Lite bittra vänner när en träffat någon…

Fibusen

Trådstartare
Ja, jag kan inte vara den enda?

Jag verkar ha träffat en kille, jättefin på alla sätt och vis och jag känner mig faktist alldeles pirrig i kroppen över honom. Vi har dejtat i några veckor men träffats och pratat flera ggr under ca ett halvårs tid, så jag vet en hel del om honom, men nu börjar det kännas som om det faktist är seriöst, och jag vill såklart berätta det för mina vänner för jag är lycklig över honom, men möts av en viss bitterhet som drar ner det roliga.

Senast ikväll… En vän visste att jag hade börjat träffa en, och frågade hur det går, varpå jag säger att det är ju absolut mer än bara något tillfälligt, och berättar lite, och genast så blir det lite syrligt och pikar som att det är för bra för att vara sant och då pratar vi så enkelt som att han jag träffar är väldigt snäll och medmänsklig, jobbat med människor i 15 år, men relativt återinflyttad hem hit för att hans föräldrar börjar bli till åren och han ville komma närmare dom så han kan hjälpa dom med smått och gott och inte längre bo 40 mil ifrån. Det ”låter jättebra, nästan för bra…Och du vet ju vad man säger om något låter för bra för att vara sant… Hoppas du gör rätt!”

Jag blev oväntat dumpad från det blå förra sommaren efter några månaders dejtande och har varit helt själv sen dess (ni som följt mig i dejtningtråden vet) och den här ”vännen” kläckte dessutom ur sig på den lilla infon jag gav, som jag även gav er här, att ”jag får lite vibbar från den förra du hade”

Alltså vad är det för fel? Vännen får alltså dåliga vibbar av det exakt lilla jag skrev här ovan?!

Är jag den enda som har vänner som förvandlas till några bittra jävlar när man träffar någon? Hade någon av mina singelvänner träffat någon så hade jag blivit skitglad för deras skull? Det blir man väll? Eller?!

Vad ska jag göra åt detta fenomen? Det hände även sist också, då blev det bittert, jag backade för att jag blev less på att det var syrligt och nästan spydigt i tonen konstant, och då fick jag höra ”skiter du i mig nu när du skaffat kille?” men det var helt och hållet vännen själv som satte sig i den sitsen. Vi löste detta, trodde jag, men nu upprepar det sig igen.

Annars så har vi verkligen en bra vänskap, men nu undrar jag om vännen verkligen är en sån bra vän som jag trodde… Vi är 35+!!!!

Snälla bullen, hjälp! 😅

Och ja, jag fräste ifrån faktist. Grattade till bitterheten och frågade hur vännen kunde få ”dåliga vibbar” av en människa vännen aldrig har mött eller ens sett, på något som är väldigt fint och omtänksamt från grunden. Hur det kan ”låta för bra för att vara sant” för att någon flyttar hem dit dom växte upp när de blivit äldre och ens föräldrar blivit äldre och behöver lite tillsyn.

Så nu är jag väll den onda… Men hur hanterar man detta? Skiter i vännen tills hen skärpt till sig? Skiter i vännen helt för det är ingen vän att hänga i julgranen? Tassar på tå och fjäskar runt för att vännen ska bli lite glad igen?

Och ja, vännen är själv upptagen dessutom, så det handlar inte ens om någon rädsla över att våra eviga singeldagar börjar nå sitt slut.
 
Ja, jag kan inte vara den enda?

Jag verkar ha träffat en kille, jättefin på alla sätt och vis och jag känner mig faktist alldeles pirrig i kroppen över honom. Vi har dejtat i några veckor men träffats och pratat flera ggr under ca ett halvårs tid, så jag vet en hel del om honom, men nu börjar det kännas som om det faktist är seriöst, och jag vill såklart berätta det för mina vänner för jag är lycklig över honom, men möts av en viss bitterhet som drar ner det roliga.

Senast ikväll… En vän visste att jag hade börjat träffa en, och frågade hur det går, varpå jag säger att det är ju absolut mer än bara något tillfälligt, och berättar lite, och genast så blir det lite syrligt och pikar som att det är för bra för att vara sant och då pratar vi så enkelt som att han jag träffar är väldigt snäll och medmänsklig, jobbat med människor i 15 år, men relativt återinflyttad hem hit för att hans föräldrar börjar bli till åren och han ville komma närmare dom så han kan hjälpa dom med smått och gott och inte längre bo 40 mil ifrån. Det ”låter jättebra, nästan för bra…Och du vet ju vad man säger om något låter för bra för att vara sant… Hoppas du gör rätt!”

Jag blev oväntat dumpad från det blå förra sommaren efter några månaders dejtande och har varit helt själv sen dess (ni som följt mig i dejtningtråden vet) och den här ”vännen” kläckte dessutom ur sig på den lilla infon jag gav, som jag även gav er här, att ”jag får lite vibbar från den förra du hade”

Alltså vad är det för fel? Vännen får alltså dåliga vibbar av det exakt lilla jag skrev här ovan?!

Är jag den enda som har vänner som förvandlas till några bittra jävlar när man träffar någon? Hade någon av mina singelvänner träffat någon så hade jag blivit skitglad för deras skull? Det blir man väll? Eller?!

Vad ska jag göra åt detta fenomen? Det hände även sist också, då blev det bittert, jag backade för att jag blev less på att det var syrligt och nästan spydigt i tonen konstant, och då fick jag höra ”skiter du i mig nu när du skaffat kille?” men det var helt och hållet vännen själv som satte sig i den sitsen. Vi löste detta, trodde jag, men nu upprepar det sig igen.

Annars så har vi verkligen en bra vänskap, men nu undrar jag om vännen verkligen är en sån bra vän som jag trodde… Vi är 35+!!!!

Snälla bullen, hjälp! 😅

Och ja, jag fräste ifrån faktist. Grattade till bitterheten och frågade hur vännen kunde få ”dåliga vibbar” av en människa vännen aldrig har mött eller ens sett, på något som är väldigt fint och omtänksamt från grunden. Hur det kan ”låta för bra för att vara sant” för att någon flyttar hem dit dom växte upp när de blivit äldre och ens föräldrar blivit äldre och behöver lite tillsyn.

Så nu är jag väll den onda… Men hur hanterar man detta? Skiter i vännen tills hen skärpt till sig? Skiter i vännen helt för det är ingen vän att hänga i julgranen? Tassar på tå och fjäskar runt för att vännen ska bli lite glad igen?

Och ja, vännen är själv upptagen dessutom, så det handlar inte ens om någon rädsla över att våra eviga singeldagar börjar nå sitt slut.
Mina vänner gör inte så.

Om denna vänner någon du uppskattar att ha som vän (utöver detta) så tycker jag att du ska prata med henne och ta upp detta.
Om det inte ger resultat så hade jag nog inte velat ha personen som vän längre.
 
Bra att du fräste ifrån!
Efter det hade jag väntat på att vännen tog kontakt, och då förväntat mig en ursäkt och att vi skulle kunna prata om händelsen på ett vuxet sätt.
Alternativt, om jag verkligen verkligen ville ha kvar vännen i mitt liv och inte trodde hen skulle förmå sig att ta kontakt och be om ursäkt att jag skulle skicka ett meddelande och beskriva hur jag kände och upplevde situationen.

Jag har en vän som har svårt att visa glädje för andra, framför allt i relationssammanhang. Hen är medveten om det själv och vad det beror på (flera faktorer som hen inte fullt ut kan styra själv). Det hen gör är att helt enkelt tystna. I stället för att riskera att kläcka ur sig nån tråkig kommentar så säger hen ingenting. Kan också upplevas som tråkigt men så väldigt mycket bättre än trista kommentarer! Och jag upplever att min vän tar ansvar på ett sätt hen kan hantera och då kan jag ta att hen inte säger något positivt.
 
Jag tror inte jag har några såna vänner, men det å andra sidan vet jag inte om jag testat den där sidan riktigt hos vännerna heller.

När jag läste rubriken tänkte jag att det rörde sig som vänner som känner sig bortprioriterade, med det var det ju inte. Låter som missunnsamhet eller bara pessimism, bra du sa ifrån!
 
Ingen av mina vänner skulle säga så faktiskt vi gläds åt varandra istället och accepterar att vi är vuxna och har familjeliv och inte längre vänskap på en tonårings vis.

Jag är tacksam över mina vänner och tror vi kommer vara vänner hela livet.

Kan se framför mig hur vi börjar umgås massor igen som pensionärer❤️
 
Jag hade en vän som hade svårt att hantera att andra träffade nya partners även om hon själv hade en. Det var jättekonstigt då och efteråt har jag tänkt att hon var avundsjuk på uppmärksamheten den som var nykär fick av sin nya partner. Hon var också en person som gärna ville vara i centrum. Kan din vän ha liknande missunnsamma personlighetsdrag?
 
Ingen av mina vänner har någonsin reagerat så. Och jag själv skulle aldrig drömma om att göra så själv.
Vänner höjer en, inte sänker en.
Självklart vill man sin väns bästa och blir glad om de är glada!

Hade om kompisen normalt är vettig pratat med denne. Livet är för kort för onödigt energitjuveri. Antingen slutar de eller så blir det bye bye.
 
Jag tror ändå att hon säger det för att hon bryr sig om dig. Även om det är ett märkligt sätt att uttrycka sig på.
 
Jag hade en vän som var otroligt missunnsam när någon träffade en ny partner. Var alltså inte bara mot mig utan mot i princip alla. Det hela grundade sig troligtvis att hen själv ville ha en partner och förmodligen en gnutta i att hen var rädd för att bli bortprioriterad. Problemet var bara att hen kunde vara ganska otrevlig om ens nya partner, prata högt och öppet om hur hen inte tålde personen och hen kunde starta tjafs med ens partner. Partnerna var helt normala vanliga människor så det fanns liksom ingen grund till att häva ur sig alla sina åsikter. Tills sist orkade man liksom inte och hen blev helt enkelt bortprioriterad.
 
Det finns fler alltså! :angel: Jag tycker det är så svårt att hantera, jag vill ju såklart inte lämna vännen utanför heller, men jag vill ju inte höra en massa skit och gnäll över personen jag dejtar, när vännen inte ens har sett/träffat människan. Det är ju helt taget ur det blå?
 
Usch vad tråkigt. Man blir alltid bestört Tror det mest är avund.

Jag hade kunnat skämta om sånt att Det låter för bra för att vara sant, speciellt med våran historik med män (eller liknande) men fortfarande med glädje för min vän om hon hade träffat någon.

Låter som ren avundsjuka som din vän inte kan hantera
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Den bättre känslan inombords som jag började känna i början av mars har hållt i sig. Det känns som att det har ljusnat - både om dagarna...
Svar
1
· Visningar
864
Senast: _Taggis_
·
  • Låst
Relationer Har träffat en kille från tinder vi började prata ganska omgående och tog varandras snap. Vi bor väldigt nära varann så vi träffades...
12 13 14
Svar
273
· Visningar
46 931
Senast: Mineur
·
  • Artikel
Dagbok Jag har tvingats undersöka min relation till pengar på djupet. Jag vet att pengar är ett känsligt ämne och att folk lätt stör sig på hur...
Svar
11
· Visningar
2 444
Senast: Unafraid
·
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 048
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp