Jag tänker jag går väl först.
Edit: Hann visst inte

.
Jag har egentligen en trio lättlastade hästar i det att vid behov går dom på men egentligen är den där lådan något dom inte vill vara i närheten av. Undantag Alva, hon älskar godislådan.

Dock ogillar hon att vara fastbunden, oavsett i eller utanför godislådan och hon är oxå medveten om att hon kan spränga det mesta hon sätter manken till.

Så fokus för hennes del är att lära sig att vänta och stanna kvar, oavsett om bommen eller rampen är uppfälld eller inte så matte kan åka själv utan att vara tvungen till att hyra front ur lastning.
Dom andra två är fokus på att helt enkelt göra transporten till en rolig och säker plats att vara på. Axel som inte har något behov av att resa för klart snabbast framsteg. Det där med att inte låta sig påverkas av tidspress är verkligen inte lätt.
Zarre som ganska snart kommer bli tvungen att lasta om några dagar är egentligen inte redo för det. Så igår körde vi ett genrep på hur jag ska lasta på onsdag. Även om jag egentligen inte vill blanda in -R helt plötsligt så behöver han komma till veterinären.
Så min kompis skulle visa hur hon gjort senast hon åkte själv. Det har något system med rep hit och dit som equiteraputen visat henne när Zarre vägrat.
Jag kände mig än mer än lost, även när jag till viss del förstod tanken om det så gillade jag det inte. Och jäklar vad tydligt det blir hur mycket man påverkar hästarna, för trots att det fungerade hur bra som helst för min kompis så blev det bara till det kaos som det kändes som i min hjärna och hästen gick inte direkt på.
Så efter en stund avbröt jag och körde på mitt kanske inte helt optimala sätt ur säkerhetssynpunkt men som jag kände mig bekväm med och vips 5 min senare var han lastad!
Glad att vi körde genrep!