Lite om vad som händer

Nu tänkte jag skriva lite fast jag säkert inte borde. Men vill ändå förklara några saker ifall nån undrar bara.
Så det första är att det var många andledningar att jag hade en paus och jag har inte läst den förra dagboks tråden efter det sista jag skrev där tror jag. Och kommer inte göra det heller för det blev ganska neggativt på flera sätt.
En sak var att jag blev påmind om det som hände med C varje gång. Och såklart var det jobbigt.
Men sen var det olika diskutioner som blev jobbiga för mig. Och nu menar INTE jag att nån skrev nåt dåligt eller att det var nåns fel eller nåt sånt! Men vill bara förklara. Och det är typ om nån skrev kanske nåt vad den tyckte är huvud problemet för mig och vad som inte är det tillexempel eller kanske nån skrev typ som att det var dåligt med den psykologen jag går till. Bara som exempel men typ såna svar så blir det väldigt neggativ på verkan för mig och blir typ jätte osäker och massa sånt. Så därför typ behövde jag ta en paus också. Och vill säga också OM nån vill skriva nåt sånt så vore det snällt om ni kanske kunde låta bli just det. För det blir bara sämre för mig av såna diskutioner.
Jag kommer nog inte skriva lika mycket nu heller och inte så mycket om såna saker heller för det blir bara dåligt ändå. Men bara så ni vet liksom.
Iallafall så en sak jag vill berätta iallafall så har jag varit till stallet igår och idag och träffat O :heart
 

Som ett litet tillägg på mitt långa och kanske svamliga inlägg ovan så tänker jag ibland att det kanske finns "någon" eller "något" som såg hur jag led under hela tonåren samt att jag kämpat i motvind med en trasig kropp i vuxen ålder. Som någon slags kompensation, kom min lilla fölunge till världen och gjorde så att flera av mina drömmar slog in på en gång.
 
Jag vill bara försöka förklara en sak om dethär med drömmar och sånt. Och det är att det var ganska länge sen som vi pratade om att vi kanske skulle skaffa en ungponny sen. Men sen så har vi inte pratat såmycket om det. Men för några dagar sen så började jag iallafall tänka mer på OM vi skulle skaffa en till häst sen och vad jag ville ha isåfall. Och kom fram till en ungponny. Så började liksom planera för det OM vi skaffar en hur jag skulle vilja göra olika saker med den och så. Men att vi skulle ju ändå inte köpa nån NU men liksom som en mottivering ungefär. Och det var possitivt och så.
Men sen efter jag frågade några saker och vissa svarade såklart bra och så men några var typ att är man inte proffs så ska man inte ha unghäst alls. Och jag VET att det är jätte många som tycker olika saker och är neggativa och sånt och man inte ska lyssna på allt. Men som det KÄNNS så var det typ att jag hade precis hittat en dröm liksom så om man tänker det som en liten eld låga. Typ ett litet ljus eller nåt. Så kom dom neggativa svaren som en hel vatten hink på den lilla eld lågan. Så den slocknade ju såklart och går inte att tända igen. Utan det liksom förstörde hela drömmarna helt.
Och att då känns det ännu sämre liksom typ att jag inte kan hålla fast i mina egna drömmar ens. Utan bara för nån är neggativ så försvinner dom för mig. Så det är typ ingen mening med att försöka ha drömmar och mål och sånt iallafall känns det som.
 
Jag vill bara försöka förklara en sak om dethär med drömmar och sånt. Och det är att det var ganska länge sen som vi pratade om att vi kanske skulle skaffa en ungponny sen. Men sen så har vi inte pratat såmycket om det. Men för några dagar sen så började jag iallafall tänka mer på OM vi skulle skaffa en till häst sen och vad jag ville ha isåfall. Och kom fram till en ungponny. Så började liksom planera för det OM vi skaffar en hur jag skulle vilja göra olika saker med den och så. Men att vi skulle ju ändå inte köpa nån NU men liksom som en mottivering ungefär. Och det var possitivt och så.
Men sen efter jag frågade några saker och vissa svarade såklart bra och så men några var typ att är man inte proffs så ska man inte ha unghäst alls. Och jag VET att det är jätte många som tycker olika saker och är neggativa och sånt och man inte ska lyssna på allt. Men som det KÄNNS så var det typ att jag hade precis hittat en dröm liksom så om man tänker det som en liten eld låga. Typ ett litet ljus eller nåt. Så kom dom neggativa svaren som en hel vatten hink på den lilla eld lågan. Så den slocknade ju såklart och går inte att tända igen. Utan det liksom förstörde hela drömmarna helt.
Och att då känns det ännu sämre liksom typ att jag inte kan hålla fast i mina egna drömmar ens. Utan bara för nån är neggativ så försvinner dom för mig. Så det är typ ingen mening med att försöka ha drömmar och mål och sånt iallafall känns det som.
Vattnet kommer torka och en ny liten eld kan tändas. Det är jag säker på.
 
Det här kanske inte funkar för dig just nu, men har du någon gång kunnat se det som en liten motivation när någon säger mot eller kommer med något negativt, typ att "ni ska nog få se vem som får rätt/att jag fixar det"? Så kanske det hade funkat mer som tändvätska på lågan i stället? Kick some ass, liksom!

Många människor har ju haft väldigt mycket galnare projekt än att skaffa sig en unghäst. Och ibland undrar jag om inte det sporrar dem extra och bidrar till att de fixar det, att de gläds åt att tysta alla som inte trott på dem.
 
En annan sak också så det att jag fick rida riktigare idag och ändå så kände jag typ inget possitivt om det heller fast jag har längtat till det. Så vill jag bara förklara att det är inte att jag inte upp skattar att jag fick det eller nåt sånt. Men kunde inte känna mig glad för det ändå även fast jag ville. Men alltså det är inte att jag är o tacksam eller nåt sånt bara så ingen tror det.
Och liksom jag vet att jag har längtat efter att få rida jätte länge så det borde kännas mycket bättre men det gör ändå inte det.
 
En annan sak också så det att jag fick rida riktigare idag och ändå så kände jag typ inget possitivt om det heller fast jag har längtat till det. Så vill jag bara förklara att det är inte att jag inte upp skattar att jag fick det eller nåt sånt. Men kunde inte känna mig glad för det ändå även fast jag ville. Men alltså det är inte att jag är o tacksam eller nåt sånt bara så ingen tror det.
Och liksom jag vet att jag har längtat efter att få rida jätte länge så det borde kännas mycket bättre men det gör ändå inte det.
Ibland kan det ju vara så att det är så många andra känslor i kroppen att den glada känslan man tror ska komma, inte riktigt får plats. Det kommer nog nån gång ska du se :heart
 
Jag är övertygad om att ni skulle fixa en unghäst jättebra! Bara att du börjar fundera och planera innan säger en hel del om hur mogen du är och hur mån du är om att allt blir rätt.

Vad roligt att du fått börja rida mer nu! Att du rent fysiskt mår så mycket bättre nu är ett kvitto på hur mycket du har kämpat ❤️ Jag tycker att du är fantastiskt duktig som har jobbat så hårt!!
 
En annan sak också så det att jag fick rida riktigare idag och ändå så kände jag typ inget possitivt om det heller fast jag har längtat till det. Så vill jag bara förklara att det är inte att jag inte upp skattar att jag fick det eller nåt sånt. Men kunde inte känna mig glad för det ändå även fast jag ville. Men alltså det är inte att jag är o tacksam eller nåt sånt bara så ingen tror det.
Och liksom jag vet att jag har längtat efter att få rida jätte länge så det borde kännas mycket bättre men det gör ändå inte det.

Tror du inte att det kan ha påverkat idag att du var låg redan från början, pga diskussionen i den andra tråden? Känner du att du har några drömmar framåt för dig och O? Du behöver inte skriva vad de är om du inte vill, men om du har som några mål framåt så kanske du ändå kan tänka på varje ridpass som ett steg på den vägen.

Och det måste få vara okej att inte slå volter av glädje och lycka också. Tycker det är bra att du är ärlig mot dig själv med hur det känns men du behöver inte pressa dig själv ännu mer av att du "borde" vara si eller så glad för saker, eller tro att andra ska vänta sig att du plötsligt ska skratta och vara jättelycklig för det ena eller andra. Du har haft en grymt tung period, låt dig känna som du känner bara och försök vara trygg i det här och nu, även om du skulle vilja mer. Ingen kan tvinga fram något annat eller kritisera dig för det. Kanske kommer det i alla fall upp till "mittemellan" den stunden du rider och är i stallet? Och i så fall så är det ju ändå bättre än att vara jätteledsen eller må jättedåligt.
 
Det finns så många människor som ser det som sin livsuppgift att alltid påpeka precis allt som kan gå fel, oavsett vilken ålder man är och hur erfaren man än är.

Det är bäst att bara strunta i såna svar. (Lättare sagt än gjort, jag vet, men något att öva på).

Oavsett om det handlar om hästar eller hundar eller katter så får vissa det att låta som att man borde vara veterinär med 20 års erfarenhet för att kunna ha djur. Men det går ju bra för de flesta i alla fall.
Huvudsaken är att man frågar när man är osäker och att man vill lära sig mer hela tiden. Och det vill ju du och din mamma. :heart

Jag brukar också drömma och tänka att jag skulle vilja genomföra olika stora projekt. Men jag har lärt mig att tala tyst om dem innan jag är klar/håller på, för jag blir också så ledsen om nån surkart kommer och berättar på vilket sätt jag absolut inte klarar av olika saker och varför jag inte ens ska försöka.
 
Tror du inte att det kan ha påverkat idag att du var låg redan från början, pga diskussionen i den andra tråden? Känner du att du har några drömmar framåt för dig och O? Du behöver inte skriva vad de är om du inte vill, men om du har som några mål framåt så kanske du ändå kan tänka på varje ridpass som ett steg på den vägen.

Och det måste få vara okej att inte slå volter av glädje och lycka också. Tycker det är bra att du är ärlig mot dig själv med hur det känns men du behöver inte pressa dig själv ännu mer av att du "borde" vara si eller så glad för saker, eller tro att andra ska vänta sig att du plötsligt ska skratta och vara jättelycklig för det ena eller andra. Du har haft en grymt tung period, låt dig känna som du känner bara och försök vara trygg i det här och nu, även om du skulle vilja mer. Ingen kan tvinga fram något annat eller kritisera dig för det. Kanske kommer det i alla fall upp till "mittemellan" den stunden du rider och är i stallet? Och i så fall så är det ju ändå bättre än att vara jätteledsen eller må jättedåligt.
Jo det kan det väl ha gjort. För var ju typ att jag var ganska ledsen och så som mamma tyckte att jag skulle rida på banan så kanske det skulle hjälpa lite liksom och få tillbaka lite mottivation och så.
Och ja jag har mål med O som jag vet att han kan om han är frisk och så. Så det är ju typ mig det beror på om vi kommer klara det.
 
En sak som jag blir sååå himla trött på och irriterad och allting så är det att jag inte bara kan vara kvar i den bra känslan när jag har den. Utan det kan gå okej några dagar och allt funkar med maten och har inte så jätte mycket dåliga tankar och har bra permisoner och så. Och då känns det liksom possitivt och att jag nog kan bli ut skriven snart iallafall.
Och sen blir det nån typ trigger så är det som att jag ramlar ner på botten igen. Och monstret typ klampar in och tar över allting igen och har massa massa dåliga tankar och sånt helatiden.
Så liksom okej då ska jag försöka hitta nånting possitivt och göra nånting som jag mår bättre av. Men det går ju inte när det inte finns nånting jag vill göra som jag mår bättre av.
Och då blir det att det känns så värde löst att jag har ändå gjort endel fram steg. Men det spelar ju ingen roll om det blir såhär igen iallafall. Utan då har jag typ ansträngt mig jätte mycket men så blir jag som tillbaka kastad iallafall. Så skulle lika gärna kunnat inte anstränga mig nånting.
Och ja okej jag får rida. Och det är ändå bra. Men jag får inte vara själv i stallet och fixa eller rida ut själv eller nånting så det är ändå inte bara possitivt det heller.
 
Det är ju skit att trilla. Men å andra sidan så är det ju bra att det händer nu när det finns ett säkerhetsnät runt dig. Din hjärna håller ju liksom på att lära sig gå. Och ramlar massor. Men så småningom kommer du att vara stadig. Sen ramlar ju alla då och då. Så det är också bra att träna på det. Som när en ramlar av en häst ofta. Till slut så har en lärt sig att slappna av, rulla runt, resa på sig och hoppa upp igen. Tokigt nog så blir det lättare att sitta kvar när en slutat vara rädd för att ramla av.
 
Jag önskar jag kunde säga något som fick dig att må bättre, men är rätt ledsen och tom i huvudet själv i dag, tyvärr.

Men ville bara kommentera att det jag citerat här, det fick mig att stanna upp för det var så otroligt vackert skrivit! :heart Du har verkligen talang för att måla upp bilder som uttrycker dina känslor, både när du ritar, och även med ord.

jag hade precis hittat en dröm liksom så om man tänker det som en liten eld låga. Typ ett litet ljus eller nåt. Så kom dom neggativa svaren som en hel vatten hink på den lilla eld lågan. Så den slocknade ju såklart och går inte att tända igen.
 
Det är ju skit att trilla. Men å andra sidan så är det ju bra att det händer nu när det finns ett säkerhetsnät runt dig. Din hjärna håller ju liksom på att lära sig gå. Och ramlar massor. Men så småningom kommer du att vara stadig. Sen ramlar ju alla då och då. Så det är också bra att träna på det. Som när en ramlar av en häst ofta. Till slut så har en lärt sig att slappna av, rulla runt, resa på sig och hoppa upp igen. Tokigt nog så blir det lättare att sitta kvar när en slutat vara rädd för att ramla av.
Jag tycker iallafall inte att det är bra. Skulle bara vilja slippa ha andra i närheten helatiden och behöva prata och göra saker. Men det går inte.
 
Egentligen så borde jag inte skriva dethär men bryr mig inte ändå. Vill ändå bara försöka förklara fast är säkert ingen som fattar iallafall.
Men känner mig så jävla dum och korkad och som att jag luras som verkade att allt var så possitivt. Så blir det såhär skit skit dåligt igen. Typ som att jag är så jävla dum i huvudet om jag påriktigt trodde att det skulle bli bättre bara för jag började klara mellanmål i stallet och fick rida. Som att allt skulle fortsätta gå åt det bra hållet bara för det eller alltså hur dum kan man bli? Och typ började tänka massa framåt om ifall jag kan tävla somvanligt nästa år vilka tävlingar jag ville åka på isåfall och om vi skulle skaffa en unghäst och massa såna helt idiotiska saker. Så typ tänkte väl alla andra att jag var korkad om jag påriktigt trodde på det.
Men borde ha fattat själv att bara för det råkar gå bättre några dagar så betyder inte det att jag är bättre. Utan jag är lika dålig och korkad och idiotisk ändå och miss lyckas med typ 99 procent av allt.
Så idag har typ allt gått skit dåligt och kunde inte hålla planen om permisonen eller nånting. Och det är ju det som är att jag kommer alltid komma tillbaka hit så det är så jävla värde löst och onödigt att fortsätta försöka. Det är typ bara ett bevis att jag är dum i huvudet.
 
Egentligen så borde jag inte skriva dethär men bryr mig inte ändå. Vill ändå bara försöka förklara fast är säkert ingen som fattar iallafall.
Men känner mig så jävla dum och korkad och som att jag luras som verkade att allt var så possitivt. Så blir det såhär skit skit dåligt igen. Typ som att jag är så jävla dum i huvudet om jag påriktigt trodde att det skulle bli bättre bara för jag började klara mellanmål i stallet och fick rida. Som att allt skulle fortsätta gå åt det bra hållet bara för det eller alltså hur dum kan man bli? Och typ började tänka massa framåt om ifall jag kan tävla somvanligt nästa år vilka tävlingar jag ville åka på isåfall och om vi skulle skaffa en unghäst och massa såna helt idiotiska saker. Så typ tänkte väl alla andra att jag var korkad om jag påriktigt trodde på det.
Men borde ha fattat själv att bara för det råkar gå bättre några dagar så betyder inte det att jag är bättre. Utan jag är lika dålig och korkad och idiotisk ändå och miss lyckas med typ 99 procent av allt.
Så idag har typ allt gått skit dåligt och kunde inte hålla planen om permisonen eller nånting. Och det är ju det som är att jag kommer alltid komma tillbaka hit så det är så jävla värde löst och onödigt att fortsätta försöka. Det är typ bara ett bevis att jag är dum i huvudet.
Du är INTE korkad och du är INTE idiotisk. Du ÄR smart.
Att du får bakslag är naturligt men tänk vilket jätteframsteg att det funkade några dagar. Det är helt fantastiskt att du kommit så långt :heart
 
Du är INTE korkad och du är INTE idiotisk. Du ÄR smart.
Att du får bakslag är naturligt men tänk vilket jätteframsteg att det funkade några dagar. Det är helt fantastiskt att du kommit så långt :heart
Det är ju ingen mening med såna fram steg iallafall när jag ändå hamnar tillbaka igen. Då är det nästan bara värre att typ precis börja tro att det är bättre så blir det skit igen. Och då blir det mer jobbigt än ifall det inte var bättre mellan liksom.
 
Men borde ha fattat själv att bara för det råkar gå bättre några dagar så betyder inte det att jag är bättre. Utan jag är lika dålig och korkad och idiotisk ändå och miss lyckas med typ 99 procent av allt.

Att det "råkar" gå bättre några dagar betyder inte att du är BRA = frisk och 100 % återställd. Men jag tror att du hoppar över något steg och sätter likhetstecken mellan "vara bättre" och "vara frisk"? Det är ju omöjligt att gå från att vara sjuk till att pang bom plötsligt vara frisk. Så det kan du inte använda som skäl att hacka ner på dig själv för, för den övergången skulle ingen klara av.

Däremot att bli bättre är ett viktigt och nödvändigt steg på vägen mot att bli frisk. Men den vägen är ju ingen motorväg som man bara kan blåsa på i 110 km/h och ta sig fram hur enkelt och snabbt som helst. Utan det är bara att konstatera att det är en väg med diken och gropar och farthinder och stoppskyltar och kanske någon återvändsgränd. Men så länge du kämpar vidare och maler på utmed vägen, så kommer målet ändå lite lite närmare även när det inte känns så.

Eller tror du verkligen själv att det skulle "råka" gå bättre några dagar bara av - ren tur? Eller slump, som att vinna på lotteri liksom? Jag tror inte det. Jag tror för alla oss som har läst och följt hur jäkla djupt nere du har varit så framstår det som att varje stort eller litet framsteg och ens en antydan till positiva tankar som du känt och haft på sistone, det ÄR att vara bättre, och jätteviktiga framsteg på vägen mot att bli bra = frisk.

Och att de framstegen har du själv kämpat dig till, trots att det varit så tufft, vilket bevisar att du är allt annat än misslyckad och idiotisk. :heart Ok, så nu kom det en stoppskylt eller någon dikeskörning, det är klart man får bli arg och ledsen för det! Men det är inte ditt fel, utan vägens. Bli arg på den, skrik på den dumma värdelösa ojämna skitvägen om du vill, men inte på dig själv. Och resten av den där vägen ligger kvar där framför dig, och jag lovar att du är inte alls tillbaka på startrutan fastän du upplever det så! Allt som du har marscherat av den på sistone och alla uppförsbackar som du har klarat av är precis lika mycket värt idag som igår, tro inte att det är bortkastat eller saknar betydelse för att det kommer en motgång eller svacka.
 
Senast ändrad:
Att det "råkar" gå bättre några dagar betyder inte att du är BRA = frisk och 100 % återställd. Men jag tror att du hoppar över något steg och sätter likhetstecken mellan "vara bättre" och "vara frisk"? Det är ju omöjligt att gå från att vara sjuk till att pang bom plötsligt vara frisk. Så det kan du inte använda som skäl att hacka ner på dig själv för, för den övergången skulle ingen klara av.

Däremot att bli bättre är ett viktigt och nödvändigt steg på vägen mot att bli frisk. Men den vägen är ju ingen motorväg som man bara kan blåsa på i 110 km/h och ta sig fram hur enkelt och snabbt som helst. Utan det är bara att konstatera att det är en väg med diken och gropar och farthinder och stoppskyltar och kanske någon återvändsgränd. Men så länge du kämpar vidare och maler på utmed vägen, så kommer målet ändå lite lite närmare även när det inte känns så.

Eller tror du verkligen själv att det skulle "råka" gå bättre några dagar bara av - ren tur? Eller slump, som att vinna på lotteri liksom? Jag tror inte det. Jag tror för alla oss som har läst och följt hur jäkla djupt nere du har varit så framstår det som att varje stort eller litet framsteg och ens en antydan till positiva tankar som du känt och haft på sistone, det ÄR att vara bättre, och jätteviktiga framsteg på vägen mot att bli bra = frisk.

Och att de framstegen har du själv kämpat dig till, trots att det varit så tufft, vilket bevisar att du är allt annat än misslyckad och idiotisk. :heart Ok, så nu kom det en stoppskylt eller någon dikeskörning, det är klart man får bli arg och ledsen för det! Men det är inte ditt fel, utan vägens. Bli arg på den, skrik på den dumma värdelösa ojämna skitvägen om du vill, men inte på dig själv. Och resten av den där vägen ligger kvar där framför dig, och jag lovar att du är inte alls tillbaka på startrutan fastän du upplever det så! Allt som du har marscherat av den på sistone och alla uppförsbackar som du har klarat av är precis lika mycket värt idag som igår, tro inte att det är bortkastat eller saknar betydelse för att det kommer en motgång eller svacka.
Men vad är det för mening om man anstränger sig jätte mycket om man nu tänker som en väg. Så kanske det är världens längsta backe så när man kommer upp så knuffar nån ner en igen till början och säger att man inte kan ta den vägen. Då var det bara jävligt onödigt att försöka så mycket.
Och jag tror inte att det ska bli bra allting bara sådär heller. Utan det fattar ju jag också att det inte blir. Men det är skit mycket jobbigare när det ändå har gått bättre så känns det jätte jätte dåligt igen. Då känns det ÄNNU jobbigare än innan det kändes bättre.
Men jag kan inte förklara så nån fattar vad jag menar ändå. Men liksom att dom bra sakerna känns som dom inte spelar nån roll och inte hjälper när det ändå blir såhär dåligt igen.
 
Det är ju ingen mening med såna fram steg iallafall när jag ändå hamnar tillbaka igen. Då är det nästan bara värre att typ precis börja tro att det är bättre så blir det skit igen. Och då blir det mer jobbigt än ifall det inte var bättre mellan liksom.
Jo det är mening med det för tillfrisknandet går upp och ner. Det du gjort är att ta 3 steg framåt och sedan tog du 2 steg tillbaka. Just nu känns det som om du är tillbaka där du började men det är du inte utan du har kommit lite längre fram.
Livet fungerar så här både för oss och för tex hästarna. När vi utbildar en häst så räknar vi med att det kommer en dag när de plötsligt har glömt det den kunde igår, då får man vänta in hästen lite och så kan den det igen. Tänk på ditt eget tillfriskande i samma anda :)
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Först innan jag skriver dethär så vill jag BE att ni kan ha respekt för att det är jobbiga saker. Jag VILL skriva om det och jag VILL...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 066
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 231
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 955
  • Artikel
Dagbok Jag skrev om dethär i min andra dagboks tråd men jag in såg att jag vill göra ett tydligare inlägg om det i en egen dagboks tråd. Och...
Svar
12
· Visningar
1 962
Senast: Mauen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Hiss och diss del 5
  • Varför finns Israel?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp