Lagom bra uttal på engelska

[Mineur]

Efter 40 sekunder smäller det...

Alltså säga vad man säga vill om skotska, men den där riktigt ingrodda Glasgow-dialekten är ta mig tusan inte vacker alltså... Och då har jag ändå bott bland den i 7 år nu, så man tycker ju att jag borde ha vant mig. Som tur är tenderar den bara att pratas av en viss sorts människor i vissa stadsdelar, det är nog därför jag har överlevt.

 

[Mineur]

Jag hade inte heller gjort något särskilt, utan njutit av och varit stolt över att vara riktigt duktig på engelska.

Den enda anpassningen jag brukar göra är att använda färre dialektala slang-ord och uttryck när svenska vänner & familj är med, för att det helt enkelt blir lättare så. Ett tag försökte jag även tona ner min skotska dialekt vid liknande tillfällen eftersom jag inte var riktigt bekväm med den, men jag insåg att det bara blev jobbigt och omfamnar den nu helhjärtat

 

[Sel]

Efter 40 sekunder smäller det...

 

[Jozze]

Efter 40 sekunder smäller det...

Tur att den var textad! Det var inte den vackraste skotska jag hört...

 

[Sel]

Alltså säga vad man säga vill om skotska, men den där riktigt ingrodda Glasgow-dialekten är ta mig tusan inte vacker alltså... Och då har jag ändå bott bland den i 7 år nu, så man tycker ju att jag borde ha vant mig. Som tur är tenderar den bara att pratas av en viss sorts människor i vissa stadsdelar, det är nog därför jag har överlevt.

Ibland undrar jag om Glaswegian ens ska räknas till engelskan, den är något i särklass men liksom härlig ändå!
Värsta (eller kanske bästa?) jag varit med om var vår spånleverantör i stallet, som var från Polen och pratade glasgowskottska med stark polsk brytning. Vi kommunicerade främst medelst handgester får jag erkänna.

 

[Mineur]

Ibland undrar jag om Glaswegian ens ska räknas till engelskan, den är något i särklass men liksom härlig ändå!
Värsta (eller kanske bästa?) jag varit med om var vår spånleverantör i stallet, som var från Polen och pratade glasgowskottska med stark polsk brytning. Vi kommunicerade främst medelst handgester får jag erkänna.

Jag frågar fortfarande min partner (som för övrigt INTE pratar sådär, just for the record) "var det där engelska?" när vi går förbi folk ibland. Hände senast på väg till jobbet i onsdags. Då gällde det ett gäng byggnadsarbetare, och det tenderar att vara just folk från dylika yrken som har den där riktigt skarpa dialekten.

 

[Cambiaso]

 

[Korven]

Den slår igenom när han pratar svenska och är förbannad också. Det låter skitroligt

Gäller norrlänningar också

 

[Sel]

Gäller norrlänningar också

Skottarnas svenska motsvarighet?

 

[athena_arabians]

Gäller norrlänningar också

Jo, jag är ju ihop med en... och är han arg bli dialekten värre Dock hävdar jag att han har fel när det gäller mig där, jag börjar ICKE med värre dalmål när jag är förbannad...

 

[athena_arabians]

Skottarnas svenska motsvarighet?

 

[karamelldrottningen]

Åh, jag önskar att jag visste. Jag gissar att han kommer ifrån Birmingham-trakten, men jag tycker att hans dialekt är mycket fulare än "Brummie Accent"-videorna jag hittar.

Ett smakprov:

(Och nej, känn för guds skull inte att ni behöver titta på hela videon. Den fruktansvärda dialekten är tydlig redan inom de första sekunderna.)

Sorry för OT.

Tyckte inte den var så farlig faktiskt

 

[Caoimhe]

Tyckte inte den var så farlig faktiskt

Haha, verkligen? Jag tycker den är vidrig.

 

[mackan]

Oerhört sen på bollen så jag ska inte uppehålla mig så mycket vid den, men jag fattar verkligen inte heller trådstarten .
Så oerhört märkligt att man skulle lägga sig på någon ”fejkad” nivå ”nedåt” på kompetensskalan inkl uttal och dialekt (?) inte bara grammatiskt när man kan det man kan ?

Försöker föreställa mig själv då jag bott i USA 11 år av mitt vuxna liv och utifrån det talar amerikanska som nästintill mitt eget modersmål. Jobbar härhemma i Sverige för ett globalt amerikanskt företag med kontor överallt, med kontakt med ffa Nederländerna och Indien utöver USA.

Det skulle bli så sjukt märkligt om jag började ”fejka” min engelska och hur jag pratar, uttrycker mig osv utifrån att jag håller en telefonkonferens eller ett föredrag med deltagare från div nationer och bakgrunder?

 

[Ems]

Jag förstår frågeställningen. Och även om jag förstår alla kommentarer här så tycker jag att det är uppenbart (om än ibland genant) att man anpassar sig i olika sociala sammanhang. Mitt svar blir lite beroende på var du fått ditt fina uttal ifrån, om det är pga tvåspråkig hemifrån eller riktigt lång vistelse i landet så att det liksom är ”ditt” språk skulle jag inte justera. Om det är pga något annat hade jag nog gjort det, även om jag liksom du har svårt att sätta fingret på vad det är som gör det. Kanske att jag får en känsla av skådespel, kanske att det låter lite ”ungt” (typ 19-åring som flyttat till London och bräker på värsta cockneyn), kanske något annat. Tror dock inte kollegornas uttal hade haft betydelse för egen del, och jag hade aldrig pratat sämre rent språkligt.

Sedan är min upplevelse också att det, särskilt inom akademin, finns en stolthet i att prata perfekt engelska med ett helt värdelöst svengelskt uttal. I mitt yrkesliv har jag inte riktigt sett samma sak.

 

[Regret]

Efter 40 sekunder smäller det...

Alltså TACK för detta klipp~ så jäkla roligt!!
Och så texten då
Helt jäkla underbar!!
Har tittat lite för många gånger redan..
Skottskan må kanske inte vara den vackraste men ack så charmig
Efter att ha bott i England i flera år kan jag inte annat än att älska deras olika dialekter oavsett hur vackra eller fula de är

(Själv hamnade jag i East London till en början! Innan jag förstod vad de sa... Proper Cockney! "Alright treacle.." Sedan lät jag likadan själv )

 

[hastflicka]

Ibland undrar jag om Glaswegian ens ska räknas till engelskan, den är något i särklass men liksom härlig ändå!
Värsta (eller kanske bästa?) jag varit med om var vår spånleverantör i stallet, som var från Polen och pratade glasgowskottska med stark polsk brytning. Vi kommunicerade främst medelst handgester får jag erkänna.

For ganska manga ar sedan stod jag vid en god van's stalle i Helensburgh, straxt utanfor Glasgow, och lyssnade pa nar min van (som pratar "The Queen's English") pratade med en bonden Tommy som hamtade hans bat for att sjosatta den vid den narbelagna yacht clubben.
Tommy satt i traktorn och de pratade och skrattade en lang stund tills jag sakta lutade mig narmare Stewart och bekannde att jag inte forstod ett ord av vad Tommy sa. Stewart svarade Tommy nagot i stilen med, "Men precis sa kan man tycka ... hahaha" innan han tyst viskade till mig, "Oroa dig inte, det gor inte jag heller"

 

[Skrottiskrott]

Nu kanske jag blir halshuggen då ingen riktigt verkar hålla med mig när jag har skummat igenom tråden... men ändå: Vi svenskar är helt extrema på att haka upp oss på uttalet. Många tror att ett "bra" uttal (alltså utan så mycket svensk accent enligt oss), är lika med att vara bra på engelska. Så behöver det inte alls vara. Man kan ha ett mycket avancerat och rikt ordförråd och ha full koll på språket men fortfarande ha en kraftig svensk accent. När jag läste engelska på högskolan hade jag lärare från flera olika länder, därav med olika accenter. De lärde mig, och jag insåg även själv, att goda engelskakunskaper vill man ha för att kunna kommunicera med människor från andra länder. Kan ju låta självklart men många verkar snarare ha som mål att endast kunna förstå människor som har engelska som modersmål, och försöka låta så mycket som möjligt som dem. Men vill man kunna kommunicera med människor från fler länder så är det bara att tugga i sig engelska med alla möjliga svåra accenter från olika platser i världen. Jag har rent av för mig att en svensk accent oftast är lätt att förstå för de flesta, jämfört med t.ex. en fransk accent (eller varför inte skotsk ).

Sedan menar jag inte att vi inte fick öva uttal i mängder, för det fick vi. Men med syftet att inte uttala ord så att de betyder något helt annat - inte med syfte att låta som att vi kom ifrån ett visst engelskspråkigt land. Jag har dessutom vänner från England och Wales som säger att vi kan göra oss till hur mycket vi än orkar: det hörs ändå att vi är svenskar (och de gillar den svenska accenten).

 

[anna_panna]

Pratar dagligen engelska och då flera medarbetare kommer från UK samt att jag har bott både i London och Los Angeles har jag inga större problem med att varken prata eller förstå
Har dock en engelsk brytning som blir tydligare när jag pratar med britter