Skola & jobb Lagom bra uttal på engelska

#42
Låter ju bara jobbigt att behöva aktivt tänka på hur man pratar och lägga på en brytning ”bara för att”.
Ja, jag håller med. Särskilt med ett språk man talat länge, som liksom sitter ordentligt.

Jag har varit spansktalande i mycket färre år än jag talat engelska, och jag skulle aldrig orka göra den enorma ansträngningen som skulle krävas för att ta bort till exempel läspningen när jag pratar. Och då är min spanska ändå inte alls lika naturlig som min engelska.
 
#43
Jag har arbetat med kunder från hela världen där en del har engelska som första språk och en del har haft svårt att göra sig förstådda, men det enda jag bryr mig om är att göra bra business. Har aldrig ens tänkt tanken på att någon med sämre engelska skulle vara mindre kompetent eller att den i en grupp med bäst engelska skulle vara bättre än någon annan generellt. Fallenhet för språk är inte mer än just det. Prata du som du gör, det låter både jobbigt och märkligt att föröka lägga sig på en högre eller lägre nivå än där man är.
Fattar inte riktigt heller? Har affärer ihop med folk från Pakistan, Kina, Indien, Polen och Bangladesh. Vissa pratar perfekt engelska, andra ganska kass. Funkar jättebra göra affärer ihop ändå. Alla förstår dollar :D
 
#45
Men det viktiga i ett möte (jobb eller ej) är väl aldrig hur folk pratar, utan vad dom säger? :confused: Finns där språkbarriärer så får man se vad man kan göra för att underlätta förståelse och kommunikation. Men sedan så måste det väl ändå vara samtalet som är fokus. Så länge jag gör mig förstådd och förstår de runt mig så ger jag blanka fan i ev accent, dialekt, brytning eller språkliga småfel.
 
#46
Insåg just att jag behöver fatta ett beslut eftersom jag imorgon har ett möte med engelska kollegor, utöver svenska kollegor och svenska kunder. Det blir första gången jag talar engelska framför de svenska kollegorna. Säg att jag kan variera mitt uttal från 3 till 8 på en skala där 1 är Hans Rosling och 10 är David Mitchell eller någon annan lite bildad modersmålstalare. Var är det lagom att lägga sig?

Innan jag själv pluggade vidare och så småningom började jobba nära en massa högutbildade och allmänt imponerande personer så hade jag tänkt att det vore naturligt att göra allt möjligt så bra man bara kan. Nu har jag dock hunnit märka att vår VD skulle kunna vara den enda på företaget som har riktigt bra uttal. Av resten låter merparten bara avslappnat svengelska. Någon enstaka anstränger sig men kommer inte över 6 på min nyss påhittade skala. Jag har också hört från kompisar som jobbat nära personer på höga nivåer i olika storföretag att det verkar vara norm att låta extremt svengelsk.

Låta svengelsk kan jag ju också göra om jag vill, men det kommer ärligt talat att bli aningen jobbigare än att låta bli när det nu ska vara personer med engelska som modersmål som leder mötet. Även om jag verkligen inte vill framstå som någon som "försöker för mycket". Sen tänker jag att det skulle framstå som väldigt personlighetskluvet att t.ex. prata genomsnittsdålig engelska imorgon och sen byta till min normala, högre nivå vid något annat tillfälle i framtiden.

Vad hade ni gjort? Eller vad gör ni?
Man pratar naturligtvis så bra man kan och sedan för en själv (och gentemot andra) måste man acceptera och vara ödmjuk att engelskan är ens andra språk. Så länge du och de kan göra sig förstådd så är det riktigt bra oavsett hur man låter.

Många från engelskspråkiga länder är imponerade att vi ens kan ett andra språk och till och med ett tredje språk! :)
 
#47
Varför i hela friden skulle du lägga dig på en lägre nivå?! Jag pratar alltid min tämligen goda engelska oavsett vilka som är närvarande.

De engelska kollegorna kommer förmodligen att bli imponerade och fråga hur länge du bott i UK :D
Eller fråga "Where in England do you come from?" Sorsele :D . Hade en lärare från England på universitetet som avskydde amerikans engelska.
 
#48
Liksom viss brittisk engelska! :angel:
Ja men gud ja! Jag är inte en av dem som går runt och säger att hon äääälskar brittisk engelska pga det finns mängder med gräsliga dialekter där med. Skillnaden där är att jag gillar viss brittisk engelska jättemycket, medan amerikanska engelskaskalan - obs för mig - går från ”skaver bara lite i mina öron” till ”oj jättefult”.
 
#49
Varför göra dig till alls? Det är väl inte ditt ansvar att fejka så att kollegorna inte ska känna sig dåliga i jämförelse? Dessutom är det dåligt att utgå ifrån att de skulle vara sämre på engelska bara för att de har kraftigare brytning, när det helt enkelt kan vara så att de är ovana och inte helt bekväma med att tala engelska inför andra, speciellt de som har det som modersmål. Då är det klart att det blir lite stolpigare och att accenter osv blir tydligare än annars. Alla har inte en fallenhet för språk, helt enkelt.

Min personliga erfarenhet är att folk inte brukar bry sig ett dugg om vilken accent man har så länge man kan förstå varann. Snarare brukar de bli imponerade av att man greppar språket såpass att man kan konversera om annat än typ väder och vind.

Själv talar jag så naturligt som jag kan. Men jag har väl mer av en lutning mot engelsk accent, för att jag föredrar den över den amerikanska och har format uttalet därefter. Har fått höra att jag inte har någon tydlig svensk brytning, men så har jag också övat på att prata mycket för att få till ett naturligt flöde i språket. Men aldrig att det skulle falla mig in att förställa mig för att sällskapet råkar ligga på en annan nivå, det är verkligen nedlåtande.
 
#50
Tack alla för pepp! Om frågan framstår som larvig och orimlig att ens fundera över så känner jag dock att jag inte har beskrivit situationen tillräckligt väl. @tornblomma fick mig att komma på att det nog handlar om att jag inte vill få varken mina kollegor eller kunderna att framstå som inkompetenta genom kontrasten. Jag har betydligt lägre ålder, kortare anställningstid och mindre erfarenhet än dem på området som ska diskuteras och min roll på mötet var från starten obefintlig. Ämnet är superintressant så jag bjöd in mig själv, främst för att vara trevlig i pauserna och anteckna vad som händer så att vi kan gå tillbaka och repetera efteråt.
Angående lägre ålder så tycker jag att yngre tenderar vara bättre på språk och då ffa Engelska än äldre. Yngre får med sig språk i vardagen på ett helt annat sätt än låt säga en som är 20 år äldre.
Min son på 13 har bättre ordföråd och uttal än min man.
 
#51
Liksom viss brittisk engelska! :angel:
För ett år sedan hade jag inte trott dig. Jag har alltid ÄLSKAT brittiska dialekter och inte stött på en enda som jag tyckt varit ful - förrän jag snubblade över en brittisk Youtuber som helt seriöst har världens fulaste dialekt. :eek: Det låter som en blandning mellan northern och southern B.E., men så låter det som lite australiensk dialekt också.
 
#52
För ett år sedan hade jag inte trott dig. Jag har alltid ÄLSKAT brittiska dialekter och inte stött på en enda som jag tyckt varit ful - förrän jag snubblade över en brittisk Youtuber som helt seriöst har världens fulaste dialekt. :eek: Det låter som en blandning mellan northern och southern B.E., men så låter det som lite australiensk dialekt också.
Vad var det för dialekt? Från vilken del av landet?
 
#53
Vad var det för dialekt? Från vilken del av landet?
Åh, jag önskar att jag visste. Jag gissar att han kommer ifrån Birmingham-trakten, men jag tycker att hans dialekt är mycket fulare än "Brummie Accent"-videorna jag hittar.

Ett smakprov:

(Och nej, känn för guds skull inte att ni behöver titta på hela videon. Den fruktansvärda dialekten är tydlig redan inom de första sekunderna.)

Sorry för OT. :p
 
Senast ändrad:
#56
Okej. Jag förstår inte heller varför folk i allmänhet vill prata sämre än de skulle kunna göra. Dock har jag märkt att det är betydligt mer regel än undantag att personer som är bildade och intresserade av att vara så bra som möjligt på en mängd områden ändå pratar supersvensk engelska. Det får mig att tänka att det är något fel med att anstränga sig på just den punkten.
Ja, eller så gör de sitt bästa och det är så de talar engelska?
 
#57
Underlig fråga?

Lite offtopic så pratar jag rätt dålig engelska trots att det räknas som mitt modersmål, och det värsta är när jag talar med någon som knappt kan språket alls - då blir mitt språk med riktigt, riktigt uselt.
 
#60
Okej. Jag förstår inte heller varför folk i allmänhet vill prata sämre än de skulle kunna göra. Dock har jag märkt att det är betydligt mer regel än undantag att personer som är bildade och intresserade av att vara så bra som möjligt på en mängd områden ändå pratar supersvensk engelska. Det får mig att tänka att det är något fel med att anstränga sig på just den punkten.
Jag tycker att du gör en tankevurpa, eller har en konstig inställning till vad som är "bra". "Supersvensk" engelska är inte samma sak som dålig engelska. Hur bra din engelska är mäts väl framför allt i ordförråd, hur varierat och "spontant" du pratar, grammatik och sånt. Brytning har inte så mycket med saken att göra.

Om jag ska generalisera lite (eller mycket) så är det lite av en generationsfråga. Som exempel, många av mina lärare på universitetet pratade fantastisk engelska sätt till ordförråd och deltog utan minsta problem i "avancerade" paneldiskussioner och liknande. Men deras uttal var rätt kasst och definitivt "supersvenskt".

Deras elever idag är uppvuxna på internet, har chattat på engelska sen dagisåldern och har ett uttal som iaf andra svenskar tycker låter väldigt amerikanskt. Men skulle man undersöka saken skulle deras ordförråd säkert vara en bråkdel av lärarens. Inte sällan tycker eleverna att läraren är "dålig på engelska".
 

Hästar nu

Övrigt nu

Dagbok

Radannonser

  • Springpony sælges

Hästnyheter

Bukefalos

  • Syns inte
Rekommenderas av Google:
Upp