viktigt som att få till ridningen. Jag fattade inte det först efteråt, vilken tur i oturen jag hade som fick denna kvalitetstid. Har man en känslig häst får man jobba lite mer, men samtidigt lär man sig också så mycket mer. Men sälja en för övrigt underbar häst, nej det kommer du nog att ångra.

Att hon skadade knät vid longering får du inte ta på dig, det hade ju kunnat hända i hagen lika lätt.
Jag förstår att det känns nattsvart nu, men alla skador och annat, men ta ett steg i taget. Du har ju mycket annat omkring dig, med jobbet, det måste du få tid att oroa dig över. Ställ inte så höga krav på dig själv. Låt dig själv må dåligt ett tag.
Lycka till med jobbet, hästen, sambon och försäkringsbolaget

 

[murran]

Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

tyvärr inte.. det är intressant en liten stund sen struntar hon i det.. jag håller tummarna för att allt går som det ska på fredag, att hon kanske finner sig i det när inte mamma nerv-vrak är med=)

Det är nog bra om du inte är med, hon känner att du är "mamma nervvrak", och kommer att bråka om du är med. Vår pålle har varit en "hovslagarplattare", och blev bara värre o värre, och till slut lät jag någon annan stå med henne, och det gick bättre. Till slut kunde jag känna mej så pass lugn, att jag vågade stå med henne, korta stunder, utan att sända dåliga vibbar, och nu kan jag stå helt själv och hålla henne medans hovis skor..Ge inte upp, det kommer att gå bra tillslut..

 

[ellan84]

Sv: *lååångt* äntligen lite ljus i slutet tunneln men varför stängdes den dörren - ig

jag kan inte påstå att vi har hanteringsproblem för hon är en fruktansvärt lyhörd, lättlärd och intresserad häst som igentligen är väldigt lätt att läsa då hon är väldigt snabb med att visa vad hon tycker. Däremot har hon någonstans blivit väldigt felhanterad (hon förväntar sig att få stryk) och i vissa situationer kan jag inte lugna henne då jag själv blir nervös, typ som med hovis som hon inte gillar. Klart hon blir rädd när hela matte skriker att det är livsfarligt=) Men sen vi bytte stall har hon sakta men säkert börja bli den häst som jag tidigare bara sett små glimtar av, nu kan vi stå å mysa hur länge som helst, hon är lugn och harmonisk för det mesta och ingenting är några större problem. Min sambo och jag har pratat ut och det känns toppen, blir jag av med jobbet har jag ju mer tid för hästen=) Därmot hävdar jag fortfarande att hennes mamma är en varulv och pappa en buffel.. men dessa gener visar sig mer och mer sällan och jag kan mer och mer skratta åt.. jag menar med min häst=D trots att årstiden blivit mörkare så har samvaron med min häst blivit ljusare.. Dock så är jag inte skitglad när man påpälsad till tusen står i mörkret å hackar tänder å mockar en box...=)