Långsint...

[Hippocampus]

Jag skulle behöva lite knep för att ta bort min "långsinthet". Är det ens ett ord? Nåväl, den förnuftiga delen säger till mig att det är bara jag som drabbas. Den som jag anser gjort något oförlåtligt/otillräckligt går ju troligtvis runt och kanske inte ens minns händelsen eller så lägger den ingen tid på det (alt inte fattar bättre). Oavsett anledning är det ju jag som dräneras av energi för att jag låter min långsinthet ta upp en del av mig.

Min långsinthet kan ju sträcka sig en livstid, jag har fått hjälp med att få ett avslut på vissa familje-saker och då var det liksom "nu är det avslut, det som har hänt har hänt" och jag klarade av att göra ett avslut där.

Men nu är det svårare, kanske för att jag är utmattad också, men jag märker ju att jag går runt och mår dåligt av min långsinthet och det kan även stoppa mig från vissa saker/kontakter etc. "Hon gjorde så 2016, jag skulle behöva kontakta henne för xxx men hon var så dum 2016". Det där gynnar ju ingen. Sen finns det självklart saker som jag anser vara totalt oförlåtliga men än så länge ligger det bara 2 på den listan och där viker jag inte en sekund.

vad har ni för taktiker?

 

[SaraXX]

Jag orkar inte, det verkar ta så himla mycket energi. Och jag förutsätter att folk menar väl, men att det kan bli misstag, av obetänkssmhet eller stress eller nåt. Min tid är mer värdefull än att jag ska gå och älta vad folk har gjort eller inte gjort, det låter som ett bra sätt att grumla sitt liv på.

 

[sjoberga]

Jag orkar inte, det verkar ta så himla mycket energi. Och jag förutsätter att folk menar väl, men att det kan bli misstag, av obetänkssmhet eller stress eller nåt. Min tid är mer värdefull än att jag ska gå och älta vad folk har gjort eller inte gjort, det låter som ett bra sätt att grumla sitt liv på.

Jag kan vara "långsint" men inte i formen att det tar en massa energi. Det kan vara saker som hänt som gör att man helt enkelt inte vill ha med personen att göra, där tiden som går inte ändrar det faktumet. Skulle det vara misstag, obetänksamhet eller oförmåga så brukar det kunna redas ut fort och rullar inte in i något "långsint".

Det kostar ingen energi och är inget ältande, snarare tvärtom, det sparar en hel del kostnad i form av att försöka hantera halvt omöjliga relationer som med stor sannolikhet bara genererar ny skada.

Men efter att ha skrivit det så kanske det inte riktigt är vad som avses med "långsint" av alla.

 

[tanten]

Jag är fruktansvärt långsint. Minns oförrätter med detaljskärpa. Minns också egna blamager lika skarpt.

Oftast minns jag dem som mest när jag är deppig eller har för lite att göra. Eller när jag är stressad, som nu.

Hittar nån ett bra sätt att förlåta och gå vidare, är jag öppen för alla förslag.

 

[SaraXX]

Jag kan vara "långsint" men inte i formen att det tar en massa energi. Det kan vara saker som hänt som gör att man helt enkelt inte vill ha med personen att göra, där tiden som går inte ändrar det faktumet. Skulle det vara misstag, obetänksamhet eller oförmåga så brukar det kunna redas ut fort och rullar inte in i något "långsint".

Det kostar ingen energi och är inget ältande, snarare tvärtom, det sparar en hel del kostnad i form av att försöka hantera halvt omöjliga relationer som med stor sannolikhet bara genererar ny skada.

Men efter att ha skrivit det så kanske det inte riktigt är vad som avses med "långsint" av alla.

Ja men att undvika jobbiga människor tänker jag är en helt annan grej, det gör väl de flesta så gott en kan? Men här lät det mer som att "Pelle glömde säga grattis på födelsedagen 1996 och därför kan jag inte umgås med honom", typ.

 

[Tuvstarr]

Jag känner så igen mig.
Då jag i lågstadiet blev mobbad av en kille råkade jag läsa någonstans att mobbare borde tänka efter, då den mobbade någon gång i framtiden kan vara i chefsposition och komma att neka dem om jobb.
Det tröstade mig litet, och jag fantiserade om hur situationen skulle se ut.
Nu hände det ju aldrig, och det närmaste jag kommit är att neka hans vänförfrågan på facebook.

Men då jag är stressad eller på dåligt humör, då tänker jag också på alla dumma grejer folk jag känner har gjort mig, och hur jag borde ha reagerat, eller i de värsta fallen, hämnas på de mest hemska sätt.

Nu gör jag ju ingen förnär i verkligheten, så mina grannar är tillexempel inte halshuggna trots diverse missöden. Men jag hade säkert också mått bra av att kunna släppa och sluta bry mig. I varje fall kan jag lätt identifiera hur jag mår, eftersom jag då jag mår bra inte får sådana här tankar.

 

[Gnist]

Är själv ingen långsint person, men känner såna som är.
Långsint är en sak och tar ingen större energi. Långsint och ältande däremot suger energi till max.

Hur folk kan sluta vara långsinta och ältande? Krävs nog professionell hjälp för att ändra det tankemönster som kickar in hos långsinta

 

[parellikusken]

Jag är inte alls långsint. Jag tror det beror på att jag inte bryr mig så mycket om vad folk säger och gör. Kan bli irriterad i stunden, men släpper det snabbt.

 

[Görel]

Jag har ett fantastiskt bra minne. Jag minns gärna elaka/dumma/slarviga saker som folk har gjort för årtionden sedan. Genom åren har detta varit ett hinder för mig att umgås med vissa människor då jag har haft svårt att släppa vissa saker. Många gånger är jag den enda som minns, när jag pratar med andra om händelserna har de ingen aning. För flera år sen insåg jag att detta var ett hinder för mig i flera situationer.

Att jag har föräldrar som ältat oförrätter i årtionden har inte gjort det hela bättre. Det var någon på landet som vi inte skulle umgås med för de hade varit taskiga en gång tio år tidigare. Min mamma har ältat sånt som hände när hon var barn. Jag har fått höra många saker jag gjort när jag var väldigt liten.

Jag började tänka att alla har rätt att göra misstag och att utvecklas. Att människor och tillvaron inte är statisk utan allt är i förändring. Och jag hade lidit av mina föräldrars beteende när jag växte upp. Så jag började öva i att ta mig förbi mina hjärnspöken. Jag försökte tänka bort mina negativa minnen om personen och istället se situationen i nuet. Jag har gjort det i cirka tio år nu och det har gjort min tillvaro rikare och mindre besvärlig.

Likadant i situationer där mitt eget beteende för säg 30 år sen har gjort att jag hållit avstånd till vissa personer. Jag har låtsas som att jag inte kommer ihåg jag heller, och det har så gott som alltid gått bra,

 

[tornblomma]

vad har ni för taktiker?

Om det handlar om relationer till andra människor så brukar jag helt enkelt rensa luften. Dvs ta ett snack, rakt på sak. Men övergår det till ältande brukar jag göra en snabb översyn om det är värt det. Är det en relation som inte är så viktig för mig så klipper jag bara av den.

 

[Badger]

Jag skulle behöva lite knep för att ta bort min "långsinthet". Är det ens ett ord? Nåväl, den förnuftiga delen säger till mig att det är bara jag som drabbas. Den som jag anser gjort något oförlåtligt/otillräckligt går ju troligtvis runt och kanske inte ens minns händelsen eller så lägger den ingen tid på det (alt inte fattar bättre). Oavsett anledning är det ju jag som dräneras av energi för att jag låter min långsinthet ta upp en del av mig.

Min långsinthet kan ju sträcka sig en livstid, jag har fått hjälp med att få ett avslut på vissa familje-saker och då var det liksom "nu är det avslut, det som har hänt har hänt" och jag klarade av att göra ett avslut där.

Men nu är det svårare, kanske för att jag är utmattad också, men jag märker ju att jag går runt och mår dåligt av min långsinthet och det kan även stoppa mig från vissa saker/kontakter etc. "Hon gjorde så 2016, jag skulle behöva kontakta henne för xxx men hon var så dum 2016". Det där gynnar ju ingen. Sen finns det självklart saker som jag anser vara totalt oförlåtliga men än så länge ligger det bara 2 på den listan och där viker jag inte en sekund.

vad har ni för taktiker?

Jag är nog ganska långsint. Men om det är någon jag umgås regelbundet med så kommer jag ju inte minnas X längre än någon dag eller så, det täcks ju över av nya positiva interaktioner. Men om inga positiva interaktioner täcker över så kan jag ju absolut minnas mest vad X gjorde i andra klass.

Men det låter ju som att du börjar få en lång lista av grejs du minns? Kan inte ett problem snarare vara att du tycker så många saker är problematiska och oförlåtliga än att du är långsint?

Jag menar om du placerar saker som helt oförlåtliga som är så små att den andra har glömt det inom kort så kanske det är lite oproportionerligt? Folk kan ju göra misstag? måste tillåtas få göra misstag?

Jag kan inte rakt av komma på något "oförlåtligt" som någon gjort. Antar att jag kan komma på något om man pratar om ngt relaterat men inte rakt av. (egna fel kan jag plocka en hel hög av däremot)

 

[nightcrawler]

Jag är fruktansvärt långsint. Gäller det nån som står mej nära och som jag tycker väldigt mycket om så kan jag ge några nya chanser men när det är färdigt så är det färdigt liksom. Ingen återvändo. Jag minns länge och detaljrikt. Känner inte att det skulle vara speciellt jobbigt faktiskt. Tar Ingen energi från mej

 

[Snubbelfot]

Jag omfamnar min långsinthet, selektivt. Köper fortfarande inte franska viner sedan Chirac gav hela världen fingret med Mururoa 1995. Ingen stor energiförlust, det finns andra bra viner.

 

[Blyger]

Jag omfamnar min långsinthet, selektivt. Köper fortfarande inte franska viner sedan Chirac gav hela världen fingret med Mururoa 1995. Ingen stor energiförlust, det finns andra bra viner.

Champagne?

 

[skiesabove]

Jag har varit med om att "långsint" framställs som en negativ egenskap av de som inte vill att du ska hålla dina egna gränser.

Det är inget fel på att avsluta/dämpa relationer när personen gjort något du inte kan ha överseende med. Jag tror att de flesta kvinnor har överseende med på tok för mycket, jag har själv varit där (förstår jag nu i efterhand, så att säga). Numera har jag blivit bättre på att klippa banden till människor som jag mår dåligt av att umgås med pga det dom gjort eller gör.

Men om du går och ältar och grämer dig över något som någon gjort för länge sen, så går det säkert massa energi på det?

Jag tror att man kan både vara långsint och bra på att släppa taget och gå vidare. Man behöver inte släppa in personen igen, bara för att man slutar lägga energi på att våndas över det som hände.

 

[skiesabove]

Jag kan inte rakt av komma på något "oförlåtligt" som någon gjort. Antar att jag kan komma på något om man pratar om ngt relaterat men inte rakt av. (egna fel kan jag plocka en hel hög av däremot)

Vad skönt att ha sluppit folks skit .

För mig är det oförlåtligt/jag mår dåligt av att umgås med folk som ljuger för mig, projicerar, gaslightar, begår övergrepp mot mig eller andra, svälter eller misshandlar sina djur och liknande stora saker.

Men jag klipper även banden med folk vars största samtalsämne är elakt skvaller om andra. "Har du hört vad hen har gjort i Stall Blabla". Nej, jag har inte hört det och jag är inte intresserad och du börjar närma dig att trilla av min lista av folk jag orkar umgås med.

 

[Badger]

Vad skönt att ha sluppit folks skit .

För mig är det oförlåtligt/jag mår dåligt av att umgås med folk som ljuger för mig, projicerar, gaslightar, begår övergrepp mot mig eller andra, svälter eller misshandlar sina djur och liknande stora saker.

Men jag klipper även banden med folk vars största samtalsämne är elakt skvaller om andra. "Har du hört vad hen har gjort i Stall Blabla". Nej, jag har inte hört det och jag är inte intresserad och du börjar närma dig att trilla av min lista av folk jag orkar umgås med.

Ja nej det har jag missat är jag rädd. Allt av det.

Lite mildare skitsnack bara.

(men å andra sidan kan det vara för att jag inte varit medryttare åt annat än släkting (mer än ett par veckor och herregud vad jobbigt med kommunikationen, dvs avsaknaden av) och inte stått i kollektivstall med hästar eller hållit på med hundträning eller ngt. Folk verkar helt galna i hästvärlden, jag är livrädd för hästägare och kollektivstall.)

 

[skiesabove]

Ja nej det har jag missat är jag rädd. Allt av det.

Lite mildare skitsnack bara.

Jag blir lite avis på det . Att få ha varit förskonad...

 

[Mia_R]

Jag är långsint när det gäller djur och mina nära och kära, jag kan lättare låta sånt som drabbar mig personligen passera men klippa kontakten om det är gjort av illvilja som förtal, skvaller eller utnyttjande. Jag lägger ingen större energi på idioter annat än om de kommer på tal, men orka gå runt och tänka på dem är meningslöst och slöseri med tid och energi. Det finns saker jag varken glömmer eller förlåter och de jag inte skulle pissa på om de så brann, men på det stora hela är jag inte intresserad av att veta något om dem utan gått vidare.

 

[Lingon]

Men alltså, handlar långsint för er enbart om situationer då man eventuellt bör klippa kontakten med någon?

Hur bra/dålig man är på att klippa kontakten med någon har väl inget alls att göra med om man är långsint eller inte?