Läkare med huvudsjal?

Upplevde samma i Albanien när jag var ung. Jag skrev ner de generiska namnen på ingredienserna i de medicinerna jag behövde.
Skulle vara ett svar till #39 #Hyacinth
 
De flesta läkare kan ju ofta engelska också som man kan ta till om det kniper. En röntgenläkare blev lättad när vi gick över till engelska, fast han kämpade tappert ett tag med svenskan.
 
De flesta läkare kan ju ofta engelska också som man kan ta till om det kniper. En röntgenläkare blev lättad när vi gick över till engelska, fast han kämpade tappert ett tag med svenskan.
Fick en läkare som hade varit i Sverige 3mån och endast kunde ytte pytte lite svenska och väldigt dålig engelska. Hon fick sitta med ordbok och översätta. Vi klarade det rätt bra men jag tycker verkligen inte att det var okej. Hon var verkligen duktig men det hjälper ju inte om man inte kan göra sig förstådd. Tänker om det hade varit min pappa istället. Han kan inte ett ord engelska. Det är rimligt att man ska behöva ha med sig tolk.
 
Fick en läkare som hade varit i Sverige 3mån och endast kunde ytte pytte lite svenska och väldigt dålig engelska. Hon fick sitta med ordbok och översätta. Vi klarade det rätt bra men jag tycker verkligen inte att det var okej. Hon var verkligen duktig men det hjälper ju inte om man inte kan göra sig förstådd. Tänker om det hade varit min pappa istället. Han kan inte ett ord engelska. Det är rimligt att man ska behöva ha med sig tolk.

Jag håller med dig. Jag skulle ha svårt att beskriva mina problem på engelska eftersom jag inte kan en massa facktermer. Visst jag jag slå upp det jag vill säga innan besöket, men jag måste också kunna förstå vad läkaren svarar, annars blir det ju värdelöst.
 
Jag hade ett absurt läkarbesök hos en isländsk stafettläkare en gång, han kunde så lite svenska att jag mest skrattade åt alltihop. Men: det var heller inget jätteallvarligt jag var där för och jag var inte beroende av honom för något viktigt läkarintyg eller så. Och framförallt var jag inte 75 år.

Jag tycker att läkare måste kunna tillräckligt med svenska för att förmedla information till patienter, ta emot information från patienter och kommunicera med läkarkollegor och annan vårdpersonal. Jag tycker faktiskt att det är jätteviktigt.
 
Jag har inga som helst problem med vare sig sjal eller knackig svenska. Det har alltid gått utmärkt ändå. Jag upplever alltid att jag blivit förstådd, även om jag kanske inte fattat alla nyanser.
Halsfluss kan man konstatera ändå liksom. Jag klarade mig ypperligt i Vietnam utan att kunna göra mig förstådd på något språk, men lite humor och vilja från båda hållen så löste det sig.
Jag har kollegor som pratar usel svenska men är sanslöst kompetenta ändå. Vi löser det På lite olika sätt, men det är sällan ett problem. Jag resonerar att jag träffar en läkare, om denne inte förstår mig, kommer läkaren att ta dit någon annan.
Har man halsfluss, öroninflammation eller ett brutet ben så spelar språket mindre roll men det finns sjukdomar där symptomen är betydligt svårare att kommunicera än att peka på det som gör ont och då är det helt klart en fördel med ett gemensamt språk. Och de som inte har engelska/svag engelska blir det ännu värre för.
 
Jag var hos en läkare som missförstod mig totalt:eek: Det jag svarade nej på hade han skrivit ja på och vice versa... :banghead: Jag bad om en remiss till specialist istället.

En annan kunde inte ett ord svenska men det var lindrigt så jag kunde ta det på engelska.

Värst var det för en av mina gymnasieelever. Hen var på VC hos en icke svensk läkare och när Hens besök var klart frågade läkaren om hen kunde stanna kvar och vara tolk till nästa patient som inte heller var svensk utan bara kommunicerade på engelska, vilket läkaren inte gjorde. Min elev fick alltså sitta och tolka åt en främmande människa, med ganska pinsamma problem, för en läkare på en VC!
 
Är det dock en person som öht inte kan göra sig förstådd på svenska och/eller har någon form av plagg som täcker ansiktet skulle jag känna obehag, men sådana människor jobbar ju ändå inte i vården, så det är ju ett icke problem.

Som sagt, de jobbar i högsta grad inom vården.. jag har själv suttit som "tolk" när de tagit in läkare från andra nordiska länder som tex talat så grötig danska att en del patienter inte riktigt fattat allt.

Har man halsfluss, öroninflammation eller ett brutet ben så spelar språket mindre roll men det finns sjukdomar där symptomen är betydligt svårare att kommunicera än att peka på det som gör ont och då är det helt klart en fördel med ett gemensamt språk. Och de som inte har engelska/svag engelska blir det ännu värre för.

Det spelar jäkligt mkt roll även vid brutna ben, faktiskt. Det är inte jättekul att diskutera eventuell kirurgis vara eller icke vara, bli sövd och skuren i, och diskutera eftervård- när man inte förstår. Jag har haft patienter där vi inte fått tag i tolk och fått klara oss med bristfällig svenska och engelska och gester, och har alltid haft lite ont i hjärtat när de rullats iväg för narkos och jag har undrat hur mycket de egentligen förstått.. särskilt när det varit barn inblandade. Kan bara föreställa mig hur det är att vara "på andra sidan" av situationen.
 
Det spelar jäkligt mkt roll även vid brutna ben, faktiskt. Det är inte jättekul att diskutera eventuell kirurgis vara eller icke vara, bli sövd och skuren i, och diskutera eftervård- när man inte förstår. Jag har haft patienter där vi inte fått tag i tolk och fått klara oss med bristfällig svenska och engelska och gester, och har alltid haft lite ont i hjärtat när de rullats iväg för narkos och jag har undrat hur mycket de egentligen förstått.. särskilt när det varit barn inblandade. Kan bara föreställa mig hur det är att vara "på andra sidan" av situationen.
Du missförstod mig här, i vart fall poängen. Jag svarade på ett inlägg där skribenten ansåg att det var okej med läkare som inte förstod språket med hänvisning till enkla sjukdomar.

Jag påtalade att alla sjukdomar inte är så enkla att man bara behöver peka och undrade hur man gör då. Min poäng var alltså att allt inte går att kommunicera om man inte har ett gemensamt språk och inte att påpeka att just benbrott är enkelt som du verkar ha uppfattat det som.
 
Jag har tyvärr problem även med dialekter :o pga min grava hörselskada. Även de från Finland eller Danmark (speciellt finska :angel:). Det känns lite pinsamt att man får kämpa mera med dem medan andra (dvs de med "vanlig" svensk dialekt) är lättare, man får lust att säga "Jag är inte rasist men..." - vilket blir ju helt fel tolkning det också :cautious::rofl:
Men det handlar egentligen om vana och jag är van vid att höra ord på ett visst sätt, så det blir dubbelt så svårt.

Jag skulle också ha svårt för burka, jag läser väldigt mycket på läpparna och skulle inte klara det lika bra med ansiktet täckt. Som tur är så har jag inte ställts inför den situationen än, det skulle kännas obekvämt att först verka som att man har problem med dem :o och även om man förklarar så känner man lite dåligt samvete.
 
Jag har tyvärr problem även med dialekter :o pga min grava hörselskada. Även de från Finland eller Danmark (speciellt finska :angel:). Det känns lite pinsamt att man får kämpa mera med dem medan andra (dvs de med "vanlig" svensk dialekt) är lättare, man får lust att säga "Jag är inte rasist men..." - vilket blir ju helt fel tolkning det också :cautious::rofl:
Men det handlar egentligen om vana och jag är van vid att höra ord på ett visst sätt, så det blir dubbelt så svårt.

Jag skulle också ha svårt för burka, jag läser väldigt mycket på läpparna och skulle inte klara det lika bra med ansiktet täckt. Som tur är så har jag inte ställts inför den situationen än, det skulle kännas obekvämt att först verka som att man har problem med dem :o och även om man förklarar så känner man lite dåligt samvete.
Jag har en jourläkare på jobbet som pratar riktigt grötig skånska och det är fullständigt absurt svårt att kommunicera med denna i telefon och i synnerhet om situationen är stressig eller rörig runt omkring mig. Finns det tolkar som kan översätta gröt-skånska till begriplig svenska så anställer vi den på heltid på stört. Typ.
 
Jag har tyvärr problem även med dialekter :o pga min grava hörselskada. Även de från Finland eller Danmark (speciellt finska :angel:). Det känns lite pinsamt att man får kämpa mera med dem medan andra (dvs de med "vanlig" svensk dialekt) är lättare, man får lust att säga "Jag är inte rasist men..." - vilket blir ju helt fel tolkning det också :cautious::rofl:
Men det handlar egentligen om vana och jag är van vid att höra ord på ett visst sätt, så det blir dubbelt så svårt.

Jag skulle också ha svårt för burka, jag läser väldigt mycket på läpparna och skulle inte klara det lika bra med ansiktet täckt. Som tur är så har jag inte ställts inför den situationen än, det skulle kännas obekvämt att först verka som att man har problem med dem :o och även om man förklarar så känner man lite dåligt samvete.
Jag skriver under på allt du skrivit. Burka har jag inte heller ställts inför men däremot läkare och tandläkare som pratar med munskydd på. Helt hopplöst att förstå vad de säger och förståelsen från läkare/tandläkare när jag ber dem prata utan munskydd så jag kan läsa på läpparna är oftast noll. Likaså har det hänt flertalet gånger när jag varit inlagd att jag ligger och sover när läkaren kommer, hen börjar prata och jag ber hen vänta så jag kan ta på hörapparaterna, hen pratar på och när apparaterna har slagit på har läkaren redan gått. Helt värdelöst :(
 
Jag skriver under på allt du skrivit. Burka har jag inte heller ställts inför men däremot läkare och tandläkare som pratar med munskydd på. Helt hopplöst att förstå vad de säger och förståelsen från läkare/tandläkare när jag ber dem prata utan munskydd så jag kan läsa på läpparna är oftast noll. Likaså har det hänt flertalet gånger när jag varit inlagd att jag ligger och sover när läkaren kommer, hen börjar prata och jag ber hen vänta så jag kan ta på hörapparaterna, hen pratar på och när apparaterna har slagit på har läkaren redan gått. Helt värdelöst :(
:eek: Men what? Vad respektlöst! :mad: Jag går till en (inte folktandvården) tandläkare som bokar teckentolk åt mig och de är alla så förstående :love: Men de flesta jag mött i vården har varit mer eller mindre förstående och upprepat sig vid behov, kanske jag har haft tur? Fast iom de jobbar i vården så borde de vara medvetna om att inte alla människor hör bra :mad:
Jag har inte varit inlagd men om någon försökte prata med mig för att väcka mig - ha, försök om du kan :devil::rofl:
 
Jag hade ett absurt läkarbesök hos en isländsk stafettläkare en gång, han kunde så lite svenska att jag mest skrattade åt alltihop. Men: det var heller inget jätteallvarligt jag var där för och jag var inte beroende av honom för något viktigt läkarintyg eller så. Och framförallt var jag inte 75 år.

Jag tycker att läkare måste kunna tillräckligt med svenska för att förmedla information till patienter, ta emot information från patienter och kommunicera med läkarkollegor och annan vårdpersonal. Jag tycker faktiskt att det är jätteviktigt.

Att vara hos en svårbegriplig läkare med ett barn är inte heller någon höjdare, kan jag lägga till. Fast svårbegriplighet kan ju bero på flera olika saker. Under sommaren behövde min ytterst verbala åttaåring vård - den första läkaren på VC brast i både språk/lyssnande och kompetens/erfarenhet, den andra på VC var bra :up: (och den enda som ens pratade med honom..), och specialisten vi träffade till slut (som beslutade om operation, fick jag förklara för barnet efteråt) kombinerade läkarjargong, kortfattadhet (om det är ett ord), ett sjujäkla tempo och så brytning på det O_o. En himla tur att sköterskorna där var kanon och att sjukhuset i fråga har en webb för barn om operation och narkos och att det gick uppemot en vecka mellan beslut och operation så att både åttaåringen och vi föräldrar kunde läsa på själva...
 
:eek: Men what? Vad respektlöst! :mad: Jag går till en (inte folktandvården) tandläkare som bokar teckentolk åt mig och de är alla så förstående :love: Men de flesta jag mött i vården har varit mer eller mindre förstående och upprepat sig vid behov, kanske jag har haft tur? Fast iom de jobbar i vården så borde de vara medvetna om att inte alla människor hör bra :mad:
Jag har inte varit inlagd men om någon försökte prata med mig för att väcka mig - ha, försök om du kan :devil::rofl:
Min nuvarande tandläkare (privat) är toppen :) Med henne räckte det att jag sa till en gång och hon är noga med att säga till sköterskorna också. Hon är noga med allt :love: Tidigare däremot på folktandvården :meh: :turd:

Kanske är skillnaden att det inte hörs på mitt eget tal och att jag inte talar med tecken själv? Folk tar förgivet att en person yngre än pensionsåldern hör och bryr sig inte. Många, både inom vården men även privat blir förvånade att jag har apparater på båda öronen trots att jag har sagt att jag är gravt hörselskadad. Som om jag hade hört dem alls utan då eller? Privat har jag full förståelse för folk överdriver ofta sina besvär (säger att de inte hör något alls när de är förkylda eller att de är blinda när de behöver läsglasögon) och jag anser såklart inte att folk ska veta vad som räknas som grav hörselskada men inom vården? Jag har haft audionomer som sitter och pratar med ryggen emot mig eller när apparaterna är urtagna för att de ska greja med dem :cautious: Då kan man verkligen börja undra.

Kanske har jag haft otur eller kanske beror det på den enorma mängd vård jag varit tvungen att få.
 
Hade jag träffat en läkare som täckt ansiktet hade jag ogillat det. Jag är ovan vid det så kanske skulle nämna jag vänja mig om jag stött på det ofta(re?) men jag vill gärna kunna se ansiktsuttryck på den jag möter i viktigare sammanhang. Däremot hade jag absolut gett det en chans om en läkare jag träffar täcker ansiktet. Kanske är den personen skitduktig på det jag söker vård för!
 
En liten aning trött blir jag på denna återkommande diskussion om ansiktstäckande slöja.
De är EXTREMT ovanligt i vårt land att täcka ansiktet. Någonstans. Med andra ord blir diskussionen rätt onödig. Snudd på larvig.

Inom vården vågar jag slå vad om ganska mycket att ingen har träffat personal som har ansiktet täckt av sjal.

Täckt av munskydd är skapligt vanligt och jag har hittills inte hört någon enda som förfasat sig över det. ;)

Att täcka huvudet - det gör ju även ungdomar. Alla de som bär mössa eller keps inomhus. Jag har aldrig hört någon nämna förtyck i det sammanhanget. Ohyfs däremot muttras det om emellanåt, speciellt bland äldre.
Å andra sidan förfasade sig redan de gamla grekerna över "dagens ungdom".
 
Se min fetning. Vårdbiträden arbetar redan idag i vård och omsorg och gör i stort sett samma uppgifter som undersköterskor.

Men nu pratas det om att "införa dem igen", så uppenbarligen funderar landstingen över någon slags förändring på området.

De kanske faktiskt menar att de då inte ska göra i stort sett samma uppgifter som undersköterskor, utan mer den typ av uppgifter som de utförde under 60-talet.

http://sjukskoterskekarriar.se/artikel/ska-vardbitraden-inforas/
56 procent av sjuksköterskorna anser att vårdbiträden ska införas igen. Vissa anser att vårdbiträden ska införas för enklare uppgifter för att avlasta mer kvalificerade yrkesgrupper. Kritiker menar att sjukvården är alldeles för kvalificerad och att vårdbiträden inte har tillräcklig kompetens. Vad anser du?

https://www.allehanda.se/artikel/op...dbitraden-igen-och-ge-unga-och-nyanlanda-jobb

För mig som Liberal
är det självklart att ta vara på alla människors kompetens på bästa sätt. Därför föreslår vi Liberaler att vårdbiträden återinförs, eller om man vill kalla det servicenära tjänster. De kan göra allt från att tvätta kläder, flytta sängar, sprita handtag och ta ut matbrickor.
 
Ibland på vissa hemvårdsavdelningar så har de inte ens någon uska i tjänst vissa pass utan enbart vårdbiträden.
Vårdbiträden har väl aldrig enbart hållt på med blommor och tvätt osv utan det är en annan yrkeskategori. Vårdbiträden gör samma jobb som uskor, dvs sitter med de som håller på att dö, ger medicin, lägger om sår (om de gått den kursen), matning, inhalering etc. Det är väl blodprover och sådant som vårdbiträderna inte får göra men det är inte alla uskor som gör det heller.
Jag pratade i mitt inlägg inte om vad de tydligen gör nu, utan vad en släkting till mig gjorde när hon var vårdbiträde på 60-talet. Vilket definitivt inte var att ge medicin och lägga om sår, och tur är nog det.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 462
Senast: sjoberga
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 939
Senast: Sasse
·
  • Artikel
Dagbok Jag har varit deprimerad i väldigt många år och under åren har jag känt att jag blivit mer och mer avslagen i mina känslor, inte pga...
Svar
11
· Visningar
796
Senast: Lyan
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 764

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp