Hazel
Trådstartare
En berättelse om vår Stäppvaran Tösen. Och en berättelse om hur illa vissa reptiler sköts. Med folk som slutar mata för att den ska hålla sig liten eller struntar i värme och ger dom kattmat 
Ska försöka leta fram en bild på Tösen med. Så ni får se hur hon såg ut när hon va i livet.
En tös, en tös till Max.
[2005-07-17]
Jag har alltid sagt att folk, dom är inte kloka igentligen, Tösen är bara ett till bevis på att det är så det är. Vad har hon någonsin gjort för ont? växte hon för fort? eller var det bara bristande intresse som plötsligt gjorde det ok att sluta mata henne?
Det finns få saker som gör en så förbannad som när folk inte kan ta hand om sina djur. Hur man kan göra ett djur illa, som aldrig någonsin förstår vad de gjort för fel är över mitt förstånd. När vi köpte Tösen hade vi ingen aning om hur illa det var.
Tösen är en stäppvaran. Hon är ca 80 cm lång, lika lång som vår hane. Och väger inte ens hälften av vad han gör. Och då har hon ökat i vikt. Folk brukar fråga oss om hon lever... Och ja det gör hon. Om än kanske ganska knappt. Ofta funderar jag på om det är lika illa att låta henne fortsätta leva som det var illa av hennes ägare att sluta ge henne mat. Tösen kan inte gå ordentligt. Då hennes ryggrad är sne, detta antagligen pågrund av att hon gått i ett terrarie där hon inte kunnat sträcka sig medans hon växte. När Tösen ligger på marken ser man hennes ryggrad enda ut i svansstippen. Något är fel även inuti Tösen, för hon kan inte äta ordenligt, på den tid det tar Max att sätta i sig en kyckling får hon inte ner en pinkis. Men viljan finns där när hon känner blodslukten och försöker tappert få tag i sitt byte.
Tösen älskar att duscha. Bada är inte roligt. Men duscha är skönt, hon sträcker på sig försöker få huvudet direkt i vatten strålen. Ibland dricker hon lite, men oftast så blundar hon bara.
Ibland när jag tittar på Tösen så vet jag om att igentligen borde det vara bättre för henne att somna in. Att inte behöva kämpa för att få i sig minst föda eller att lyfta magen från marken. Jag vet inte om hon lider, det ser inte så ut när hon står i badkaret och njuter av det ljumma vattnet som strilar längs med ryggen. Men det kan man omöjligt veta. För frisk blir hon inte, inte ens med all mat och alla vitaminer i världen.
Jag antar att det handlar en del om egoism i detta fallet, jag vill se henne må bättre, men hur länge ska man kämpa? när är det moraliskt rätt att låta ett djur somna in? när man inte vet om det mår dåligt eller bra? Den dagen Tösen lämnar vårt hem, om det blir av "naturlig" orsak eller inte så kommer jag sakna henne. Hon som alla andra djur är en stor personlighet. Och att någon gjort henne så illa att vi aldrig få se henne frisk gör mig fruktansvärt arg.
Ta hand om era djur, och gör det ordentligt. Jag yrkar på livstid för djurmisshandel!
//Johanna
ANDRA ARTIKELN
Tösen är borta
[2005-10-11]
Tösen är numera i varanhimmelen.. Jo jag är så löjlig så att jag faktiskt kan tro att det finns ett ställe där även alla varaner kan gå ordentligt och inga byten är för svåra att fånga. Jag tror sällan på himlen det får jag nog påstå, men visst tröstar det lite om man kan tro på att dom kommer till ett bättre ställe?
Tösen, vår varanflicka (läs tidigare artikel) avlivades för ett tag sedan, länge tänkte jag på att skriva denna artikel. Men det kändes helt enkelt inte rätt. På vissa sätt tycker jag nog att det var mitt fel att Tösen aldrig blev bra igen. Även om jag innerst inne vet att den skada som hennes föregångna ägare orsakat henne är skälet till att hon idag finns i varanhimmelen.. Man skulle kunna slå till med att vara ännu mer snyftig och säga att Max saknar henne, men det vore nog att ljuga.
En reptil är en reptil, man kan inte komma ifrån det. Man kan inte göra som till en hund eller en katt. Helt enkelt för att dom är så långt ifrån våra övriga kramdjur man kan komma. Detta enkla faktum, till trots att många verkar vara fullständigt omedvetna om det så skall de såklart behandlas minst lika bra. Någonstans på vägen bestämde sig dock Tösens förra ägare för att Tösen inte var någonting värd. Att hon nog kunde få gå utan mat, utan tillräcklig plats eller värme. Hade Tösen ätit, druckit, rört sig utan några större problem. och endast varit alldeles för tunn hade jag nog försökt ett tag till. Men de uppenbara problem hon hade, som varken blev bättre eller försvann gjorde att jag tillslut fick fatta beslutet att hon inte gick att rädda.
Visst funderar man på om det verkligen var så. Kanske var det bara en liten sak som fattades för att göra Tösen frisk. Kanske berövade jag henne från en chans att bli frisk. Eller så gav jag henne en chans att slippa sitt eget helvete.
Vi saknar vår Tös, Och visst ser Max lite ensam ut därinne i sitt stora terrarium? även om det bara är ur våra ögon..
Ska försöka leta fram en bild på Tösen med. Så ni får se hur hon såg ut när hon va i livet.
En tös, en tös till Max.
[2005-07-17]
Jag har alltid sagt att folk, dom är inte kloka igentligen, Tösen är bara ett till bevis på att det är så det är. Vad har hon någonsin gjort för ont? växte hon för fort? eller var det bara bristande intresse som plötsligt gjorde det ok att sluta mata henne?
Det finns få saker som gör en så förbannad som när folk inte kan ta hand om sina djur. Hur man kan göra ett djur illa, som aldrig någonsin förstår vad de gjort för fel är över mitt förstånd. När vi köpte Tösen hade vi ingen aning om hur illa det var.
Tösen är en stäppvaran. Hon är ca 80 cm lång, lika lång som vår hane. Och väger inte ens hälften av vad han gör. Och då har hon ökat i vikt. Folk brukar fråga oss om hon lever... Och ja det gör hon. Om än kanske ganska knappt. Ofta funderar jag på om det är lika illa att låta henne fortsätta leva som det var illa av hennes ägare att sluta ge henne mat. Tösen kan inte gå ordentligt. Då hennes ryggrad är sne, detta antagligen pågrund av att hon gått i ett terrarie där hon inte kunnat sträcka sig medans hon växte. När Tösen ligger på marken ser man hennes ryggrad enda ut i svansstippen. Något är fel även inuti Tösen, för hon kan inte äta ordenligt, på den tid det tar Max att sätta i sig en kyckling får hon inte ner en pinkis. Men viljan finns där när hon känner blodslukten och försöker tappert få tag i sitt byte.
Tösen älskar att duscha. Bada är inte roligt. Men duscha är skönt, hon sträcker på sig försöker få huvudet direkt i vatten strålen. Ibland dricker hon lite, men oftast så blundar hon bara.
Ibland när jag tittar på Tösen så vet jag om att igentligen borde det vara bättre för henne att somna in. Att inte behöva kämpa för att få i sig minst föda eller att lyfta magen från marken. Jag vet inte om hon lider, det ser inte så ut när hon står i badkaret och njuter av det ljumma vattnet som strilar längs med ryggen. Men det kan man omöjligt veta. För frisk blir hon inte, inte ens med all mat och alla vitaminer i världen.
Jag antar att det handlar en del om egoism i detta fallet, jag vill se henne må bättre, men hur länge ska man kämpa? när är det moraliskt rätt att låta ett djur somna in? när man inte vet om det mår dåligt eller bra? Den dagen Tösen lämnar vårt hem, om det blir av "naturlig" orsak eller inte så kommer jag sakna henne. Hon som alla andra djur är en stor personlighet. Och att någon gjort henne så illa att vi aldrig få se henne frisk gör mig fruktansvärt arg.
Ta hand om era djur, och gör det ordentligt. Jag yrkar på livstid för djurmisshandel!
//Johanna
ANDRA ARTIKELN
Tösen är borta
[2005-10-11]
Tösen är numera i varanhimmelen.. Jo jag är så löjlig så att jag faktiskt kan tro att det finns ett ställe där även alla varaner kan gå ordentligt och inga byten är för svåra att fånga. Jag tror sällan på himlen det får jag nog påstå, men visst tröstar det lite om man kan tro på att dom kommer till ett bättre ställe?
Tösen, vår varanflicka (läs tidigare artikel) avlivades för ett tag sedan, länge tänkte jag på att skriva denna artikel. Men det kändes helt enkelt inte rätt. På vissa sätt tycker jag nog att det var mitt fel att Tösen aldrig blev bra igen. Även om jag innerst inne vet att den skada som hennes föregångna ägare orsakat henne är skälet till att hon idag finns i varanhimmelen.. Man skulle kunna slå till med att vara ännu mer snyftig och säga att Max saknar henne, men det vore nog att ljuga.
En reptil är en reptil, man kan inte komma ifrån det. Man kan inte göra som till en hund eller en katt. Helt enkelt för att dom är så långt ifrån våra övriga kramdjur man kan komma. Detta enkla faktum, till trots att många verkar vara fullständigt omedvetna om det så skall de såklart behandlas minst lika bra. Någonstans på vägen bestämde sig dock Tösens förra ägare för att Tösen inte var någonting värd. Att hon nog kunde få gå utan mat, utan tillräcklig plats eller värme. Hade Tösen ätit, druckit, rört sig utan några större problem. och endast varit alldeles för tunn hade jag nog försökt ett tag till. Men de uppenbara problem hon hade, som varken blev bättre eller försvann gjorde att jag tillslut fick fatta beslutet att hon inte gick att rädda.
Visst funderar man på om det verkligen var så. Kanske var det bara en liten sak som fattades för att göra Tösen frisk. Kanske berövade jag henne från en chans att bli frisk. Eller så gav jag henne en chans att slippa sitt eget helvete.
Vi saknar vår Tös, Och visst ser Max lite ensam ut därinne i sitt stora terrarium? även om det bara är ur våra ögon..
