Intressanta svar men jag undrar alltså hur tankegången går bland uppfödare av framförallt ridhästar nuförtiden gällande linjeavel vs. outcross.
Där jag bor är det t.ex nästan omöjligt att hitta en dressyrhingst eller märr utan Jazz, Ferro, Flemmingh eller Gribaldi bakom sig i första 2-5 led.
Vilket fått mig att först och främst våga vägra KWPN uppfödda hingstar för dressyr, mycket även för att de alltid verkar behöva ledare på väg till arenorna men det är en helt annan diskussion
Men det har oxå fått mig att fundera på om vi håller på att måla oss in i ett hörn gällande genpoolen. Kort och gott för att vi linjeavlar för mycket och för hårt?
Än mer så när man i vissa avelsförbund antingen alltid godkänt nästan vad som helst eller som under senare tid börjat lätta upp på hingstproverna.
I det första fallet med att godkänna nästan vadsomhelst ser jag t.ex fler och fler föl och unghästar och hingstar i avel med bristfällig exteriör, taskiga gångarter och uselt temperament.
Vad de har gemensamt är att man ofta använt sig av extremt korta generationsintervaller och ET så det dessutom finns extra många snarlika individer..
Men vart leder det här oss om genpoolen blir för strömlinjeformad och man tappat bort temperament, benställningar/exteriör och gångarter på vägen?
Jag personligen tycker redan det är supersvårt att hitta vettiga hingstar som kan leverera bra exteriör och benställningar. Hingstar som kan skritta och galoppera utan att se ut som en skadeskjutan passgångare med fyrsprångsgalopp och som dessutom har ett bra temperament och ridbarhet.
Men å andra sidan, så kan man ju inte ta en exteriört bra hingst, till ett sto med en halvtaskig exteriör, och räkna med att avkomman första led har fått en god exteriör (ersätt eller komplettera exteriör med lynne, gångarter eller vad som).
Det tar ofta tre led, innan man etablerat en önskad egenskap, eller rensat bort något oönskat.
Dessutom så är det ibland så bökigt, så att när man börjar få ordning på exteriören så har man råkat få med oönskade egenskaper i lynnet...
Jag kan inte något om de hingstar du nämner vid namn, eftersom jag avlar på en annan ras.
Men eftersom det ofta är klokt att generalisera lite, så måste man ju matcha sto och hingst, och ha klart för sig vilka mål man har.
Ofta så är det bra att se bakåt, för att kunna se framåt, på t.ex. exteriören (låt oss ta exteriören som exempel) på morföräldrar och farföräldrar, och ytterligare ett led bakåt, syskon och halvsyskon, och eventuella redan födda avkommor, och titta på hur exteriören såg ut och bedömts på dessa hästar. Det gäller att kartlägga och försöka förstå vilka exteriöra egenskaper som nedärvs inom linjerna, och då räcker det inte att titta på enstaka individer.
Om det då finns återkommande egenskaper i hingstlinjen, eller i stofamiljen, så kan man anta att dessa förärvs starkt i just de här linjerna.
Om det är önskade egenskaper, så är allt gott och väl, men om det följer med oönskade egenskaper, som dessutom redan finns representerade hos t.ex. det sto man vill betäcka, så kan det inte bli bra, eftersom då sannolikt (men inte bergsäkert) förstärker det dåliga hos stoet, genom att en gång till lägga på samma dåliga egenskap (t.ex. brister i benställningen) från hingsten.
Nu är det ju så, att det är egentligen, att det är fel på alla hästar (större eller mindre , och ibland dolda om de hoppat över ett led), även de allra mest meriterade, och tricket för att få fram en önskad häst, är att matcha bort dåliga egenskaper, inte att förstärka dem. Och att bibehålla och helst förstärka de goda egenskaperna.
Om det vore så enkelt med hästavel, så att man bara kan ta vilken högt meriterad hingst som helst, och sätta ihop med vilket högt meriterat sto som helst, och därigenom få ett föl som har det bästa från båda föräldrarna så vore avel inte så svårt...
Jag tror att det finns en övertro många gånger, på att man med hjälp av en extra högt meriterad hingst, kan få fram topp avkommor från vilket skruttsto som helst, alternativt att man tror att det där med att ta topphingst till toppsto, utan att ha tittat på matchningen, är en genväg till framtida topphästar...
Av det fåtal kandidater jag vaskat fram är det få som inte representerar någon form av linjeavel.
För att citera mig själv eftersom jag inte var så tydlig i mitt ursprungliga inlägg så tar vi det igen:
