Lagom bra uttal på engelska

Så om du talar med någon som talar dålig svenska så gör du till ditt uttal så det blir sämre? Då förstår jag nog ännu mindre.

Du får ursäkta, men jag har aldrig varit med om att någon går in för att tala krattig engelska för att vara snäll. Inte ens de jag känner som talar i princip perfekt.
Hahahaha! Nej inte sämre uttal. Men jag varierar ordvalen, tempot, betoningar och sånt utifrån hur jag uppfattar motparten. Det är långt ifrån alltid medvetet men nu har jag ju märkt att det händer så då upptäcker jag det oftare. Det kan verkligen inte vara ovanligt?

När du säger krattig så tänker jag att den inte ens är korrekt. Jag hade inte tänkt förstöra grammatiken eller välja felaktiga ord, bara prata med lite starkare svensk brytning än vad som är helt nödvändigt. Om det gör någon skillnad.
 
Insåg just att jag behöver fatta ett beslut eftersom jag imorgon har ett möte med engelska kollegor, utöver svenska kollegor och svenska kunder. Det blir första gången jag talar engelska framför de svenska kollegorna. Säg att jag kan variera mitt uttal från 3 till 8 på en skala där 1 är Hans Rosling och 10 är David Mitchell eller någon annan lite bildad modersmålstalare. Var är det lagom att lägga sig?

Innan jag själv pluggade vidare och så småningom började jobba nära en massa högutbildade och allmänt imponerande personer så hade jag tänkt att det vore naturligt att göra allt möjligt så bra man bara kan. Nu har jag dock hunnit märka att vår VD skulle kunna vara den enda på företaget som har riktigt bra uttal. Av resten låter merparten bara avslappnat svengelska. Någon enstaka anstränger sig men kommer inte över 6 på min nyss påhittade skala. Jag har också hört från kompisar som jobbat nära personer på höga nivåer i olika storföretag att det verkar vara norm att låta extremt svengelsk.

Låta svengelsk kan jag ju också göra om jag vill, men det kommer ärligt talat att bli aningen jobbigare än att låta bli när det nu ska vara personer med engelska som modersmål som leder mötet. Även om jag verkligen inte vill framstå som någon som "försöker för mycket". Sen tänker jag att det skulle framstå som väldigt personlighetskluvet att t.ex. prata genomsnittsdålig engelska imorgon och sen byta till min normala, högre nivå vid något annat tillfälle i framtiden.

Vad hade ni gjort? Eller vad gör ni?

Oj, jag förstår inte riktigt varför du skulle "försöka för mkt"? Kan man så kan man väl liksom?

Min bästis från dagis till högstadiet hade engelsk mamma och de pratade engelska hemma. Jag lärde mig då själv engelska tidigt och precis som många i min generation har man sett engelska saker på tv, lyssnat på sån musik etc. Så jag har bra engelska i tal. Jag har lite sämre engelska i skrift. Men ändå rätt bra och det går ju att kolla mer nu med internet om man är osäker.
Jag och sambo jobbat med ett företag baserat i engelskspråkigt land. Han har helt ok engelska. Men inte jättebra. Alltså sköter jag den mesta kommunikation med huvudkontor och andra engelskspråkiga kunder. Just för att vi vill hålla en hög och proffsig nivå.

Så.. Jag förstår inte varför man inte vill vara så bra man kan? Om man inte kan får man väl försöka hanka sig fram och lära sig. Men jag fattar inte varför man ska göra det omvända.
 
Hahahaha! Nej inte sämre uttal. Men jag varierar ordvalen, tempot, betoningar och sånt utifrån hur jag uppfattar motparten. Det är långt ifrån alltid medvetet men nu har jag ju märkt att det händer så då upptäcker jag det oftare. Det kan verkligen inte vara ovanligt?
Ja men givetvis, så gör nog de allra flesta så det är du knappast ensam om. Men du har enbart talat om uttal i den här tråden, varför jag frågade dig om just det. Att tala lättförståeligt är en helt annan sak, oavsett språk. Givetvis talar ingen människa på exakt samma sätt med alla.
När du säger krattig så tänker jag att den inte ens är korrekt. Jag hade inte tänkt förstöra grammatiken eller välja felaktiga ord, bara prata med lite starkare svensk brytning än vad som är helt nödvändigt. Om det gör någon skillnad.
För mig är det här som sagt jättemärkligt, jag kan inte förstå varför man skulle förställa sig i möten för att vara "snäll" mot andra. Du får ursäkta, men det känns nästan lite nedlåtande. Känner du själv att dina kollegor kommer framstå som inkompetenta för att de inte talar lika bra som du? Eller har de sagt det? Är det det senare så är det ju helt stört. Är det för att du själv känner så så kan jag försäkra dig om att hur kompetent man framstår inte står och faller med en brytning :).
 
Jag blandar hej vilt beroende på situation. Talar hyfsat bra engelska grammatiskt sett, men dialekten kommer jag aldrig ”fejka” utan behålla vad som ligger rätt i mun liksom.
Däremot kan jag och mina kollegor hålla presentationer på skämtsam svengelska (fortfarande korrekt men hemskt uttal) för att lätta upp stämningen och få de som inte pratar så bra engelska att faktiskt våga uttrycka sina tankar och idéer :)
 
Tack alla för pepp! Om frågan framstår som larvig och orimlig att ens fundera över så känner jag dock att jag inte har beskrivit situationen tillräckligt väl. @tornblomma fick mig att komma på att det nog handlar om att jag inte vill få varken mina kollegor eller kunderna att framstå som inkompetenta genom kontrasten. Jag har betydligt lägre ålder, kortare anställningstid och mindre erfarenhet än dem på området som ska diskuteras och min roll på mötet var från starten obefintlig. Ämnet är superintressant så jag bjöd in mig själv, främst för att vara trevlig i pauserna och anteckna vad som händer så att vi kan gå tillbaka och repetera efteråt.

Jag har arbetat med kunder från hela världen där en del har engelska som första språk och en del har haft svårt att göra sig förstådda, men det enda jag bryr mig om är att göra bra business. Har aldrig ens tänkt tanken på att någon med sämre engelska skulle vara mindre kompetent eller att den i en grupp med bäst engelska skulle vara bättre än någon annan generellt. Fallenhet för språk är inte mer än just det. Prata du som du gör, det låter både jobbigt och märkligt att föröka lägga sig på en högre eller lägre nivå än där man är.
 
Okej. Jag förstår inte heller varför folk i allmänhet vill prata sämre än de skulle kunna göra. Dock har jag märkt att det är betydligt mer regel än undantag att personer som är bildade och intresserade av att vara så bra som möjligt på en mängd områden ändå pratar supersvensk engelska. Det får mig att tänka att det är något fel med att anstränga sig på just den punkten.
 
Okej. Jag förstår inte heller varför folk i allmänhet vill prata sämre än de skulle kunna göra. Dock har jag märkt att det är betydligt mer regel än undantag att personer som är bildade och intresserade av att vara så bra som möjligt på en mängd områden ändå pratar supersvensk engelska. Det får mig att tänka att det är något fel med att anstränga sig på just den punkten.

En del har helt enkelt inte den känslan. det finns folk från Stockholm som flyttat upp till Piteå för tjugo år sedan som fortfarande inte anammat dialekten, och tvärtom... medan andra bara behöver en vecka för att medvetet eller omedvetet börja hänga på omgivningen. Det handlar inte om ansträngning, utan språköra. Det är inget fel på supersvensk engelska så länge man gör sig förstådd.
Jag förstår fortfarande inte varför du vill anstränga dig åt endera håll? Mest genuint är väl att bara prata som du gör mest och på det vis som är mest tydligt för alla inblandade.
 
Dock har jag märkt att det är betydligt mer regel än undantag att personer som är bildade och intresserade av att vara så bra som möjligt på en mängd områden ändå pratar supersvensk engelska. Det får mig att tänka att det är något fel med att anstränga sig på just den punkten.
Så du tänker att man framstår som mer kompetent om man pratar engelska med tydlig svensk brytning? Eller missförstår jag igen?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Hat
  • Hiss och diss del 5
  • Vad gör vi? Del CXCIV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda 2022
  • Dressyrsnack 16
  • Artroskopi äldre häst

Omröstningar

Tillbaka
Upp