Längd på arbetsdag inkl resor

Det går väl i perioder men det låter inte hållbart i längden. Själv bosätter jag mig efter jobbet och när jag letade bostadsrätt i somras så kikade jag bara på bostäder som låg utefter "min" busslinje. Pendlar 30 km till jobbet men iom att jag har bor kloss på hållplatsen så tar det inte mer än 40 min dörr till dörr med kollektivtrafiken.

Givetvis ser förutsättningarna och prioriteringarna olika ut från individ till individ.
 
Ja jag kan ju inte få bostad var som helst så idag har jag lyx som kan gå till jobbet
Annars brukade mina dagar börja med buss vid 7 och sluta med att jag var hemma vid 18, för en resväg som med bil tar 20 min.
 
Nej, det skulle jag aldrig orka. Det skulle kännas som att jag inte hade något liv utanför jobbet, skulle knappt träffa barnen osv. I nuläget har jag 4 mil enkel väg, i bra väglag en dryg halvtimme med bil, i vinterväglag lite mer. Det är ok, men så väldigt mycket längre skulle jag nog inte vilja åka som långtidslösning.

Men vad som är "rimligt" är förstås subjektivt och beroende av en massa omständigheter runtomkring. Att tycka att en halvtimmes resväg är max och därför välja stå utan försörjning går ju inte. Jag som vill läsa vidare kommer, då det inte är aktuellt att flytta närmare en högskola som ger utbildningen, att få pendla längre den perioden (utbildningen är 1,5 år). Det känner jag nog ska gå den tiden för drömyrket.
 
Enligt svensk arbetstidslag får du inte jobba mer än 5 timmar i sträck utan rast. Rasten räknas inte i arbetstiden. Pauser som ingår i arbetstiden räknas inte som raster.
Gäller inte alla arbetsplatser och anställningar. Inom personlig assistans har man t.ex inte rätt till raster.
 
I framtiden vill jag bo längre ute på landet och då räknar jag med längre pendling än vad jag har idag. Räknar dock med att jag tjänar mer och kan jobba lite mindre. Räknar m.a.o. på att det kommer gå jämt upp.
Idag tar det mig 30 minuter med bil, hade tagit mig längre att ta tåg. När jag har haft över timmen enkel väg så har det funkat, men då hade jag inga djur.

Håller med de som skrivit att längre pendling är motiverat om det står mellan jobb eller inte jobb. Hade däremot flyttat/ letat annat jobb för att få ner tiden.
 
Senast ändrad:
Jag hade försökt ändra på något i den situationen, så att jag slapp så lång daglig pendling. Men om det hade varit det enda sättet för mig att försörja mig, så hade jag väl fått kämpa på. Hur det har med vad som är rimligt att göra, förstår jag inte.

I mitt fall vore det lättare att flytta än att byta arbetsplats, så jag hade väl flyttat närmare jobbet. Ingen bostad är värd 20 att jag pendlar till och från den timmar i veckan.

Jag känner nog också att frågeställningen helt beror på definitionen av rimlig och att själva termen "rimlig" blir märklig i sammanhanget. Jag håller därmed med de flesta inläggare i tråden.

Det orimliga vore att förvänta sig att någon annan ska försörja mig för att jag inte vill använda den möjlighet att försörja mig som finns på bordet, pga lång pendlingstid. Sedan skulle det, om det var ett stort problem med lång pendlingstid, kunna lösas på massor med olika sätt till det bättre.
 
Jag la en period 13 timmar om dagen på jobb + resa. Ibland blev det ännu mer väntetid i samband med försenade/inställda tåg eller bussar. Jag mådde uselt under tiden. Hade fortfarande en del åtaganden på min fritid, men i princip allt blev stressande "måsten" istället för nöje.

Det blev ohållbart ganska fort och idag skulle jag aldrig ens överväga det. Det fungerar någon dag ibland, men inte på regelbunden basis.

Idag lägger jag 10 timmar om dagen på jobb och resa. Det känns utmärkt.
 
Jag undrar vem som ställer frågan vad som är rimligt och i vilket syfte dvs är de A-kassan, en arbetsgivare eller någon som funderar på att söka ett jobb?
Mitt svar skiljer sig beroende på vem av dessa som frågar.
Om det tex är A-kassa så tycker jag det är rimligt att ta det jobb som finns i alla fall under en period för att kunna försörja sig. Om det är en person som funderar på att söka ett jobb men redan har ett annat jobb så tänker jag att det beror på hur gärna personen vill ha jobbet och om ens fritid är värd att offra för det.
 
Jag är borta från hemmet ungefär 12 timmar per dag pga pendling och jobb, har haft det så de senaste fyra åren. Det är tungt då och då men för mig är det värt det i den situation jag är i livet eftersom jag älskar mitt jobb och jag mår så mycket bättre på det jobb jag har idag mot hur jag mådde när jag jobbade närmare hemmet. Jag skulle önska att jag kände att det var ett alternativ att flytta närmare min arbetsplats men är väldigt ointresserad av att bo både på min arbetsort och på de ställen som ligger längs med vägen. Tänker att det säkert känns annorlunda om jag skulle få barn, men som det är just nu känns det helt okej.
 
Jag bor i Uppsala och jobbar i Stockholm. En vanlig dag lämnar jag hemmet ca 5.40 och kommer hem 19.00. Av tiden är ca en timme lämna/hämta hundar hos hundvakt vilket görs med bil och därefter buss, tåg/pendeltåg och tunnelbana till jobbet.

Jag vill inte byta yrke och vad skulle jag byta till?
Att flytta till Stockholm är inte ett enkelt alternativ. Jag ställde mig i bostadskö där först för 4-5 år sedan och ska jag få tag på en lägenhet den vägen lär jag ändå få pendla om än inom Stockholms län. Hundarna går båda på sina fjortonde år så att skola in dem hos en ny hundvakt är inte aktuellt.

I nuläget är det alltså såhär och det är bara att kämpa på och kolla efter jobb i Uppsala. Samtidigt vill jag inte hålla på att byta jobb hela tiden heller. Jag jobbade i Uppsala ett drygt år men blev uppsagd pga arbetsbrist och fick då raskt ett nytt jobb i Stockholm.

Om är rimligt vet jag inte men i nuläget är det här mitt liv.

Vi borde byta bostad! :D Jag pendlar åt andra hållet. Åker dock bil hela vägen pga att det skulle ta alldeles för lång tid att åka kollektivt när hundar ska lämnas på dagis osv.
 
Under några år i slutet av grundskolan så hade jag tre byten under en resa (buss till tåg till buss och sen annan buss för att komma till skolan), jag minns inte hur lång tid det tog men det tog ju såklart ett bra tag. Även om jag klarade det då så visste jag ju att det var bara fram till jag slutade skolan. Sen när jag började gymnasiet så hade jag gångavstånd till skolan.
Så jag har smakat lite på båda världarna och tycker ändå att det är skönast nu, en kortare busstur på ca 20-25 min.

Rimligt kan man ju diskutera men jag skulle inte vilja ha det så. Min syster har två timmar per resa, dvs ca fyra timmar r/t nu och jag tycker att det låter svinjobbigt. Men hon behöver bara byta en gång tror jag.
 
All restid inom 30 minuter enkel resa tycker jag är nära till jobbet.
Men att spendera 13h borta varje dag under en längre period skulle jag nog inte orka med i längden.
Det skulle vara för mycket egen hemmatid som försvinner speciellt om det gäller varje dag.
Då har jag heller inte någon annan att ta hänsyn till som djur eller familj som väntar, men jag själv skulle vara helt slut.

Några gånger i månaden har jag ca 2 h enkel resa till jobb. Själva arbetstiden kan då varierar mellan ca 4,5 - 10h från gång till gång.
Är det en kortdag känns det sådär att i princip ha lika lång restid som arbetstid, men jag trivs så pass med det jobbet att det överväger.

Det är flera som har undrat hur jag orkar med att köra/åka dessa sträckor. Men säger som det är att det är ett roligt jobb. Att jag gillar att köra bil och att ha en ensam stund i bilen där jag kan lyssna på musik eller bara vara är ren avslappning. Men hade det varit varje dag hade det nog känts annorlunda.
 
Annser ni att det är rimligt att lägga 13 timmar per dag fem dagar i veckan till att jobba och resor till och från jobbet?
Det beror på, det är rimligt ur synvinkeln att man har ett jobb/inkomst och ett extremt bra alternativ jämfört med att vara arbetslös. Det är kanske inte en optimal situation men inte helt ovanlig. Många väljer det för att exempelvis ha det boende och det jobb man önskar och det går inte att få ihop ekonomiskt utan pendling.
 
Gud nej. Jag pendlar varje dag också till min häst. Arbetstider och fysisk plats (inkl tillgänglighet) styr mer eller mindre mitt liv avseende bostad, jobb och stallplats. Jag söker tex inte ett jobb på fel sida Malmö ens för skiftjobb. Blir galen de veckor jag har arbetstid 8-16. Klart man får försöka lösa den situationen man är i så gott det går men detta är alltså en stor grej i mitt försök att ordna mitt vardagsliv.
 
Det hade inte varit rimligt eftersom jag rätt snabbt hade gått rakt in i den berömda väggen om jag tvingades leva så.
Jag tror inte socialen, arbetsförmedlingen etc accepterar det som skäl förrän det inträffat, men kan du klara det utan ekonomisk hjälp så är det fritt fram att välja andra alternativ.

Jag gillade inte att ha 3-4 timmars pendlingstid om dagen som jag hade en period, men jag överlevde. Nu har jag 30-50 minuter.
 

Liknande trådar

Småbarn Att små barn sover dåligt vet vi ju alla. Det går i perioder. Men nu har lillebror, 13 månader, sovit dåligt i sju månader. Minst ett...
Svar
7
· Visningar
481
Skola & Jobb Min arbetsgivare har anordnat någon form av kickoff fre-lör. Det är med lite föreläsningar och gemensam middag fre kväll. Och avslut vid...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
8 810
Senast: Cattis_E
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 525
Skola & Jobb Jag har strösökt några andra tjänster mest pga. tristess på mitt jobb. Men hur ska man kunna bestämma sig? Där jag jobbar nu är ett...
2
Svar
39
· Visningar
2 335
Senast: Mois
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp