Anonymt nick pga känsligt!
Hej! Jag har en tuff situation som jag skulle behöva stöd i! För att sammanfatta så kort jag kan (det blev visst inte så kort...):
Min pojkvän, som jag varit tillsammans med i drygt ett år, tittar på våldtäktsporr. Han berättade om det här för
några månader sen, tillsammans med väldigt explicita extrema fantasier han har haft som yngre. Har också visat porren för mig. Jag la locket på och försökte låtsas som att det inte var jobbigt, men det var det.
Det har också influerat vårt sexliv då jag kände mig pressad att (obs. låtsades som att jag tyckte att det var okej/lurade mig själv till det) gå med på vissa våldsamma inslag i vår sex. Har nu sagt ifrån så det sker inte längre. Han kan dock fortfarande bli väldigt hård och kall och liksom aggressivt kåt när han blir det, ta tag i mig på ett hårt sätt. Han har tidigare flera gånger tagit strypgrepp på mig i en sån situation. Alltså t.ex. jag står och borstar tänderna, han ser mig naken, blir kåt kommer fram tar strypgrepp. Sa ifrån så han har slutat med det också. Känner att sex är väldigt ångestladdat för mig just nu, så vill inte ha sex. Han håller dock fortfarande på och trugar och frågar om jag ”inte bara kan ta på honom lite”/säger att han måste runka och påpekar att han är kåt.
Till saken hör att jag själv blivit våldtagen och han vet hur mycket det påverkar mig. För en månad sen ungefär berättade jag för honom att jag tyckte att det var jobbigt med hela porrgrejen, han har nästan varje gång vi pratat om det sen dess gått in i försvar och sagt väldigt jobbiga grejer. Ett axplock: gång på gång påpekat hur jobbigt det här är för honom ”förstår du inte hur mycket jag skäms och hur jobbigt det här blir för mig att jag tydligen gjort fel”, att han säger att jag bara tycker att det är jobbigt för att jag blivit våldtagen, att jag är överkänslig, att killar måste runka och han kan bara runka till det, att han inte fattar varför han inte ska kolla på det, att det blir en stor uppoffring för honom att sluta. Han har också sagt problematiska saker om våldtäkter generellt. Vissa saker har han tagit tillbaka efteråt men tydligt är att han liksom stänger av sin empati och visar att han inte förstår den skada som de tjejer som förnedras i filmerna utsätts för. Han fattar inte heller hur han ska laga det här och har frågat mig om hur man ber om ursäkt. Han har också sagt att jag har svikit honom som inte berättat om det här tidigare, att det är ett lika stort svek som det han utsatt mig för.
Han mår också väldigt dåligt just nu pga en livkris men lägger över ansvar på mig. Han blir väldigt ”odräglig”, jag tänker att det inte är lätt när man mår dåligt men det blir ju inte bra. Jag kan ju vara snäll fastän jag mått otroligt dåligt i perioder. Han har också sagt att han inte vet om det är nån mening med att leva om jag lämnad honom. Han håller också på och spelar ”djävulens advokat” när vi diskuterar saker, om politik t.ex. fastän vi tycker likadant, vilket blir så otroligt slitigt när jag bara vill ha ett vardagssamtal om diverse saker. Kan fortsätt länge länge med det inte är bra. Orkar inte med det här längre och vill lämna. Men är orolig inför det. Vill gärna ha stöd! Tack för att du läst!
