Labradorer och framtiden

Så otroligt kul att se en labrador i arbete @AraSlei
Angående arbets vs. exteriöravel så är min än så länge ganska lilla (men av många delade) erfarenhet att överlag är hundar av arbetande raser som är avlade främst för arbete enklare att ha att göra med nästan oavsett förarens egna erfarenheter. Varför? Jo en bra arbetshund som ska kunna jobba en heldag MÅSTE ha en av och på knapp, den måste ha impulskontroll, den måste vara styrbar och samarbetsvillig. När dessa saker inte prioriteras i aveln men man fortsätter avla på hundar med mycket energi (vilket de flesta labradorer har) så får man snabbt väldigt jobbiga hundar. Att många utställningslabradorer anses lugna beror nog på att de är så jäkla feta att det knappt orkar något. De slimmande jag träffat har orkat massor men ofta saknat inbyggd styrning/impulskontroll = riktigt jobbiga hundar att träna/leva med. Visst får man träna detta med alla hundar men medfödda egenskaper är oerhört viktiga för hur framgångsrik den träningen kommer att bli.

Anser jag då att alla ska köpa sin en hund av arbetslinjer oavsett om de bara ska ha den som aktiv sällskapshund. NEJ, absolut inte för det kommer urholka rasen på sikt om sådan efterfrågan blir stor. För att bibehålla de bra arbetsegenskaperna behöver så många av hundarna som möjligt komma till ägare som utvärderar arbetsegenskaperna i rastypiska arbetsprov (inte bara nosework, rally, agility, planlydnad osv.) för annars kan man inte veta hur mycket av dessa bra arbetsegenskaper som faktiskt finns kvar samt vilka styrkor och svagheter som finns i varje kull. En jaktlabrador kan nog leva ett utomordentligt bra liv även hos någon aktiv person som aldrig tränar den i rastypiska aktiviteter men det hjälper inte rasen för 5 öre om inte uppfödaren får och använder utvärdering av sin avel. På bara någon generation kan viktiga egensaker lakas ur helt om ingen efterfrågar och utvärderar dem.

Så köper man en hund av arbetande ras (rastyp i delade raser) så bör man utvärdera dessa egenskaper på arbetsprov som är aktuella för rasen anser jag. Man behöver inte sikta högt men iaf bidra med information om hundens arbetsmässiga styrkor och svagheter till uppfödaren eller andra som vill avla vidare på just dessa linjer. Annars kommer kanske inte den ras man uppskattat och köpt vara samma om några generationer om för få bidrar till utvärdering av avelsresultatet.
 
Så otroligt kul att se en labrador i arbete @AraSlei
Angående arbets vs. exteriöravel så är min än så länge ganska lilla (men av många delade) erfarenhet att överlag är hundar av arbetande raser som är avlade främst för arbete enklare att ha att göra med nästan oavsett förarens egna erfarenheter. Varför? Jo en bra arbetshund som ska kunna jobba en heldag MÅSTE ha en av och på knapp, den måste ha impulskontroll, den måste vara styrbar och samarbetsvillig. När dessa saker inte prioriteras i aveln men man fortsätter avla på hundar med mycket energi (vilket de flesta labradorer har) så får man snabbt väldigt jobbiga hundar. Att många utställningslabradorer anses lugna beror nog på att de är så jäkla feta att det knappt orkar något. De slimmande jag träffat har orkat massor men ofta saknat inbyggd styrning/impulskontroll = riktigt jobbiga hundar att träna/leva med. Visst får man träna detta med alla hundar men medfödda egenskaper är oerhört viktiga för hur framgångsrik den träningen kommer att bli.

Anser jag då att alla ska köpa sin en hund av arbetslinjer oavsett om de bara ska ha den som aktiv sällskapshund. NEJ, absolut inte för det kommer urholka rasen på sikt om sådan efterfrågan blir stor. För att bibehålla de bra arbetsegenskaperna behöver så många av hundarna som möjligt komma till ägare som utvärderar arbetsegenskaperna i rastypiska arbetsprov (inte bara nosework, rally, agility, planlydnad osv.) för annars kan man inte veta hur mycket av dessa bra arbetsegenskaper som faktiskt finns kvar samt vilka styrkor och svagheter som finns i varje kull. En jaktlabrador kan nog leva ett utomordentligt bra liv även hos någon aktiv person som aldrig tränar den i rastypiska aktiviteter men det hjälper inte rasen för 5 öre om inte uppfödaren får och använder utvärdering av sin avel. På bara någon generation kan viktiga egensaker lakas ur helt om ingen efterfrågar och utvärderar dem.

Så köper man en hund av arbetande ras (rastyp i delade raser) så bör man utvärdera dessa egenskaper på arbetsprov som är aktuella för rasen anser jag. Man behöver inte sikta högt men iaf bidra med information om hundens arbetsmässiga styrkor och svagheter till uppfödaren eller andra som vill avla vidare på just dessa linjer. Annars kommer kanske inte den ras man uppskattat och köpt vara samma om några generationer om för få bidrar till utvärdering av avelsresultatet.

100% medhåll!
 
Ja, och detta var ju bara en liten del av dagen. Hundarna har gått 9-16 söndag, måndag, onsdag, torsdag, fredag. Vilodag i tisdags. Med hinder och kuperad terräng varenda dag!

T ex den här terrängen :D vill också tillägga att detta är resans unghundsgrupp, med hundar som är mellan 1-2 år gamla och under utbildning.

ÅH det var en fantastisk resa!

 
Min Labbe skulle inte ha några problem med den där terrängen, hon springer ofta i ännu värre. Hon hade dock tagit en längre omväg runt kon, hon tycker inte om såna. Och hon kan hoppa över ett fårnät, från stillastående, så vig är hon. Men hon har tyvärr lite dålig impulskontroll, det har blivit mycket bättre men det är fortfarande svårt att vänta i dörren innan jag säger att hon får gå ut eller att sitta kvar och vänta om jag kastar iväg en apport. Man ser hur det rycker i henne och hon får kämpa emot impulserna stenhårt. Och om hon bär något i munnen och plötsligt ser något spännande eller luktar något så släpper hon grejen. ADHD-hunden kallar jag henne ibland. Men det har som sagt blivit mycket bättre nu när hon fyllt två och det kanske blir ännu bättre så småningom.
 
För övrigt undrar jag var alla Labradorer egentligen är, det skall ju vara Sveriges vanligaste hundras men jag ser dom inte ofta alls. Händer någon gång att jag ser en från bilfönstret men nästan aldrig när jag är ute och går. De andra två av de tre vanligaste raserna, Golden och Schäfer, ser jag däremot hela tiden.
 
Min Labbe skulle inte ha några problem med den där terrängen, hon springer ofta i ännu värre. Hon hade dock tagit en längre omväg runt kon, hon tycker inte om såna. Och hon kan hoppa över ett fårnät, från stillastående, så vig är hon. Men hon har tyvärr lite dålig impulskontroll, det har blivit mycket bättre men det är fortfarande svårt att vänta i dörren innan jag säger att hon får gå ut eller att sitta kvar och vänta om jag kastar iväg en apport. Man ser hur det rycker i henne och hon får kämpa emot impulserna stenhårt. Och om hon bär något i munnen och plötsligt ser något spännande eller luktar något så släpper hon grejen. ADHD-hunden kallar jag henne ibland. Men det har som sagt blivit mycket bättre nu när hon fyllt två och det kanske blir ännu bättre så småningom.

Det är ju toppen!

I den här typen av träning är det inte bara det fysiska som är en utmaning, utan även det jaktliga och mentala. Att orka (och vilja!) fortsätta vara lydig och lyssna på pipan när mjölksyran suger i benen, att orka minnas markering nummer 6, 7, 8… för att sedan kunna skickas på nr 1 och komma ihåg vart den landade, när den kastades för en lång stund sedan.
Att arbeta klokt i vinden när man är i slutet av sin träningsdag och dessutom har tränat flera dagar i rad. Man ser t ex jättetydligt på min hund på båda de senaste filmerna när han får vittring på apporten och hur han agerar och följer upp den. Hur han placerar sig rätt i vind i förhållande till apporten i god tid innan han kommer fram, för att han läser terrängen klokt. Man ser också hur trött han är när han kommer tillbaka uppför den där låånga backen - och då hämtar han ytterligare ett par apporter efter denna, men på andra sidan muren som är ca 160 cm hög. Lika glad, lika arbetsvillig och med hela retrieverpaketet där det ska vara. Trots att han är rejält trött. Precis som det ska vara hos en retriever med rätt jaktlust och rätt will to please.

Mycket hos en hund går att träna upp, men väldigt mycket hos specialisterna är nedärvt och förstärkt av generationers avelsarbete. Och de egenskaperna vattnas ur betydligt snabbare än vad de avlas fram, vilket blir resultatet när man avlar mer på utseendet än på de specifika egenskaperna. Skillnaden är hur man definierar hunden. Absolut att en labrador ska ha ett visst utseende, men för mig är det framförallt sättet den arbetar på som gör den till en labrador. Den är en specialist som är outstanding bland retrieverraserna, och i labradorens arbete är en lite flat bröstkorg eller ett par för korta öron ett betydligt mindre problem än liten will to please, dålig jaktlust eller dålig viltfinnarförmåga.

Att sitta still när dörren öppnas eller när man kastar en apport är grundträning.
Det är när man går en walk up och har ett par jaktcockers som swishar förbi ens hund, som går lös i jaktfot, samtidigt som fasanerna flyger och skjuts runt om dig som impulsförmågan prövas. Och lydnaden, så klart.
 
Senast ändrad:
För övrigt undrar jag var alla Labradorer egentligen är, det skall ju vara Sveriges vanligaste hundras men jag ser dom inte ofta alls. Händer någon gång att jag ser en från bilfönstret men nästan aldrig när jag är ute och går. De andra två av de tre vanligaste raserna, Golden och Schäfer, ser jag däremot hela tiden.
Beror nog på var man bor? Jag tycker bara jag ser huskys, jämthundar och ett par andra jakthundar jag inte minns namnet på just nu. Och några små sällskapsraser.

Såg dock en kelpie på fjället för ett tag sen och en jättefin labbe häromdagen. Jag stirrade nog orimligt mycket 🙈
 
Det är ju toppen!

I den här typen av träning är det inte bara det fysiska som är en utmaning, utan även det jaktliga och mentala. Att orka (och vilja!) fortsätta vara lydig och lyssna på pipan när mjölksyran suger i benen, att orka minnas markering nummer 6, 7, 8… för att sedan kunna skickas på nr 1 och komma ihåg vart den landade, när den kastades för en lång stund sedan.
Att arbeta klokt i vinden när man är i slutet av sin träningsdag och dessutom har tränat flera dagar i rad. Man ser t ex jättetydligt på min hund på båda de senaste filmerna när han får vittring på apporten och hur han agerar och följer upp den. Hur han placerar sig rätt i vind i förhållande till apporten i god tid innan han kommer fram, för att han läser terrängen klokt. Man ser också hur trött han är när han kommer tillbaka uppför den där låånga backen - och då hämtar han ytterligare ett par apporter efter denna, men på andra sidan muren som är ca 160 cm hög. Lika glad, lika arbetsvillig och med hela retrieverpaketet där det ska vara. Trots att han är rejält trött. Precis som det ska vara hos en retriever med rätt jaktlust och rätt will to please.

Mycket hos en hund går att träna upp, men väldigt mycket hos specialisterna är nedärvt och förstärkt av generationers avelsarbete. Och de egenskaperna vattnas ur betydligt snabbare än vad de avlas fram, vilket blir resultatet när man avlar mer på utseendet än på de specifika egenskaperna. Skillnaden är hur man definierar hunden. Absolut att en labrador ska ha ett visst utseende, men för mig är det framförallt sättet den arbetar på som gör den till en labrador. Den är en specialist som är outstanding bland retrieverraserna, och i labradorens arbete är en lite flat bröstkorg eller ett par för korta öron ett betydligt mindre problem än liten will to please, dålig jaktlust eller dålig viltfinnarförmåga.

Att sitta still när dörren öppnas eller när man kastar en apport är grundträning.
Det är när man går en walk up och har ett par jaktcockers som swishar förbi ens hund, som går lös i jaktfot, samtidigt som fasanerna flyger och skjuts runt om dig som impulsförmågan prövas. Och lydnaden, så klart.
Håller med helt och verkligen jätteroligt att se dina filmer, ser också fram emot fler i en bildtråd! Otroligt fin hund, och som sagt, så inspirerande!
 
Jag har en tjockislabbe, men flera överviktiga släktingar, i bra hull. Uppfödaren brukar skämtsamt kalla henne "stövaren" med tanke på kroppsformen. Hon har fått Very Good på exteriörbedömning (under coronaitiden när det inte var några riktiga utställningar. Vi ska iväg på en riktig senare i höst, får se vad dom säger då).
Hon har gjort retriverprov (med fint resultat vad jag förstår), BPH utan konstigheter, efter det har vi tränat en del apportering, vilspår (klarat anlagsprov), rallylydnad, och nosework (meddragna på aktiviteter av uppfödaren). Vi vandrar mycket i skog och på fjäll.
Hon är väldigt glad och positiv, hänger med på allt och nya ställen, men ett par dagar med sjuk matte i soffan är också helt ok. Är fin med barn/gamla/sjuka så länge hon kommer ihåg sin storlek, men det har väl mer med uppfostran att göra. Hade jag haft mer kunskap hade hon nog varit bättre.
Sen är hon också flamsig och styrig en del, men det beror med på att detta är min första hund och jag har missat en del i uppfostran.
 
Så otroligt kul att se en labrador i arbete @AraSlei
Angående arbets vs. exteriöravel så är min än så länge ganska lilla (men av många delade) erfarenhet att överlag är hundar av arbetande raser som är avlade främst för arbete enklare att ha att göra med nästan oavsett förarens egna erfarenheter. Varför? Jo en bra arbetshund som ska kunna jobba en heldag MÅSTE ha en av och på knapp, den måste ha impulskontroll, den måste vara styrbar och samarbetsvillig. När dessa saker inte prioriteras i aveln men man fortsätter avla på hundar med mycket energi (vilket de flesta labradorer har) så får man snabbt väldigt jobbiga hundar. Att många utställningslabradorer anses lugna beror nog på att de är så jäkla feta att det knappt orkar något. De slimmande jag träffat har orkat massor men ofta saknat inbyggd styrning/impulskontroll = riktigt jobbiga hundar att träna/leva med. Visst får man träna detta med alla hundar men medfödda egenskaper är oerhört viktiga för hur framgångsrik den träningen kommer att bli.

Anser jag då att alla ska köpa sin en hund av arbetslinjer oavsett om de bara ska ha den som aktiv sällskapshund. NEJ, absolut inte för det kommer urholka rasen på sikt om sådan efterfrågan blir stor. För att bibehålla de bra arbetsegenskaperna behöver så många av hundarna som möjligt komma till ägare som utvärderar arbetsegenskaperna i rastypiska arbetsprov (inte bara nosework, rally, agility, planlydnad osv.) för annars kan man inte veta hur mycket av dessa bra arbetsegenskaper som faktiskt finns kvar samt vilka styrkor och svagheter som finns i varje kull. En jaktlabrador kan nog leva ett utomordentligt bra liv även hos någon aktiv person som aldrig tränar den i rastypiska aktiviteter men det hjälper inte rasen för 5 öre om inte uppfödaren får och använder utvärdering av sin avel. På bara någon generation kan viktiga egensaker lakas ur helt om ingen efterfrågar och utvärderar dem.

Så köper man en hund av arbetande ras (rastyp i delade raser) så bör man utvärdera dessa egenskaper på arbetsprov som är aktuella för rasen anser jag. Man behöver inte sikta högt men iaf bidra med information om hundens arbetsmässiga styrkor och svagheter till uppfödaren eller andra som vill avla vidare på just dessa linjer. Annars kommer kanske inte den ras man uppskattat och köpt vara samma om några generationer om för få bidrar till utvärdering av avelsresultatet.
Just detta hade vi jättesvårt med när vi skulle köpa liten hund - alla riktigt roliga småhundar är jakthundar.
 
Gud vad svårt det var att fota hund jämfört med häst 😂. Här är iaf min yngsta som bara har lite lite jakt i sig men av mindre lättare modell.
 

Bifogade filer

  • 1BDF795E-CED7-4A4D-BAD3-D833A5F08D8A.jpeg
    1BDF795E-CED7-4A4D-BAD3-D833A5F08D8A.jpeg
    516,2 KB · Visningar: 63
Intressant tråd! Skulle lika gärna kunna varit om rasen jag växt upp med, setter.

Jag är intresserad av en jaktlabbe. För mig som redan är insatt i en uppdelad ras och där jag inte längre vill jaga vilt skulle den passa mig väldigt bra. Just apporten är ett av de roligare momenten tycker jag och när jag var liten fick jag träna även andras settrar att apportera :)

Men då är ju frågan hur man hittar uppfödare? Jag har hittat ett fåtal och facebook verkar vara nått flera använder sig av istället för hemsidor?
 
Intressant tråd! Skulle lika gärna kunna varit om rasen jag växt upp med, setter.

Jag är intresserad av en jaktlabbe. För mig som redan är insatt i en uppdelad ras och där jag inte längre vill jaga vilt skulle den passa mig väldigt bra. Just apporten är ett av de roligare momenten tycker jag och när jag var liten fick jag träna även andras settrar att apportera :)

Men då är ju frågan hur man hittar uppfödare? Jag har hittat ett fåtal och facebook verkar vara nått flera använder sig av istället för hemsidor?

Facebook, skulle jag säga :)
Du kan ju även kolla resultatlistor på jaktproven för att få en uppfattning om vilka uppfödare som finns.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Då jag blev tvungen att köra hem foderhästen i helgen och därför behöver sätta fokus på något annat får ni stå ut med ännu en rastråd:D...
Svar
11
· Visningar
1 436
Senast: Grana
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp