Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Status
Stängd för vidare inlägg.

millus

Trådstartare
JAG EXPLODERAR...Jag pluggar heltid, har tre barn, två ponnyhästar, sambo som är bonde mao jag har väldigt mkt runt mig. ilskan gäller främst min snart tolvåriga dotter, hon är det lataste som går i ett par skor och jag är så inihelvetes förbannad på henne. Damen har egen ponny som hon mockar åt max en gång i veckan övriga tiden så tar jag hand om pållarna, men hon förväntar sig ändå att jag ska köra henne till en privattränare 4,5 mil hemifrån.Träningen kostar 150 kr per gång och tar totalt med resan ca 4 timmar. Det är jag som packar bilen.....Varje helg har hon kompisar som sover över, får hon inte som hon vill så surar hon. Även mot hennes kompisar som hon kör med och som får göra det tunga tråkiga arbetet i stallet.Hon har ett mkt manipulativt sätt och kör med både mormor och hennes pappa. I dag skulle jag hämta henne hos hennes gammelfarmor, ber henne där att hon ska ta hand om stallet för jag ska åka till närmsta affär(ca1,5 mil) för att handla mat för sisådär 2000 kr. Men icke, hon blev vidrigt sur. Det hela slutade med att jag lämnade henne där och nu har jag ringt till henne och sagt att from nu så har hon stallförbud. Och tiden och pengarna ska jag lägga på hennes smått försummade småbröder. Jag har pratat med henne om hennes beteende och lathet flera gånger men får inget resultat!!!!
VAD SKA JAG GÖRA? Just nu känner jag mest för att rymma hemifrån en vecka minst..

millus//ilsken och ledsen....


I
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Det låter som att hon brukar få igenom det mesta hon försöker med. Sätt gränser och låt det få konsekvenser varje gång hon bryter mot gränserna. Hon är ett barn och du är den vuxna. Ingen träning om hon inte mockar varje dag och packar bilen, inga kompisar som sover över om hon inte sköter sig i övrigt. Sista utvägen om hon vägrar att bry sig om hästen är väl att sälja den. Med en häst kommer ansvar och är man 12 år då får man nog vara beredd att visa att man kan ta det dom flesta dagar i alla fall.

Sen får du se till att du är konsekvent och helst även få din omgivning att vara lika konsekvent. Varje gång hon bryter mot en regel du har satt upp för hur ni uppför er hemma så måste det bli en konsekvens av det. Vad det är vet du bäst. Det kan bli tufft i början men förhoppningsvis lär hon sig rätt snart att det inte tolereras att hon kör med sin omgivning så som hon verkar göra nu.
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Åh, vad jag känner igen mig och riktigt känner hur frustrationen flödar runt dig. Att ge råd angående barnuppfostran är det svåraste som finns och jag är ingen expert på att följa mina egna råd men jag skriver ändock några rader. Anser att jag har kvalifikationer eftersom jag begåvats med en dotter som just i tolvårsåldern förbyttes från en underbar liten tillgiven unge som man kunde göra massa roliga saker ihop med, till en tyken, manipulerande, stocklat, oförstående, liten urk..... :crazy: :o . Ja, det låter bedrövligt men då var det sant.

Men....Försök att inte ha dåligt samvete när du gör indragningar på ditt "ställ-uppande". Sätt gränser och lev efter dem. Tex sköter du inte packningen av bil och transport så blir det ingen träning. Och håll dig till det. Mockar du inte för hästen så blir det ingen ridning. Utrusta dig med öronproppar så du inte hör gnället och tjatet eller ta helt sonika småbröderna med dig och åk och köp glass och kom hem till den tjatande dottern när du känner att batterierna är laddade.

Se till att prioritera dig, du är ingen anställd slav till en dotter som inte bjuder igen. Skaffa egentid och se till att nyttja den annars slutar det kanske med magsår som för mig. Min kära dotter är nu 17 år och hennes tonårstid vill jag aldrig någonsin mera uppleva. Kom som en chock efter tre tidigare tonåringar som varit normalt stökiga.
Nu skönjer jag en ljusning i vårt förhållande....äntligen :love:
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Låter som ett fall för Nannyjouren...
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Din dotter är just vad du gör henne till just nu.
Du tillåter henne att stampa förbi din privata gräns och får dig att göra saker mot din vilja vilket är destruktivt för din dotter och dig. Självklart är hon sur när hon inte får som hon vill hon blir ju besviken. Det är endock en känsla barnen behöver träna på att hantera och för min del spelar inte surhet någon roll utan tillhör en del av alla känslor man kan ha och är lika naturliga som en fjärt :o :D
Om du tillåter din dotter att köra över dig mot din vilja och göra dig besviken så är det inte så konstigt om hon verkar otacksam för det skapar längst inne i henne en känsla av att vara värdelös. Hon kan inte hindra sin besvikelse för hon behöver träna på den biten men kan inte hejda sin önskan heller att få det hon vill. Samtidigt vill hon med största säkerhet inte göra dig arg, ledsen eller besviken men kan inte hejda sin besvikelse.
Hon behöver en mamma som ser till att hon får gå igenom besvikelse och lär henne hantera den känslan än att ge vika och låta hon få som hon vill samtidigt som hon längst där inne känner sig värdelös som är så elak mot sin mamma.
Så sätt upp regler runt dig själv vad du tycker är acceptabelt. Om du anser att din dotter skall packa ihop sina saker själv till träning så får du tala om för henne att gör hon inte så uteblir träningen för du tänker inte göra det åt henne. Packa bara om du känner att det är fullt ok och inte blir arg, tjurig av det. Där är en gräns satt runt dig själv och din dotter får en konsekvens kopplad till vad det handlar om. Samma med mockning...tala hur du vill ha det samt att känner du inte för den biten och dottern vägrar så är trots allt hästar säljbara.
Kom aldrig med tomma hot, vissa fall kan vissa saker vara kopplade till positiv uppmuntring.
Din dotter kommer att sluta vara manipulativ om du står för dina ord och inte tillåter henne inkräkta på dina gränser för vad du tycker är ok.
Hon behöver dig som en bromskloss när hon skenar iväg så där.

Konkret skulle jag gjort så här:
Fundera ut vad du vill skall förändras.
Prata med maken så han går samma linje som du speciellt i början.
Prata sedan med dottern och diskutera dom nya reglerna och konsekvenser om man inte följer dom.
Skriv ner reglerna (kan vara allt från bemötande till vägran att ta hand om sin ponny).
Håll reglerna stenhårt och tala om för henne att hon själv har makten att få dom att blir mindre med tiden då agerande kopplas till regler. Gärna någon regel som inte tar lång tid att ändra ett beteende genom som snabbt får genomslag tex nattgäster kräver ett trevligt bemötande större delen av dagen kan generera att man får ta över nattgäster samt att man behandlar sina gäster med respekt annars så får hon vara utan. Var beredd på att det kommer att storma regält precis i början. Din dotter har inte fått lära sig ta besvikelser på ett bra sätt så det tar ett tag inna hon lär sig. Se det som att hon skall lära sig cykla. Det tar ett tag innan hon hittar balansen helt enkelt. Hon stormar för hon har svårt att hantera känslan inte för att du är en dålig mamma som inte gör som hon vill. Man bör inte skydda sitt barn från känslor utan man bör lära dom att det är fullt ok att vara besviken och att det inte är ett dugg farligt att känna sk. negativa känslor utan snarare en nödvändighet för att klara sig bra i livet som vuxen och utvecklas som person.
Försök att se din dotter som person mer. Manipuliviteten beror troligtvis på att hon har svårt att känna att hon är viktig som person och kämpar på att hitta ett sätt att bli sedd. Att manipulera gör ju att man blir sedd även om det är ett destruktivt sätt. Så länge du inte sätter in bromsklossen kommer hennes beteende bara att eskalera och du tillsut explodera. Båda ert beteende dvs hennes manipulation och ditt sätt att ge upp fast du inte vill är destruktiva och det skapa bara negativ energi runt om er.
Din dotter behöver lära sig hantera sina känslor liksom du behöver hantera din för trots allt så gör din dotter som du. Undviker att hantera känslor. Du för att du inte tillåter dig och din dotter för att ni inte tillåter henne.
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Det här får mig att tänka på en sak.....
Kommer verkligen sånt här beteende som ett brev på posten. Liksom bara dimmper ner en dag, och rätt som det är har man en djävul hemma?? (som MisterLillens exempel)
undrande gula
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Beror mycket på personlighet och hur man bemöter barnet som person.
Sedan dimper det inte ner en dag plötsligt utan det sker över en period.
När jag märker att jag blir för "undfallande" och kompromissar för mycket när min dotter mentalt inte orkar med det just då så går min dotter kaboom. Jag vaknar upp, tar tag i saker och dottern blir lite lugnare igen.
Detta barn är av den mer envisa typen (över normalsnitt) med massa vilja men har behov av stöd och då troligtvis mer än normaltbarnet just för hennes mognad inte kommit ikapp hennes vilja och hennes stora känslor. När stödet börjar bli för löst reagerar hon och "lyssnar" jag inte eskalerar det till jag tar ansvaret och rätar ut allt igen.
Periodvis kommer ju barn i små kriser eller utvecklingsperioder (annat ord är trotsperioder) och då blir dom ofta osäkra och beroende på temperament/personlighet, uppbackning från vuxen samt tidiagre erfarenheter reagerar dom olika.

När min dotter blir mycket tjurig (ettrig) och det ofta blir konflikter så är det en signal till mig (och andra vuxna) att hon just nu är otrygg i sig själv som person och behöver hjälp och stöd. När hon har jämvikt och är trygg i sig själv så är hon glad, positiv och mycket samarbetsvillig.
Jag kan ju välja att se det som att mitt barn blivit "jobbig", "besvärlig", "trotsig", "monster", "uppkäftig" osv men jag väljer att se det som att det är en period hon behöver extra stöd för hon är "vilse i sig själv" och behöver hjälp att "hitta ut".
Är jag vilse samtidigt i hur jag skall hjälpa henne att hitta ut blir där kaos och dottern går verkligen kaboom. Min dotter behöver min hjälp när det gäller att hitta ut.
Hennes pappa är rätt vilse där också så mycket hänger på mig att leda dom båda två. Som tur är så är jag inte vilse utan har både karta och kompass och kan navigera riktigt bra. Jag glömmer bara bort ibland att se när det är dags att plocka fram kartan och kompassen i tid. Lite påminnelse från dottern och dom kommer fram på ett kick.
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Tar hon inte hand om hästen SÄLJ DEN, utan att tveka. Om hon uppför sig så dåligt ska hon inte ha häst alls, och inga vänner som sover över tills hon lärt sig uppföra sig. Skulle ALDRIG gå med på ett sådant beeeteeende...
Lägg henne över knät!!
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Håller med det som de andra har skrivit!
Min mamma hade aldrig klappat en häst innan hon blev 40 :o och sen införskaffade vi en till mig. Enda gången hon har mockat åt mig var när jag hade ryggproblem, och inte fick göra det, hade jag bett henne göra det fler gånger hade hon nog bett om lön haha.

Om hon inte mockar, då får hon ingen träning, om inte det fungerar heller så skulle jag nog sålt hästen. Det är ansvaret hon har fått som har ponny, det är inte bara kul att ha häst. Det är ju trots allt ett privilegium att ens få ha häst!

Var konsekvent och stark, ge inte upp!
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Eftersom träningarna verkar betyda mkt för henne, dra in på allt sådant en längre tid!!!

Jag hade aldrig tillåtit henne ha kompisar över på natten om hon beter sig som du beskriver!!!

Annars kan jag tyvärr bara säga: Välkommen in i tonårsmammornas värld!!!

Om det kan glädja dig så är oftsat killarna betydligt enklare att ha i tonåren :)
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Hej och tack för alla svar, ja ni har helt rätt hon inkräktar på min sfär...Att sälja pållan är inget alternativ, jag tar över den istället :love: Egentligen gillar jag att mocka och gör det gärna, tycker att det är avkopplande och lugnande. Det är bara när det är mkt annat att pyssla med som jag ber surkarten...Träningen skulle jag ha lagt ner för länge sedan om det inte var för att vår gamla pålla älskar när transporten kommer på o hon får åka på träning. Och tyvärr är jag för tung för att rida ett pass på henne.
Jag får lära mig att sätta hårt mot hårt, men jag är SÅ svag för surkarten.
Jag är inte lika arg idag men jag har fortfarande lust att rymma hemifrån...Inser att jag inte har markerat tillräckligt med revir för någon av barnen :cry:

Lite som inte har med ämnet att göra;
Den här våren har varit vidrig. I januari förlorade jag min älskade lilla minishettis, han blev påkörd av en timmerbil på E18 kvar blev bara mos. Stora pållan var med på vägen men klarade sig undan med en hårsmån...Barnen har varit konstant sjuka sedan nyårsafton, har haft lillen, 5 år hemma i 6 veckor!!!från dagis. Var för två månader i väg till Ludvika o köpte ny liten shettis, en köttbulle på fyra ben :love:. För fyra veckor sedan ramlade jag i klinkersgolvet i badrummet med hjärnskakning och misstänkt hjärnblödning som följd..
Tack och lov så var det bara ett kraftigt blodtrycksfall och hjärnskakning. Ovanpå det här är jag mkt ensam med barnen och jag och sambon har typ noll i avlastning från mor och farföräldrar. Jag har trots allt kunnat fullfölja mina universitetsstudier. Men hur fasen ska jag orka vidare!! Tar tacksamt emot lite uppmuntran och goda råd!!
millus//inte ännu knäckt, men har en redig spricka....
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Organisera barnen i familje/hemlivet! Det låter som om du är allas betjänt! Det finns ganska gott om saker i hemmet som kan klaras lysande av en 12-åring, och även en 5-åring kan hjälpa till, även om inte självständigheten i utförandet är jämförbar... Man kan tom ha ganska trevligt medan man håller på, då blir det mer umgänge än tvångsarbete! Gör klart för alla i familjen att du har lika stor rätt till din egen privata tid som alla andra människor och att möjligheten då är större att du blir en trevlig individ att umgås med istället för en tjatig, gnällande typmorsa. I många familjer verkar det vara så att hur familjen mår mycket hänger samman med hur mamman mår och att din dotters agerande är extra mycket just nu kan ha att göra med att du inte mår bra och att hon blir orolig för sin egen del då, samtidigt som hon ska börja bryta sig loss. Gränssättning och hemuppgifter är än så länge inte förbjudna för barn, vad är bättre förberedelse för resten av livet? Sedan måste man nog i den åldern även ge dem ganska stort utrymme till egen tid också, men att styra andra - nej tack!
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Jag håller i stort med Stollan. Vad som är bra att du erkänner är dock att du vill hålla på att mocka och dona med hästen., Och du skriver också att ponnyn älskar att träna- därför åker du. Det kanske inte är så att din dotter delar din dröm? Klart att du är svag för din dotter också- men kanske händer det så mycket i hennes liv att hon inte orkar med en häst just nu?

Du ska erkänna att du blir trött och är slut- därför blir du arg på henne. Hon tycker själv att hon är stor låt henne känna det också. Och erkänn att hon gör dig en tjänst också att hon rider och tränar hästen!
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

måsste bara tillägga. Visst måsste din dotter få mer respekt för dig och hjälpa till med hästarna osv. Men sammtidigt är hon 12 år och då tycker inte jag man skall behöva göra allting. Men hon kan gott göra mer än vad hon gör nu.

Ni kannske kan göra ett shema om att hon måsste mocka minst x dgr/v villka dagar kan ju hon bestämma + packa till träningarna själv (osv)

Vi har matshema hemma hos oss och har haft ett tag. Alla i familjen lagar mat minst 1 dag/v
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Jag måste bara fråga er som vet. HUR blir det såhär?
När jag var tolv hade jag det exakt som din dotter, egen ponny, åkte och tränade flera gånger i veckan osv. Tävlade på helgerna. Men jag gjorde allt själv, fodrade på morgnarna, släppte in/ut hästarna, mockade våra två boxar, packade bilen, städade transporten efter träning mm.
Jag skulle ALDRIG komma på tanken att inte göra det eftersom jag var så evigt tacksam för att min snälla mamma ställde upp och körde och betalade. Föresten så ville jag sköta allt själv, det var ju mina djur.

I mina öron låter det som din dotter inte har ett riktigt starkt intresse, det är kul att träna men resten är sådär? Är det så hade jag sålt hennes ponny, utan tvekan.

Nu kanske jag låter hemsk, men har man föräldrar som ställer upp så som du gör ska man jävlar i mig visa tacksamhet annars behöver man inte ha någon ponny, några nya kläder, glass, godis eller vad det nu kan vara. :mad:
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Jag tror det blir så om det aldrig funnits några krav på att tjejen ska hjälpa till. Hon är van vid att mamma packar bilen. Låt henne ta över ansvaret. Bestäm att från och med nu är det du som är ansvarig för att allt är med. Kommer ni till träning utan träns t.ex. så säg bara att det var ditt ansvar, nu kör vi hem. Inget annat. Inget skäll. Det kommer hon bara att missa en gång, jag lovar. Hon måste få se att det är allvar.

Samma sak hemma. Ge henne ansvarsområden som ska skötas för att du ska betala hennes träning. Gör henne delaktig i vardagssysslorna. Hon är van vid att bli uppassad som en prinsessa, då uppför hon sig som en sådan.

Resten av familjen, är de likadana? Dela upp hushållssysslorna på alla i familjen. Som Asa skriver, även en 5 åring kan göra en hel del. Hjälpa till att lägga in tvätt, duka osv.
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Ja, resten av familjen är likadana. Pappa i huset börjar bli något bättre, han har tom börjat lämna lillkillen på dagis!!!Men fram till nu har jag haft ansvar och koll på allting. Skjutsat, hämtat, städat, handlat, jobbat, tvättat, you name it....

Frågade surkarten varför hon är så sur, hon kunde inte förklara varför, det bara väller upp i henne och att surheten är omöjlig att stoppa. Jag sa till henne att hon FÅR vara sur och arg men av rätt anledning.

Med sorg i hjärtat får jag inse att mitt intresse för kusarna är större än dotterns :cry:

millus//inget arg idag, bara sorgsen
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

millus skrev:
Ja, resten av familjen är likadana. Pappa i huset börjar bli något bättre, han har tom börjat lämna lillkillen på dagis!!!Men fram till nu har jag haft ansvar och koll på allting. Skjutsat, hämtat, städat, handlat, jobbat, tvättat, you name it....

Men är det så att du velat ha koll på allt, eller är det påtvingat? För är det påtvingat hade jag strejkat, lagt ner skjutsning, handling, tvätt osv tills resten av familjen fattat, och sen satt mig ner och kommit överens om en arbetsfördelning.
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

Men då har du ju din förklaring där. Du har låtit hela familjen utnyttja dig och nu undrar du varför? För att du tillät det naturligtvis.

Dags för et ordentligt familjeråd. Förklara att du inte orkar mer. Har de inte förstått det tidigare så är ju din hjärnskakning ett bra exempel på att du inte håller för vad som helst. Tänk igenom hur hushållsarbetet ska delas och prata igenom det på mötet. Obs att även din mans sysslor ska tas upp då. Alla måste ta ett krafttag nu.

Sen slutar du göra det de lovat att göra. Har gubben tagit på sig att dammsuga, låt skiten gro igen om han inte gör det. Har dottern lovat att diska, inga kompisar hemma på helgen om det inte sköts. Avsätt tid för dina studier då du stänger dörren och låter familjen klara sig själv.

Huruvida hon är intresserad av hästar eller ej visar väl sig snart. Ta en paus, låt ponnyn vila från ridning och träning några veckor medan ni får ordning på allt annat hemma, så för du se om hon vill eller ej.

Hon får gärna sura så länge hon gör det hon ska och sen går in på sitt rum och surar. Det går över.

Du måste få ta plats som annat än passopp i femiljen.
 
Sv: Lata och otrevliga barn (mkt argt)

millus skrev:
Ja, resten av familjen är likadana. Pappa i huset börjar bli något bättre, han har tom börjat lämna lillkillen på dagis!!!Men fram till nu har jag haft ansvar och koll på allting. Skjutsat, hämtat, städat, handlat, jobbat, tvättat, you name it....

Frågade surkarten varför hon är så sur, hon kunde inte förklara varför, det bara väller upp i henne och att surheten är omöjlig att stoppa. Jag sa till henne att hon FÅR vara sur och arg men av rätt anledning.

Med sorg i hjärtat får jag inse att mitt intresse för kusarna är större än dotterns :cry:

millus//inget arg idag, bara sorgsen

Jag måste hålla med snuffsan, ha ett familjeråd och tala om att du inte orkar längre utan var och en får börja ta ansvar för olika saker.

Dottern börjar ju visserligen komma in i tonåren med allt som det innebär men det betyder inte att man inte kan ta ett visst ansvar, men visst kan det vara upp och ner vänt i kroppen och huvudet utan att man kan förklara varför.
Du behöver ju inte börja med att sälja hästen utan som sagt ställ av den ett tag så kanske intresset vaknar till liv igen. En bekants dotter som har blivit serverad med hästar sen två års ålder slutade under en period helt och hållet med hästar men kom igen och tävlar och tränar numera stor häst och tycker att det är jättekul och har även varit utomlands för att jobba som hästskötare och stortrivts. Så det behöver inte vara helt kört än! ;)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Barn Nu har jag nästan bestämt mig för att flytta "hem" igen. Det innebär en flytt på drygt 15 mil. Jag flyttar ju tillbaka till alla mina...
Svar
9
· Visningar
1 357
Senast: Basilika
·
Träning Har haft uppe en tråd för ett bra tag sedan ang. mitt sto och en del funderingar runt henne. Behöver nog lite råd över vad jag ska göra...
Svar
4
· Visningar
982
Senast: nexxa
·
S
Övr. Hund Vill bara skriva av mig. I dag skall en av våra gamla kompisar få somna in. Mattes hund ända ut i klorna. Då vi träffades så litade...
Svar
6
· Visningar
1 877
Senast: thea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Betäckningar 2023 och föl 2024
  • Dressyrsnack 16
  • Föl 2023

Omröstningar

Tillbaka
Upp