Längd på arbetsdag inkl resor

Jag ser det som ett hinder. Tio år kortare liv är också ett sjukare liv.

Jag förstår hur du menar. Dvs att kroppen påverkas av oregelbundna tider osv. Men som jag ser det så kan man kompensera. Jag tex äter regelbundet och på liknande tider oavsett skift, undviker att äta "tungt" nattetid, äter sunt överlag, motionerar och håller mig i fysisk bra form. Jag ser till att jag sover så bra jag kan vilket då i praktiken blir 6-9 tim per dygn, i snitt 7,5.

Jag har en bättre fysisk hälsa än många jag känner med hälsosammare arbetstider än mig. För om man sitter stilla, äter osunt och inte ser till att sova ordentligt så tror jag på det stora hela att det förkortar ens liv mer än att man jobbar 5-skift. Med modern forskning har dessutom skiftscheman anpassats mer efter kroppens behov och jag ser inte den typen av mardrömsscheman som existerade för 20 år sedan i min bransch.
 
Det är svårt att säga om det är rimligt eller ej. Det är upp till var och en. Jag jobbar aldrig mindre än 11 timmar och har ca 80 minuter resväg sammanlagt. Tidigare hade jag pass som låg på 18 timmar och 24 timmar. Ibland t.o.m 27 timmar. Plus resväg på det. Om någon säger att de jobbar 8 timmar så tycker jag att det är ett "kort" pass. :D Så van har jag blivit med mina. Jag trivs otroligt bra på mitt jobb men skulle gärna bo en smula närmare.
 
(När jag pendlade 10mil enkel så bytte jag till ett schema med lite längre men färre dagar, jobbade 3 dagar sedan ledig 2, alltid. Det var en fungerande kompromiss. Jobbade även 80% en period med samma schema, rent orkesmässigt var det perfekt).
 
@honung Jag förstår din poäng ang vilken tid på dygnet det handlar om. Jag förstår även poängen med att det inte är varje vecka mån-fre det handlar om. Jag har själv aldrig jobbat strikt dagtid utan bara kortare perioder om några månader, och sedan rullande i mitt schema om var 6e vecka. I min värld är inte raka veckor mån-fre normen.

För egen del skulle det givetvis spela in hur ofta detta kommer ske och hur mkt jag är helt ledig däremellan (jag jobbar ju skift av precis samma anledning, jobbar mkt periodvis och inte alls periodvis för det passar mig bra). Men jag skulle inte kunna ha de arbetstider du beskriver som enda arbetstider på en heltidstjänst. Jag har inte förmågan att sova vart som helst dvs jag kan inte använda pendlingstiden till vila så för mig skulle det inskränka för mkt på min fritid då jag måste "sova ikapp" hemma. I min bransch jobbar vissa alltid 12 timmarsskift och är sedan ledig fler dagar i följd än om man jobbar 8 timmarsskift. För mig skulle det inte väga upp att jobba i snitt 3 pass/vecka och var helt bortkopplad från mitt liv och min ork dessa dagar, typ varje vecka. Jag föredrar som jag har det nu, jobbar 8 tim på vardagar och 12 tim fre-sön.
Jag måste fungera med häst och hund även de dagar jag jobbar. Jag skulle resonera annorlunda om jag kunde styra mina hobbys till lediga dagar, men djuren ska skötas 7 dagar i veckan och jag orkar inte riktigt med när jag jobbar 12 tim. Nu är det så utspritt att det funkar med att planera in lugnare dagar för häst och hund då vilket jag sedan kompenserar upp när jag är ledig eller jobbar 8 tim.

Min poäng är att jag INTE är bortkopplad från att ha ett "liv" ens när jag jobbar som mest intensivt. Skulle jag inte fungera i min vardag när jag jobbar skulle jag inte heller fungera på mitt arbete. Jag arbetar med människor, svårt sjuka människor, skadade människor, dörende människor och jag kör bil i snitt just nu ca 30 mil per arbetspass. Jag måste fungera, jag måste vara utvilad.
Jag anser mig vara lyckligt lottad, jag är nästan alltid ledig när andra är det också. Det beror väl kanske mycket på hur ens sociala liv ser ut men mitt arbete och de tider jag har haft under många år har inte hindrat mig från att vara en, enligt mina barn - extremt närvarande mamma (jag har ju alltid jobbat när de sovit, och sovit själv när de gått i skolan), har inte hindrat mig från att ha flera hästar, hund men också extrajobb utöver detta.
När svaren här kategoriskt säger "oh noes, skulle inte palla pendlingstid utöver arbetstid" så säger jag att min pendlingstid inte spelar någon som helst roll den tid på dygnet jag pendlar. Jag är inte helt sällan enda passageraren på bussen, så nog atte mig är det lugn och ro! Ibland kan jag ta en tidigare buss på morgonen men den är för det mesta ganska full (blir det under vägen), och det morgonkaos jag hamnar i när jag går av - är skälet till att jag aktivt väljer en senare buss hem på morgonen. Morgonrusningen är fruktansvärt stressande och den är jag själaglad för att slippa! :)
 
Jag har också jobbat inom.ett antal olika områden, och för mig är det faktiskt obegripligt. Jag har vid de perioder då jag haft fasta arbetstider på heltid gjort vad jag har kunnat för att gå ner i tid. Jag kan inte föreställa mig annat än att fasta tider på heltid i längden hade gjort mig arbetsoförmögen.

Jag ser i högsta grad fria arbetstider som ett privilegium, ja.
Jag är helt med dig. Jag kan jobba heltid och mer om jag får anpassa arbetstiderna själv. Har jag fasta arbetstider klarar jag inte av heltid, jag blir för låst. Jag har fasta tider idag och jobbar alltså inte heltid och det funkar jättebra, men får panik när jag funderar på om jag skulle jobba heltid på samma förutsättningar.
 
Jag förstår hur du menar. Dvs att kroppen påverkas av oregelbundna tider osv. Men som jag ser det så kan man kompensera. Jag tex äter regelbundet och på liknande tider oavsett skift, undviker att äta "tungt" nattetid, äter sunt överlag, motionerar och håller mig i fysisk bra form. Jag ser till att jag sover så bra jag kan vilket då i praktiken blir 6-9 tim per dygn, i snitt 7,5.

Jag har en bättre fysisk hälsa än många jag känner med hälsosammare arbetstider än mig. För om man sitter stilla, äter osunt och inte ser till att sova ordentligt så tror jag på det stora hela att det förkortar ens liv mer än att man jobbar 5-skift. Med modern forskning har dessutom skiftscheman anpassats mer efter kroppens behov och jag ser inte den typen av mardrömsscheman som existerade för 20 år sedan i min bransch.
Jag försöker så klart inte övertyga dig. Inte heller skrämma dig. Och jag skrev ju dessutom att det där med livslängden var något jag bara råkade se någonstans. Alltså inte ens väl underbyggt genom att jag satt mig in i den kunskap på området som finns.

Jag kom helt enkelt för egen del fram till att jag inte ville behöva bli förtidspensionär på grund av jobbet, och valde därför utbildning åt ett område där den risken är väldigt låg. Det är inte så att mitt liv därefter har varit underbart på alla vis, tack vare att inte jobbar skift. :)

Det är bra att du tar hand om dig! Det försöker jag också göra!
 
Jag kör 11 mil ToR per dag till och från jobbet, beroende på trafik tar det i snitt 40 min enkel väg. Min smärtgräns ligger på ca en timme enkel väg efter det blir det för långt och tar för mycket på min fritid. Däremot hade jag kunnat pendla längre om det var nödvändigt under en kortare period.
 
Jag fastnar på ordet "rimligt" och konsekvensen av att använda det i sammanhanget. Att uttala sig som "att jag skulle aldrig klara av det" om det som är en realitet för människor både här och framförallt för en majoritet av människor i andra delar av vår värld - blir ganska kort-tänkt, naivt och från ett perspektiv långt från mångas verklighet. Tycker jag.

Tankegången:

De flesta av oss är överlevare, vi skulle inte lägga oss platt och dö bara för att livets realiteter slår oss i ansiktet.
Så om jag plötsligt behövde gå 2 timmar enkel väg och jobba 12h om dygnet för att försörja mig och överleva - så skulle jag göra det. Jag skulle rent fysiskt och psykiskt inte alls behöva må dåligt av det om min livssituation går att hantera i samband med det.

Det hade givetvis påverkat hela mitt liv extremt om jag känt till att det är sannolikt att det blir så, jag hade aldrig kunnat skapa eller ens försökt skapa det liv jag har idag. Jag hade inte velat ha ansvar för 5 uppväxande människor som exempel.

Men det finns människor som skulle säga att det är en extrem nästan helt ouppnåelig lyx att bara behöva jobba 8 timmar om dagen, pendla 4h om dagen och då dessutom kunna försörja både sig och ev familj på det.

Sedan håller jag med om att det är svårt att diskutera liknande frågor på ett bra sätt utan att hamna i "nån har det alltid värre" och inte heller komma nånvart.

Kontentan är nog att det är ett extremt privilegium, unnat ett extremt fåtal, att kunna välja ett så enkelt och bekvämt liv som en del av oss kan.

Det här med smärtgräns för pendling blir väldigt relativt - beroende på vad alternativet innebär.
 
Jag fastnar på ordet "rimligt" och konsekvensen av att använda det i sammanhanget. Att uttala sig som "att jag skulle aldrig klara av det" om det som är en realitet för människor både här och framförallt för en majoritet av människor i andra delar av vår värld - blir ganska kort-tänkt, naivt och från ett perspektiv långt från mångas verklighet. Tycker jag.

Tankegången:

De flesta av oss är överlevare, vi skulle inte lägga oss platt och dö bara för att livets realiteter slår oss i ansiktet.
Så om jag plötsligt behövde gå 2 timmar enkel väg och jobba 12h om dygnet för att försörja mig och överleva - så skulle jag göra det. Jag skulle rent fysiskt och psykiskt inte alls behöva må dåligt av det om min livssituation går att hantera i samband med det.

Det hade givetvis påverkat hela mitt liv extremt om jag känt till att det är sannolikt att det blir så, jag hade aldrig kunnat skapa eller ens försökt skapa det liv jag har idag. Jag hade inte velat ha ansvar för 5 uppväxande människor som exempel.

Men det finns människor som skulle säga att det är en extrem nästan helt ouppnåelig lyx att bara behöva jobba 8 timmar om dagen, pendla 4h om dagen och då dessutom kunna försörja både sig och ev familj på det.

Sedan håller jag med om att det är svårt att diskutera liknande frågor på ett bra sätt utan att hamna i "nån har det alltid värre" och inte heller komma nånvart.

Kontentan är nog att det är ett extremt privilegium, unnat ett extremt fåtal, att kunna välja ett så enkelt och bekvämt liv som en del av oss kan.

Det här med smärtgräns för pendling blir väldigt relativt - beroende på vad alternativet innebär.
:bow::bow::bow: Fantastiskt bra formulerat!
 
Jag fastnar på ordet "rimligt" och konsekvensen av att använda det i sammanhanget. Att uttala sig som "att jag skulle aldrig klara av det" om det som är en realitet för människor både här och framförallt för en majoritet av människor i andra delar av vår värld - blir ganska kort-tänkt, naivt och från ett perspektiv långt från mångas verklighet. Tycker jag.

Tankegången:

De flesta av oss är överlevare, vi skulle inte lägga oss platt och dö bara för att livets realiteter slår oss i ansiktet.
Så om jag plötsligt behövde gå 2 timmar enkel väg och jobba 12h om dygnet för att försörja mig och överleva - så skulle jag göra det. Jag skulle rent fysiskt och psykiskt inte alls behöva må dåligt av det om min livssituation går att hantera i samband med det.

Det hade givetvis påverkat hela mitt liv extremt om jag känt till att det är sannolikt att det blir så, jag hade aldrig kunnat skapa eller ens försökt skapa det liv jag har idag. Jag hade inte velat ha ansvar för 5 uppväxande människor som exempel.

Men det finns människor som skulle säga att det är en extrem nästan helt ouppnåelig lyx att bara behöva jobba 8 timmar om dagen, pendla 4h om dagen och då dessutom kunna försörja både sig och ev familj på det.

Sedan håller jag med om att det är svårt att diskutera liknande frågor på ett bra sätt utan att hamna i "nån har det alltid värre" och inte heller komma nånvart.

Kontentan är nog att det är ett extremt privilegium, unnat ett extremt fåtal, att kunna välja ett så enkelt och bekvämt liv som en del av oss kan.

Det här med smärtgräns för pendling blir väldigt relativt - beroende på vad alternativet innebär.
Alla är inte överlevare i den meningen. Alla klarar inte allt. Det är klart att många klarar den här typen av krav för att försörja sig. Men det är inte klart att alla gör det, eller att alla har gjort det historiskt. Men vi ser inte så mycket av de som inte klarade sig, särskilt inte i efterhand.

Sen är det så klart privilegieriat, om en nu är en person som verkligen inte lyckas hålla för eller leva upp till rådande krav, om man på ett eller annat sätt kan påverka sin situation så att den funkar. Själv håller jag tex mycket bättre för att ha kroniskt ont om pengar än för att jobba 40 timmar i veckan på anvisade tider. Jag har testat båda.
 
Jag fastnar på ordet "rimligt" och konsekvensen av att använda det i sammanhanget. Att uttala sig som "att jag skulle aldrig klara av det" om det som är en realitet för människor både här och framförallt för en majoritet av människor i andra delar av vår värld - blir ganska kort-tänkt, naivt och från ett perspektiv långt från mångas verklighet. Tycker jag.

Tankegången:

De flesta av oss är överlevare, vi skulle inte lägga oss platt och dö bara för att livets realiteter slår oss i ansiktet.
Så om jag plötsligt behövde gå 2 timmar enkel väg och jobba 12h om dygnet för att försörja mig och överleva - så skulle jag göra det. Jag skulle rent fysiskt och psykiskt inte alls behöva må dåligt av det om min livssituation går att hantera i samband med det.

Det hade givetvis påverkat hela mitt liv extremt om jag känt till att det är sannolikt att det blir så, jag hade aldrig kunnat skapa eller ens försökt skapa det liv jag har idag. Jag hade inte velat ha ansvar för 5 uppväxande människor som exempel.

Men det finns människor som skulle säga att det är en extrem nästan helt ouppnåelig lyx att bara behöva jobba 8 timmar om dagen, pendla 4h om dagen och då dessutom kunna försörja både sig och ev familj på det.

Sedan håller jag med om att det är svårt att diskutera liknande frågor på ett bra sätt utan att hamna i "nån har det alltid värre" och inte heller komma nånvart.

Kontentan är nog att det är ett extremt privilegium, unnat ett extremt fåtal, att kunna välja ett så enkelt och bekvämt liv som en del av oss kan.

Det här med smärtgräns för pendling blir väldigt relativt - beroende på vad alternativet innebär.
Det var allt bra redigt, du. Och inte minst dramatiskt. I verkligheten är det väl snarare så att man antingen a) pendlar eller b) flyttar dit jobbet är. Det som låter extremt privilegierat är väl att tro att man har drömjobbet runt knuten på sin drömbostad.
 
En period jobbade jag 10 mil bort två dagar i veckan, EM/kväll. Ingen kollektivtrafik och mest 70 och 90vägar genom skogen. Det var inte roligt. Efter ett tag fick min dåvarande pojkvän komma och hämta mig för jag hade inte mental ork att köra, sen jobba och sen köra hem

Hade det däremot funnits buss eller tåg hade det inte varit några problem. Så det beror ju helt på hur pendlandet går till.
 
I min ungdom läste jag någonstans att natt- och skiftarbete gör att den förväntade livslängden blir tio år kortare. Det bidrog mycket till att jag bestämde mig för att undvika den typen av jobb i det långa loppet, även om jag just då jobbade som skötare i psykiatrisk vård med de tider sådana jobb innebär. Så mitt svar på din fråga blir nej, men inte pga pendling i första hand, utan pga nattjobb.

Tänker att det där är väldigt individuellt.
Jag mår uselt av fasta tider, rutiner osv.
Älskar mitt jobb och mina tider som växlar fram och tillbaka från ena dagen till den andra.
Det är det absolut bästa med jobbet, tiderna!
 
Tänker att det där är väldigt individuellt.
Jag mår uselt av fasta tider, rutiner osv.
Älskar mitt jobb och mina tider som växlar fram och tillbaka från ena dagen till den andra.
Det är det absolut bästa med jobbet, tiderna!
Det är så klart olika för olika personer. De tio åren var väl något medelvärde. Det lämnar utrymme för stor variation.
 
Det var allt bra redigt, du. Och inte minst dramatiskt. I verkligheten är det väl snarare så att man antingen a) pendlar eller b) flyttar dit jobbet är. Det som låter extremt privilegierat är väl att tro att man har drömjobbet runt knuten på sin drömbostad.

Eller sänker ambitionerna (tex acceptera kroniskt ont om pengar som @Petruska skrev). Eller något annat alternativ. Så länge alternativ finns.

Det är liksom kontentan av mitt budskap - så länge man har alternativ och kan välja annorlunda så tar de flesta dem. Det innebär fortfarande inte att, för de allra flesta, skulle pendling och heltid innebära att duka under även om det var enda alternativet.
 
Eller sänker ambitionerna (tex acceptera kroniskt ont om pengar som @Petruska skrev). Eller något annat alternativ. Så länge alternativ finns.

Det är liksom kontentan av mitt budskap - så länge man har alternativ och kan välja annorlunda så tar de flesta dem. Det innebär fortfarande inte att, för de allra flesta, skulle pendling och heltid innebära att duka under även om det var enda alternativet.
Men det skadar ju inte om de samhälleliga ambitionen är att livet ska vara lite mer manövrerbart än så. Helst för alla. (Jag har räddats av mitt "läshuvud" tillsammans med min klassbakgrund, tex. Alla har inte de förmånerna.)
 
Jag hade under nåt halvår 1½h resa enkel väg, och jag fixade det för att jag var tvungen... tills jag inte fixade det längre. De där överfulla spårvagnarna där jag oftare fick stå än sitta visade sig ha slutstation: Väggen, och när jag hade kraschat där tog det ett år innan jag började likna en människa igen.
 

Liknande trådar

Småbarn Att små barn sover dåligt vet vi ju alla. Det går i perioder. Men nu har lillebror, 13 månader, sovit dåligt i sju månader. Minst ett...
Svar
7
· Visningar
482
Skola & Jobb Min arbetsgivare har anordnat någon form av kickoff fre-lör. Det är med lite föreläsningar och gemensam middag fre kväll. Och avslut vid...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
8 814
Senast: Cattis_E
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 527
Skola & Jobb Jag har strösökt några andra tjänster mest pga. tristess på mitt jobb. Men hur ska man kunna bestämma sig? Där jag jobbar nu är ett...
2
Svar
39
· Visningar
2 335
Senast: Mois
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Uppdateringstråd 29
  • Black & tan?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp