Lätt för tårar, vad gör man?

*räcker upp en hand*
Jag är lika dan.
Gråter när jag är arg/frustrerad, när jag är ledsen, när jag är trött och ibland även av glädje.
Säger som @lil-sis blev lite bättre när man accepterat att det är så man är. Men någon lösning har jag inte hittat.
Väldigt enerverande med dessa tårar...

Håller med om att de är enerverande!
 
Tycker det är ytterligare en anledning till att acceptera dina egna tårar. Jag växte upp i en familj där varken mamma eller pappa grät (eller visade särskilt mycket känslor alls förutom glädje) och blev alltid tillsagd att "du behöver inte gråta". Tror dock att det som satte sig mest i mig var just att se att så fort mina föräldrar blev känslosamma så kom skammen. Barn märker sånt. Idag ser jag min närhet till gråt som en styrka, men var länge väldigt destruktiv mot mig själv. Kan tillägga att jag är kille. Konstigt nog är det också pappa som blivit mer accepterande av sina egna känslor med tiden (och mina). Mamma är fortfarande skamsen och censurerar sig själv och mig och det är så himla jobbigt och destruktivt att jag knappt orkar vara runt henne trots att jag är långt in i vuxenlivet nu.

Tack för fint svar ❤️ Nyttigt med olika perspektiv!
 
Jag har jättelätt för att börja gråta, om jag blir ledsen, om jag hamnar i konflikt, om jag blir rädd eller tex som när sonen skulle byta förskoleavdelning. Jag var så himla nöjd med den han gick på så då grinade jag för det.
Ibland kan det absolut vara bra att visa känslor, men det är inte kul när jag grinar för allt. Det känns inte alltid jätteseriöst. Det har alltid varit så, så inget nytt på tapeten. Men finns det något man kan göra åt det? Jag är less på att grina för allt. Jag vill kunna ge ett vuxet och seriöst intryck trots tex konflikt. Är det någon som känner igen sig?

Samma här. Sååå irriterande när man vill diskutera ett problem (speciellt om personer står ”över” en i hierakin) och så står man där med grötig röst. Senast med en kundsupport då vår frys gått sönder och det varit en massa strul att få en ny på garantin. Eller var självklart att vi skulle få en ny men hur var svårare
 
Jag har aldrig tänkt i banorna att någon som har lätt för att gråta har starkare känslor än den som har längre till tårar.

Kan en inte ha starka känslor utan att gråta? Eller är det först när en gråter som känslan kan betecknas som stark?

Jag håller med.
Jag skulle inte beteckna mina tårar som ett uttryck för starka känslor, snarare ytliga/lättåtkomliga/stark kroppslig reaktion.
 
Jag gråter. Ofta. Jag konstaterar att jag gråter för den jag pratar med, och håller huvudet kallt och försöker hålla tråden. Det brukar gå bra.
Som jag då.

Mina tårar kommer vid starka känslor. Vid sorg, ilska, medkänsla, sex, kärlek. Jag brukar säga att det blir fullt inuti och måste rinna över.

Oftast pratar jag bara vidare utan att låtsas om att tårarna rinner. Det brukar funka för mig också.
 
Jag har aldrig tänkt i banorna att någon som har lätt för att gråta har starkare känslor än den som har längre till tårar.

Kan en inte ha starka känslor utan att gråta? Eller är det först när en gråter som känslan kan betecknas som stark?
Olika människors känslor manifesteras på lika sätt.

När exet blev arg blev han tvärtyst. När jag blir riktigt ursinnig rinner mina tårar. Tror inte det är någon skillnad i känslornas styrka.
 
Jag har jättelätt för att börja gråta, om jag blir ledsen, om jag hamnar i konflikt, om jag blir rädd eller tex som när sonen skulle byta förskoleavdelning. Jag var så himla nöjd med den han gick på så då grinade jag för det.
Ibland kan det absolut vara bra att visa känslor, men det är inte kul när jag grinar för allt. Det känns inte alltid jätteseriöst. Det har alltid varit så, så inget nytt på tapeten. Men finns det något man kan göra åt det? Jag är less på att grina för allt. Jag vill kunna ge ett vuxet och seriöst intryck trots tex konflikt. Är det någon som känner igen sig?

