Igår skulle jag till tandläkaren igen. Det var tredje gången nu på kort tid. Vid de två första besöken har jag inte varit så nervös innan, utan det har varit besöket som varit jobbigt. Då har det varit tänder som redan varit rotfyllda som skull lagas, men inför idag visste jag att jag skulle få en bedövning och det tycker jag är obehagligt.
Så förväntansångesten slog till. Även om jag inte medvetet kände mig nervös så fick jag magen helt i olag, dygnet innan besöket. På natten innan tandläkarbesöket så vaknade jag strax efter midnatt av en krånglande mage. Under följande dag vet jag inte hur många gånger jag sprang på toa. Strax före besöket blev jag helt skakig med frossa. Jag fick en liten stunds väntetid i väntrummet innan jag skulle in så jag passade på att använda en av de andningstekniker vi använder i yogan. Väl i tandläkarstolen kunde jag fortsätta med det en stund till men sen var det bara att gilla läget.
Till min jättestora förvåning gick det otroligt bra. Det var bara vid några tillfällen som jag blev skakig och spänd, men för det mesta var jag faktiskt relativt avslappnad. Jag kunde t.o.m. få en uppfattning om hur det kunde vara för folk som somnar hos tandläkaren.
Efter besöket åkte jag tillbaka till jobbet för att äta middag. Jag hade slutat för dagen men eftersom jag skulle till ridskolan efteråt blev det enklare att äta på jobbet i stället för att åka hem och göra det.
På ridskolan blev det ytterligare ett toabesök
men sen var nog nervositeten helt ute ur kroppen och jag kunde coola ner. Märkligt vad det kan sitta i. Eller kan det ha varit något annat trots allt?
Jag fick rida den vita andalusiern som jag red mycket på tisdagarna förra terminen. För dagen var det ett dressyrpass på 1½ timme på schemat och jag fick en positiv känsla av lektionen.
Efteråt pratade jag med ridläraren om kombinationstävlingen angående hoppningen. Hon är ju den som vet bäst hur jag hoppar. Jag hade ju valt klassen med dressyrprogrammet som jag ville rida, men samtidigt var hoppningen på en högre nivå än vad jag är mogen för. Vi bestämde att jag dels skulle ta en lättare dressyrklass, så jag kunde hoppa lägre hinder och därmed rida en komplett kombinationstävling (och inte bara clearrounder) men också att jag skulle byta häst till den vita. Den jag valde först har jag ju inte hoppat så mycket och han kan tydligen ha lite grejer för sig på banan. "Den där är mer normal", sa ridläraren och pekade på den vita.
När jag kom hem var jag rejält trött av allt och somnade fullständigt ovaggad så fort jag la huvudet på kudden. Jag vaknade inte en enda gång på natten som jag brukar och det var nätt och jämt jag hörde alarmet på morgonen. Den dagen kostade tydligen på. Förhoppningsvis dröjer det innan en sådan dag kommer igen.
Så förväntansångesten slog till. Även om jag inte medvetet kände mig nervös så fick jag magen helt i olag, dygnet innan besöket. På natten innan tandläkarbesöket så vaknade jag strax efter midnatt av en krånglande mage. Under följande dag vet jag inte hur många gånger jag sprang på toa. Strax före besöket blev jag helt skakig med frossa. Jag fick en liten stunds väntetid i väntrummet innan jag skulle in så jag passade på att använda en av de andningstekniker vi använder i yogan. Väl i tandläkarstolen kunde jag fortsätta med det en stund till men sen var det bara att gilla läget.
Till min jättestora förvåning gick det otroligt bra. Det var bara vid några tillfällen som jag blev skakig och spänd, men för det mesta var jag faktiskt relativt avslappnad. Jag kunde t.o.m. få en uppfattning om hur det kunde vara för folk som somnar hos tandläkaren.
Efter besöket åkte jag tillbaka till jobbet för att äta middag. Jag hade slutat för dagen men eftersom jag skulle till ridskolan efteråt blev det enklare att äta på jobbet i stället för att åka hem och göra det.
På ridskolan blev det ytterligare ett toabesök
men sen var nog nervositeten helt ute ur kroppen och jag kunde coola ner. Märkligt vad det kan sitta i. Eller kan det ha varit något annat trots allt?Jag fick rida den vita andalusiern som jag red mycket på tisdagarna förra terminen. För dagen var det ett dressyrpass på 1½ timme på schemat och jag fick en positiv känsla av lektionen.
Efteråt pratade jag med ridläraren om kombinationstävlingen angående hoppningen. Hon är ju den som vet bäst hur jag hoppar. Jag hade ju valt klassen med dressyrprogrammet som jag ville rida, men samtidigt var hoppningen på en högre nivå än vad jag är mogen för. Vi bestämde att jag dels skulle ta en lättare dressyrklass, så jag kunde hoppa lägre hinder och därmed rida en komplett kombinationstävling (och inte bara clearrounder) men också att jag skulle byta häst till den vita. Den jag valde först har jag ju inte hoppat så mycket och han kan tydligen ha lite grejer för sig på banan. "Den där är mer normal", sa ridläraren och pekade på den vita.
När jag kom hem var jag rejält trött av allt och somnade fullständigt ovaggad så fort jag la huvudet på kudden. Jag vaknade inte en enda gång på natten som jag brukar och det var nätt och jämt jag hörde alarmet på morgonen. Den dagen kostade tydligen på. Förhoppningsvis dröjer det innan en sådan dag kommer igen.
