Läs det här innan du kastrerar din hund.

[utte]

Jag gissar att det kan vara liknande runt landet ... och jag vet att det finns en allman uppfattning att det ar sa oerhort manga hemlosa hundar som hamnar i "shelters" och det ar inte sant.
Jag har jobbat med shelters i flera ar och sanningen ar att privata shelters importerar hundar som de sedan "adopterar" ut. Det ar en tamligen bra business sa lange alla tror pa retoriken om de stackars hemlosa hundarna.

Intressant @hastflicka!

När min man var på en jobbresa till Cornell University, som vad jag förstår är ganska framstående på den veterinärmedicinska sidan, föll det sig så att det blev prat om våra hundar. Han visade bilder och bland annat en på vår synnerligen högdräktiga tik. Det var då flera som reagerade med bestörtning över att vi varit så oansvariga och inte kastrerat våra hundar. Det var ju ett stort problem med en massa hemlösa hundar. Vad skulle vi nu göra med valparna?? Han fick fint förklara att det var en planerad parning, att vi hade en kölista med valpköpare och att de såldes för 14.000 kr.

 

[Tonto]

Intressant @hastflicka!

När min man var på en jobbresa till Cornell University, som vad jag förstår är ganska framstående på den veterinärmedicinska sidan, föll det sig så att det blev prat om våra hundar. Han visade bilder och bland annat en på vår synnerligen högdräktiga tik. Det var då flera som reagerade med bestörtning över att vi varit så oansvariga och inte kastrerat våra hundar. Det var ju ett stort problem med en massa hemlösa hundar. Vad skulle vi nu göra med valparna?? Han fick fint förklara att det var en planerad parning, att vi hade en kölista med valpköpare och att de såldes för 14.000 kr.

Eller när man får höra att man är en snobb/dum i huvudet för att man köper renrasiga hundar ifrån uppfödare och låter shelterdogs dö.

 

[iNHALE]

Eller när man får höra att man är en snobb/dum i huvudet för att man köper renrasiga hundar ifrån uppfödare och låter shelterdogs dö.

Glömmer aldrig när vi fick en sommarjobbare på mitt tidigare jobb som blev himla nyfiken när hon fick höra att jag också hade hund precis som hon. När det sen framkom att det var en renrasig hund utan några skador eller missbildningar så var hon inte intresserad längre och gick. Själv hade hon en trebent gatuhund från Spanien.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag fick berättat för mig av en turistpolis i Thailand att där fanns mängder med valpfabriker som försedde gatumarknader och shelters med valpar.
Först krängdes valparna på marknader. Det var hemskt att se. Små burar staplade på varandra i hettan med bara gallergolv. Ingen skugga eller vatten och massa valpar i varje bur. "Renrasiga". Jag såg en hög med "Golden"-valpar som var ca 4-5 v i en bur på mindre än en kvadrat
Valpar i de övre burarna gjorde sina behov som rann ner till de inunder
Valparna såldes för småpengar till privatpersoner men också shelters köpte upp. Shelters köpte helst deffekta för dessa tycker folk mest synd om och är lättsålda.
De privatköpta släpptes tydligen ofta ut på gatan när folk lessnade på dem och så hamnade även de på shelters som sen "adopterar" ut hundarna för avsevärt större summor än de laggt på dem.
Enligt turispolisen en populär och lönsam verksamhet för shelters. Många turister i området som besöker dessa shelters och vill rädda en hund medans sanningen är att man rätt av stödjer valpfabriker och hundhandlare i form av dessa shelters

 

[Is]

Ingen direkt erfarenhet kring kastreringar men lite tankar kring att kastrerar som regel istället för medicinska själ. Runt om i de rikare länderna verkar de bli mer och mer vanligt att kastrering görs på ren rutin så som vi kastrerar hingstar.
Min kusin som flyttat till Canada får försvara/förklara sitt beslut att inte kastrera sin tollarhanne vid nästan alla hundevenemang de besöker. Veterinärer verkar annars kastrera på rutin samtidigt som 1 års vaccineringen i landet.

 

[hastflicka]

Intressant @hastflicka!

När min man var på en jobbresa till Cornell University, som vad jag förstår är ganska framstående på den veterinärmedicinska sidan, föll det sig så att det blev prat om våra hundar. Han visade bilder och bland annat en på vår synnerligen högdräktiga tik. Det var då flera som reagerade med bestörtning över att vi varit så oansvariga och inte kastrerat våra hundar. Det var ju ett stort problem med en massa hemlösa hundar. Vad skulle vi nu göra med valparna?? Han fick fint förklara att det var en planerad parning, att vi hade en kölista med valpköpare och att de såldes för 14.000 kr.

Det overraskar mig mycket att nagon pa Cornell upptradde sa. Jag kanner en av professorerna dar, som undervisade pa Harvard och Lesley nar jag tog min Masters dar. Han var mycket realistisk och rakt pa sak och trots att jag inte tog nagon av hans klasser diskuterade vi mycket vad han gjorde pa Cornell ... och det verkade mycket rimligt efter vad han sa. Dock var han mest inne pa Grizzlies om jag inte missminner mig.
Det vore interresant att hora vilket department din man var pa?

Men som sagt ... Jag har sjalv rakat ut for mer an en "stads vet" som har den installningen, bade har och i Sverige. Nar jag skulle ha vet undersokning pa min gamla Rottis for att kunna satta henne pa flyget hem igen var det med nod och nappa att veterinaren skrev ut det. Allt han var intereserad av var att hon skulle kastreras. (Och hon var faktiskt bra "utstallnings material" om jag hade velat.

Nu kanner jag till UCDavis battre da jag tagit nagra kurser dar. De ar mycket kunniga pa djur i allmanhet och hund i synnerhet (och great apes, sa klart). Det var forresten dar jag forsta gangen horde om "de stackars shelter hundarna" och hur de importeras.

Jag fick berättat för mig av en turistpolis i Thailand att där fanns mängder med valpfabriker som försedde gatumarknader och shelters med valpar.
Först krängdes valparna på marknader. Det var hemskt att se. Små burar staplade på varandra i hettan med bara gallergolv. Ingen skugga eller vatten och massa valpar i varje bur. "Renrasiga". Jag såg en hög med "Golden"-valpar som var ca 4-5 v i en bur på mindre än en kvadrat
Valpar i de övre burarna gjorde sina behov som rann ner till de inunder
Valparna såldes för småpengar till privatpersoner men också shelters köpte upp. Shelters köpte helst deffekta för dessa tycker folk mest synd om och är lättsålda.
De privatköpta släpptes tydligen ofta ut på gatan när folk lessnade på dem och så hamnade även de på shelters som sen "adopterar" ut hundarna för avsevärt större summor än de laggt på dem.
Enligt turispolisen en populär och lönsam verksamhet för shelters. Många turister i området som besöker dessa shelters och vill rädda en hund medans sanningen är att man rätt av stödjer valpfabriker och hundhandlare i form av dessa shelters

Yep ... exact det, fast inte fullt sa illa som burar staplade pa varandra pa marknaden, ar det i stora delar av Mexico och syd Amerika, samt manga av oarna i Caribien.

 

[vallhund]

Livmodersinflammation är något som man ser har en ärftlig faktor. Man avråder från att avla på linjer där det förekommer. I vissa raser drabbas hela 25% i andra knappt några.

Jag råder alla våra valpköpare att hålla kontakt med oss eller iaf meddela oss om alla avvikelser i hälsa och mentalitet eftersom allt sånt är otroligt viktigt i vidare avel. Jag tror inte vi är ensamma om att be våra valpköpare om detta. Men givetvis finns det uppfödare som inte tycker sånt är lika viktigt.

Jag tror @vallhund hade en massa länkar om kasteringarnas baksida i en tidigare tråd om ämnet.

Listan finns här

 

[WildWilma]

Tycker uppfödare (av renraser) borde ta mer ansvar i frågan för att minska slentrianmässig kastrering. Föder de upp hundar där en stor andel måste kastreras för att fungera i vardagen eller för att de blir sjuka är det något fel på aveln. De bör ju även undvika att sälja till personer som redan när de köper valpen är inställda på att kastrera tidigt av bekvämlighet. Säljer de till en sådan person så kommer de ju troligen inte att få den uppfödningen korrekt utvärderad (problem kan döljas eller framkomma pga. ingreppet) samt att de bidrar till en minskad avelsbas för rasen. Att en stor andel av framförallt hanarna kastreras är ett problem i många raser där det är svårt att hitta obesläktade avelsdjur. I länder (Australien i min ras fall) där hundarna kastreras som regel innan 1 års ålder är det KATASTROFALT sett ur den genetiska variationen. De kan i princip enbart avla på hundar som ägs av uppfödare, dessa hundar får då ofta många valpar. Resten kastreras mycket tidigt. De har på grund av detta ännu sämre genetisk variation på sin population inom rasen i rasens hemland än vad vi har i Sverige, och den är inte lysande i Sverige heller.

Jag har dock inga problem med att icke-fungerade hundar och sjuka hundar kastreras, eller blandraser för den delen heller. Har själv en kastrerad hane pga. prostataproblem vid 5 års ålder. Han var aldrig ett avelsämne heller pga. rädslor. Dessa har inte blivit märkbart sämre pga. kastreringen vilket jag befarade. För en hund som mår dåligt av att vara fertil så är det såklart en förbättring i de flesta fall. Men anledningen till att de mår dåligt är det man borde göra något år, dvs. bättre aveln, att kastrera tar bara bort symtomen hos den enskilda individen. Just prostataproblem är ju lite knepigt eftersom de ofta kommer när de är lite äldre men även de bör ju tas hänsyn till. Min hunds pappa fick också prostataproblem, dock var han lite äldre.

 

[snorp]

Ett stort problem är hunddagis. Många hunddagis kräver att hanar ska vara kastrerade för att gå där. En del hundägare är beroende av dagis för att få ihop vardagen och kräver dagis då att hunden kastreras så kastreras den.

 

[Egonson_]

Vår hund är kastrerad då han hade prostataproblem, han mår fint och är dessutom mycket mycket lugnare. Allergihund förvisso men de problemen hade han redan lång innan som okastrerad så. Har även 2 stutar och en kastrerad hankatt samt en kastrerad hankanin. Alla mår toppen och ingen av ingreppen förde problem med sig. Alla de sistnämnda är kastrerade utan medicinsk anledning.

 

[cirkus]

Jag har kastrerat två tikar av medicinska skäl. Den ena påga diabetes och den andra pga hudsjukdom. Bägge blev lindrade i sina symtom efter kastrering och ingen skillnad i temperamentet. Hanen är chipkastrerad och det verkar som om det sitter i för evigt. Han är påtagligt lugnare och säkrare på sig själv numera

 

[Silver Girl]

Ett stort problem är hunddagis. Många hunddagis kräver att hanar ska vara kastrerade för att gå där. En del hundägare är beroende av dagis för att få ihop vardagen och kräver dagis då att hunden kastreras så kastreras den.

Jag erkänner att jag kastrerade min tik pga att hon går på dagis. Och dagis är en förutsättning för att jag ska kunna ha hund.

Det dagiset tar emot okastrerade, men endast begränsat med okastrerade hanar för att kunna ha dem i olika grupper om det skulle behövas. Tikar får inte vara på dagis under 4 veckor i samband med löp. Jag har mina föräldrar som kan ha hunden om det behövs, men då de bor en bit bort måste hon i så fall vara där måndag-fredag, och det går ju inte att planera in exakt när ett löp är, så att de skulle vara "stand-by" och inte planera några resor för att hunden ev ska löpa funkar inte.
Vi gjorde så att jag var ledig eller de hemma i ett par månader inför hennes första löp då jag ville att hon skulle löpa en gång så att hon var könsmogen och lederna utvecklade innan kastrering. Men att göra så inför varje löp är inte hållbart i längden.

Jag visste redan innan jag köpte henne att hon skulle kastreras och läste på noga, bl a flera av de artiklarna som refereras till i startinlägget. Jag står för att jag gjort det, och anledningen. Men jag förstår också andra sidans argument och om jag hade möjlighet att vara hemma eller ha annan passning skulle jag inte kastrerat. Det enda argumentet jag har lite svårt för, främst vad gäller tikar, är att avelsbasen minskar. Man kan väl inte förutsätta att alla som köper en tik kan tänka sig att ta valpar med allt vad det innebär? Den biten tycker jag i så fall uppfödaren får ta ansvar för i samband med försäljning och sälja till någon som har den ambitionen, eller sälja med bibehållen avelsrätt (eller vad det kallas). Hanhundar är en annan sak, där kan man ju bidra till aveln utan att behöva lägga veckor på valpar, eller riskera att tiken behöver snittas m m .

 

[snorp]

Jag erkänner att jag kastrerade min tik pga att hon går på dagis. Och dagis är en förutsättning för att jag ska kunna ha hund.

Det dagiset tar emot okastrerade, men endast begränsat med okastrerade hanar för att kunna ha dem i olika grupper om det skulle behövas. Tikar får inte vara på dagis under 4 veckor i samband med löp. Jag har mina föräldrar som kan ha hunden om det behövs, men då de bor en bit bort måste hon i så fall vara där måndag-fredag, och det går ju inte att planera in exakt när ett löp är, så att de skulle vara "stand-by" och inte planera några resor för att hunden ev ska löpa funkar inte.
Vi gjorde så att jag var ledig eller de hemma i ett par månader inför hennes första löp då jag ville att hon skulle löpa en gång så att hon var könsmogen och lederna utvecklade innan kastrering. Men att göra så inför varje löp är inte hållbart i längden.

Jag visste redan innan jag köpte henne att hon skulle kastreras och läste på noga, bl a flera av de artiklarna som refereras till i startinlägget. Jag står för att jag gjort det, och anledningen. Men jag förstår också andra sidans argument och om jag hade möjlighet att vara hemma eller ha annan passning skulle jag inte kastrerat. Det enda argumentet jag har lite svårt för, främst vad gäller tikar, är att avelsbasen minskar. Man kan väl inte förutsätta att alla som köper en tik kan tänka sig att ta valpar med allt vad det innebär? Den biten tycker jag i så fall uppfödaren får ta ansvar för i samband med försäljning och sälja till någon som har den ambitionen, eller sälja med bibehållen avelsrätt (eller vad det kallas). Hanhundar är en annan sak, där kan man ju bidra till aveln utan att behöva lägga veckor på valpar, eller riskera att tiken behöver snittas m m .

Det är främst att hanar kastreras till höger och vänster som jag tycker är ett problem i aveln. Håller helt med dig angående att alla tikägare varken kan eller vill eller ska ta kullar.

När jag jobbade på dagis tog vi emot både okastrerade hanar och löptikar. Vi hade speciella boxar för löptikar. Var inga som helst problem men tyvärr är det inte så på alla dagis. Jag förstår absolut om man som hundägare är beroende av hunddagis och inte har nått att välja på, men jag tycker er fortfarande att det är problematiskt.

Jag har själv en kastrerad tik, hon är kastrerad av medicinska skäl.

 

[Raderad medlem 19815]

Min tik är född 2007. Jag kastrerade på veterinärs inrådan, hon tyckte inte det fanns någon anledning att låta bli om vi ändå inte skulle avla. Hon har alltid varit tuff men trygg. Det enda egentligen som hon mår dåligt av är när det blåser , då har hon svårt att komma till ro.

 

[Lena_B]

Min tik, som i princip är helt problemfri på träning men som sedan vi fick henne har varit osäker vid möten på promenad har blivit mycket värre efter att hon blev kastrerad. Hon stressar upp sej så fort hon ser en annan hund och blir riktigt otrevlig om de kommer för nära.

 

[nightcrawler]

Min är kastrerad efter livmodersinflammation. Hon har alltid varit lättfödd men nu är hon ännu mer lättfödd. Pälsen var jobbig innan men nu är den hemsk. Fäller drivor året runt och det minskar aldrig och alldeles för tjock. Lite inkontinent ibland dock inget som besvärar. Personligheten är som innan.
Kommer aldrig kastrera en hund om det inte finns medicinska skäl.

 

[Seabaz]

Här i Aus kastreras alla hundar och valpar som förmedlas via olika hundstall. Har sett adoptionsannonser med valpar som är kastrerade 8-10 veckor.

Min kompis köpte en hundvalp och ville kastrera den vid ca 3 månader men veterinären sa att hon måste vänta tills den är minst 6 månader helst 1 år

 

[Lena Furberg]

Några har nämnt att de kastrerat pga prostataproblem - min hanne kastrerades som ganska ung (krypt) men har idag enorma prostataproblem. Prostatan är förstorad, har återkommande infektioner, han har fått flera antibiotikakurer men problemen återkommer. Ska till vet igen, nu, och varje gång måste han sederas för att prov ska kunna tas (innan vet får skriva ut antibiotika) och det är ett elände. Så kastrering kan väl inte lösa problemet, eller?

 

[Sol]

Några har nämnt att de kastrerat pga prostataproblem - min hanne kastrerades som ganska ung (krypt) men har idag enorma prostataproblem. Prostatan är förstorad, har återkommande infektioner, han har fått flera antibiotikakurer men problemen återkommer. Ska till vet igen, nu, och varje gång måste han sederas för att prov ska kunna tas (innan vet får skriva ut antibiotika) och det är ett elände. Så kastrering kan väl inte lösa problemet, eller?

Generellt så jo, då hjälper kastrering vid problem kopplade till förstorad prostata. Många provat först med Suprelorin och blir det bättre kastrerar man kirurgiskt.

 

[AlmostEasy]

Jag velar länge och väl när det kommer till kastrering, något jag egentligen alltid gör när ett beslut är oåterkalleligt. Två av mina kom hit kastrerade så där behövde jag som tur var inte fatta det beslutet själv (ej av medicinsk orsak utan på rutin). Den yngsta var för ung när han kom hit så han är intakt men jag vet inte hur jag ska göra där.

Däremot är jag fundersam när det kommer till ökad osäkerhet och rädsla. Självsäkerhet sitter ju i huvudet och inte i kulorna liksom. Tänker att de hundar som blir osäkra efter kastrering redan var det innan men att detta tidigare kamouflerats av hormoner, alltså att hunden alltid varit lite vek mentalt men att hormonerna har "drivit den framåt"?