Känner delvis igen mig. Är en känslomänniska och i perioder så gråter jag när jag är glad, ledsen, arg ja typ till allt trots att jag absolut inte vill. Har tyvärr inget tips att komma med, tänkte följa tråden :)
 
Jag har alltid haft väldigt lätt för att gråta. När jag gick på mellan- och högstadiet blev jag mobbad, och mobbarna visste exakt hur de skulle få mig att gråta. De utnyttjade det. Jag lärde mig att bygga upp ett försvar och intala mig att det var fult och svagt att gråta. Jag grät inte på flera år, trots att jag invändigt gick sönder mer och mer. Till slut orkade inte varken kropp eller psyke längre och jag bröt ihop totalt och blev sjukskriven. Då grät jag, och tårarna tog aldrig slut. Detta har fått mig att inse att dessa känslor och tårar är en del av mig, och inget som jag kan skala bort.

Jag tycker fortfarande att det är skitjobbigt när tårarna kommer i pressade situationer på jobbet, eller när jag blir rädd. Jag hade kanske egentligen, precis som du, velat hitta verktyg för att kunna trycka undan det ibland. Samtidigt är jag stolt över att kunna visa känslor. Även om känslorna kanske ibland kan till synes vara snäppet större än situationen :angel:
 
Jag har aldrig tänkt i banorna att någon som har lätt för att gråta har starkare känslor än den som har längre till tårar.

Kan en inte ha starka känslor utan att gråta? Eller är det först när en gråter som känslan kan betecknas som stark?

Jag har aldrig sagt att någon som inte har lika lätt för att gråta har mindre starka känslor.
 
Jag hade lättare för tårar när jag var yngre, 15-22 år ungefär. Sedan fick jag inse hur mycket det beteendet låg mi fatet, t ex på jobbet så jag jobbade stenhårt med att komma till botten med det. I samband med att jag tog itu med att jag var vuxet barn till alkoholister försvann det.

Idag tycker jag det vansinnigt jobbigt med människor som i vardagliga situationer kommer i gråt (reklamation på Åhléns, fel växel i butiken, samtal på jobbet etc).
 
Jag kan gråta när jag blir upprörd, ledsen, och glad. Och det kommer lätt. I början var det pinsamt och jobbigt men nu börjar jag acceptera att jag bara är sån.
 
Jag gråter också jättelätt. Började gråta när vi berättade för dotterns gamla föris att hon skulle sluta, har även gråtit inför min chef och mina kollegor när grejer kaosat. Har väl också accepterat att jag är sån. Gråtandet bidrar till att jag är extremt kortsint. Bryter ihop och går vidare helt enkelt så jag tycker ändå att är lite skönt, om jag jämför med andra som har ångest i veckor för något jag glömt ens har hänt.
Det är många gråter hos sin chef. Jag har växt upp i familjeföretag och driver det nu vidare. Det händer med jämna mellanrum, men det är mycket hysh hysh kring det, men det är absolut inget ovanligt.

Ts, vi är som vi är. Vi får de egenskaper vi får. Vissa vill man jobba med, andra egenskaper man har kan man leva med. Om det är ett stort problem för dig, så sök hjälp. När du får hjälp, så kommer du att lära känna dig själv, och bara den resan är ju fantastisk.
 
Något jag kan bli lite frustrerad av är att jag ofta (speciellt som yngre) är att det ofta uppfattas som att det är "mest synd om" den som gråter, som att det är tårarna som avgör vem som är ledsen eller ej.
 
Jag är också lättgråten. Gråter när jag är arg, gråter när jag blir berörd och jag har närmare till tårarna ju äldre jag blir. Grät aldrig på bio förr i tiden, men nu gör jag. Jag jobbar hårt på att acceptera att det är sådan jag är, för annars får jag bara känslopåslag när jag försöker tvinga undan dem och då går det ju verkligen inte... Det är lite jobbigt att gråta inför barnen, det räcker ju med att de visar en sorglig tiktok så snörvlar jag. Men jag tänker samtidigt att det är inte är dumt att visa dem att det faktiskt är okej att visa känslor, de måste inte tryckas undan.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 526
Kropp & Själ Ok varning för triggande ämne kanske, men känner att jag behöver bolla mina tankar. Har nog alltid eller iaf sedan väldigt ung ålder...
2
Svar
20
· Visningar
1 400
Senast: miumiu
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 794
Senast: mars
·
Skola & Jobb Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef...
Svar
19
· Visningar
2 405
Senast: Bortglömd
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp